Idag fyller min mamma år och för en gångs skull är jag inte på plats för att baka födelsedagstårtan. Istället är jag nere i Malmö. Å andra sidan brukar tårtan bestå av ett gäng färdigköpta tårtbottnar och god sylt emellan. Hemligheten är att dekorera den snyggt.
Grattis mamma!
Nej, jag brukar inte avslöja vilken sorts mat jag lagar, än mindre skriva ner recept, men nu är det sommar och tid samt bär finns i överflöd.
Mangopaj med rödavinbär
Mangofrukterna i vardagsrummet pockade på min uppmärksamhet genom att släppa ifrån sig tydliga doftsignaler av mognad. Jag kände mig lat och valde mellan en smulpaj och en fruktsallad, oavsett behövde mangon en syrlig kompanjon och vinbärsbuskarna behövde plockas.
Smuldegen
150 g smör
2 dl vetemjöl
3 dl havregryn
1 dl farinsocker
75 g mandelmassa
Fyllning
2 mogna mangos
1 liter röda vinbär
1. Smuldegen: Jag ställer alltid fram ett paket smör på morgonen i förhoppningen att jag ska baka något under dagen. Alltså rör jag ihop rumsvarmt smör med mjöl, gryn och socker. Mandelmassan grovriver jag och blandar ner. Kanske åker lite citronskal ner också. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Fyllning: Skala mangon och skär loss köttet från kärnan. Rensa och repa rödavinbären. Lägg frukt och bär i botten av en pajform med ca 20 cm i diameter.
3. Fördela smuldegen över och grädda i nedre delen av ugnen i 45 min. Strålande att äta med glass, vaniljsås eller bara värmas upp på nytt och ätas med sked direkt ur formen.
I förrgår lurade mamma ut mig på hämdaktion mot örtknaprande mördarsniglar. Min mage är fortfarande i uppror bara jag tänker på det.
Att hämden är en rätt bäst serverad kall ifrågassätts av krögare David Kallós, som istället serverar den i form av en mördarsnigeltoast. (Därtill upmuntrad och ivrigt påhejad av TT). Han går oerhört nogrannt tillväga, tvättar den i salt, förväller den ett flertal gånger och döljer snigelsmaken med chili, bacon och färska örter.  Jag tror knappast att du kan beställa rätten på Davids utmärkta restaurang Brogatan i Malmö. Däremot hittar du receptet i dagens nummer av valfri landsortstidning som prenumererar på TT-(Spektra?)-material.
Det har regnat mycket under juli. Pappa verkade lockad att plantera in fisk i vår nyfunna å. Då hade han äntligen kunnat meta från kökstrappan.
Däremot har jag inte hittat mer än ett dussin kantareller. Vad gör jag för fel? Varför hittar alla svampen utom jag?
I år ger trädgårdens bärträd en så riklig skörd att grenarna dignar ner i midjehöjd. Det blir en utmärkt paus i allt gräsklippandet.
Det är en strålande tid att vara på landet just nu. Bärträden hänger tunga med mogen frukt medan gräsmattan är för regnmättad för att kunna klippas. Luften är något för fuktig för att jag ska kunna måla fönsterfodren, men fuktig nog för att motivera flitigt brukande av öppna spisen. Och allra bäst, kvällarna kan ägnas åt brittiska deckare i stugvärmen istället för kubbspel i myggors sällskap.
Igår gjorde jag hallonsaft och muslikakor. Kanske kommer sommarens blogginlägg bli mer recepttyngda än vanligt. Kanske, vi får se. Nu ska jag gå ner och titta på sjön en stund och fundera på hur jag bäst grillar kvällens lamm.
I somras satt jag på landet, tittade på deckare och bakade småkakor. Nu är jag tillbaka i stan, tvingas gå upp på mornarna och tillbringa dagarna framför en dator. Då blir det inga kakor bakade. Miss Marple och Ben & Jerrys New York Super Fudge Chunk är vad jag sysselsätter mig med i kväll. Jag anser att glassätandet är reseach för min stundande New York-resa (23 september). Miss Marple ser jag bara för att få dreggla över Anthony Andrews.
