julen som varar över påska
Att det säljs påskmust kring påsk har jag egentligen aldrig ifrågasatt. Mer must till mig, liksom.
Men i år finns det såväl påskvört som påskskinka i butiken. Hur tänkte ni då handeln?
Att det säljs påskmust kring påsk har jag egentligen aldrig ifrågasatt. Mer must till mig, liksom.
Men i år finns det såväl påskvört som påskskinka i butiken. Hur tänkte ni då handeln?
Oj, Magnus gör så mycket bättre korv än jag. Ni har väl inte missat Korvfilmen på Oaxens hemsida!?
Och det årslagrade torkade lammet gjorde mig lycklig.
Alice äter årets julbord på Oaxen. Strålande!
Utsikt från föräldrahemmet. Grannens, inte våra, med massa insprängt fett.
>
Till alla bilförare, gravida och allmänt coola absolutister kan man bjuda på dryck med lite smak som alternativ till vinet.
Älgörtsdricka och granskottssaft hittar du i den allra svenskaste butiken i Hötorgshallen: Bondens matbod.
Här finns mat från hela landet, renkorv med 94% renkött, hemkärnat smör (ofattbart gott), kalvdans, roliga små gårdsostar, där Ebba Grön är det absolut sötaste namnet och underbar Järnamjölk.
PÃ¥ bilden: bonden Kenneth. Prata med honom om svenskt mathantverk!
Att ”matkaravana” sig innebär tvära kast för smaklökarna. Jag har gÃ¥tt frÃ¥n riska till räka. FrÃ¥n bläckfisk via kaffe och sushi till skinka ur Österqvists charkaltare.
Undra vad vi ska äta härnäst? Jag är fortfarande lite småsugen. Jag håller tummarna på att det ost härnäst.
Saluplats 30 ”en del av Finland i Sverige”. Mitt favoritstÃ¥nd i Hötorgshallen. Här köper jag alltid övermogen basturökt skinka – som smör med skinksmak.
Idag fick jag även prova kaffeost, eller gnisselost som är ett bra beskrivande namn.
PÃ¥ bild: Kristian
Sedan vi flyttade till Aftonbladet känns det som om vi har mycket färre lunchrestauranger att välja mellan.
Jag är inte säker på att det är sant. Tittar man på Gastrogate så finns 7 lunchrestauranger listade. Och det måste finnas fler som inte är lika förtjusta i att lägga upp menyn på nätet.
I dag provåt vi på en av de sju, Boule och Tapas på hörnet av (wait for it) Charkmästargatan och Slakthusgatan. Oh, jag älskar gatunamnen i det här området!
Helstekt fläskfilé med mozarellagratinerade tomater och myntayoghurt. Inte en potatisbit så långt ögat når. Totalt GI. Sen gick det utmärkt att beställa till knaprigt ugnsbakad väl saltad potatis om man kände sig sugen. För att ytterligare spä på GI-känslan serverades det mörk choklad till kaffet.
Över lag var det ett trevligt ställe, vi fick känslan av att ha hamnat på en taverna under charterrestaurangen, en inte helt obehaglig känsla att få under lunchrasten.
De gjorde egen lingondricka och serverade varmt vitt bröd till maten (okej, där försvann väl GI-känslan).
Lunchen kostar 70 kronor och så ingår hemlagad lingondricka, sallad, bröd och kaffe. Frukterna i fruktfatet är däremot i plast, tro mig, vi var där och fingrade. På plussidan så har de även boulebanor (jo, det kanske anades av namnet) och after work till klockan 18 (!). I den här delen av stan börjar man jobba senast klockan sju.
Betyg: 4 potatismoskulor av 5
I julas gjorde jag egen korv som sedan lämnades in på Muskö rökeri på Väddö. Det är ett av få rökerier som tar emot korv från privatpersoner. Dessutom är det inte ruggigt dyrt, 35 kr/kg och så lite extra om man vill ha det vacuumpackat.
Tycker du att jag upprepar mig? Jo, men jag får så många mail som frågar var jag lämnade in min korv att det kändes värt att skriva igen. Om inte annat kanske folk som googlar hemgjort och korv och rökning och Stockholm hittar det här och slipper maila mig. Kanske.
Så här såg de första tävlingsrätterna ut. Kockarna lagade ytterligare en rätt, men det är rätten de övat på det senaste halvåret och det känns inte riktigt lika roligt. Här var de tvungna att stressa ihop något och då är det chans att reptilhjärnan får gå in och dominera.
Hur då, undrar du. Jo, som jag gnällde över i tidigare bloggposter så var det väldigt mycket kött och väldigt lite grönsaker i. När det gällde den andra tävlingsomgångens välrepeterade rätter var det massa grönsaker och små portioner fisk. Alltså: när kockar får tänka efter (och coachas) får grönsakerna plats, men när det ska gå undan tar den köttälskande reptilhjärnan över.
Anna Johanssons rätt: Helstekt grissida serveras med krisp, bönor, aprikos och rosmarin i buljong och brysselkålssallad med pepparrot samt bönkräm med pepparrot.
Bertil Hammars rätt: Citron- och örtbräserad kotlettrad med confiterade bönor och fänkål, serveras med pepparrotsbetor och jus på rödvin, potatispuré smaksatt med rostad vitlök och Svecia.
Viktor Westerlinds rätt och den ende som vågade skriva köttet i lagom tjocka skrivor.
