Jag borde inte umgås så mycket med människor vars liv kretsar kring mat. Människor som vet allt om sydafrikanska viner, Cajsa Wargs sortiment, italienska ostar, antika kokböcker, finsk surdeg eller kakaobönor från Elfenbenskusten. För när vi umgås så tror jag plötsligt att mat är lika komplicerat och krångligt som lustfyllt. Att en sallad är något som består av ruccola, urgröpta plommontomater, babyfänkål och pepprig italiensk olivolja. När en sallad egentligen består av strimlad isbergsallad, klyftade tomater samt några skivor gurka och odlade champinjoner. Det är för den salladsätaren som jag skriver mina recept.