sylvass behandling av bubbel

Igår fick jag erbjudandet av en äldre vinmakare att lära mig sabrera av honom i utbyte mot en kyss.

alice_sydafrika
Alice sabrerar. Foto: Andy Katz

Jag försökte ödmjukt förklara att jag sabrerat tidigare och undrade om jag inte kunde få göra det själv istället. Sen gick jag ännu mer utanför planen genom att säga att det var onödigt att grimman skulle tas av och att jag gärna ville hålla en handduk mellan mig och flaskan. Det senare förstod de inte alls, så jag tog av mig min kavaj och använde som handduk. Efter att ha sett en flaska explodera i mammas händer på hennes 65-årsdag tar jag det säkra före det osäkra.

Vid det här laget var jag ganska nervös och kände ett visst behov av att lyckas vilket jag som väl var också gjorde. Aldrig har jag fått till en så perfekt snittyta som ute i den varma sydafrikanska solen. Måste vara bra glas i flaskorna här nere.

Ã¥rets julklapp till sommeliern

vinkaraff Det var många runt bordet som suckade längtansfullt när de såg vinkaraffen hos Rust en Vrede. Vår älskade servitris gav intryck av att den var svår att hälla ur eller så var hon inte så värst kompetent. Meningarna gick isär. Det är kul att äta middag med restaurangfolk!

europeiska statushöjare

Italienskt vattenDet finns en otrolig stolthet i Sydafrika. Alla jag träffat (90% vita 10% svarta än så länge) älskar sitt land och vinmakarna är vansinnigt nöjda med sina viner.

Just därför hajar jag till när vi serveras en Gosset innan maten på den ypperliga restaurangen på vingården Rust en Vrede (boka bord och lägg undan pengar Eva).  Sen följer en uppvisning i sydafrikansk och internationell matkonst i kombination med utmärkta sydafrikanska viner. Till det dricker vi vatten från Italien! Middagen avslutas med ostar från Frankrike och en förtjusande liten chokladskapelse.

Jag lägger vänskapligt huvudet på sned och undrar om inte ostarna från Sydafrika är lika bra, för att inte tala om vattnet. Men detta är en restaurang som är top of the top och då vill man ge gästerna lite extra och det är tydligen synonymt med vatten från Toscana och ostar från Loire.

klart du vill vinna en matresa

Årets HemmakockNi glömmer väl inte av att tävla i Årets Hemmakock. Årets tema är framdelskött och det är bara en vecka kvar innan recepten ska vara inne.
P.S. Som jurymedlem måste jag tyvärr meddela att juryn tyvärr inte är mutbar. D.S.
Fast det går alltid att chansa och skicka mig en ask med choklad :)

roséhimmel och köttberg

Sitter pÃ¥ vingÃ¥rden L’Avenir (som ägs av Michel Laroche) och tittar ut över en himmel som är lika rosa som rosén i mitt glas.
Vi ska prova viner och äta grillat – kött. Sydafrikanerna är hejdlöst förälskade i kött och när den här resan är över kommer jag inte ha nÃ¥gra som helst problem att tillbringa resten av hösten i vegetariskt samförstÃ¥nd med D.

flygplansmat var det ja

Jo, nu står det på Tastelines startsida att jag bloggar live från Sydafrika, så det är bäst att jag sätter fart. Det har varit klurigare än jag trodde att få tag på bredband, åtminstone om man är allergisk mot överpriser på Wi-Fi.

För att ta mig till Kapstaden behövde jag transportera mig ungefär i ett dygn. Jag lämnade Tastelines kontor kl 15 på fredageftermiddagen och var framme på mitt hotell i Stellenbosch kl 14 på lördagen.

SAS erbjöd naturligtvis ingen gratismat alls, men så fort jag kom ombord på South Africa Airways blev det andra bullar. Ganska kalla sådana. Varför måste all flygplansmat inklusive bröd och rödvin förvaras i kylskåp i väntan på konsumtion? Jag får alltid sitta på min rödvinsflaska en kvart innan den går att dricka (för att värma den, om det var någon som trodde något annat).

Jag fick en liten sallad och så en varmrätt med kokt lax, ris, ganska okej grönsaker och någon otäck vit sås över det hela. Varken chockerande eller fantastiskt. När jag flög till Libanon var det betydligt roligare med bilder på överkryssade grisar och så, men de bilderna tycks tyvärr ha trillat ur bloggen.

dag 1 – hungrig

Går längst med huvudgatan i Stellenbosch. Det ligger en diskret doft av grillat över hela området och jag blir vansinnigt hungrig. Har inte ätit sedan inrikesflygsmackan på planet från Johannesburg.

Stillar hungern med en mangosmoothie och 10 minuters gratis internet.

Ska snart iväg till Rust en Vrede och för att vara helt ärlig har jag ingen aning om vad det är, men min temporärsambo Karoline säger att det något man absolut inte får missa. Jag förväntar mig minnesvärda viner och mat som stillar min hunger.

tankar bland molnen

Sydafrika. Jag tänker på vin som smakar kaffe, på vin som köpbojkottades på 80-talet, på oändliga högar grillat kött, på ANC och alla skandaler som ligger och puttrar inom partiet. På fladdriga linnebyxor, safaritält med inredning i ädelträ, kåkstäder och stenstatyer.

