Var på besök på Lidl. Inte helt illa. Hittade Macadamianötter med skal för 30 kronor påsen, som inte smakade alltför härsket.
Tänkte passa pÃ¥ att köpa löjligt billig folköl ocksÃ¥ och sms:ade kollega J som efter en stunds surfande sms:ade tillbaka och ett ”Grafenwalder”. Billig och drickbar.
1. Salt-Stellan påminde om att den danska julölen är här.
2. Jag har huggt två granar med min egen yxa.
3. Julmust finns i butikerna
4. Frysen är fylld med lussekatter
och det femte och viktigaste infaller när 7eleven börjar sälja lussekatter.
Läst på baksidan av min påskbrygdflaska
”Sitt ner i pÃ¥sk. Vi avrÃ¥der bestämt frÃ¥n att stÃ¥ upp när du avnjuter denna bryggd. Ölets generösa och fylliga maltkaraktär gör sig bättre dÃ¥ du sitter. Den balanserade sötman och humlebeskan belönar dessutom dig som njuter lÃ¥ngsamt av varje droppe. Vi önskar dig en trevlig helg. ”
Jag var ju bara tvungen och stå upp och prova och jo, sittande öldrickande är mer behagligt. Vill ni också prova så kan vi köra ett mer kvantitativt test.
Söndagskväll innebär kyrköl, och ikväll var jag och Stefan på ovanligt modigt humör. Åtminstone måste Stefan ha känt sig ovanligt modig när han drog i väg mig till Götgatsbacken och puben Tiffanys. Amerikansk västkust, ett hyfsat standardsortiment på fat, skvallradion i högtalarna, ganska välupplyst och fåniga memorias innanför glas och ram. Jag satt och surade medan jag försökte få bort tillräckligt med kolsyra ur min Samuel Adams med hjälp av en svart drinkpinne. Efter en öl gick vi vidare.
Vi vandrade frÃ¥n Medborgarplatsen längst Folkungagatan. August bar & bistro underkändes snabbt, likasÃ¥ Charles Dickens. Inte ens ÖK pÃ¥ Östgötagatan dög. Hela stället osade av stekt fisk. SÃ¥ gÃ¥r det när man kastar ut rökarna pÃ¥ gatan. NÃ¥got som förvÃ¥nade mig var att ÖK hade en cigarettautomat i garderoben, det trodde jag inte att krogarna fick ha längre. Slutligen blev jag konservativ och ville prova ett säkert kort. Inte lika säkert som Pelikan, men nästan – Soldaten Svejk. Bra öl, förtjusande bartenders. 
Konstaterar att det är väldigt svårt för rökarna. Barerna tycks inte ens ha tändstickor längre. Och snart kommer man sluta sälja cigg i småpack, åtminstone enligt ett rykte jag plockat upp i Allhelgonakyrkan.
Närkes Bitter, äntligen en värdig medtävlare till Bedarö Bitter i klassen ”bitter to die for”. Jag är mer och mer imponerad av Gnällbältet!
Men! Go’vänner, det finns nÃ¥t som smäller högre. LÃ¥t vara att det är dagsform, och att De Stora Tappningarna i Maltlandet inte lever sÃ¥ länge som sina berusningssläktingar frÃ¥n vinstocken, men det fat Slottskällans Stout jag fick en halfpint frÃ¥n idag, det trotsar all beskrivning! MÃ¥ngfacetterat, djupt, en underbart vinös doft, som en port pÃ¥ Cabernet Sauvignon (det finns!)
Smaken följer med. En fyllig söt humleton spetsad av den lätta vintonen till en upplevelse bortom öl som vi är vana vid. Alla ni B-krogar som just lärt er hälla upp en Guinness, insatserna har höjts! Skynda, skynda, faten är dagsländor, och ännu mer så med den här kvaliteten!
Glenfiddich Warehouse #68, vår fyrbåk i storstarklandet.
Gästbloggare: Måns Nilsson brukar förförra kvinnor med mitt recept på tryffelbönsoppa när han inte styr upp Sveriges internettrafik.
Jag avbröt min sommarvistelse för några dagar i huvudstaden. Hann med mer än jag någonsin anat och listar upplevelserna med det bästa först.
1. Valand på Surbrunnsgatan 48. Vad härligt att bli visad denna tidsmaskin som tog oss tillbaka till 50-talet. Tack! Men tala tydligt, för innehavaren är lite smådöv.
2. Hemma hos Sehymus på Hornsgatan 80 serverade en vacker och vällagad vegetarisk buffé för 70 kronor. Jag åt spenatlasagne tills jag blev fyrkantig. Och sen osade min kropp vitlök i ett dygn.
3. El Cubanito på Scheelegatan 3 serverar underbara romdrinkar. Det var en bra försmak inför höstens myntaskörd.
4. Glenfiddich Warehouse No. 68 på Västerlånggatan 68 serverar en ljuvlig dryck som heter Bedarö bitter och görs av Nynäshamns ångbryggeri Den ölen gjorde mig faktiskt lycklig.
