Ser man på! Jesper Bogren, min gamla kursare från Fisk 5 p, Göteborgs Universitet har gått och blivit världens bästa juniorkock i en tävling arrangerad av den anrika gastronomiska föreningen Chaîne des Rôtisseurs. Se nu till att ta er till Fiskekrogen och kräv att få maten tillagad av mästaren.
Min kollega M är inte bara matjournalist, han är crêperett också. Stockholms stads bästa crêpe köper du därmed vid Stadsbibliotketpå Odengatan. Bor du i Göteborg är det fortfarande Linnégatan som gäller.
Efter ett samtal med bageriexperten Mia Öhrn inser vi att Göteborg och Stockholm har helt olika bagerikulturer. Hela Stockholm är fyllt med små exklusiva bagerier med anor som Tösse, Vetekatten, Telins, Gunnarssons, Valhallabageriet eller NK. Och som om inte det vore nog öppnar det hippa små ställen som Chokladfabriken, Brunkebergs Bageri och Xoko.
I Göteborg är det kedjor som gäller. Dahls har döpt om stans bagerier till bakeshops och skaffat sig ett totalt övertag med sina mosaikstandardiserade väggar och ciabattaursäkter till smörgåsar. Deras sortiment är inte direkt dåligt, bara väldigt tråkigt.
Dahls jämnstora bullar får mig att längta efter Brunkeberg bageriets kalljästa kardemummastinna bullar eller mina helt egna som görs i en uppsjö av storlekar, en för varje sorts humör: munter, mulen, ursur.
Nu när jag har lärt mig att stockholmare äter stockholmare kan det vara på sin plats att berätta att göteborgare (det är jag) äter halv special. Och det vore trevligt om resten av landet förstod vad det är jag försöker beställa.
En halv special är en korv i ett bröd med två kulor mos i ett papperstråg. Beställningen ska generera fyra frågor:
1) Kokt eller grillad?
2) Senap och ketchup på korven?
3) Senap och ketchup på moset?
4) Vill du räksallad och gurkmajonnäs?
På den sista frågan skulle jag varmt rekommendera svaret nej.
En hel special är samma sak men med dubbla korvar.
Fotot av korven på röd tallrik kommer från ett jobb om burkmat jag gjorde för ICA-Kuriren och är fotot av min favoritfotograf: Åsa Dahlgren
Jag firar jul i Göteborg och nyÃ¥r i Malmö. Och min mobil är kvar i Stockholm…
I lördags skickade jag tillbaka mat på krogen. Någon kock hade misshandlat ett stycke helgeflundra* och den kändes inte värd ens hälften av sina 325 kronor, trots att mamma betalade.
Det är inte helt enkelt för mig att skicka tillbaka mat som jag inte är nöjd med, men jag gör det ändå. Kockarna måste få veta att de inte har lyckats, och jag vill gå från restaurangen med en positiv matupplevelse. Och ändå känner jag mig alltid besvärlig och lite som en skurk.
Jag försökte mycket vänligt förklara för servitrisen att deras helgeflundra brukar vara betydligt bättre och att den här helt enkelt stekts för länge, och sen undrade jag hur lång tid jag skulle behöva vänta på en ny fiskbit med tanke på att restaurangen var fullsatt.
Jag har aldrig något intresse av att vänta ytterligare 30 minuter på min mat medans sällskapet sitter och äter sina rätter (som var lika dåliga, men som de inte kunde med att skickat tillbaka). Då äter jag hellre upp eller ber att få något annat som garanterat går fort.
Men här överträffade köket mina förväntningar och inom fem minuter hade jag fÃ¥tt en ny bit fisk som faktiskt var saftig. Dessutom kom min potatisskÃ¥l tillbaka med ett berg av skivad svart tryffel – ett utmärkt sätt för köket att be om ursäkt!
* Jag är väl medveten om att helgeflundra ingår bland de utrotningshotade fiskarna enligt WWF och att jag konsumerade dubbelt upp genom att underkänna min första firre.
BONUS! Råvaruspaning: bondbönor och nordiska bär är stort på Sveriges krogar.
