syrrans bröllopstårta
Tårtan är Tomas också förstås.
Taggad: fest
väl avvägt fett
Så här ser rätt propotion mellan rödbetor och smör ut. En rejäl dollop butter helt enkelt.
the quing of Jazz
Nina Ramsby Ludvig Berges Trio och dubbla portioner morotskaka på Kulturhusets tak är en oförskämt bra onsdagskombo.
säsongens första kräftskiva
Vi äter fotomat. En finare ord för jobbrester.
stans godaste midsommarbuffé
Det blev midsommar i snusmumrikhuset på Reimersholme. Alla tog med sig saker de gillade och jag har aldrig ätit en bättre buffé.
Erik hade med sig löjrom, sikrom, bresola, golfetta, smörig serano, handpillade räkor, egenvevad majo och ett gäng ostar. Mia hade bakat kakor och gjort flädersnaps.
Gabbe hade lagat tre recept ur Paolo Robertos senaste kokbok, minipizzorna är magiska! Jag hade med mig Västerbottenpajer, vattenmelon i militäriskt liksidiga bitar, plättar med hjortronsylt och hjortronrutor från frk Öhrns senaste kokbok. Därtill prosecco, rosé, rabarbersmulpaj, iste,varmt te, hett kaffe och allt sånt där.
Med andra ord, vi äter bättre än ni gör och vi har nära hem till outtömliga mängder varmvatten när regnovädret kommer, och det kommer, jag lovar!
årets kock: hur lågt kan jag gå?
Efterfesten kommer att hållas på Nivå. Ett ställe jag av princip aldrig skulle gå på. Undra om jag får rucka på principerna ikväll eller om jag kan kidnappa hela gänget någon annanstans?
Ã¥rets kock: mot galamiddagen
Nu är det dags att ge sig iväg till kvällens middag och en bit in i varmrätten (?) får vi och vinnaren äntligen reda på vem det var som inte förlorade. Allt för att matcha TV4s sändningstider. Jag skulle inte vilja sitta igenom en sådan middag om jag var en av finalisterna. Vågar man dricka vin? Klarar man av att tugga?
Jag drar på mig min paprikamix-färgade klänning (och skor) och drar mig in mot Avenyn. Undra om någon annan klär sig i matfärger, se mitt upprop förra året. Och, nej, svart är ingen matfärg annat än runt Mårten Gås.
Fler bloggar om Ã…rets kock:
Matälskaren
Aptitretarna
Sophies mat
byt burk med mig
Lisa och Taffel annordnar burkbytarfest på utmärkta vegorestaurangen Seyhmus på Varvsgatan 14 vid Hornstull. Anmäl dig via Lisas blogg, packa in en udda (ej utgången) burk i skumt papper och följ med!
Fortfarande tveksam? Läs om hur det gick till förra gången.
precis som kungafamiljen
Någon gång i höstas bestämde jag mig för att göra egen korv i år. Inte för att julbordet inte skulle vara komplett utan korv, utan för att jag helt enkelt aldrig förstått hur så mycket god smak kan komma inom fjälstrets väggar. För att vara ärlig visste jag knappt vad ett fjälster var heller.
Vi började med att mala kött. Karin Fransson hade berättat för mig att köttet måste vara lite fruset för att få bästa resultat, och det rådet följde vi.Det innebar också att alla kärl också måste vara kalla så att inte köttfärsen gick upp i temperatur.
Mormors köttkvarn betete sig och inom kort hade vi stora mängder knallröd färs av nöt och svin.
Tre modiga korvmakare blev det tillslut. Vegomaken fick agera fotograf när jag hade för mycket köttfärs på händerna.
Vissa människor har ett korvhorn, det hade inte vi.Jag vet inte ens hur ett sådant ser ut. Vi använde en rejäl spritspåse i tyg (väldiskad) och en tyll utan krus. Det gäller bara att ha rejäla armmuskler när man spritsar ut korvmassan.
Mitt uppdrag var att sakta mat ut det synnerligen kondomlika fjälstret som vi rullat upp på tyllen, sakta sakta, så att korven blev jämnt stoppad hela vägen.
Roligast var nog att picka hål på luftbubblorna efteråt.