5. Skåningen på Skånegatan 93 är mitt närmsta café, tillika årets gulddrakevinnare i cafékategorin. Detta var ett förstagångsbesök, så jag kanske ändrar uppfattning, men ska man verkligen ha 7 cm stora bitar crabstick i en asiatisk sallad. Crabstick oavsett storlek känns oförlåtligt!
 Efter en lång dag i provköket belönade jag mig med en öl på Duvel. Tyvärr väcktes min äventyrslusta av servitrisen, så när hon sa äppleöl så sa jag jatack. |
 Äppleölet innehåller äpplejuice och är så där otäckt sött så att bara ett fåtal flickor i bekantskapskretsen skulle anse att det var drickbart. |
 Själv hade jag allvarliga problem att hålla ansiktet i styr. |
Söndagskväll = kyrkoöl på Pelikan. Fast idag hade de sparrismeny och då måste man dricka en halvtorr Riesling med mycket syra. Men det fanns inte på vinlistan. Mycket chardonnay såklart och faktiskt en pinot gris, men inget jag egentligen ville ha.
– Har ni några speciella viner till sparrismeny, frågade jag optimistiskt.
– Nää, bara det här, sa kyparen på sävlig norrländska och pekade på vinlistans knappa utbud.
– Vilket tycker du vi ska dricka till sparrisen då?
– Jag vet inte vad man dricker till sparris.
– Finns det någon här som vet det?
– Ja, han där, sa han och pekade på en äldre kollegea.
Kollegan bekräftade att det inte fanns nÃ¥gra speciella viner till sparrisen, varpÃ¥ han fällde den klassiska repliken som servitörer använder som nÃ¥gon sorts ”fri ur fängelse-kort”.
– Men husets vin är gott, sa han och gick.
– Han vet inte att han snart kommer bli dissad pÃ¥ Brax on food, sa mitt insiktsfulla bordssällskap, det här stället säljer trots allt mest öl.
Jag gjorde en sur min, men fick servitören att låta mig provsmaka en Les Jamelles Savignon Blanc. Chansningen gick hem och när vi var halvvägs genom flaskan var jag inte ens sur länge över att sparrisen var sönderkokt.
–Får man lov att tycka att sparrisen kunde varit mindre kokt, frågade jag servitören när han lämnade fram notan.
– Ja, det får man lov att tycka, sa han milt.
Om jag kommer tillbaka nästa söndag? Självklart. Men då blir det åter en SOS med öl.
Och hur gick det i druvorna kamp undrar ni kanske?
Zinfandeln blev som förväntat en värdig vinnare. Stor, robust, mörka mörka bär, choklad.
Pinot Noiren var en elegant historia. Mild och mjuk med härliga jordgubbstoner. Och minsann, kunde inte flera stycken finna doften av multnade löv när vi väl började prata om det. Detta var något helt annat än den Spätburgunder (som Pinot heter i Mosel) som jag genomled under en lång och gommuttorkande provning förra våren. För min otränade gomm kändes det mest otäckt, men resesällskapet Ulf Wagner smackade förtjust och sa att det var utomooordentligt bra. Han kunde nämligen, till skillnad från jag, förstå hur de här vinerna skulle smaka om några år. Det var därför han gick därifrån med några kartonger vin och jag med blotta förskräckelsen.
Så vilken slutsats vågar jag ha utan att hänga ut mitt ovetande. Mjuka amerikanska Pinoter (22261) som mognat på bara 2-3 år är riktigt trevliga, men knappast den enda druva jag kommer dricka i framtiden. En varning utfärdas mot ett annat Beringer Pinot (23031) som min hjältinna på bolaget förbjöd mig att köpa. Inte alls lika bra. Och efter en långa och tålamodskrävande provning av tanintunga Spätburgunder behöver man dricka en öl. Minst.
hmm… nÃ¥gon som inte är jag, har ändrat mina bloginställningar till nÃ¥got asiatiskt tecken snarare än de svenska tecken jag är smÃ¥förtjust i…
Trots språkförbistringar lyckas jag publicera mig, för det finns en kärlek jag måste dela med mig av.
Dansk julöl.
Oh så gott!
Jag har tillbringat dagen i Köpenhamn. I början misstänkte jag att jag skulle komma hem med massa paljettbeklädda linnen, högklackade skor och matchande handväskor. Alltså fylla garderoben med kvinnliga kläder som jag inte har mycket av. Med mig hem har jag 20 st fejkade bär på ståltråd, ett minne av en underbar chokladbutik med chokladfontän och smaken av underbar underbar dansk julöl. Ack, varför endast danskar dansk julöl har? Den är mildare, sötare, fylligare än den svenska. Bättre, mer välbalanserad, och en rackarna snygg burk!
Sen besökte jag dessutom SAS Radissons bar och dreglade åt Arne J-fåtöljerna medan jag intog välblandade drinkar. I bakgrunden hördes huspianisten spela easy listening. Och Kicki och jag spetsade gröna oliver på små svärd medan vi funderade på vilken drink att beställa härnäst.
Min dator (aka julmust) spelar Piazza, New York Catcher med Belle and Sebastian och jag ska snart sova.