PÃ¥ kurs pÃ¥ Villa Brevik. Helpension och övernattning sÃ¥ kvällarna kan ägnas Ã¥t samtal och utflykter i dryckesdjungeln. PÃ¥ Brevik kan man dricka vin, men ännu hellre öl. Per ”vÃ¥ga vägra stor stark” Boman har byggt upp ett strÃ¥lande ölsortiment. När jag smög mig in bakom baren för att räkna hittade jag över 70 sorter. Sann öllycka!
Tasteline är inte som andra arbetsplatser, åtminstone inte lunchmässigt.
S plockar fram en sik när M går förbi och frågar
– Har du rökt den själv?
Om inte svaret hade varit nej, hade nästa fråga säkert rört vilken sorts spån S hade använt. Att gå ut på balkongen och röka kan ha en helt annan betydelse på Tasteline än på andra kontor.
A (det är jag) springer runt och visar upp den mest perfekta köttbit som finns. Den är välhängd, nästan kolsvart och kostade en mindre förmögenhet i Hötorgshallen. I dag ska den bli lunch och A är lika stolt som en nybliven förälder.
Jag längtar till första november när fempacket med blossas årgångsglögger släpps. De finns bara i beställningssortimentet så innehavet kräver lite jobb. Som väl är har V&S skrivit hur det går till i tre punkter. Kan inte motstå att publicera:
Så här beställer du från beställningssortimentet:
1. Ring eller besök ditt lokala Systembolag
2. Beställ BLOSSA x 5, beställningsnummer: 83939-04, pris 154 kr.
3. Hämta ut din BLOSSA x 5 inom en vecka!
Nu är det snart dags att fota för SvDs vintermatsbilaga. Arbetsuppgifterna är många just nu, men om man ser till att sätta några utarbetade småbarnsföräldrar i tvångspysselarbete verkar allting gå ihop på slutet.
Kika in på Jureks blogg Oskarp mask och se hur kycklingen går från mexikansk vardag till total pimpning. Sådant är livet på en tidning .
Fikar med mellanlandande kusin Sara på Brommas flygplatscafé Forno Pomanco. Delar en pizza fungi. Är det att fika?
Sara går en smedutbildning i Kramfors, beviset sitter i hennes händer. Hon ser ut som vilken mästerkock som helst: brännblåsor, småsår och förhårdnader. Kanske kan hon bli handmodell i en globalannons!
I helgen var jag i Italien för första gången. Mitt första och starkaste intryck (innan jag åt kort fettuccine med tryffel) av Italien var flygplatsens kaffemaskin som erbjöd såväl espresso som macciato.
Publicerar jag mycket just nu? Det beror på att jag sitter på ett matmaffianmöte och känner mig lite rastlös (och ung). Därmed inte sagt att jag inte har förtjusande och klokt sällskap.
Åt finlunch på Pontus! Eller heter det Brunnsgatan 1? Nå, det blev ett trevligt vinprat med Mikael Mölstad och vi hade celebert bordssällskap. Schlagerpåven Christer på ena sidan och fd mjölkdrottningen Ingela på andra. Detta till trots var vi mest impade av gropen för olja i brödassieten.
Först trodde jag att det berodde på att jag ätit Valrhonas hasselnötschoklad för länge, men efter ytterligare några rutor kan jag konstatera att Marabous frukt&mandel plötsligt blivit odrägligt sött. Har man ändrat i produktionen? Ändra i så fall tillbaka. Hade gärna skickat in resten av kakan till deras kundkontakt och klagat, men tyvärr har jag inte självdisciplin nog att låta choklad vara i fred.
Innehåll i en marabouchokladkaka: Socker, kakaosmör, pulver av delvis skummad mjölk, kakaomassa, mjölksocker, smörfett, emulgeringsmedel (sojalecitin), arom (undra om de menar något mer än vanillin). Minst 30% kakao.
Innehåll i en Valrhonachokladkaka: Kakaobönor, socker, kakao, smörkoncentrat, emulgeringsmedel (sojalecitin), naturligt vaniljextrakt. Minst 66 % kakao
***
Nu när jag varit vaken ytterligare några timmar vill jag bara förtydliga mig något. Jag försöker inte jämföra de två chokladkakorna rakt av. Det ena är mjölkchoklad och den andra mörk choklad, men visst är det trevligt att äta choklad där den största ingrediensen inte är socker.
