man vet att…
… man delar lägenhet med en sommelier när man öppnar kylskÃ¥pet och allt den innehÃ¥ller är en flaska champagne.
Tagged: Sydafrika
roséhimmel och köttberg
Sitter pÃ¥ vingÃ¥rden L’Avenir (som ägs av Michel Laroche) och tittar ut över en himmel som är lika rosa som rosén i mitt glas.
Vi ska prova viner och äta grillat – kött. Sydafrikanerna är hejdlöst förälskade i kött och när den här resan är över kommer jag inte ha nÃ¥gra som helst problem att tillbringa resten av hösten i vegetariskt samförstÃ¥nd med D.
flygplansmat var det ja
Jo, nu står det på Tastelines startsida att jag bloggar live från Sydafrika, så det är bäst att jag sätter fart. Det har varit klurigare än jag trodde att få tag på bredband, åtminstone om man är allergisk mot överpriser på Wi-Fi.
För att ta mig till Kapstaden behövde jag transportera mig ungefär i ett dygn. Jag lämnade Tastelines kontor kl 15 på fredageftermiddagen och var framme på mitt hotell i Stellenbosch kl 14 på lördagen.
SAS erbjöd naturligtvis ingen gratismat alls, men så fort jag kom ombord på South Africa Airways blev det andra bullar. Ganska kalla sådana. Varför måste all flygplansmat inklusive bröd och rödvin förvaras i kylskåp i väntan på konsumtion? Jag får alltid sitta på min rödvinsflaska en kvart innan den går att dricka (för att värma den, om det var någon som trodde något annat).
Jag fick en liten sallad och så en varmrätt med kokt lax, ris, ganska okej grönsaker och någon otäck vit sås över det hela. Varken chockerande eller fantastiskt. När jag flög till Libanon var det betydligt roligare med bilder på överkryssade grisar och så, men de bilderna tycks tyvärr ha trillat ur bloggen.
dag 1 – hungrig
Går längst med huvudgatan i Stellenbosch. Det ligger en diskret doft av grillat över hela området och jag blir vansinnigt hungrig. Har inte ätit sedan inrikesflygsmackan på planet från Johannesburg.
Stillar hungern med en mangosmoothie och 10 minuters gratis internet.
Ska snart iväg till Rust en Vrede och för att vara helt ärlig har jag ingen aning om vad det är, men min temporärsambo Karoline säger att det något man absolut inte får missa. Jag förväntar mig minnesvärda viner och mat som stillar min hunger.
tankar bland molnen
Sydafrika. Jag tänker på vin som smakar kaffe, på vin som köpbojkottades på 80-talet, på oändliga högar grillat kött, på ANC och alla skandaler som ligger och puttrar inom partiet. På fladdriga linnebyxor, safaritält med inredning i ädelträ, kåkstäder och stenstatyer.
Nästa inlägg borde absolut handla om flygplansmat.
Alice kommer att tillbringa en vecka kring Kapstaden ihop med en grupp internationella bloggare. Det kommer spottas vin, vinkas åt druvätande babianser och tuggas antilopkött.
så långt söder ut det går
Nu sticker jag från kontoret och sätter mig på flyget till Kapstaden (via två charmiga mellanlandningar). Resväskan är stabil och halvtom. På hemvägen hoppas jag att den antingen väger mer eller bara är fylld med väldigt lätta köksgeråd jag hittat i någon livsmedelsbutik.
Jag ska ner på vinmässa i Kapstaden och så ska jag åka med en grupp internationella bloggare i vindistrikten. Vem betalar frågar sig vän av ordning? Det gör Wosa, Wine of South Africa som är en organisation för alla vinproducenter i landet.
Om internetet bara vill sig kommer jag kunna blogga varje dag, förhoppningsvis med stiliga bilder på babianer och buteljer. Åter i Sverige om en dryg vecka. Vi ses!