Anna Johansson från Vendel at Sturehof har precis börjat lägga upp sin första rätt.
DÅ börjar trendseminariet på temat naturlighet möter teknik. Det innebär att alla journalister sitter inklämda i Lisebergsteatern i 90 minuter medan kockarna lägger upp sin mat.
Undra vilka journalister som var kloka nog att stanna kvar i tävlingssalen?
Alice reser till Göteborg i förhoppning att se den andra kvinnliga kocken genom tiderna koras till Årets Kock.
Nu tänker jag vara en så där sanningssägare och påminna om att så här i början finns det inte så mycket att säga om tävlingen så därför kommer jag ägna några rader åt lite fakta jag hittat i presskittet.
Temat är â€Naturlighet möter teknikâ€. Vad betyder det dÃ¥?
Mja, enligt tävlingsgeneral (fin titel) Hanna Halpern vill få till ett möte mellan kök som satsar på ekologi och närproducerat med de som ägnar sig åt molekylär matlagning.
– Vi är övertygade om att naturlighet och teknik kommer att mötas i framtiden så det ska bli oerhört spännande att
se hur finalisterna väljer att tackla temat.
Jag återkommer när jag själv bildat mig en uppfattning om temat, men rent spontant känns det knappast revolutionerande. De unga kockar som är med i den här tävlingen brukar vara väldigt förtjusta i såväl gotländska morötter som stadigvarande skumsåser.
Och hur ser dan ut?
Redan 07.15 fick första kocken ut, Anna, se sin hemliga råvarukorg och skriver recept. En kvart senare får Bertil se sin etc.
08.00 Startar Anna laga mat och en ny kock startar varje kvart.
11.00 – 12.15 Nu presenterar deltagarna sin första tävlingsuppgift: att göra ett personligt recept pÃ¥ en ”modern, elegant maträtt”. Undra vad juryn har för förhÃ¥llningsorder att bedömma detta?
 13.00 – 14.15 Nu, tvÃ¥ timmar senare ska de presentera sin andra rätt: en modern restaurangrätt paÌŠ temat â€Naturlighet möter teknikâ€. Här vet de att huvudingredienserna är sej, blaÌŠmusslor och raÃ¥räka och att de _mÃ¥ste_ ha med minst
mejeriprodukt.
21.30 Nu blir det prisutdelning och hela sällskapet har hunnit byta om och förflytta sig till Elite Park Avenue Hotel.
Och vilka tävlar då?
Anna Johansson, Vendel at Sturehof, Malmö (kl 8.00)
Bertil Hammar, Stockholm Spis, Stockholm (kl 8.15)
Viktor Westerlind, Fredsgatan 12, Stockholm (kl 8.30)
Alexander Sjögren, Vendel Ales Stenar, Kåseberga (kl 8.45)
Tomas Diederichsen, Ulfsunda Slott, Bromma (kl 9.00)
Christofer Ekman, Fredsgatan 12, Stockholm (kl 9.15)
Alice reser till Göteborg i förhoppning att se den andra kvinnliga kocken genom tiderna koras till Årets Kock.
Tävlingen går av stapeln på Lisebergsteatern med ingång från Rondo.
Som gammal Lisebergsbesökare gör detta mig lite förvirrad eftersom Lisebergsteatern var det där stället uppe på en kulle där man såg Hagge Geigerts revyer.
Rondo var det otäcka stället där vi skolan tvingade oss dansa folkdans en gång varje december. *
* 5 poäng till alla som kan gissa min ålder och gymnasieskola.
Alice reser till Göteborg i förhoppning att se den andra kvinnliga kocken genom tiderna koras till Årets Kock.
Redan klockan åtta börjar den första tävlingsdeltagaren Anna Johansson. Ska jag hinna ta mig dit tills dess?
Egentligen är de första timmarna ganska trista. De fÃ¥r sin rÃ¥varukorg, funderar lite, börjar laga och tittar sällan upp frÃ¥n köksbänken förrän nÃ¥gon ond man eller kvinna med mikrofon anfaller dem bakifrÃ¥n och liter hurtigt frÃ¥gar ”hur känns det här dÃ¥?”.
Hm, jag äter en macka till och funderar på saken.
Mackan är en tjuvkikning på Tastelines påskgodis som dyker kort innan påsk.
Sällan har jag varit på en krog med så många kändiskockar per capita. Närmast fönstret satt herrarna Frantzén och Lindeberg. Två bord längre bort satt Luxkvartetten Henrik, Lotta, Peter och Annette. Vid nästa bord satt Ölands stolthet Karin Fransson med make Owe. Karin gav mig månadens finaste komplimang genom att berätta att hon alltid tänker på mig när hon gör sin fotgymnastik. Jodå, ni hörde rätt! Så blir det när man haft mig till bordet en hel galakväll :)
Det var säkert fler där som jag inte kände igen. Det finns många anonyma kockar i det här landet.
