Jag är väldig förtjust i släta bullar. Alltså semlor minus grädde, mandelmassa och florsocker. Under hela fettistiden är det egentligen bullen jag vill åt.

Det började redan på mellanstadiet, alltså på mitten av 80-talet. På väg mellan skolan och bamba (ja, vi fick gå till en annan skola 600 m bort för att få mat) fanns ett hembageri som sålde släta bullar för en krona styck. En klockren avslutning på en lunch (nej, inte före lunch, jag gillade faktiskt skolmaten).

Jag begär inte att kunna köpa bullar för en krona numera. Bullarna på bilden hittade jag på Jerkstrands konditori i Nordstan i Göteborg för tolv kronor styck, vilket kändes som ett helt acceptabelt pris. Hade de varit tyngre och innehållit mindre luft hade jag kunnat betala mer.

För mig är den kardemummastinna bullen den optimala fikan. Något mättande, inte alltför söt, billig nog för att köpa mer än en och något jag sällan orkar baka själv. Men jag hittar dem aldrig på fik i Stockholm. Är det måne ett Göteborgsfenomen?