Amerikanska mattidningen Gourmet har en helt fantastisk kakavdelningen med årets kaka för 68 olika år. Välj ett årtionde och spana in de vackert arrangerade kakorna. Enkelt och smart, precis som bra matstyling ska vara. Fast hysteriskt och överflödigt är också fint :)
Köpte en sockertermometer i julklapp till mig själv igår för jag ville så gärna koka kola.
Riktig kola, ni vet. Sån med massa glykos, riktigt bra choklad och exakta temperaturer, och vem har recept på sådant om inte stans konditorer. Först letade jag i kokboken från Chokladfabriken i förhoppningen att de skulle avslöja receptet på den beroendeframkallande lakritskolan med havssalt på. Men icke. Då tog jag till datorn och hittade ett underbart recept från Nobelkonditorn Magnus Johansson.
Magnus chokladkola
125 g socker
125 125 g glykos
60 60 g vatten
Koka upp till 158 grader i en liten kastrull. Sockret hinner bli lite vackert gyllene innan det är upp i temperatur.
185 g grädde
225 g honung
310 g bra mörk choklad
Värm grädde och honung och rör ner chokladen tills den smält.
Häll i sockerlösningen och koka upp under omrörning till 115 grader.
Häll upp i en bakplåtspappersklädd form ca15x25 cm och låt stelna.
Foto: Jurek Holzer
Termometer, våg och ingredienser åkte fram. Insåg att jag inte hade tillräckligt med honung, så det fick bli diverse honungsslattar inklusive tryffelhonung. Hade drygat ut med sirap om jag haft någon kvar, nu fick det bli extra mycket glykos istället. Egentligen ska man ju slaviskt följa den här sortens recept som baserar sig på livsmedelskemi, men jag tycktes klara mig, min anarkistiska approach till trots. Enda dilemmat är att kolan smakar tryffel (svart alltså). Hade hellre haft en tryffel som smakade kola, men det kanske jag kan röra ihop ikväll.
Ni missar väl inte mina bästa bakningstips, uttalade på bred göteborgska? Klicka in dig på Tasteline och se mitt tv-jag bearbeta en solgul deg. Eller leta bara efter puffen på startsidan.
Klev upp nästan okristligt tidigt imorse för att kunna kliva ombord på ångaren Blidösunds tur till julmarknaden i Nynäshamn. Eftersom jag är väldigt svag för ångmaskiner, inte de små tablettodlade utan de stora, hängde jag en del nere i maskinrummet. Verktygen hängde på rad, mässingen glänsde och maskinisten vandrade runt med såväl oljefläckar som axelklaffar på skjortan och kolvarnas rytm var smått hypnotiserande.
Plötsligt klev maskinisten upp för lejdaren med orden ”nu ska jag vara kock igen” och kom ner en kort stund senare med en bit biff i ett aluminiumtrÃ¥g. En gäst i matsalen hade beställt ”skyffelbiff – serveras direkt frÃ¥n Ã¥ngpannrummet”. En skyffel togs fram, skrubbades av med en stÃ¥lborste och sköljdes av. Luckan till Ã¥ngpanna öppnades och en strÃ¥lkastare i brandgult fyllde rummet. Skyffeln Ã¥kte in och värmdes i den glödande kolen. Sen ägnade maskinisten fem mintuer Ã¥t att steka biffen pÃ¥ den varma skyffeln och dÃ¥ och dÃ¥ köra in den i ugnen tills den stod i lÃ¥gor som snabbt kvävdes av en handduk. Ett sant skÃ¥despel. även om jag funderar över hur torrt köttet blev av behandlingen. Jag har ju alltid lärt mig att kött fÃ¥r vändas max en gÃ¥ng i stekpannan.
Men det kommer inte att hinda mig från att beställ skyffelbiff nästa gång jag lyckas bord i Blidösunds matsal. Det kostar i och för sig 125 kronor med än den vanliga ångbåtsbiffen, men det skådespelet var värt en del.
Hämtade ut ett paket i mitt närlivs igÃ¥r. Kände genast igen min mammas handstil och kunde inte motstÃ¥ att klämma lite pÃ¥ det innan jag öppnade. Mjukt, men inte för mjukt. Kunde det kanske vara…
Jo, mamma hade skickat ett kilo pepparkaksdeg. Kan man få något finare?
Julreceptet hittar du på Tasteline.
Idag kom bilagan vinterfest i SvD. Jag har bakat svulstiga sjöjungfruar och onda havsodjur. Köp tidningen idag eller plocka bilagan gratis på Östermalmshallen nästa gång du kommer dit.
Eller gå helt enkelt in på Tasteline och se på bullarna digitalt. Och glöm nu inte bort att lussebullar inte måste ha formen av katter.
Foto: Katja Kristoferson
Och så sitter jag på Aftonbladet igen. Har fortfarande inte tryckt upp någon pryo-t-shirt, men den här gången är jag utrustad med en svart MacBook och eget lösenord för att komma in i publiceringssystemet Escenic. Petra såg till att lära mig sina bästa trick igår så jag känner mig inte helt vilsen i programmet. Bara lite.
Är smått utmattad och hungrig av att göra helt nya saker, men inom kort kan jag smita upp till lunchmatsalen. Ja, den här arbetsplatsen har sin egen kock, eller åtminstone sin egen matsal. Jag är lite osäker på hur och var allting lagas. Inget lagas a la minute, så mycket har mina smaklökar noterat. Å andra sidan kostar det 55 kronor och jag blir mätt. Inte illa.