Timjanstekt kotlettrad med choucroute på fänkål och purjolök, lökkräm, rostad lök, aprikoskompott och vinägersky.
Alexander Sjögrens rätt: Citronstekt gårdsgris med krispig svål, aprikosgelé, brysselkålskompott, pepparrotssky samt sallad på brysselkål, dill och gräslök. Serveras med potatis- och svampkräm
Tomas Diederichsen lämnade in sin rätt 5 minuter för sent och straffades med ett avdrag på 500 poäng. Trots det är det många som mumlar och ler lyckligt när hans namn nämns. Han har blivit årets köttkock året och att ha tävlat tidigare är alltid en bra sak.
Timjanstekt kotlettrad från gårdsgris med citronsyrade rödbetor, shiitake och brynt purjolök serveras med potatiskräm smaksatt med lagrad Svecia och pepparrotssky.
Christofer Ekmas rätt: Ört- och citronstekt gårdsgris med aprikoskompott, stekt brysselkål och shiitake, inkokt fänkål, mörbakad purjolök samt rosmarin- och vinägersky.
Spänningsmomentet kan inte ligga på topp jämnt.
Får jag föreslå en youTube-paus med Biff á la Petterlund av Hasse och Tage?
Kan du tänka dig att köpa kött på bulk skulle jag föreslå Ekologiska kompaniets lådor. Nina och Albin har en gård utanför Nyköping där de föder upp nötkreatur.
Djuren får gå ute större delen av året och när de väl kmmer in får de vall snarare än kraftfoder, och har jag förstått saken rätt är det just då man får fram kött som har lika högt omega-3 värde som man brukade ha förr. Mycket trevligt. Du får pynta en tusenlapp + frakt, men då får du något som troligtvis är riktigt bra kött.
Jag har inte provat och kan inte riktigt motivera mig själv att köpa tre kilo kött när jag är gift med en vegatarian och har en far som jagar. Men var hemskt gärna min försökskanin.
Jag gillar att Saltå kvarn börjat sälja kött. Vissa Saltå-vänner känner sig svikna för att de känner att Saltå kvarn står för en vegetarisk livsstil, men för mig känns det som en optimal kombination att samma gård som levererar vete, råg, havre och dinkel till Saltå kvarn även levererar köttdjur. Kretslopp, ni vet. Och så har de vett att hängmöra köttet och inte nöja sig med vacuummörning.
Än så länge är det stockholmarna som är de lyckligt utvalda, och eftersom jag bor i innestan får ni nöja er med en lista på affärerna i min närhet som säljer köttet. Ni andra får läsa mer hos Saltå kvarn.
Ica Kvantum i Kungens kurva, NK Saluhall, min egen favorit Coop vid Zinkensdamm, ICA Supermarket på Folkungagatan 56 och ICA Nära Roslagstull på Birger Jarlsgatan 122.
Hej Charkindustrin!
I min danske kompis Rasmus kyl hittar jag exemplet på den perfekta förpackningen för er bransch. Tydlig märkning om att leverpastejen inte innehåller några e-nummer, kort text om att det är ekologiskt kött, genomskinlig plast så att jag kan se pastejen och en rar bild på djuren jag snart ska äta. Leverpastejen kommer från Hanegal och är långt godare än någon leverpastej jag köpt i Sverige.
Att det jag bredde tjocka skivor leverpastej på, råkade vara Rasmus helt nybakade rågbröd gjorde i och för sig inte saken sämre. Dessutom fick det mig att känna mig ganska dansk, så dansk att jag till och med hällde varmt vatten i min flädersaft för att förstärka känslan ytterligare. För visst är det så Henrik, att danskar vandra runt på Tivoli i december och dricker varm hyldedrik och äter æbleskiver? Eller är detta bara en av mina fördomar om Danmark? Fler dyker säkert upp och punkteras de närmsta dagarna.
Någon gång i höstas bestämde jag mig för att göra egen korv i år. Inte för att julbordet inte skulle vara komplett utan korv, utan för att jag helt enkelt aldrig förstått hur så mycket god smak kan komma inom fjälstrets väggar. För att vara ärlig visste jag knappt vad ett fjälster var heller.
Vi började med att mala kött. Karin Fransson hade berättat för mig att köttet måste vara lite fruset för att få bästa resultat, och det rådet följde vi.Det innebar också att alla kärl också måste vara kalla så att inte köttfärsen gick upp i temperatur.
Mormors köttkvarn betete sig och inom kort hade vi stora mängder knallröd färs av nöt och svin.
Tre modiga korvmakare blev det tillslut. Vegomaken fick agera fotograf när jag hade för mycket köttfärs på händerna.
Vissa människor har ett korvhorn, det hade inte vi.Jag vet inte ens hur ett sådant ser ut. Vi använde en rejäl spritspåse i tyg (väldiskad) och en tyll utan krus. Det gäller bara att ha rejäla armmuskler när man spritsar ut korvmassan.
Mitt uppdrag var att sakta mat ut det synnerligen kondomlika fjälstret som vi rullat upp på tyllen, sakta sakta, så att korven blev jämnt stoppad hela vägen.
Roligast var nog att picka hål på luftbubblorna efteråt.
Och hur blev korven då? Mja, så där. Vi hade behövt ha mycket mer fett. Den här gången var jag så glad att vi överhuvudtaget gjorde korv, men nästa gång ska jag begränsa mig till att använda recept som faktiskt provlagats innan. Kristina från Allt om mats provkök har säkert något bra.