ombytta roller
Här om dagen tipsade jag om en artikel där en ung man recenserar vuxen mat. Här är en vuxen kvinna som recensera en betydligt yngre kocka. Väldigt rart. Tack för tipset Martin.
Här om dagen tipsade jag om en artikel där en ung man recenserar vuxen mat. Här är en vuxen kvinna som recensera en betydligt yngre kocka. Väldigt rart. Tack för tipset Martin.
Linnea försöker få cred för två kakor i ett försök att se sant husmoderlig ut. I verkligheten hann hon baka tre olika julbröd, men de matchade inte förklädet lika bra :)
Hela Tastelines provkök luktade bröd igår. Det var helt underbart. Chefredaktör Magdalena bakade två sorters bröd, jag klämde in färgglatt blombröd och Linnea bakade minst två bröd. Lägg till två sorters mumma och en mjuk pepparkaka på det, så får ni någon sorts bild av hur det var här. Och det var bara på eftermiddagen. På förmiddagen dök Simon och Tomas upp och lagade köttgryta och en löjligt god chokladkaka. Inom kort kan ni läsa Petras intervju med dem under vinjetten Kändiskockar.
Oj, vad vi var tvungna att städa länge efter den dagen. Det kändes som om vi hade smutsat ner samtliga grytor och tallrikar i köket och allt skulle placeras på rätt plats igen.
Från semifinalen i Malmö Foto:Håkan E Bengtsson
Nu har alla finalisterna till Årets Kock tagits ut och jag måste erkänna att jag varken pratat med dem, intervjuat dem eller ätit deras mat. Det skulle möjligtvis vara om Christofer eller Viktor jobbat i köket när jag varit på F12 på pressträffar. Vendel at Sturehof och Mötesplats Österlev behöver jag absolut besöka när jag kommer till Malmö nästa gång, men det har jag sagt ett tag så vi får väl se. Är det kanske en trend att finalisterna tycks komma parvis? Det hela började väl när Stefan Eriksson vann tävlingen mot sin kollega redan 2005, men har hållt i sig sedan dess. Normalt sätt brukar det komma ett par från Pontus restauranggrupp, men de tycks inte ha fallit juryn i smaken i år.
Bertil Hammar, Stockholm Spis, Stockholm
Anna Johansson och Alexander Sjögren, Vendel, Skåne
Christofer Ekman och Viktor Westerlind, Fredsgatan 12, Stockholm
Tomas Diederichsen, Ulfsunda Slott, Bromma
Tävlingen går av stapeln i Göteborg och vi hoppas att Tasteline kan direktrapportera från tävlingen (om vi blir bjudna vill säga).
Igår fick jag utföra en av mina favoritarbetsuppgifter, att delta i panelen i Sveriges största julmusttest. Jag hade sällskap av doft- och smakbegåvade Mikael Mölstad och Ingela Svanström från Millhouse och de mustälskande (nästan-) elvaåringarna Astrid och Vincent.
Första flighten (omgången i provningstermer) bestod enbart av lightläsk efter det kände jag mig smått illamående. Jag har svårt för lightläsk, men var ändå glatt överraskad över att åtminstone en av tillverkarna lyckats få till en bra lightmust. Vilken får ni reda på i Tastelines julmusttest i nästa vecka. Sen följde tre flighter med vanlig sockermust. Efter det kände jag mig ganska mör.
Det har inte hänt så mycket Mustsverige i år. Inga nya tokiga smaksatta muster och de som fanns har krypit tillbaka i det hål de en gång kravlade sig upp från. Nej, jag saknar inte must med smak av julnougat. Min besvikelse var att jag inte riktigt uppskattade Zeunerts variant på must i år, den smakade på tok för mycket svarta vinbär. Å andra sidan är det häftigt att de fått fram så mycket smaker i sin must, men den smakar inte _must_.
Jag passar på att förfasa mig lite över att Carlsberg släpper must i burk i år. Fast bara lite, för vid det här laget är jag så härdad av alla PET-flaskor. Riktig must ska tappas på 33 cl eller 50 cl glasflaskor.
