tvättäkta förmiddag
Imorse intervjuade jag en gotländsk ekologisk potatisbonde medan han tog upp potatis. Det kändes väldigt äkta även om gotländskan ibland blev väl obegriplig med mullret av en traktor i bakgrunden.
grönsaksdubletter på ingång
Dags att börja med grönsakslådor igen. Denna veckan får Årstiderna leverera, sen kommer jag att ge Ekolådan en chans.
Dessutom har det dykt upp en massa nya aktörer, som Fiskbilen, Gården Direkt, Ishavet (om de inte hade så mycket rödmärkt fisk) eller hippa Middagsfrid.
Och hade jag bott kvar i södra Sverige hade jag även kunnat lägga mina hushållspengar på leveranser från Grönsaker Direkt (Blekinge), Ekoboxen (Växjö), Handla enkelt eller Mossagården.
Problemet är bara att för en gångs skull har jag redan det mesta hemma av det jag får. Jag ligger helt enkelt för bra i fas med hösten och skörden för att riktigt uppskatte vare sig färskpotatis, morotsknippen, gul lök. Inte ens äpplet Alice gör mig riktigt glad eftersom det kommer att få trängas med nyplockade James Grieve och Gravenstein. Men den väntande majrovan har ingen dublett och inte heller sommarkålen som raskt kommer att bli coleslaw.
Länktips: En jämförelse av Ekolådan och Årstiderna från 2006
bebodd bröllopstårta
Foto: Audi Bengtsson
Hur ska en bröllopstårta se ut egentligen? Jag visste att den skulle vara god, så jag frågade Magnus Johansson vilka smakar som gjorde sig bäst med svenska bär: svartavinbär med ljus chokladmousse och mörk chokladtryffel sa han och så blev det. Fast det var Lidköpingskonditorn Emeli som fick göra jobbet. Har man bröllop på tema närproducerat så har man. Dessutom är Emeli väldigt duktig och höjer sig högt över de flesta av stadens konditiorier som fortfarande satsar på säkra kort som prinsesstårta och frukttårta med gelé.
Och det är inte volanger jag har på kjolen, det är norska kransekakor som skymtar fram. Jag minns hur jag sent på natten anförtrodde de överblivna kransarna till min nyblivna makes förfriskade kusiner vilket ledde till att jag inte alls fick äta Norges paradtårta till frukost nästa morgon.
Vi letade runt en del bland bröllopspar att kröna tårtan med, men inga var roliga nog, eller så var de för roliga. Jag hade gärna hittat ett antikt par någonstans, men det var svårare än jag trott. Sen upptäckte jag den ljuva världen av modelltågsnördar. Jag köpte miniatyrarbetare i skala 1:43 för hutlösa pengar och började bygga min bröllopsarmé.
Foto: Paulina Westerlind
Konditor Emeli fick dem i en liten ask och hennes uppdrag blev att låta dem ha något att arbeta med eller sitta på. Det grävs i moussen och pustas på chokladbänkar.
Och så några bilder från bröllopet. Jag försökte sätta in det här collaget i tidningen, men det finns tydligen en bildpolicy som kräver att det bara är en bild per annons. Man lär sig en massa saker av att gifta sig.
och då fick ekologin stryka på foten
Förra året föreslog jag att tävlingsreglerna till Gastronomiska Akademiens Mejerimedalj (aka Årets Kock) skulle ändras och så har nu skett. Tyvärr tycks det vara ekologin som strukits. Förra årets krav var två ekologiska mejeriprodukter samt smör. I år måste tävlingsrätten innehålla en mejeriprodukt utöver smör.
Ser man inte vinsten med att kockarna högst frivilligt använder sig av mejeriprodukter?
vinblogg jag gillar
Fick ett tips av en Tastelineanvändare om en vinblogg han gillar. Jag kan hålla med. Många vinbloggar blir så odrägligt pretentiösa. Vinlusen var länge min vinbloggsfavorit, men sedan fokuset på vin försvunnit har jag fått leta mig vidare.
När jag läser presentationstexter som Jag har inga pretentioner att tillfredställa kalenderbitande vinnördar med fakta de inte känner till. känner jag mig rätt så trygg.
Och när jag själv missade årets upplaga av Champagnedagarna är jag extraglad att någon annan letade efter samma sak som jag skulle letat efter: prisvärda champagner under 300 kronor. Tack!
bröllopsextra
På söndag kommer vår bröllopsannons in i SvD. Och jag hade tänkt lägga ut bilder på vår bröllopstårta idag, men det får nog bli på måndag för nu måste jag sätta ihop redaktionens planering för nästa vecka.
fruktjunkien tycker till om äpplekriget
Det är farligt att ha varit på kurs. Om jag blundar ser jag ännu framför mig stora korgar av färsk frukt, nygjorda munkar och färdiggjorda salamimackor. Varje gång man kände sig hungrig fick man mat och varje gång man kom tillbaka till mötesrummet hade fruktkorgar fyllts på och äppleskrottar avlägsnats.
