willy wonka, willy wonka

Willy Wonka, Willy Wonka, the amazing chocolateer.
Willy Wonka, Willy Wonka, everybody give a cheer.
He’s modest, clever, and so smart he barely can control it
With so much generosity there is no way to contain it…
to contain it… 
to contain, to contain, to contain….

Nu har jag äntligen sett Charlie and the Chocolate Factory. Och jag har inte skrattat så mycket på bio sedan den homoerotiska slutscenen i Konungens återkomst. 
Tim Burton, Johnny Depp och Helene Bonham-Carter är en underbara kombination, oavsett om filmen handlar om dödingar eller choklad. Johnny Depps minspel är ljuvligt. Roald Dahls repliker pun-fyllda:
Wonka tittar på ett grått hårstrå och säger I need a heir.

Till och med sång- och dansnumren var bra. Sådana partier brukar jag normalt snabbspola igenom.

Allt var så vackert och häftigt. Rollbesättningen, fabriken, hissen… Mja, hissen är det enda jag blev besviken på. I min barndom lärde jag mig att den hölls uppe med hjälp av sky hooks*. Men i filmen drivs hissen av fyra pyttiga jetmotorer.

Med coca colaburk i den ena handen och stor påse lösgodis i den andra infann sig inget akut chokladbehov. Däremot kände jag ett visst sockerillamående när jag reste mig upp under eftertexternas sista rader.

Willy Wonka kan sannerligen rimma Chewing gum is really gross. Chewing gum I hate the most.
Jag tror jag behöver se filmen igen.

*skyhooks are entirely mysterious, pre-existing hooks in the sky