Igår fick jag erbjudandet av en äldre vinmakare att lära mig sabrera av honom i utbyte mot en kyss.

Jag försökte ödmjukt förklara att jag sabrerat tidigare och undrade om jag inte kunde få göra det själv istället. Sen gick jag ännu mer utanför planen genom att säga att det var onödigt att grimman skulle tas av och att jag gärna ville hålla en handduk mellan mig och flaskan. Det senare förstod de inte alls, så jag tog av mig min kavaj och använde som handduk. Efter att ha sett en flaska explodera i mammas händer på hennes 65-årsdag tar jag det säkra före det osäkra.

Vid det här laget var jag ganska nervös och kände ett visst behov av att lyckas vilket jag som väl var också gjorde. Aldrig har jag fått till en så perfekt snittyta som ute i den varma sydafrikanska solen. Måste vara bra glas i flaskorna här nere.