Nästa inlägg borde absolut handla om flygplansmat.

Alice kommer att tillbringa en vecka kring Kapstaden ihop med en grupp internationella bloggare. Det kommer spottas vin, vinkas åt druvätande babianser och tuggas antilopkött.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för tankar bland molnen Taggad

så långt söder ut det går

Nu sticker jag från kontoret och sätter mig på flyget till Kapstaden (via två charmiga mellanlandningar). Resväskan är stabil och halvtom. På hemvägen hoppas jag att den antingen väger mer eller bara är fylld med väldigt lätta köksgeråd jag hittat i någon livsmedelsbutik.

Jag ska ner på vinmässa i Kapstaden och så ska jag åka med en grupp internationella bloggare i vindistrikten. Vem betalar frågar sig vän av ordning? Det gör Wosa, Wine of South Africa som är en organisation för alla vinproducenter i landet.

Om internetet bara vill sig kommer jag kunna blogga varje dag, förhoppningsvis med stiliga bilder på babianer och buteljer. Åter i Sverige om en dryg vecka. Vi ses!

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för sÃ¥ lÃ¥ngt söder ut det gÃ¥r Postad i dryck Taggad

konspirationsteorin kring alla matdagar

Prinsesstårta Foto: Jonas Melcherson– Vill ni lotta ut tio prinsesstårtor inför prinsesstårtsveckan nästa vecka?

– Va?

Min första tanke var att nu har Min PR-Byrå och Frödinge kommit på något genialt. De uppfinner nya veckor och dagar för sina olika produkter och vips går försäljningskurvan genom taket. Jag är inte riktigt lagd åt konspirationsteorihållet, men när jag för andra gången i år blir uppringd av samma pr-byrå och uppmanad att skriva om en mathögtid som i mina ögon inte existerar så drar min fantasi igång. Förra gången var det ostkakans dag och jag fick sätta mig hårt på tvären för att min smålandsälskande chef inte skulle slå på stora trumman för detta bakverk.

Nu har jag kollat runt, eller googlat för att vara ärlig, och insett att det är Sveriges bagare och konditorer som ligger bakom och att de dessutom lyckats göra det till en insamling till Kronprinsessans fond.

Vill du absolut fira kan du väl baka en egen tårta. Vi råkar ha en skola som gör att det inte känns som ett omöjligt uppdrag.

Nu andas jag ut och försöker förbereda mig mentalt för kanelbullens dag. Det är ju åtminstone inte en hel vecka

spisa jazz utan kött

Tre saker jag gillar: Leijontornet, prisvärd mat och min man som är vegetarian.

När jag fick Leijontornets senast köttstinna husmansmeny kändes det plötsligt svårt att kombinera trion

MÃ¥ndagar: Pytt Bellman
Tisdagar: Fläsk med Löksås
Onsdagar: Oxbringa med Rotmos
Torsdagar: Ärtsoppa, Plättar och Punsch
Fredagar: Köttbullar med Gräddsås
Lördagar: Biff med Lök

men sen såg jag till min lättnad att de även serverar Mannerströmming med potatispuré 130:-

Nu bokar jag in mina torsdagar för livejazz i Leijonbaren.

bondromantik

Och så har jag tack vare Elin upptäckt bloggen Frun på gården. Om det inte var för att jag har så nära till Indian Garden där jag bor nu skulle jag också kunna tänka mig att flytta ut till en gård. Fast då kanske jag borde ha gift mig med en bonde iställe för en filosof.

engelskmännen förstår sig inte på little London

Min favorittidning Olive har en Göteborgsguide i senaste numret. Jag kan riktigt se hur skribenten rört sig i mycket snäva cirklar kring turistklassiker som Feskekôrkan och Liseberg. Som väl är har någon (på Göteborg & co?) hjälpt henne eller honom att hitta Björns bar och fiket på Gunnebo.

Jag borde å det snaraste skriva en ny Göteborgsguide, men då borde jag nog tillbringa lite tid i staden först. Ni får hålla till godo med gammal skåpmat.

inte bara favorit i repris

Jag är helt klart dålig på att uppdatera blogglistan här till höger. Jag har svårt att slänga ut gamla bekanta trots att de bloggar allt mer sporadiskt och jag lyckas sällan lägga ner energi för att hitta och förälska mig i nya bloggar.

Allt om Stockholm är duktiga på att hitta nya krogar och caféer i huvudstaden. Jag sörjer att man la ner syskonsajterna i Göteborg och Malmö. Nu har deras matredaktör Kalle Asplund börjat blogga tillsammans med Aftonbladets krogredaktör Sofia Larsson. Än så länge är det på tok för mycket klipp och klistra från krönikor de skrivit för tidning eller webb, men på sikt borde det kunna bli riktigt bra (snälla, försök!) och jag kan snappa upp åtminstone hälften av allt jag behöver veta om kroglivet. Resten lär jag mig av DNs fru Peters (som också borde börja blogga igen).