min hemliga gåsagenda

Jag har en hemlig agenda, så hemlig den nu blir när man skriver om den på bloggen. Nästa år ska bli kanadagåsens år och vi ska äta upp så stora delar av landets kanadagåsbestånd, färserade på lyxkrogar såväl som hemmagrillade som flintasteksalternativ. Sommaren 2008 kommer varken parkgräsmattor eller sandstränder vara nerbajsade eller ockuperade av skräniga fåglar. Snarare kommer de fly för sina liv när människor kastar dem hungriga blickar.

Jag trodde att jag var en bit på väg när jag fick ett mail av en läsare. Hon hade fått fatt i en kanadagås, flådd och färdig att tillagas. Allt jag behövde göra var att bistå med ett recept. Vi förde lite diskussion kring hur länge viltfåglar ska hänga och hur gammal den kunde tänkas vara. Ska man äta kanadagås så ska det vara ett ungdjur, och de skyddas ofta väl av de äldre gässen.

Slutligen fick hon ett recept på helstekt gås med ljuva tillbehör som rödkål och gräddsås som jag själv haft goda upplevelser av, samt ett önskemål om avrapportering när gåsen var uppäten.

Idag fick jag svar:

Nu har jag ätit upp kanadagåsen som du gav mig receptet på.
Hur smakade den då?
Njao sådär. Såsen och rödkålen (och bourgogne) gjorde det enklare att få ner den.
Om du får frågan en gång till kan du tipsa på att endast tillaga filéerna.
Kommer nog att äta det igen om jag fÃ¥r chansen…

boka bord ett år i förväg och njut av väntan

Jag har tillbringat helgen med att skriva två krönikor samt vitkalka en lada invändigt. Just nu är jag skrivtrött och publicerar därmed gammal skåpmat: en krönika jag skrev för Restaurangvärlden.

I väntan på God mat

I Sverige brukar det räcka att boka bord på restaurang några dagar i förväg, kanske en vecka om det är precis runt löning. Inte ens på senaste tillskottet på Guide Michelin-stjärnhimlen, Esperanto, pågår några direkta slagsmål om borden. På världens topprestauranger gäller helt andra regler.

El Bulli är världens bästa restaurang om man litar på Englands motsvarighet till Restaurangvärlden, Restaurant magazine. Enligt restaurangens hemsida är samtliga bord uppbokade under 2007. Och det finns ingen väntelista till 2008, däremot kan man anmäla sitt intresse ifall det skulle bli några avbokningar. Som säsongsöppen restaurang tar El Bulli bara emot 8000 gäster per år, men 1,5 miljoner känner sig manade att äta där, vilket innebär ett digert jobb för restaurangchefen som tar emot alla bokningsförfrågningar per telefon och e-post.

The Fat Duck, världens näst bästa restaurang enligt samma tidning, har en annan bokningspolicy. Här släpps borden exakt två månader i förväg och det gäller att ringa tidigt på morgonen om man vill få ett bord för den dag som precis släppts.

Heston Blumenthal, som driver the Fat Duck, har höga ambitioner för bokningsprocessen. Han är känd för att vilja pÃ¥verka känslor med sin mat och med hjälp av dofter, ljud och miljö. Detta ska nu märkas redan vid bordsbokningen. Det nya bokningsystemet pÃ¥ hemsidan innehÃ¥ller en virtuell tur av restaurangen, med animationer, metaforer och godisdofter(!). Planen är att fylla gästerna med förväntan redan (tvÃ¥ mÃ¥nader, Heston…) innan ankomsten till restaurangen, eftersom nyfiken förväntan är nÃ¥got som pÃ¥verkar upplevelsen positivt. ”Jag vill att gästerna ska gnugga händerna i glädje inför besöket”  förklarar Blumenthal.

min svampvana

Jag vet ju redan vad jag ska ge bort i julklapp och idag fick jag reda på vad jag vill ha. David skickade en länk till Amazon och boken Spilling the Beans av min favorittjockis Clarissa. Som i Grab that crab Clarissa, ni vet.

Sen passade jag på att ge hela redaktionen en för tidig julklapp. Mandolinskivad champagnekorksbullig, tung, nötig, alldeles fantastisk nyplockat Karl Johan med saltflingor och riktigt bra olivolja som enda sällskap. Ungefär så här, fast detta är samma rätt fotad förra året.