Friidrott-EM i Göteborg gick i matens tecken med stora pinuppbilder på stadens favoritkockar. Nu tas staffettpinnen upp av Västtrafik som publicerar matdikter i stadens spårvagnar och bussar.Åtta författare; Christine Falkenland, Göran Sonnevi, Aase Berg, Johan Nordbeck, Marie Lundquist och Per Lindberg är publicerade på reklamplats i fönstren. Ytterligare en anledning att åka till västkusten.
Bild från www.vasttrafik.se
Foto: J eanette L arsson
Göteborgare ska föreställa Sveriges lustigkurrar med ekivoka skämt i bakfickan och ordvitsar på tungan. Och när det är EM i stan serveras det häck.
Restaurang Basements eminenta fredagssatsning har den veckan fått en otäck touch av sport:
Basements TRESTEGS-entré
(Vänerlöjrom med senapsrösti, sockersaltad vildlax med exotisk sås, pilgrimsmussla med tomat och avokado)
”FiskSPJUT” med sommarkantareller, gurknudlar och tryffelsÃ¥s
Svensk kalv: Rygg, bräss samt HÄCK med getostpuré, confitkokt
lök samt rödvinssky
Chokladterrine med karamelliserade päronklüftor
och vaniljglassKULA
Göteborg marknadsför sig sedan Ã¥r 2000 med ”smaka pÃ¥ Göteborg”. Göteborg & Co:s Press officers hastar mellan stans bästa restauranger med tillresta journalister och visar upp matstaden Göteborg. (Det är ett jobb som jag vill ha!) Satsningen har lönat sig. Utländska tidningar inkl NY Times har haft matreportage om Göteborg och Bohuslän.
Matstrategin fortsätter, och över EM satsas det stort på mat. Min favoritfotograf Åsa Dahlgren fick i uppdrag att fota de mest kända göteborgskockarna och nu hänger de på stora vepor i stan och konkurrera med sportstjärnorna om uppmärksamheten. Samma kockar och resten av Göteborgs Restaurangföringen står just nu i tält och svettas för att få ut mat till sponorer och alla gratisarbetande funktionärer.
Tyvärr är det en väldigt homogen skara kockar som blivit utvalda i marknadsföringen. Nå, åtminstone är alla av samma kön. Varför är det så, frågade jag Jonas Ogvall på Göteborg & Co
Han höll med om att det var beklagligt men konstaterade att inga inga kvinnliga kockar levde upp till urvalskravet om att ha egen restaurang eller vara restaurangchef/ansiktet utåt på en restuarng. Är det så illa i Göteborg. Finns det inga bra restauranger som drivs av kvinnor? Jag antar att inte caféer haf tillräckligt hög status, annars hade vår cafédrottning Eva Olson gärna fått vara med.
Jag hoppas att Karin på Trägårn eller Millan på Hamngatan startar eget inom kort
Vad är det som händer på Avenyn? Nere vid gamla Redarföreningen på 1:an slår Dan Lexö upp ett nöjespalats och i huset tvärs över (där jag firade min 30-årsdag) har hela inredningen rivits ut och trädgården prytts med små koppartält. Kommer Göteborgs nöjescentrum att förflytta sig 200 m norrut? Eller har nöjescentrum någonsin legat på Avenyn. Efter ett besök på Nivå i lördags är jag tveksam. Jag trivs fortfarande bäst på Klara.
Jag promenerade i Haga i helgen, Göteborgsstadsdelen. Det har hänt en massa sedan sist. Kanske för att sist alltid är alltför länge sedan. Nu när jag pendlar mellan Malmö och Stockholm försummar jag min älsklingsstad Göteborg en del. Å andra sidan väntar överraskningar runt varje hörn.
På Prinsgatan (som snarare ligger i Annedal än i Haga) hade det öppnat en riktigt bra italiensk espressobar: Bar Italia. Stiliga baristas och delvis stilig inredning, även om jag är lite kluven till vespan. (pun not intended).Frukost för 50 kronor måste beskrivas som ett fynd; valfri kaffedryck, grillad macka och persikojuice med skummande vaniljig yta.