Ja, just det, ska man bli irriterad över något i år är det väl möjligheten att skicka ett must-sms för 25 kronor vilket ger mottagaren möjligheten att hämta ut en 50 cl petflaska av apotekarnes must värd 11 kronor. Hur tänker man då?
Pepparkaksbakerskan och åsiktsmaskinen Karin tipsade om en rar artikel i New York Times om en synnerligen ung restaurangrecensent. Istället för att beställa take out när hans föräldrar meddelade att de skulle komma sent hem från jobbet, gick han till den lokala nyöppnade restaurangen (han bor på Upper West Side) och beställde från menyn inom sin budget på 25 dollar. Någon måste ha snappat upp detta och skrivit en fin liten text som fick mig att le och inse att jag i jämförelse inte var ett dugg matnördig i den åldern.
Vi har blivit med soffa. Den har samma nyans som julmustfläckar, som half baked B&J-glass, som sojan till sushin. Det är den optimala soffan att äta mat i. Och att ligga raklång, läsa matlitteratur och äta en smulig 200 grams kaka helnöt. Och den finns att köpa på Mio.
Idag släpps Anthon Bergs pralinjulkalender i Sverige. För att haussa upp intresset säljs blott 100 kalendrar i landet, och samtliga finns på NK konfektyr i Stockholm. Alternativt är det enda stället i landet som folk kan tänka sig att betala 300 kronor för en julkalender. Kommer jag ifrån på lunchen kommer jag att köpa en.
Tydligen finns vuxenkalendern som jultradition i Danmark och man brukar ge en till sin fru eller flickvän. Varför har ingen berättat det här för mig tidigare? Det borde innebära att vårt grannland har flera producenter av kvalitétkalendrar. Så om Rasmus, Trinne, Rolf eller Henrik snubblar över en kanske ni kan skicka den till mig? Innan jul? Snälla!
Tänk att få äta två olika praliner varje decembermorgon.
Läs Alice tidigare klagomål på julkalendrar.
Under mitt drygt veckolånga besök i Sydafrika hann jag upptäcka att vinindustrin fortfarande är ruggigt segregerad.
I början av veckan hoppades jag att det var mina egna fördomar som gjorde att jag bara såg vita vingårdsägare, vinmakare och vinmarknadsförare vart än jag vände mig. Men varje gång jag frågade någon ung nyutbildad vinmakare om han haft några svarta klasskompisar så fick jag svaret nej. Och när jag frågade de riktigt vinkunniga om de svarta kollektiva vingårdarna producerade något drickbart fick jag samma svar. Och även om jag provade flertalet fairtradeviner på vinmässan i Cape Town så lyckades jag inte bli det minsta imponerad.
Jag var på väg att ge upp när jag sprang på Mzokhona Mvemve. En alldeles förtjusande 33 åring som älskar vin och dessutom vet vad han sysslar med.
Mvemve växte upp i en kåkstad utanför Durbain. Han utbildade sig till kemiingenjör och fick ett stipendium för att läsa viticulture and oenologi i Stellenbosch. Som nyutbildad började han jobba för den kände vinmakaren Bruwer Raats vinkällare. Han började med enkla uppgifter och fick undan för undan mer kvalificerade uppgifter. Idag har ett eget vinmärke som heter Sagila och han och Raats producerar sedan tre år ett löjligt gott och dyrt vin uppkallat efter de två.
Deras vin Mvemve Raats De Compostel var det enda vinet jag tyckte det var motiverat att släpa hem från Sydafrika. De flesta bra sydafrikanska viner finns på bolaget till ungefär samma pris som i Sydafrika
Av de tre flaskor jag köpte står en framför mig på soffbordet, öppnad. Att det bara är drygt två år känns inte alls. Det har toner av mogna körsbär, tobak, charkbutik och lite bitterhet så att det inte blir så där översötmoget. Jag räknar med att dricka ett litet glas varje kväll den här veckan och på så vis hålla novembermörkret i schack.