Och hur blev korven då? Mja, så där. Vi hade behövt ha mycket mer fett. Den här gången var jag så glad att vi överhuvudtaget gjorde korv, men nästa gång ska jag begränsa mig till att använda recept som faktiskt provlagats innan. Kristina från Allt om mats provkök har säkert något bra.
här trängs Obama med Buffy
En gång för en massa år sedan fick jag en väldigt fin yxa och jag tar varje (sällsynt) tillfälle att få använda den. Därför högg jag årets första gran redan i oktober.
Granen har bott hemma hos oss sedan början av december, innan dess huserades den på gården med foten i en vattenfylld hink, men nu har den börjat barra.
Samtidigt gick H och funderade på vad han skulle göra med ädelgranen alla Microsoft-anställda får varje år. Hushållet hade nämligen blivit med allergianpassad evighetsgran.
– Jag, jag, jag… kan byta den mot kolor.
Och så blev det.
Ikväll kom granen på plats och pyntades. För några veckor sedan hade vi inflyttningsfest och gästerna hade i uppdrag att ta med bilder på sina hjältar som vi gjorde kristyrhjältinnor och -hjältar av. Därför hänger Barack Omama brevid Buffy the Vampire Slayer och under en Hanukkastake.
En pinupig Tina Fey.
En allvarsam moder Teresa
har det hänt något kul i år?
Ikväll trängs* sju personer i vårt kök för att kommentera året som gått i pepparkaksdeg.
Journalister, ledarskribenter, filosofer, bygg- och planingenjörer och en joker i form av litteraturvetare. Jag har fixat pepparkaksdeg och kommer att vispa upp en fluffig kristyr. Men vad ska jag baka? Det har talats om såväl Barack som svanfärd men har det inte hänt något mer. Kanske ett ANC-konvent från Sydafrika eller internetcencurerat Peking? Jag har ytterligare två timmar att komma på en lysade idé. Mest gillar jag Annas version på konsumtionshysteri (se bild).
* Äsch, varför denna ödmjukhet, vi har ju stans största kök. Vi kommer knappt se varandra mellan köksbänkarna.
på partaj med en vulkan
Foton: Janne Danielsson
IgÃ¥r pÃ¥ restauranggalan debuterade jag som kuvertsprättare i vinterträdgÃ¥rden pÃ¥ Grand i Stockholm. Iförd skyhöga klackar, men fjärilar i sÃ¥väl mage som pÃ¥ skor stod jag uppe pÃ¥ scenen och delade ut priset för Medveten krog till Björn Stenbecks Malmökrog Salt & brygga. Det var min gamla ”sÃ¥ ofta jag har rÃ¥d med det”-lunchkrog när jag jobbade pÃ¥ Egmont sÃ¥ jag kände mig dubbelt nöjd.
Mest orolig var jag för Per Moberg. Han kändes som en vulkan som dÃ¥ och dÃ¥ fick smÃ¥ mullrande utbrott av felriktad ironi, lÃ¥ngdragen egocentrism och Ã¥terkommande minnesluckor. Det var nog inte riktigt vad arrangörerna David och Lena hade tänkt sig när han kontrakterades, men när han väl satt igÃ¥ng var han svÃ¥r att stoppa. Men han lyckades ocksÃ¥ vara riktigt underhÃ¥llande emellanÃ¥t och jag har säkert mycket att lära av hans ”äsch, nu glömde jag det där viktigt, men det är väl inte hela världen”-attityd.
Oavsett så var det ett både förtjusande och imponerande kalas och väldigt välarrangerat för att vara första gången det hålls. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på de stiliga servitörerna och servitriserna från Grand som eldgaffelraka i ryggen bar på stora fat med glassbomber och megatomtebloss.
Till skillnad från årets kock-galan så hade jag en fantastisk placering bredvid scenen (vilket väl hade att göra med att jag skulle upp på scenen under kvällen.) och flankerades av Ölands stolthet Karin Fransson och Anders Lauring från Växjös PM. Kvällens roligaste samtal uppkom när jag frågade dem om restaurangdiskare.
Årets Krog: PM & Vänner, Växjö
Journalisternas Kock: Karin Fransson, Hotell Borgholm, Öland
Och så alla vinnarna som inte satt vid mitt bord ;)
Årets Krögare: Björn Persson, Kock & Vin, Göteborg i vars vinbar jag lärt mig nöjet med att beställa ett halvt glas rött och ett halvt glas vitt vin till mina middagar och se vad som händer med smakerna. Tack Björn!