Dag hade vänligheten att ta med mig ut pÃ¥ svampjakt för tredje Ã¥ret i rad och nu äntligen börjar jag kunna skilja pÃ¥ sopp, riska, kremla och skivling. Dessutom börjar jag bli allt bättre pÃ¥ att hitta de smÃ¥ Karl Johanhattarna. Men jag har fortfarande ingen aning om var i skogen jag har varit. Allt jag har i blickfÃ¥nget är marken, svampen och Dags ryggtavla, samt stövelförsedda fötter. PÃ¥ vägen tillbaka till tÃ¥get och civilisationen träffade vi pÃ¥ en grupp barn i sjuÃ¥rsÃ¥ldern som skulle ut pÃ¥ picknick. Dag passade pÃ¥ att ge dem en utmärkt lektion i mykologi, ibland sÃ¥ utmärkt att lärarna kände sig nödbedda att översätta vissa ord. ”Lameller betyder alltsÃ¥ skivor”. Mycket rart.

Läs mer om svampplockning 2006 och 2005.

animaliskt bröd

Klart man ska leka med maten. Blev glad när jag hittade Matdériven som gjort en mindre skogsglänta av bröd. Som en hyllning till sommaren som gått.

Själv uppskattar jag havstema på mina bullar:

h

Saffransbläckfiskar i förgrunden

årets julklapp är här

Tillbringade lunchen på Operaterassen med att prova Cava. En flaska imponerade långt mer än alla andra, så mycket att jag när provningen var klar, kände mig tvungen att prova den igen. Och visst var den så god som jag mindes. Freixnet Reserva Real (88959) var motsatsen till alla bittra krispiga ljusa cavor med tydliga  mineraltoner. Istället var den mogen och stor med med smak av bröd, gula mogna äpple och lång lagring. Lite som Bollinger. För 141 kronor, inklusive snygg men barnsäker kartong, kommer det vara värt besväret att beställa hem den för att ha som julklapp till all man tycker mycket om men vars högst personliga present inte riktigt hittades i år.

Operaterassen bjud som alltid på äkta restauranghantverk. Nysilvret var spegelblankt, servitörerna livréklädda och räkorna handpillade.

lantliv(s)

Helgen tillbringades, liksom stora delar av sommaren, pÃ¥ KÃ¥llandsö. PÃ¥ KÃ¥llandsö kan jag inte köpa lokaltidningen, däremot samtliga kvällstidningar med tillhörande bilagor. PÃ¥ KÃ¥llandsö finns inga affärer att tala om, om man inte räknar halvdussinet fiskebodar vid Spiken som kränger rökt sik och löjrom, tvÃ¥-tre loppisar och en ”handelsbod” som säljer livets nödtorft till höga priser. Ã…ker jag däremot in till staden Lidköping har den lokala matjätten ICA vid Framnäs skärpt till sig och skaffat sÃ¥väl närproducerat-skyltar som en stor hylla med ekologiskt. Gissa vem som köpte sina nötter där i somras?

Samma affär försökte dock kränga holländska vinbär i juli månad. Skäms!

Och vad har jag gjort på landet? Tvättat bort koskit med högtryckstvätt, borstat bort hö under en vävstol, målat badrumslister med högglansig färg, plocket taggsvamp och trattkantareller, beskurit björnbärslandet och kanske vilat en smula.

här dricker du Nordens bästa kaffe (idag)

Pallra er ner till Magasinsgatan vid Vallgatan. Just nu kan ni dricka Nordens bästa kaffe i ett stort vitt tält. Lag från alla fem nordiska länder ställer upp med var sitt café. De som lyckas dra till sig mest publik och tjäna mest baristadollar (fråga inte) kommer att vara en värdig vinnare i den deltävling som belönar entrepenadskap.

kaffet breder ut sig över Göteborg

Göteborg börjar förvandlas till en riktig kaffestad. Likt Stockholms Vasastan behöver man inte gå många kvarter innan man hittar ett ställe som serverar drägligt kaffe. Ett av mina favoritställen, Mahogny vid Korsvägen, har utan min vetskap växt chockartat och åtfinns nu på Otterhällan och Gibraltagatan utöver orginaltcaféet vid Korvägen och de rara små metallglänsande kaffevagnarna med cykelflagga på.

