Nej men, är inte det där min tårta på Expressens förstasida? Den kommer från ett av mina första jobb på Allt om Mat. Först ut var uppdrag kassler. Tätt följt av rulltårta.
Jag misstänker fortfarande att det var någon sorts invigningsrit att ge mig två pensionärsteman efter varandra, men resultatet av av rulltårtsjobbet blev strålande. Mycket tack vare den fantastiska fotografen Åsa Dahlgren.
Just nu gör jag mina första stapplande försök att livesänd tv genom mobil. På måndag borde det även kunna ligga uppe på min blogg, men tills dess får ni gå in på min Bambuser-sida.
Det har gått inflation i kocktävlingar, bara på GastroNord tävlas det i allt från pizzabakning, skolmat och sushi till diskning. Jag har väldigt svårt att motivera mig att skriva om en enda tävling på Tasteline även om jag tycker att det är lovvärt att lyfta upp duktiga bambatanter.
Det finns bara en tävling som jag garanterat följer varje år: vassaste kocken. Det är tävlingen för de kockar som faktiskt jobbar i köket. Som inte minglar runt med gästerna och däremellan tar fram recept till Scans senaste grillkorv.
För att vinna måste kocken vara snabb. Det ska hackas lök, vispas äggvita (så skålen vågar vänds över huvudet), portionskäras fisk, identifieras kryddor, slås majonnäs och blandas råbiff.
Den skånska fanan har hållts högt av Franz Xaver Ziegerer från Malmös Årstiderna som länge var den obesegrade mästaren, men så hände något förra året. Labinot Kelmend från Stenungsbaden Yacht Club knyckte åt sig segern. Men i år har Malmö skärpt till sig igen. (och nu tänker jag äntligen berätta vem vinnaren är) Tomas Gustavsson från Häckeberga Slott i Malmö utanför Lund vann och slog dessutom världsrekord i majonnässlagning. 58 sekunder för två gulor och halv liter olja.
Tävlingen arrangeras av tidningen Restauratören (som jag skulle läsa oftare om jag hade råd med en prenumeration) och jag är oerhört imponerad över att de lyckats få med världsrekordmomentet i tävlingen. Jag bugar ödmjukt och funderar ett varv på om vi kan få till det i Årets Hemmakock. Oavsett hoppas jag kunna vara med och slå världsrekord i högst antal simultana sabreringar i sommar.
Oh, idag var en bra dag! Jag fick gå runt större delen av dagen på GastroNord och mingla. Det fanns inga krav på mig att leverera notiser eller artiklar. Ingen monter som måste personalsättas eller kockar som skulle intervjuas. Det blev bara en total mingeldag. Och tack vare att det inte fanns något som helst tvång fick jag ruggigt mycket gjort. Jag blev av med en stor bunta visitkort, förklarade storheten i Tasteline (och Taffel) för de som ännu svävade i ovisshet, jagade nya hälsofrilansare, kom i samspråk med en man som en gång i tiden sökt kockjobb hos min mamma (utan att få det) och sprang på en svårfångad kvinna som lovade att skriva texter för Tasteline.
Jag skulle kunna bosätta mig på mässan om det inte vore för att Vinordic börjar imorgon och då brukar mässan översvämmas med män i alla åldrar med en viss rundning under fötterna. Vin och sprit ska helt enkelt inte vara fullt så lättåtkomligt. Så imorgon sitter jag åter framför datorn på Mäster Samuelsgatan och försöker få till fin kod med avslutade taggar.
Kanske ger jag mig på ett försök att livesända video på bloggen. Det borde jag göra redan ikväll egentligen, men i konkurrens med Gossip Girl Dorris Lessing får det vänta till imorgon.
Nej, detta har inget med mat att göra, men det var trots allt på väg från en ost- och vinprovning som jag upptäckte att HM skyltar om med Marimekkoplagg. Så imorgon kl 10 hoppas jag få ta 30 min ledigt för att handla stormönstrat.
PrisXtra vid Norrtull har oväntat bra ostdisk tack vare en fantastisk tjej som är väldigt duktig på ost och den kloka butikschefen har gett henne fria händer. Hon köper in allt möjligt kul, skär upp det i små bitar och plastar in. Dessutom finns det små handskrivna skyltar till ostarna. Nice?
Sju sorters vin x sex sorters ost x nio viljor kommer att ge som mest 378 olika åsikter i redaktionens ostprovning. Hoppas att det inte är jag som ska sammanställa provningsprotokollet.
Jag tycker att vi alla borde bli mer generösa på att ge dricks på lunchen. Och den avrundade kronan från 59 till 60 räknas inte. En femma per skalle ger mer klirr i kassan.
Sen finns det tillfällen när man fÃ¥r vara snÃ¥l. Som när servitrisen glömmer att klämma in ordet välkommen innan hon frÃ¥gar om man bokat bord. Och sen tar upp beställningen med ett ”va ska ni ha”. DÃ¥ hÃ¥ller jag hÃ¥rt i plÃ¥nboken.
betydligt svårare att dricksa rätt blir det när maten är bra och servicen dålig. Då vill jag gärna fråga hur de fördelar dricksen men det vågar jag sällan.
Bordsreservationen är inte förrän klockan 21 så vi har gott om tid att beställa och dricka kompetent blandade drinkar även om min och personalens definition av ordet färskpressad inte stämmer överens. Kanske har mina krav vuxit orimligt höga efter att ha hängt på Inferno.
Nå, en rar servitris hämtade en meny från matsalen som vi kunde roa oss med och nu sitter vi och fascineras över den engelska översättningen. Ja, vi är både onda och lättroade. Dessutom firar vi vår 1-årsdag som förlovade.
Saker vi har lärt oss: äpplejuice kan kallas char of apple. Havtorn sea-buckthorn (jag säger inte att de har fel) och björnbär bramble.
Nog med ord. Nu bär det ner i matsalen.
Ikväll blir det besök på nyöppnade Och himlen därtill i Skrapan nära hemmet på Södermalm. Jag har hört ruggigt dåliga saker om service och attityd från flera men Mikael Mölstad har såväl muntligt som skriftligt (i White Guide) varit försiktigt positiv och därmed vågar jag ta en chansning med många av mina egna 100-lappar. Fortsättning följer.
Nyöppnade Zink grill på Biblioteksgatan 5 i Stockholm måste ha stans snyggaste skärmaskin. Blodröd och massa välputsad krom. Handvevad fast med motor om man känner sig svag. Gå hit och beställ en charktallrik och fundera på om du själv behöver ett kökstillbehör i 150000-kronorsklassen.
En styck kartong halvfulla småflaskor bärs nu tillbaka till kontoret. Inom kort kan du läsa Mölstads stora test om små vinflaskor på Tasteline. Kanske med rubriken Mölstads lilla röda.
Precis som på Liseberg ser arrangörerna till att kön till attraktionen (aka lunchbuffén) ringlar sig in i ett dolt hörn så att man omöjligtvis kan uppskatta eller avskräckas av kötiden när man först ställer sig i kön.
Sköljer bort veckans bekymmer med en Nobeldessert på Xoko. En restaurang jag bloggat så mycket om att t9 förstår precis vad jag menar.
David Brax tycker att inlägget borde heta nobless is more. För en gångs skull håller jag inte med.
1155 Grodan Sergel
Wallenbergare med klassiska tillbehör: potatispuré, gröna ärtor och oändligt mycket skirat smör.