Fastnade i Frankfurt igår. Tydligen tog det längre tid att flyga över Afrika än flygbolaget trodde eller så hittade de helt enkelt ingen parkeringsplats i Frankfurt. Oavsett så missade jag mitt plan, och nästa plan var fullsatt och nästa igen.

Jag har tillbringat natten i ett enkelrum på en av Frankfurts alla flygplanshotell vilket är precis så deprimerande som det låter. Och så har jag fått prata enorma mängder tyska vilket går alldeles utmärkt när jag är övertrött. Det bara rinner på.

Nu ska jag ner och äta tysk hotellfrukost. Det blir sista gången någon annan gör frukost åt mig på ett tag. Från och med imorgon får jag åter igen leva av en stor kanna te, några skivor rågbröd och hemrostad müsli. Inga problem i det. Mest att allt ska ut ur kylen och in i kylen och in i diskmaskinen och ut ur den igen. Hm, jag kanske inte har något att klaga över. Men jag kommer sakna att dra av det lilla pappret med hotellnamnet på från smöret.