En annan trevlig överraskning är att da Matteo nu inte bara finns i Victoriapassagen utan även öppnat på Vallgatan. De har ett eget microrosteri, en rar blogg och står bakom att Nordic Barist Cup arrangeras på en gammal parkeringsplats vägg i vägg med deras café sedan några dagar.

staden på G

Oj! Vilket dygn det har varit. Jag har varit på Jens Lekmankonsert, träffat kompisar från förr, bland annat en av mina bästa vänner från gymnasiet som jag inte sett på tolv år, suttit 20 centimeter från kronprinsessan under ett seminarium om stjärnkrogar, intervjuat Ann-Sophie Pic, deltagit i en espressoprovning på Nordic Barista Cup och konstaterat att Klara kommer att läggas ner.

chips är den nya korv


Min syster är klok och det är värt en del bloggplats. Trots att det är jag som är familjens matjournalist (hon är också journalist) så var det hon som kom på den genialiska idén att kombinera korvbröd och potatischips till ett vegetariskt nattamatsalternativ.

Om jag serverar nattamat nästa Ã¥r blir det majskolvar. Kanske gömmer jag ett paket bacon nÃ¥gonstans sÃ¥ att folk kan uppfinna den baconinlindade majskolven. Mmmm…

öppet brev till mina kollegor


Isört fotad på hallväggen på Oaxen
Nu sitter jag på tåget och ser Västergötlands slätter susa förbi i toner av skånsk senap, majaribrunt och kiwi- och isörtsgrönt. Internet är igång och jag jobbar på för fullt när jag plötsligt inser att flaskorna med smaksatt julmust är kvar i redaktionens ölkyl (jo alla andra, vi har en sådan). Så kära kollegor, om ni läser detta, håll er borta från musten tills jag kommer tillbaka. Snälla! Med extra socker på! Är ni rasande nyfikna kan ni läsa Xtian uttrycksfulla beskrivning av de nymodiga smakerna.

världspremiär i Lidköpingsfrys

Elin har köpt sommarstuga i Sörmland och vips vill Tommy Myllymäki öppna krog i närområdet.

Min kollega Sara bosatte sig i Fruängen och kort därefter bestämdes sig Fredrik Eriksson att starta igång ett värdshus 20 meter från hennes hus.

Själv firar jag mina semesterar på Kållandsö vilket innebär att jag får vara med om en världspremiär eller två tack vare närliggande Dafgårds.

känd från (webb)tv

I Malmö bor jag vägg i vägg med något så bullrande att det inte kan vara något annat är en till replokal ombyggd lägenhet. Eftersom lägenheten är belägen i ett intilliggande hyreshuset har det inte varit helt enkelt att få tag på grannarna för ett samtal. Idag när innegårdarna kring Möllan hade öppet hus passade vi på att smita in på granngården och upp för fyra trappor till det som mycker riktigt visade sig vara en replokal.

Musikerna var klara för dagen och höll på att packa ihop sina instrument när vi klev in och presenterade oss som grannarna som bodde bakom den otillräckligt isolerade väggen.
Jag var bad cop och påpekade att de lät så mycket att jag inte kunde koncentrera mig tillräckligt för att kunna läsa Saveur när de drog på för fullt.
David agerade good cop och berättade hur mycket bättre bandet blivit det senaste året.
Allt löste sig till det bästa, bandet lovade att isolera bättre och gav oss att nummer att ringa när de blir för högljudda.
När vi är på väg ut blir jag stoppad av kille som sitter inne i studion.
– Ursäkta, jobbar inte du på Tasteline.com, undrade han.
– Jo, svarar jag förvånat.
– Jag tyckte att jag kände igen dig från webb-tv, säger han nöjt.
– Kommer ni inte göra mer tv snart, frågar han uppfodrande. Det verkar ha gått i stå.
Jag lovade bredvilligt att vi skulle producera med webbtv i framtiden och gick leende ner på gatan. Nu är jag känd från webbtv.

kräftskriva

Glädjen med att bli ombedd att duka på en pappersduk är stor om man även kan hitta en tuschpenna.


Skrivet av Kommentarer inaktiverade för kräftskriva Taggad ,