Haga
Nygata är full med butiker av varierande kvalité. Chokladbutiken Summerbird tillhör dem som är värda ett besök. Det finns något väldigt vilsamt över en chokladbutik där alla förpackningar är vita. Jag återkommer när jag provat chokladen. Roligaste upptäckten var cylinderformade mineralvattenflaskor.
Olivolja etc, ocksÃ¥ det pÃ¥ Haga Nygata, är nytt sedan sist. Snyggt och roligt, men jag är sÃ¥ tveksam till temabutiker. De andas presentinköp som ingen egentligen behöver, lite i stil med bestick med frukthandtag (kiwikvartar, druvklasar eller smultron pÃ¥ strÃ¥). Nu sÃ¥g jag inget fullt sÃ¥ gräsligt i butiken, men däremot gott om saker som jag hoppas att ingen köper till mig, lÃ¥t säga, när jag har namnsdag om tvÃ¥ veckor…
Det gick ju strÃ¥lande att vara bröllopssabrös vid Nya Varvet i Göteborg. Handskarna matchade bÃ¥de klänning och hÃ¥rspänne. Dessutom var de flesta flaskorna samarbetsvilliga och öppnades sig med ett elegant ”pop”. Resultatet blev torrt, kallt och gratis. Ã…tminstone för gästerna.
– Ställ dig vid Franks, sa de i taxiväxeln.
Jag ville inte låtsas som jag varit borta från stan alltför länge, så jag sa ja och la på. Sen tittade jag mig förvirrat runt på Göteborgs Centralstation.
– Vad är Franks, frågade jag David som bara klippte med sina långa ögonfransar och mumlade något om sin uppväxt i ostbyn Kvibille.
Franks visade sig vara korvmojen på hörnet vid den okontrollerbara taxikön på stationens framsida. Franks gör sin egen senap och tror att en frukost består av en halv special med bostongurka och coca cola.
Bilden förställer Stockholm.
Centralstationens Stockholm, fullbokade Hälsingborg, Melkers Kungsholmen, och utanför tullarna Göteborg och Landet…
Kan inte Stockholmkrögarna åka på inspirationsresa till Göteborg och lära sig att krogar även kan heta Kock & Vin, magnus & magnus, Snille & smak, Rumpan bar, Bers å bar, Hallå bar samt Min bror och jag. Och så kan vissa göteborgska krögare sluta upp med att ängsligt snegla ut mot resten av världen och kalla sina stället för SOHO och Vasastan.
För några år sedan var det Göteborg som hämtade hem de flesta vinsterna när man tävlade i mat. Kanske blev vi pösiga, nöjda med det vi hade uppnått, gränsande till lata. Och se hur det gick. Notera gärna hur jag ogenerat säger vi, om mig och de vinnande kockarna. Som om vore vi ett team.
Jag är väldigt glad över att Peter Skogström vann tävlingen årets kock, tror till och med att jag höll på honom.
Men egentligen blir man inte årets kock, man föräras en mejerimedalj i guld. På något sätt låter inte det lika glammigt. Men så är det svensk mjölk som står bakom tävlingen.
Och vad lagade Peter? Ja, eftersom jag inte var där (grumble) så får jag nöja mig med att saxa ur pressmeddelandet:
I moment ett: soppa med råvaror från havet gjorde han en skummig soppa på dill med kolja, pilgrimsmousseline och citronglaserade rotisar
Och i moment två: en modern nordisk söndagsmiddag lagades en pepparstekt högrev från Blentarp, galette på gulbeta och präst serverad med syrlig potatispuré, picklade rotfrukter och chutney på paradisäpple. Oj det var långt! Men tydligen var det inte lika krångligt som det låter eftersom juryn tyckte: Modigt och genialiskt! Mjuka, långa smaker och enastående teknik. En glad och vacker söndagsmiddag med perfekt hanterade råvaror.
Nästa år tycker jag att han och hans fru Marie ska ställa upp igen och knipa första och andraplatsen.