Nå, maten var det ju. Den var nästan fånigt prisvärd jämfört med januaris Noma-besök, men här serverades jag ingen mossa från Island.
 Brödkorgen hade imponerat pÃ¥ Pia Ristola Bendel. Där fanns baguette, knäcke, smÃ¥ limpor… fem eller sex smÃ¥ vackert formade bröd, och vi kände oss tvungna att prova nästan vartända ett. Men bara nästan. |
 Ostronmarinerat oxkött från Hedekas serveras med Vänerlöjrom och stekt ostronskivling
Gott gott gott. Kul när man får till kombon av kött, ostron och löjrom. |
Redan när jag läste om GaÌŠrdsgris fraÌŠn BraÌŠlanda med pureÌ paÌŠ svartrot och mandelpotatis, löksky samt svartrötter brässerade med citron och persilja pÃ¥ menyn kände jag mig mätt. Jag anade att det skulle vara ett eller tvÃ¥ stora stycken mört och smakrikt griskött utan nästan nÃ¥gra grönsaker alls. Och sÃ¥ var det ju.
Och ja, även detta var ett exempel på hur bra kolja kan bli när man gör rätt. Stockholmare kan laga röding, men sen tar det liksom slut. Men jag vill oändligt gärna bli motbevisad. |
 En smak av hjortron med bakad gräddfil, punsch, rostade mandlar och kolasmulor
För många saker i tallriken, goda var för sig, men efter tre andra rätter blev det mest ett mja. Mest satt jag och tänkte på att hjortron är gott, för det är det ju. Saknar Mattias Dahlgrens rena stil där han vågar bjuda på något väldigt enkelt och gott. |
 Temenyn bestod av ungefär åtta välbeskrivna teer. Något för terådet att titta på till nästa års pris!
Jag valde ett oolongte och fick det i den raraste lilla kanna jag sett. |
 Till det fick vi dessertsmulor.
Kockarna hade bakat ihom kanelbulle med maräng och serverade det med en mockakräm utsmetad på en skifferplatta. |
Alice reser till Göteborg i förhoppning att se den andra kvinnliga kocken genom tiderna koras till Årets Kock.
Nu börjar kvällen bli skojig. Chefredaktören på Restaurangvärlden drar iväg mig på stjärnkrogen Kock&Vin. Jag har ingen aning om hur bra de har blivit, men förväntningarna är höga. Jag tar med kameran* till restaurangen så ni får se vad jag åt.
Å andra sidan är mina förväntningar ganska låga. Den här gången vill jag bara bli insläppt. Förra gången jag försökte gå ditt hamnade jag ovetande mitt i personalens julfest och blev utslängd på studs.
*Jag tar faktiskt med mer än så, ca 12 kg bagage som jag inte hunnit hem och lämna än. Böcker till föräldrer, present till syster, porslin till ex-pojkvän, käder till en kompis etc. Hoppas de har ett bra bagagerum.
Alice reser till Göteborg i förhoppning att se den andra kvinnliga kocken genom tiderna koras till Årets Kock.
Tack vare att det just nu finns så många inresta matjournalister i Göteborg pressas det in hur många träffar som helst. Resans första stopp blir Swedish Taste. Och nu menar jag inte tåget utan min egen resa genom hemstaden Göteborg. Santa Maria har tagit hit Marcus Samuelsson och har ett mingel på Swedish Taste. Del av mig vill gå hem och packa upp istället, men jag gillar vad Swedish Taste har gjort och har inte hunnit kika på deras nya lokaler än.
Uppdatering! Nu har jag sett lokalerna. Varför fick inte jag PM:et om att orangea luckor och blommiga bänkar var trendigt igen? Själva träffen var egentligen inte mycket att ha för mig personligen. Marcus Samuelsson har tagit fram nya flytande kryddor till storhushÃ¥llen för Santa Maria. Inget jag skulle använda hemma, men säkert kan en eller annan rätt i ett provkök smaka bättre med dess hjälp. Eller sÃ¥ lär man ut riktigt kryddning till all kökspersonal…
På torsdag går Årets kock av stapeln i Göteborg.
Jag tänker passa på att göra en Göteborgsguide på tema mat när jag ändå är på plats.
Inte så mycket restauranger och caféer som bra slaktare, chokladaffärer, mest välsorterade systembolag, roligaste fiskhandlaren etc.
Har du några förslag så tar jag tacksamt emot dem. Det känns som om det händer så mycket saker i Göteborg hela tiden så jag omöjligtvis kan ha totalkoll längre.
