Jag brukade avsky att fika i stan utanför Vetekattens öppettider. ”Vi kan väl ta en kopp kaffe efter bio” kändes bara Ã¥ngestladdat. Sen öppnade restaurang Publik upp en lillasyster pÃ¥ bottenvÃ¥ningen i PUB-huset. De har charmiga öppettider, surdegsbakat bröd, hembakade och ganska erbarmliga smÃ¥kakor och de raraste 50-tals konditorimöbler man kan tänka sig. Och sÃ¥ har de massa sorters te. SÃ¥nt gillar jag.
Illustration: Linnea Svensson/Tasteline
Det är något väldigt fint med att bli betrodd. Det hände så sent som idag på Martins Gröna på Brunkebergsgatan i Stockholm. Jag hade precis beställt lunch när jag insåg att min stinna plånbok bara var fylld med kvitton, men det var inga problem att äta på krita.
Några dagar tidigare satt jag på Mahogny på Skånegatan i Göteborg när två killar i sextonårsåldern klev in och överlämnade en hundrig till ägaren utan att få något tillbaka utöver några växelkronor.
Nej, det rörde sig inte om sofistikerad droghandel. Det rörde sig om kredit. Kortmaskinen var trasig och gossarna hade inte haft några kontanter att handla sitt kaffe för. Nu hade de återvänt för att justera skulden.
Men visst händer detta alltför sällan? Innan de här två händelserna hade jag inte hört någon få krita sedan jag själv i tolvårsåldern hade för vana att köpa mjölk och annat viktigt* till hushållet och skriva upp det på räkningen. Bodde man i Mölndal och handlade på Dalens Livs gick det bra att göra så, åtminstone om mamma dök upp en gång i månaden och betalade av mina skulder.
Undra om det fortfarande kan gå till på det viset? Mamma, löser du ut mig då och då om jag startar en räkning hos Cajsa Warg?
* nötcreme
Indien Gardenkillarna hämtar hem en drake av guld och mumlar något om höjda priser. Foto: Pressbild från DN
Just hemkommen från Gulddrake-prisutdelningen på Och himlen därtill. Chef-Torbjörn kom fram till att de tidigare årens kvällstillställningar var för kostsamma och beslutade att billigaste tiden att dela ut priserna är direkt efter lunch kl 13.
Därför dök jag upp mätt och med andan i halsen direkt frÃ¥n ett annat möte och möttes av ett överdÃ¥d av mat. Alla nominerade restauranger, barer och kaféer fanns representerade med smÃ¥ smakprover. Esperantos youghurt- och ostronsoppa med fänkÃ¥lspollen var coolast, men Mathias Dahlgrens köttmacka godast. Mm… de fyllda smÃ¥ trekanterna frÃ¥n Indian Garden var inte heller fel. Och Iljas kaffe. Och och och. Jo, jag gled runt och provade en massa saker medan priserna delades ut och herr Gadd sjöng nÃ¥gra lÃ¥tar.
Vem vann då?
Bästa bar: Le Rouge bar
Bästa kafé: Le Petit France (börjar ni anan en trend?)
Bästa budgetkrog: (Le) Indian Garden (som började babbla om att höja priserna till 250 kr. Elin, jag kommer att fakturera dig!)
Bästa mellankrog: Mathias Dahlgren, Matbaren
Bästa lyxkrog: Mathias Dahlgren, Matsalen (ännu en trend)
Utsikten över snöklädda tak var strålande, Elin och Bengt-Göran gjorde ett utmärkt jobb som konferencier och min make som deltog med egen inbjudan uppgav för pressfotografen att han var där och representerade Lunds Universitet.
Sprang på förläggare Franke i kvarteren nära hemmet. Avslöjade att jag skulle baka kanelbullar med hans förläggarkollega Öhrn på dagen D (som i deg) nu på lördag. Det rör sig alltså om den branschuppfunna högtiden Kanelbullens dag.
Det är knappt två veckor sedan jag utgjöt svavelosande åsikter om prinsesstårtans vecka och det kanske kännas lite märkligt att jag nu så här lättvindigt hoppar på nästa bagerisponsrade högtid, men jag skyller på att min make som, helt omedveten om konsumtionskraften, undrade om vi inte kunda baka bullar i helgen. Eftersom jag själv ska spela in instruktionsfilmer om bullbakandes ädla konst nu på måndag svarade jag tacksamt ja. Och när jag kort därefter pratade med en av Sveriges mest förtjusande bagare passade jag på att bjuda hem henne också.
Nå, tillbaka till samtalet med förläggare Franke. Vi kom fram till att den högtid vi skulle respektera bäst är dammsugardagen. Jaga dammråttor och belöna dig med en färsk dammsugare. Och den bäste man att initiera detta måste vara Mats Karlsson som driver en utmärkt sida som testar dammsugare runt om i landet. Läs ännu mer om honom på På Stan.
Besökte nya matstället i PUB-huset som lite fyndigt och minimalistiskt tagit namnet Publik. Bakom står ägarna till Allmänna Galleriet 925 på Kungsholmen.
På söndagseftermiddagen möttes jag av ett uppdukad kakbuffé: minisemlor, extra spetsiga små kokostoppar och en massa annat jag ville äta. Men det blev ett nyttigare och vuxnare val: surdegsbröd med bacon, avokado och semitorkade tomater. Oj vad gott! Och för 75 kronor är det ett utmärkt näringsintag när man befinner sig i centrala Stockholm. För 125 kronor kunde jag få rött spanskt vin och tre spansk (?) ostar. Tidigare har bullriga Bolero varit mitt enda helgval för prisvärd mat. På fredag tänker jag ta reda på om de är lika bra på lunchen.