I Italien ser sockret ut som godis. Och i Sverige finns det godis som ser ut som socker. Detta är min första post skriven via Lifeblogging. Tack för all hjälp Jakob!
Nyhemkommen från Italien packar jag upp väskan. Inte en vinflaska i hela väskan, men väl fyra sorters nötkräm i glasburkar. Till skillnad från svenska systembolaget har inte svenska livsmedelsbranchen ett bra nog sortiment på italienska varor.
Mitt allra största fynd gjorde jag på en stormarknad nära flygplatsen. Jag älskar att handla i utländska livsmedelsbutiker, allt från mönstrat toapapper till konserver släpar jag med mig hem. Mest av all älskar jag att köpa tandkräm. I Syrien fick jag tag på en grön tub med arabisk skrift och örtigt innehåll, i New York hittade jag knallröd kaneltandkräm och i Göteborg fanns en ekologisk tysk tub med smak av aloe vera. Men ingenstans har jag fått större jackpot än utanför Milano. Vilken galen italienare var det som kom på att tandkräm kan smaka exotiska frukter, skogsbär eller citron? AZ var i vart fall modiga nog att ta fram produkten. Nu väntar jag bara på tandkräm med chokladsmak för helgmorgnar och med brödsmak inför viktiga vinprovningar. Om jag köpte några? Klart jag gjorde. Har borstat tänderna i Exotic Energy som smakade lika kemifalskt som en Solero. Efter att ha läst Mats-Eric Nilssons bok Den hemlige kocken om fusket och tillsatsämnen i livsmedelsbranchen kände jag mig inspirerad att räkna antalet ingredienser i min nyköpta tandkräm: 21!
Jag är i nutellaland. I norra Italien är det för kallt för olivträd så här odlas hasselnötter istället. Och vi vet ju alla vad man gör med dem. Nötkräm förstås. Jag tryckte säkert i mig några hundra små ljuva påsar under 80-talet och nu är jag på väg att spåra dess källa. Redan vid flygplatsen förstår jag att jag kommit rätt. Godishyllan är fylld med hasselnötsspäckad choklad. I piemonte görs all världens nutella, av företaget ferrera. Tänk om jag skulle råka åka förbi en outlet!
Tyst hav av Isabella Lövin för havet och allmänbildningens skull, Heat av Bill Buford för att jag ska till Italien och Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson för att se om jag håller med.
30 minuter in i tävlingen börjar dofterna nå jurybordet. Spagettin till lunch och ostmackan på eftermiddagen känns helt klart otillräckliga. Jag sippar förtvivlat på en klimatovänlig men ljuvligt hårdbubblig San Pellegrino och funderar på hur många ytterligare koldioxidutsläpp jag kommer att göra mig skyldig till när jag tillsammans med vinnarna flyger ner till Piemonte imorgon.
Ah, Piemonte på hösten, har italienälskarna utbrutit. Själv har jag ingen aning eftersom jag aldrig satt min fot i landet. Men när de tittar så där avundsjukt på mig och börjar mumla om tryffel, skördeklara vindruvor och gnocchi inser jag att helgen kan bli minnesvärd.
***
Något senare: Lars och Liselott vann Årets hemmakock, så mitt jobb den kommande helgen blir att rapportera kring ett Luleåkvartets framfart i Italien.
Foton: Jonas Melcherson/Tasteline.com
Pimpa till meny, bad min kollega L. Hon håller i alla trådar kring Årets Hemmakock som går av stapeln på torsdag och ville att finalfestens meny skulle se bättre ut. Allt som oftast kommer hon förbi mitt skrivbord och förser mig med en drös nya arbetsuppgifter, som den effektiva projektledare hon är.
Hur pimpar man en meny då? Själv tycker jag om riktigt avskalade menyer som rakt upp och ner berättar vad jag kommer att serveras. Sen får det gärna vara en mindre essä under som förklarar hur kocken kom att hitta just den här råvaran, eller varför rätten är ovanligt hälsosam. Tyvärr besitter jag inte så någon kunskap om hur kocken tänkte så det blev en snabbfix.
™ städades bort från ordet Quorn, vaniljpannacottan blev Pannacotta smaksatt med bourbonvanilj från Madagaskar. Salvia- och tomatsmörsåsen blev salviadoftande tomatsmörsås. Choklad specificerades till choklad- & nöttryffel från Piemonte.
Presto! Nu åter till skrivandet.