Foto: Göteborgs hamn uppifrån Otterhällan
Så sitter jag här med en inbjudan till Årets Kock på skrivbordet. Den här gången går tävlingen av stapeln i Gôteborg och för att stockholmarna ska klara av att ta sig dit har det chartrats ett tåg.
Dessutom är tävlingen på en torsdag vilket liksom motiverar alla huvudstadscentrerade murvlar att stanna en extra dag och göra ett knäck från Sveriges framsida. Undra om Göteborg & Co hade med saken att göra?
Några bra förslag på vad den här halvgöteborgskan inte borde missa när hon är i stan?
Ã…rets kock-minnen
2006 satt jag på min kammare och försökte att inte verka bitter.
2007 överlät vår förtjusande vd sin biljett till mig.
2008 försökte jag få gästerna att klä ut sig till grönsaker och så live-bloggade jag hela tävlingsdagen.
Årligen försöker jag få Svensk Mjölk att ändra på sina tävlingsregler, men än så länge är det ingen som lyssnar.
Från semifinalen i Malmö Foto:Håkan E Bengtsson
Nu har alla finalisterna till Årets Kock tagits ut och jag måste erkänna att jag varken pratat med dem, intervjuat dem eller ätit deras mat. Det skulle möjligtvis vara om Christofer eller Viktor jobbat i köket när jag varit på F12 på pressträffar. Vendel at Sturehof och Mötesplats Österlev behöver jag absolut besöka när jag kommer till Malmö nästa gång, men det har jag sagt ett tag så vi får väl se. Är det kanske en trend att finalisterna tycks komma parvis? Det hela började väl när Stefan Eriksson vann tävlingen mot sin kollega redan 2005, men har hållt i sig sedan dess. Normalt sätt brukar det komma ett par från Pontus restauranggrupp, men de tycks inte ha fallit juryn i smaken i år.
Bertil Hammar, Stockholm Spis, Stockholm
Anna Johansson och Alexander Sjögren, Vendel, Skåne
Christofer Ekman och Viktor Westerlind, Fredsgatan 12, Stockholm
Tomas Diederichsen, Ulfsunda Slott, Bromma
Tävlingen går av stapeln i Göteborg och vi hoppas att Tasteline kan direktrapportera från tävlingen (om vi blir bjudna vill säga).
Min favorittidning Olive har en Göteborgsguide i senaste numret. Jag kan riktigt se hur skribenten rört sig i mycket snäva cirklar kring turistklassiker som Feskekôrkan och Liseberg. Som väl är har någon (på Göteborg & co?) hjälpt henne eller honom att hitta Björns bar och fiket på Gunnebo.
Jag borde å det snaraste skriva en ny Göteborgsguide, men då borde jag nog tillbringa lite tid i staden först. Ni får hålla till godo med gammal skåpmat.
När jag bodde i Göteborg besökte jag kockarna på Swedish Taste årligen för att övertyga dem om att jag var ovärderlig för deras verksamhet. Kanske borde jag återuppta den traditionen nu när studion växt och knoppat av sig i restaurang och butik mittemot Göteborgsoperan.
Pallra er ner till Magasinsgatan vid Vallgatan. Just nu kan ni dricka Nordens bästa kaffe i ett stort vitt tält. Lag från alla fem nordiska länder ställer upp med var sitt café. De som lyckas dra till sig mest publik och tjäna mest baristadollar (fråga inte) kommer att vara en värdig vinnare i den deltävling som belönar entrepenadskap.
Göteborg börjar förvandlas till en riktig kaffestad. Likt Stockholms Vasastan behöver man inte gå många kvarter innan man hittar ett ställe som serverar drägligt kaffe. Ett av mina favoritställen, Mahogny vid Korsvägen, har utan min vetskap växt chockartat och åtfinns nu på Otterhällan och Gibraltagatan utöver orginaltcaféet vid Korvägen och de rara små metallglänsande kaffevagnarna med cykelflagga på.
En annan trevlig överraskning är att da Matteo nu inte bara finns i Victoriapassagen utan även öppnat på Vallgatan. De har ett eget microrosteri, en rar blogg och står bakom att Nordic Barist Cup arrangeras på en gammal parkeringsplats vägg i vägg med deras café sedan några dagar.
Oj! Vilket dygn det har varit. Jag har varit på Jens Lekmankonsert, träffat kompisar från förr, bland annat en av mina bästa vänner från gymnasiet som jag inte sett på tolv år, suttit 20 centimeter från kronprinsessan under ett seminarium om stjärnkrogar, intervjuat Ann-Sophie Pic, deltagit i en espressoprovning på Nordic Barista Cup och konstaterat att Klara kommer att läggas ner.