Läs mer om Mvemve här.
Och här går det att köpa på bolaget.
Foto: Jonas Melcherson
Det är ju nästan tjänstefel att inte blogga om Årets Hemmakockvinnarna idag. Tre coola matbloggare bosatta i Stockholm plockade hem priset med en coca cola-kryddad chili. Juryn, som jag satt med i, var lyckligt enig. Läs mer på Dagmars, Annes och Lenas bloggar.
Det är korvtider och julens köttmalning och korvstoppning planeras för fullt, men var lämnar vi in korv för rökning? Förstår jag Andreas rätt ska jag ge upp hela rökningsidén och njuta korven färsk, men både jag och den frysbefriade vill ha våra rökta. Var finns de Stockholmsnära rökerierna?
Snart är det dags att kommentera året som gått i pepparkakor. Under de senaste sex åren har jag varit delaktig i allt från Bergman och döden och statsminister Persson och Anitra framför deras gård, som attackeras av King Kong.
till Saddam i sin bunker, Zidanes berömda skallning, döende isbjörnar och en bestört Doris Lessing som mottager beskedet som Nobelpriset i litteratur av Andres Lokko. Frågan är vad temat ska bli i år?Förslag mottages tacksamt
1. Salt-Stellan påminde om att den danska julölen är här.
2. Jag har huggt två granar med min egen yxa.
3. Julmust finns i butikerna
4. Frysen är fylld med lussekatter
och det femte och viktigaste infaller när 7eleven börjar sälja lussekatter.
Nu börjar jag bygga pedagogiska ”välj rätt fisk”-sidor för att hjälpa vÃ¥ra läsare att välja rätt fisk. Sen känns det aldrig som om jag sitter inne med sanningen. Just som jag försöker rekommendera vÃ¥ra läsare att äta grÃ¥sej istället för torsk basunerar Aftonbladets Karin Ahlborg ut att den torsken säljs vidare till Frankrike och Tyskland när svenska bojkottar den. Tricket tycks vara att välja fisk som är krav- eller MSC-märkt. Eller att ha en pappa som drar upp abborre, precis som jag har :)
Varje sommar de senaste åren har jag besökt Oaxens skärgårdskrog. I år gifte jag mig istället och tänkte att det blir nog gott så.
Men längtan blev för stor, så nu får jag sätter vinterdäck på Renault Clion och styra kosan mot Mörkö. Att köra bil blir inga problem, till julbord vill jag blott dricka julmust. Vill ni följa med? Julbordet innehåller bland annat 20 olika sorters sillar och strömmingar. Allt är hemmagjort och jag längtar så efter att få reda på hur sursej och grisfötter smakar. Sista timmen innan sittningen stänger kommer jag att sitta och tugga i mig saltkola och klaga på att jag ätit för mycket. Det kommer bli hur roligt som helst och 725 kronor per person är betydligt billigare än en av sommarens avsmakningsmenyer.
Lediga lunchdatum än så länge: 30/11, 5/12, 14/12, 19/12 och på kvällen 7/12, 14/12 samt 19/12
Bor du för långt bort? Läs om smakhärligheten i Oaxens julbordsbok som kommer ut i jul.
I och med att jag numera sambor med frk Assistent har jag blivit värdinna för ett korvstoppningskalas. Det hela kommer att äga plats nÃ¥gon gÃ¥ng i slutet av november eller början av december. Massa kalla döda djur (Karin Fransson upplyste mig om att hemligheten med lyckad tysk korvstoppning är iskall färs), äkta fjälster, glada kryddor och lite matlagningsvin. Finns det nÃ¥gon jag har lovat en plats till som inte fÃ¥tt en inbjudan, är det nÃ¥gon som hemskt gärna vill komma trots att detta är det första du läst om saken? Maila mig pÃ¥ alice @ ”mitt efternamn”. nu