Foton av Jurek HolzerÂ
Tomas Diederichsen har precis vunnit tävlingen årets köttkock. Publiken jublar där de står i den varma Skellefteåsolen. Kockarna utgick från kotlettrad av gris och vinnaren rökte sitt kött och serverade det bland annat med rabarber och endive.
Fotograf Jurek har fotat maträtterna och finalisterna. Bilderna finns på www.oskarpmask.blogspot.com
Kockarna har lagt upp sina skapelser. Västerbottningarna flockas runt rätterna och kommenterar.
РBlomk̴len borde legat av andra h̴llet, annars var det bra.
– Den där enkla kommer att vinna. Han har inte krÃ¥nglat till det.
Jag är benägen att hålla med. Ju enklare dess bättre. Min röst går till kocken som valt det kortaste namnet på sin rätt. Vi får se om jag har rätt.
Jag misstänker att detta var insikten som arrangörerna hoppades att vi journalister skulle få under vår tredagarsresa. Och visst är det så. Å andra sidan älskar jag även skånskt, har en långlivad relation med västergötskt, en dyrkan till det göteborska och en stilla flört med jämtländskt.
Klockan tolv idag går finalen i Årets Köttkock.
Årets Köttkock (min vegetarian till pojkvän tycker att det är ett fult ord) är en mycket mansdominerad tävling. De tre finalisterna har alla tagit sig hit från betydligt sydligare breddgrader.
Daniel Fjällström jobbar på Swea Hof i Göteborg, Tomas Diederichsen finns på Ulfsunda slott i Bromma och Tobias Millqvist står i köket på Era 10:3 i Båstad.
I juryn sitter många kända herrar; Gert Klötzke, Christer Lingström, Anders Wilhelmsson, Tommy Myllymäki och Andreas Helgesson. Dessutom sitter bedårade och begåvade Ella Nillson i juryn. Det var en sann njutning att höra henne köra med kockarna på Grand under vårens Västerbottengästspel. Dessutom hade jag gärna sett på när hon styckade kött med kockarna inför Årets kock.
Nu bär det iväg till Ostens hus i Burträsk där fröken Västerbottensost bor. Osten som alltid stavas fel eftersom man inte gärna lägger in ett s mellan Västerbotten och ost. Jag gillar ost, men inte lika mycket som Buffy gör.
Oj, vilken frukost! Omelett med rökt renhjärta och kantarellsmör är en underskattad frukosträtt. Och den daggtyngda gräsmattan stilig att titta på.
Klockan är inte ens sju på morgonen och jag står resklar. Om några minuter ska bussen föra oss oätna till en golfbana för att vi ska äta frukost där. Och jag som brukar gör allt jag kan för att undvika just golfbanor. Nå, hungern går före förståndet så här tidigt på morgonen.
En tredagars pressresa i Västerbotten är alldeles fantastiskt men ack så utmattande. Idag har jag stoppat i mig våfflor till frukost, sen blev det röra med gravad röding vid en brusande älv, vidare sorselepesto, surkål och sylt. Mätt än? Jajamän! Men låt mig fortsatta: en timme senare bjöds det på dagsfärsk getost, kort därefter åt jag svamppaj och två portioner palt. Sen kom den litterära pölsan avslutad med blåbärspaj. Detta är alltså vad jag ätit fram till och med lunch. Trösterikt är att jag ätit betydligt mycket mer på vinresa till Champagne så jag vet att magen min inte kommer att spricka.
Se Jurek bild på den mättande frestelsen.
Idag upptäckte jag åkerbäret. Mörkrött, otroligt aromatiskt och lagom syrlig och söt. Tyvärr är de jobbiga att plocka och rensa och priset blir därefter. Frysta rensade åkerbärspärlor kostar 200 kr/kg för syltkokarna att köpa in. En liten syltburk som nått Hötorgshallen kostar minst hundringen. När Rangvi Sorsén kokar stora grytor med åkerbärssylt luktar det i halva byn Forsnäs. Inte nödvändigtvis för att byn är så liten utan för att bären har en så intensiv doft.
Inte en 3G-mast så långt ögat kan nå, inte en droppe regn på flera dar. Däremot hade rara lilla fjällhotellet Laisaliden trådlöst modem!
Jag har blivit bjuden på souvas , den slowfoodcertifierade rätten av saltad lättrökt renstek. Och var bättre att äta den än i ett renhägn med små ludna köttreserver betandes i närheten? Att det är en modern renskötare märks inte bara på att han ersatt den traditionella dräkten med en fleecetröja i sydsamefärgställning, utan också på att han och hans fru driver en småskallig renskötsel långt från helikopter- och skoterdrev. Karsten hälsar att Ramos skulle passa utmärkt till souvas.
För andra gången i dag bjuds jag kokkaffe över öppen eld. Inget salt i vattnet men väl kaffepulver att bilda ett litet Kinnekulle i kittelm
Jag är alltså på pressresa arrangerad av Matfesten i Skellefteå och Västerbottens turism. Eftersom mattävlingen årets köttkock går av stapeln under Matfestivalen behövdes det någon alldeles särskilt för att vi stockholmlata journalister skulle massa oss så nära polcirkeln (allt är relativt). Alltså har det satts ihop ett så späckat schema så om jag kommer hem härifrån utan att helt ha ändrat uppfattning om allt vad gäller vilt, bär, västerbottensost och pölsa kan det enbart bero på att jag sovit mig igenom allting.
Planets avgångstid tvingade upp mig i ottan. Det hemmagjorda frukt- och nötbrödet jag åt till frukost gav ingen varaktig mättnad. Trots det ignorerar jag den inplastade flygplansmaten. Jag vet att det vankas samisk lunch i en kåta när jag kommer fram till Ängelsdal.