På norra sidan Folkungagatan mellan Nytorgsgatan och Södermannagatan ligger en liten byscha som innehåller en esspresso maskin, några sittplatser och en frys full med paj. Stället heter Lilla vi och varje gång jag gått förbi har jag tänkt att hit borde jag gå. Idag blev det av, och det var så trevligt! Fikat blev rabatterat med fem kronor när jag inte hade jämna pengar och eftersom det inte fanns ingredienser till min varma choklad fick jag en kopp kaffe och en strut från Åre chokladfabrik i utbyte! Dessutom serveras klassiska engelska pajer med sallad och potatismos till. Och alla ställen som serveras mos förtjänar vårt stöd. Korvmojar möjligtvis undantagna.
När öppnar ni egentligen? Jag och David Brax går suktande förbi ute på Katarina Bangata och väntar på att vårt nya vardagsrum ska öppna. Med ett namn som Södervegg måste det bli bra!
Att läsa om roliga kaffekommentarer på DaMateo-bloggen ger en viss tröst men jag kan fortfarande inte helt komma över att min malmöfavoritkrog Röda Kran är nedlagd och ersatt med Espresso House. Andra söker tröst via Facebook i gruppen Bojkotta EspressoHouse på Lilla torg.
Pallra er ner till Magasinsgatan vid Vallgatan. Just nu kan ni dricka Nordens bästa kaffe i ett stort vitt tält. Lag från alla fem nordiska länder ställer upp med var sitt café. De som lyckas dra till sig mest publik och tjäna mest baristadollar (fråga inte) kommer att vara en värdig vinnare i den deltävling som belönar entrepenadskap.
Göteborg börjar förvandlas till en riktig kaffestad. Likt Stockholms Vasastan behöver man inte gå många kvarter innan man hittar ett ställe som serverar drägligt kaffe. Ett av mina favoritställen, Mahogny vid Korsvägen, har utan min vetskap växt chockartat och åtfinns nu på Otterhällan och Gibraltagatan utöver orginaltcaféet vid Korvägen och de rara små metallglänsande kaffevagnarna med cykelflagga på.
En annan trevlig överraskning är att da Matteo nu inte bara finns i Victoriapassagen utan även öppnat på Vallgatan. De har ett eget microrosteri, en rar blogg och står bakom att Nordic Barist Cup arrangeras på en gammal parkeringsplats vägg i vägg med deras café sedan några dagar.
Lär dig skilja mellan
Hedenborgs som säljer ekologiska produkter och ligger i Kungsbacka, Hedengrens är bokaffären som rear ut Heston Blumenthalböcker och Edenborgs är det rara fiket med laptopbärande vänsteridealister där David skriver klart sin avhandling om njutning.
Min Skåneguide behöver uppdateras. Kalla kulor och heta bönor i Simrishamn har blivit ett calvadoscafé. Nu måste jag hitta ett nytt favoritfik. Norra Skolan i Brantevik ligger bra till.
Tedrickare känner sig sällan hemma i restaurangvärlden. Du ska dricka kaffe för att var intressant. Helst en dubbel espresso. Men jag vill ha mitt te och det ska vara lösblad, bryggt med riktigt varmt vatten och i en stor stor mugg eller allra helst en egen kanna. Ställen i Stockholm som förstår detta är caféet på Kulturhuset som har tekannor med olika sorters te på varmhållning, Brunnsgatan 1 som i och för sig lite ologiskt serverar indiskt te i engelskt kopp bryggt i en japansk kanna. Bäst av alla är Chaikhana i Gamla Stan. Lite som ett te-tempel.
Snart tar jag mig vidare till Göteborg och ska leta bra te-stället där. Rosencaféet brukar inte göra mig besviken.
I Lidköping finns inte begreppet brunch på stadens restauranger. Å andra sidan är det så oerhört trevligt att äta yoghurt med färska hallon på kökstrappen att jag inte har något större behov av att flytta på mig.
I Stockholm däremot är man fullkomligt fixerad vid brunch. I På Stan-Elins utmärkta frågalåda handlar säkert hälften av frågorna antingen om var man äter stans bästa brunch eller var man äter prisvärt på Djurgården. Klok som Elin är tänker hon ge bort ett gyllene drakdjur till stans bästa brunchställe nästa år. För att hjälpa henne att välja rätt (och därmed vinna biljetter till galan) borde ni prova följande ställen:
Hilton, Slussen. Snygg lyxig buffe, gott om personal som dukar av, men halvdålig choklad i fontänen.
Sirap, Surbrunnsgatan. Klassiker som serverar min favorit blåbärspannkakor med bacon. Tyvärr i en odrägligt bullrig miljö.
Café Vero, Ringvägen. Betydligt billigare än inne i stan trots att pannkakorna är lika goda (se bild). Gott om plats för barnvagnar.
Levinsky’s, Rörstrandsgatan. Riktig amerikansk mat
Moderna Muséet, Skeppsholmen. Dyrt och svårt att få plats, men ack så vackert och gott.
Känns listan inkomplett? Läs mer på Allt om Stockholm.
Reklamkampanj från maj 2007
Precis så här känns det på jobbet. Sedan min arbetsplats Tasteline flyttade till SvD-huset och vi blev andrahandshyresgäster åt en fantastisk kaffemaskin hittar jag ständigt nya ursäkter att få skumma mjölk. Å andra sidan är alla mina kollegor lika förtjusta i att laga mat. I fredags fick vi på mindre än en halvtimme till en mindre buffé på frysta matlådor, hemköpsinköp och allmän fantasi. Sen gjorde vi enorma mängder stark latte och åt mögelkakor till.