Älskade son! Jag tycker om att se dig äta. Ibland bara blÃ¥vägrar du, och dÃ¥ tänker jag pÃ¥ att det förskolans protokoll över hur mycket barnen ätet brukar stÃ¥ ”3 portioner!!!” pÃ¥ din rad. Sen ger jag dig ett äpple och lÃ¥ter dig gÃ¥ frÃ¥n bordet. NÃ¥gon som äter sin egen vikt till lunch kan knappast dö svältdöden av en överhoppad middag.

Du gillar pasta (utan sås), potatisklyftor, allting korvformat: sojakorv, lammkorv, korvkioskkorv, kyrkokorv. Du gillar även fiskformad falukorv. Särskilt när du själv får stå med pepparkaksmåtten i näven och trycka ut små fiskar. Du gillar lax: kallrökt eller ugnsbakad. Och räkor! Och oj vad du gillar oliver. Och så borde jag kanske ta upp din nästan sjukliga förtjusning i blåbär, hallon, granatäpplekärnor, äpplen och frysta ärtor.

Kött, säger du ofta uppfodrande. Och då sneglar jag ofta lite generat på din far, och undrar om han tycker att jag har förstört dig. Du är gränsande till olämpligt förtjust i dyr entrecote från Oaxen. Och du älskar Mamma Scans köttbullar.

Du förstår dig inte på mina hemgjorda köttbullar. Eller köttgrytor. Eller drycker med kolsyra. Så Coca-colan får vi ha ifred.

Undra om du kommer gilla grön sparris till våren. Det var något av det första du fick äta. Men innan våren kommer vintern och julen. Ser fram emot ditt minspel när jag lurar i dig sill.