Årets Krogmiljö: Mathias Dahlgren, Matbaren, Stockholm dit jag tänker ta med danska tv-kocken Trinne när hon kommer på besök.
RS Hederspris: Gert Klötzke
Årets Framtidslöfte: Rodrigo Pérez, Rue de Pont Nouveau, Stockholm på vars restaurang jag tänker äta lunch redan nu på fredag.
Årets Smaksättare: Ramen Ki-Mama, Stockholm som jag ännu inte lyckats komma till, trots att jag försökt flera gånger (det har varit stängt).
Årets Sommelier: Alexander Bäckman, Kock & Vin, Göteborg. Yeaaah Göteborg!
1
Årets Barkoncept: El Diablo, Stockholm som tyvärr inte hade så sig sina hejdlöst rara hängslen just idag. 
Årets Hälsorestaurang: Yogayama Foods, Stockholm
Årets Medvetna Krog: Salt & Brygga, Malmö
Årets Matsalsteam: Lux Stockholm, Stockholm. En utmärkt anledning att besöka Lilla Essingen.
jättefest
Jag hade 16 personer runt bordet på middag i fredags. Det gick förvånansvärt bra. Med inlånade tallrikar, bestick och stolar kunde alla äta hyfsat civiliserat. Och jag fick äntligen glädje av att äga över 20 stycken likadana vinglas.
Temat var svart på såväl mat, som dukning och deltagarnas kläder. Jag gjorde livet ganska enkelt och serverade:
Mörkröd rotfruktssoppa med belugalinser
*
Svart quinoasallad med svartsesamfröpanerad halloumi
**
Valnötsbrownie med björnbärssås och svart kaffe
Förtjusande gäster hade sett till att ta med sig lämpliga drycker som Irony, 7 Deadly Zins och Gammel Dansk. Blott värdparet hade slarvat på den här punkten och försökte dölja att de drack en ytterst tveksam bib genom att hälla upp den i en Riedelkaraff.
Nästa år går jag nog på Dags tips och köper kolsvart koreanskt sticky rice. Det ska blötläggas över natten, ångas ungefär 1 timme i sin egen fukt och ska i sista ögonblicket för servering röras ihop med palmsocker. Och så smaksatt med kokosmjölk och färsk ingefära för att göra det ännu godare. Men det blir först 2009.
Foto: Ã…sa Dahlgren
galna fester hos sydafrikansk vinmakare
Brödcyklar, ostronbadkar och massa massa bubbel…
bebodd bröllopstårta
Foto: Audi Bengtsson
Hur ska en bröllopstårta se ut egentligen? Jag visste att den skulle vara god, så jag frågade Magnus Johansson vilka smakar som gjorde sig bäst med svenska bär: svartavinbär med ljus chokladmousse och mörk chokladtryffel sa han och så blev det. Fast det var Lidköpingskonditorn Emeli som fick göra jobbet. Har man bröllop på tema närproducerat så har man. Dessutom är Emeli väldigt duktig och höjer sig högt över de flesta av stadens konditiorier som fortfarande satsar på säkra kort som prinsesstårta och frukttårta med gelé.
Och det är inte volanger jag har på kjolen, det är norska kransekakor som skymtar fram. Jag minns hur jag sent på natten anförtrodde de överblivna kransarna till min nyblivna makes förfriskade kusiner vilket ledde till att jag inte alls fick äta Norges paradtårta till frukost nästa morgon.
Vi letade runt en del bland bröllopspar att kröna tårtan med, men inga var roliga nog, eller så var de för roliga. Jag hade gärna hittat ett antikt par någonstans, men det var svårare än jag trott. Sen upptäckte jag den ljuva världen av modelltågsnördar. Jag köpte miniatyrarbetare i skala 1:43 för hutlösa pengar och började bygga min bröllopsarmé.
Foto: Paulina Westerlind
Konditor Emeli fick dem i en liten ask och hennes uppdrag blev att låta dem ha något att arbeta med eller sitta på. Det grävs i moussen och pustas på chokladbänkar.
Och så några bilder från bröllopet. Jag försökte sätta in det här collaget i tidningen, men det finns tydligen en bildpolicy som kräver att det bara är en bild per annons. Man lär sig en massa saker av att gifta sig.