Vad är det som är så bra med Starbucks, undrar plötsligt kollegan L.

Jaaa, om man jämför med det amerikanska dinerkaffet så kan man åtminstone inte se botten av kaffekoppen för att kaffet är så svagt. Men det är dyrt och kaffet är knappast fantastiskt. Men du kan välja hur många espressoshots (usch, vilket ord) du vill ha, om du ska ha lättmjölk eller sojamjölk, otäck vaniljsirap eller hasselnötssirap och du vill ha en liten (stor), mellan (rejält stor) eller stor (enorm) kaffe. Sex dollar senare är du inte helt övertygad om du ska känna dig lurad eller bara rejält koffeinstinn.

Men vad är bra då? Jo, de brukar ha trådlöst internet, ha ett utbud av rättvisemärkt kaffe, finnas lite varstans, ha magiskt gott bananbröd och en toalett som inte är alltför äcklig. Och ibland när jag fått en överdos av annan kultur brukar jag fly in på Starbucks en stund och känns mig lite västerländsk, som här i Beirut 2005 (se bild).

Och nu kommer de att etablera sig på Arlanda flygplats (eller Stockholm-Arlanda Airport som de envisas med att kalla sig). Och jag kommer säkert att köpa en och annan kaffe eller smoothie där i väntan på något lågprisflyg där mat inte ingår i biljettpriset. Fast egentligen önskar jag att alla stora kaffekedjor som Espresso House och Waynes försvann från marknaden så att de små hållen i väggen som serverar kaffe kan fortsätta att finnas och ge mig en skiftande med allt igenom unik upplevelse av kaffe och hembakat. Fred på jorden vore också fint, om jag nu får önska vilt.