Tänk om det var så på jobbet, vad effektiv jag skulle bli (eller möjligtvis fet). Här har vi istället slagsmål om frukten. När kontorets fruktkorgar äntligen kommer på tisdagar försvinner innehållet på nolltid. Många gillar, inspirerade av sämre tider, att lägga upp sina egna fruktförråd vid skrivbordet. Kanske borde vi börja med ransoneringskort, eller bara dubbla mängden frukt.
dyraste lunchområdet i landet
Stockholms och även Sveriges dyraste lunchpriser finns vid Slussen. Kanske finns här också några av de bästa med tanke på att Gondolens placering. Snittpriset på denna plätt söder om Gamla Stan är 90,80 kronor enligt restaurangportalen Gastrogate.
Förra året var mina lunchtrakter runt Sergel Torg dyrast med 84 kronor. Billigast som alltid är Horntull med ett snittpris på 54 kronor. Har inte hunnit äta lunch ute nära hemmet än, men när jag har både Indian Garden och Seyhmus känns det frestande att vända upp och ner på vanorna och äta ute i hemmakvarteret och laga egen mat på jobbet.
här finns ekot
Nu kommer det ut en ny upplaga av ekoSTHLM. I årets upplaga blir rasande tydligt att man inte längre behöver bo runt Nytorget för att lägga inkomsten på ekologiska mumsbitar. De tycks sprida sig med en rasande fart runt hela Stockholm och oförskämt många är så långt utanför tullarna att jag inte kan kalla det promenadavstånd.
Beställ guiden eller läs den pdf.
osynkat vinval
Är på kurs på Ingarö och njuter av att bli serverad frukost/fika/lunch/fika/fika/middag/frukost/fika/lunch/fika utan att behöva passera köket en enda gång. Kan ändå inte låta bli att kika in i köket imorgon och ödmjukt förklara att det oerhört syragenerösa vita vinet som tog död på den gräddiga jordärtskockssoppa som var kvällens förrätt passade mycket bättre ihop med majkyckling och risotto som var huvudrätten. Det är mer än man kan säga om det rödvin de serverade till kycklingen. Å andra sidan passade det bra med chokladpralinen efteråt. Kanske var de helt enkelt inte i synk?
så fotar du mat
Min kollega Linnea har gjort en utmärkt skola för matfotografering på Tasteline.
Ägna fem minuter åt att läsa artikeln så kan jag nästan garantera att du blir en bättre fotograf.
Inga mer fotoblixtar, reflexer i diskbänkar, fotografering i medljus eller på långt avstånd.
Stockholms bästa kinakrog?
I Saltsjöqvarn i Nacka tycks stans bästa kinakrog finnas. Åtminstone om man ska lita på de busslaster av kinesiska turister som regelbundet parkerat utanför restaurangenGrand Palace på Västra Finnbodavägen.
Ã¥ter i stan
Hösten är nog här nu. Igår var fortfarande på landet och andas in söt hög västergötaluft. Nu sitter jag i öppet landskap och huttrar trots dubbla tröjor. Det har inget att göra med höstsolens oförmåga att värma. Allt kan skyllas på den kluriga vetenskapen att skapa bra inomhusmiljö i kontorsmiljö.
Men livet har sina ljusa sidor. Någon på sportredaktionen hade bakat kladdkak och köpt glass. Dessutom hittade jag min hemliga gömma enkronor så att jag kunde köpa en kopp kaffe i tidningens automat. Och så är det väldigt trevligt att träffa alla kollegor igen. Äntligen är jag omgiven av människor som jag kan prata hur mycket mat som helst med utan att de blir uttråkade.
Men jag saknar sensommarlivet. I lördags fick pappa upp en gädda på nästan 10 kilo. Filéerna ligger i min frys just nu och väntar på att bli färs. Jag har plockat Karl Johan och lärt mig två nya svampar: björksopp och smörsopp. Och björnbären som står där och mognar utan att jag är där och plockar dem. De liksom bara ber om att få blandas med äpplen i en paj.
när mat är som värst
En av de fulaste meningar jag vet är ”vi kan väl ta en jobblunch?”.
På tok för sällan rör det sig om en wallenbergare på Grodan med en efterföljande brainstorming över en macchiato. Istället förväntas jag byta min lunchrast och drömmar om varm mat mot en inplastad baguette med tveksam fyllning inmundigad i lysrörsbelysning och föra samtal med munnen full av mat.
Men till dagens workshop har jag ingen anledning att klaga: klyftpotatis, tzatziki, bulgursallad med kantareller och lite misshandlat nötkött på spett. Och jag kunde till och med hålla tyst och låta andra prata medan jag åt. Varför kan inte alla luncher se ut så här?
Notera besticken till vänster i bild. De ser ut som metall, men de är i plast. Ser alldeles galet äkta ut.
min assistent
Varje gång jag flyttar undrar jag förtvivlat varför jag tog på mig ägandet av mormors gräddgula hushållsassistent från Elextrolux. Och varför jag inte rationaliserade bord plåtskåpet som innehåller köttkvarn och diverse andra tillbehör som jag inte har någon aning vad de ska vara till.
Jag har jag aldrig ens gjort min egen korv, vad ska jag med medelgrova malningsskivor till? E och P har åtminstone lovat att förklara vad de olika metallbitarna är, men vem ska stoppa korv med mig. Jag tror att min vegetarian till make avstår om vi inte fyller det vegetariska fjälstret med tofu.