Nu har sex månaders helamning (nå lite nattligt tilläggsfusk) kommit till sin ända och det är dags att introducera sonen till en värld av coola grönsaker i det som barnhandböckerna kallar smakportioner.

Först ut var en KRAV-märkt palsternacka. I och för sig söt och kryddig i sig själv, men jag blir lite frustrerad när jag inte får lov att tillsätta något salt alls i sonens kost. Mesbabynjurar!
Kokte istället palsternackan med lagerblad och lök och hoppades att det skulle göra smaken mer spännande.
Och om nu någon insisterar på ett recept

Pikant palsternackspuré
1 medelstor palsternacka
1 lagerblad
0,5 schalottenlök
1 dl bröstmjölk

Skala palsternackan och skär den i små bitar. Koka upp vatten, lägg i lagerblad, skalad lök och palsternacka. Koka tills palsternackan är riktigt mjuk. Häll av vattnet och ta bort lagerblad och lök. Mossa palsternackan så att alla klumpar försvinner. Blanda ut med bröstmjölk och frys in i er isbitsform. Tina en bit per matningstillfälle.

Sonen åt med god aptit och några dagar senare fick han prova gotländsk grön sparris istället. Först fick skalet och ändbitarna koka ihop till en buljong, sen stoppades sparrisen ner och fick koka tills den var lite mjukare än vad jag personligen föredrar. Sen kommer det viktigaste: jag och David åt varannan sparrisknopp var och placerade sedan stjälkarna i mixern. Vi älskar vår förstfödde, men det finns gränser när det gäller mat. Sparrispurén blandades upp med bröstmjölk och smaksattes med lite citonjuice innan den frystes in. Mycket poppis! Enda dilemmat är de svavelhaltiga ämnen som kroppen bildar av sparrisen gör att sonen plötsligt luktar något mer intensivt. Mer läsning om sparris och urin hittar du på den informativa bloggen Matmolekyler.