Så, som del av julstädningen på bloggen har jag gått igenom länklistan. Ut med det ouppdaterade och in med det nya. Glatt överraskad att Mat&Vänner samlat så många bra bloggare hos sig. Men de skulle gärna få avsluta de bloggar som inte uppdaterats på ett år (eller slängde jag sten i glashus nu?).

Förresten, när du ändå läser: skulle det störa dig att vara tvungen att vara inloggad med Facebook för att kommentera på bloggen? Funderar på en sån lösning eftersom det även gör att kommentarer skrivna på FB publiceras under rätt blogginlägg.

Så tycks maken refereras till i utmärkta publikationer som Allt om Vin. Imorgon debuterar han i Filosofiska rummet på just temat njutning.
När? kl 17:03
Var? P1 förstås!

Jag har tillbringat kvällen ömsom tjuvlyssnandes, ömsom deltagandes i samtalet mellan bönder och konsumenter. Vad frågar man en bonde egentligen?

Jag undrade vad som hade hänt med kycklingindustrin eftersom kyckling gått från söndagsmiddag till lågprisprotein på 30 år, men jag fick inget svar jag blev riktigt nöjd med.

Någon annan undrade hur många limpor bröd man fick ut per kvadratmeter åker och fantastiskt nog fick han ett svar: det går åt 0,8kvm per limpa. Svaret tog en omväg via uttag i ton per hektar och antal limpor per kilo bröd, men uträkningen gick på det hela ganska fort.  Så nu vet ni!

Den hyrda romantiska komedi som motiverades av makens frånvaro igår skulle returneras. På vägen tillbaka hittade en hund mig. Det var en väldigt rar halsbandslös terrier av något slag och efter att ha letat ägare i en kvart och försökt hindra hunden från att springa ut i gatan lyfte jag upp den och tog med den hem. Ja, den var tung.

Davids min när han öppnade dörren för mig var obetalbar. Undra vad jag ska bära hem nästa gång för att slå det här. Hunden serverades vatten. Ett kort tag funderade jag på att lura i den några hemlagade korvar också, men  avstod.

…

Nu har två uniformerade poliser precis varit här och hämtat upp hunden. Den får sova på polisstationen i natt och åker vidare till hundstallet imorgon. Jag fick erbjudande att ta hand om hunden om ingen hämtar den.  Men jag vill ju ha en katt.

Jag har utbildat mig en del på sistone, och då syftar jag inte bara på att jag regelbundet hänger i världens främsta lärosäte Oxford.

För några veckor sedan lärde Jens Linder mig att laga mat med låga temperaturer och jag fick ett diplom som bevis.

När jag idag avla examen i Dansukkers sockerskola efter ett fåtal timmar på skolbänken fick jag inget diplom. Däremot fick jag ett påse småkakor, vilket kändes väl så relevant. Till min stora lycka fick jag under lunchen sitta bredvid företagets vetenskapliga rådgivare, Ingrid Salomonsson och kunde reda ut tre frågetecken:

Kan jag ersätta apotektets dyra glykos med honung när jag gör kola?
Nej, honung har inte alls glykosets molekylära sammansättning och ger inte samma effekt. Dessutom är det betydligt sötare än det neutralt smakande glykoset.

Tänker Dansukker börja sälja glykos i större förpackningar och till ett billigare pris än Apotektet gör?
Vi har pratat om det länge, men det verkar inte aktuellt.

Vad är det för skillnad på farinsocker och ljust muskovadosocker?
De är ganska lika. Eftersom Dansukker köper den färdiga produkten är det osäkert exakt hur de är gjorda. Troligtvis är båda gjorda av vitt rafinerat socker som smaksatts med rörsockersirap. Farinsocker är gjort med lite grövre sockerkristaller och troligtvis på sockerbetssocker. Muskovadosockret är gjort på sockerrörssocker.

Peter J Skogström hävdar att man känner skillnad på de två. Jag är mer tveksam. Eller så har han helt enkelt bättre smaklökar än jag har.

Matblogg har utsett Brax on food till bästa kåserande matblogg 2005.

Ja, vi är förutsägbara. Men det var gott, om än lite smaklöst.

Den senaste veckan har jag träffat två främlingar. Fast egentligen är de inte främlingar. Jag får veta saker om deras liv flera gånger i veckan, vilket är betydligt oftare än jag pratar med många av mina bästa vänner. Så på sätt och vis känner jag dem och ändå har jag ingen koll på hur de ser ut.
Daniel och Johanna. Båda bloggar, bor i New York och kan det här med mat. Daniel bjöd jag på middag i förra veckan. Hade lovat honom middag hemma, men jag drabbades av prestationsångest så vi flydde mitt kök och gick till Pelikan. En underfundig ung man som skriver otroligt bra.
Johanna är egentligen arkitekt men lyckas även fånga det här med mat i sina illustrationer.
Varför bor alla bra människor i NYC? Kanske för att jag ska åka dit oftare?

Varför blir ärtsoppa tjock när jag blandar ner senap?
Funderar senap som allmänt förtjockningsmedel?
Upplys mig!