Första arbetsdagen efter semestern är otäck. Som att bli innesluten i en våt yllefilt av måsten. För att överleva dagen behövde jag en riktigt bra lunch och eftersom jag befann mig vid Karlaplan på kräftjakt (arbetsrelaterad) lät jag Elverkets restaurang ta avsvar för mitt välmående. Den pocherade koljan med kräftsås var snygg, dyr, tröstande och lite överkokt. Och vad annat kan jag förvänta mig i Stockholm. Någon gång ska jag lära mig att östkusten bara passar för strömming, gös och abborre.
Idag är det sista semesterdagen och sensommarångesten börjar krypa på. Frågorna hopar sig: kommer jag få bord på Oaxen i höst trots att jag inte bokat än, ligger det några obetalda räkningar innan för lägenhetsdörren i Stockholm, hur mår min ruccolaplanering, kommer jag klara av att ha bredband dygnet runt igen, eller kommer jag få en teknikchock. Jag tar ett djupt andetag och går och badar.
Maria bjöd oss på en sant lokalpatriotisk lunch idag på Hutla kvarn utanför Vara.
Cidern var från Herrljunga, de fantastiska rökta kalkonklubborna från Stora Levene, gurkan och tomaterna från Marias pappa i Vedum och isbergssalladen var lite mångtydigt närodlad.
Sen åkte vi till mitt favoritkonditori Nordpolen. Det fick sitt namn när Andrés luftballong störtade där under en provtur inför Nordpolsexpeditionen. (Och här passar jag på att utfärda en varning för den otroligt långtråkiga filmen av Jan Troell som handlar om just denna expedition.)
Nu är det olidligt varmt och jag tänker tillbringa resten av dagen flytande på en krokodil i Vänern. Hur ska jag klara av att jobba i ett kontor utan luftkonditionering nästa vecka? Iste blir nog svaret.
Semestertempot är långsamt och vansinnigt behagligt. Pga bredbandsbrist, tom internetbrist, används datorn enbart till att se säsong 9 och 10 av Simpsons. Jag äter enorma mängder färskpotatis med citronsmör,
Igår fyllde mamma år och kameran är fylld med bilder på pyttemuffins med instuckna lavendelstänglar, minismåkakor och glada gäster. Snart på en blogg nära dig. (hm, jag lyckades radera bilderna när jag gjorde överföringen till datorn, så de är nog evigt förlorade).
Läckö Slott har en utställning om Mat och Makt som jag tänker djupstudera nästa vecka. I övrigt har jag väldigt lite planerat. Bad några gånger om dagen ihop med min nya vän den uppblåsbara krokodilen från Överskottsbolaget. Och så förberder vi mammas födelsedag på måndag. Tills dess ska det finnas minst fem sorters kakor i frysen.
Nästa inlägg kommer att skrivas från Fjällbacka, och jag passar här med på att tacka Apoteket vid Torget i Lidköping för att de har en interntuppkoppling.
Schackrutor och Miss Marple i Liket i Biblioteket igår. Nu är ordningen återställd!
Jag borde inte umgås så mycket med människor vars liv kretsar kring mat. Människor som vet allt om sydafrikanska viner, Cajsa Wargs sortiment, italienska ostar, antika kokböcker, finsk surdeg eller kakaobönor från Elfenbenskusten. För när vi umgås så tror jag plötsligt att mat är lika komplicerat och krångligt som lustfyllt. Att en sallad är något som består av ruccola, urgröpta plommontomater, babyfänkål och pepprig italiensk olivolja. När en sallad egentligen består av strimlad isbergsallad, klyftade tomater samt några skivor gurka och odlade champinjoner. Det är för den salladsätaren som jag skriver mina recept.
Sommartraditionen av att baka småkakor medan jag tittar på deckare fortskrider.
Trots att rabarbern hade fått något vedartat över sig gick den utmärkt att skiva lövtunt och blandas ner i en smörstinn sockerkaka under övervakning av Jacques-Yves Cousteaus mystieririka undervattensvärld.
Vetskapen om att reglerna redan så här tidigt under semestern börjat tänjas oroar: mjuk kaka och fransk dokumentär!