Smet in på Östergårds kök efter stängningsdags och fick prova kocken Robert Wåhléns makalösa lax. Först hade han kokt in den i en kräftlag med 5 % salt och massa krondill och därefter rökt den lätt. Jag saknade nästa ord, så god var den.
Robert står och pular i köket på Östergård ett tag nu. Han gör korvar, kokar in frukt och fixar sillar. Allt kommer att serveras på ställets julbord som pågår till den 21 december. Hade jag inte redan bokat in mig på Oaxens julbord är det hit jag hade åkt. Hemlagad julmat med mycket kärlek lagat av en kompetent kock och tidigare kökschef på Leijontornet.
Och så har han ett cateringföretag ockås. Kanske kan jag skrapa ihop tillräckligt med pengar för att Robert ska komma hem till mig och laga lax.
1,25 kg rådjurskött, 1,5 kg nötköttsbog och 1,5 kg vildsvinskött senare har vi gjort 10 meter korv. Julkorven med fläsk- och nötkött är kokt och viltkorven är masserad med salpeter. Imorgon ska den transporteras vidare till Danderyd för att sedan transporteras till rökeriet.
Jag känner mig lycklig och utmattad. Bilder kommer på sikt. Nu måste jag sova.
 
Ni missar väl inte Tastelines stora julmusttest. Jag drack mig alldeles vimmelkantig på must för att kunna se till att ni väljer rätt glögg så här i juletider. Testningen skedde naturligtvis i blindo, men jag är ändå lite sur över att jag gav Zeunerts så lågt betyg i år. Men det beror på att den smakar svarta vinbär. Förra året smakade den skumbanan och det var mycket roligare.
Det händer mycket roligt just nu. Igår var jag pryo på Aftonbladet och var med och publicerade en artikel av Karin Ahlborg. Idag blev jag utlurad till en rar liten indier vid Norra Bantorget. Matsalen var trång och maten het, precis som det ska vara. Sen försvann jag ner i djupet till Hötorgshallen. På en barstol satt hemlige kocken, aka Mats-Eric Nilsson, och dinglade med benen. Han iaktog folkhavet och antecknade i sitt anteckningsblock. Ny bok på gång?
Själv gick jag med bestämda steg till slaktare G Nilsson och bad att få 10 meter krokfjälster. Det kändes som om det likväl hade kunnat vara ett kodord för ett paket heroin, men jag lovar att så inte är fallet. Fjälstret ska stoppas med kött och späck och blir till korv. Det finns raka fjälster också, men då får inte korven en lika fin böj. 10 meter räcker till ungefär 6 kilo korv vilket jag hoppas räcker till de tre hushållen som deltar i söndagens korvstoppning hemma hos mig.
Och tack vare Robert vet jag nu att jag kan röka korven hos Muskö rökeri.
Indien Gardenkillarna hämtar hem en drake av guld och mumlar något om höjda priser. Foto: Pressbild från DN
Just hemkommen från Gulddrake-prisutdelningen på Och himlen därtill. Chef-Torbjörn kom fram till att de tidigare årens kvällstillställningar var för kostsamma och beslutade att billigaste tiden att dela ut priserna är direkt efter lunch kl 13.
Därför dök jag upp mätt och med andan i halsen direkt frÃ¥n ett annat möte och möttes av ett överdÃ¥d av mat. Alla nominerade restauranger, barer och kaféer fanns representerade med smÃ¥ smakprover. Esperantos youghurt- och ostronsoppa med fänkÃ¥lspollen var coolast, men Mathias Dahlgrens köttmacka godast. Mm… de fyllda smÃ¥ trekanterna frÃ¥n Indian Garden var inte heller fel. Och Iljas kaffe. Och och och. Jo, jag gled runt och provade en massa saker medan priserna delades ut och herr Gadd sjöng nÃ¥gra lÃ¥tar.
Vem vann då?
Bästa bar: Le Rouge bar
Bästa kafé: Le Petit France (börjar ni anan en trend?)
Bästa budgetkrog: (Le) Indian Garden (som började babbla om att höja priserna till 250 kr. Elin, jag kommer att fakturera dig!)
Bästa mellankrog: Mathias Dahlgren, Matbaren
Bästa lyxkrog: Mathias Dahlgren, Matsalen (ännu en trend)
Utsikten över snöklädda tak var strålande, Elin och Bengt-Göran gjorde ett utmärkt jobb som konferencier och min make som deltog med egen inbjudan uppgav för pressfotografen att han var där och representerade Lunds Universitet.
Just nu går jag i väntans tider. Jag har ett budskap om jäsning jag vill nå ut med, men den inspelade filmen om hur man bakar lussekatter är inte riktig visbar än. Bland annat hävdar jag bestämt att jag använder mig av färsk deg när jag egentligen menar jäst. Hoppas någon lyckas klippa bort det.
I väntan på Brax-tv kan man trösta sig med den kanadensiska (?) sajten Rouxbe som har ett hav av välproducerade matlagningsfilmer ordentligt katalogiserat. Som att släppa in ett barn i en zooaffär eller så.
Det årliga pepparkaksbakandet har smittat av sig. Nu drar arbetsgivaren Tasteline igång en pepparkakstävling som inte uppmanar till huskonstruktioner om det inte är vita huset eller valfritt börshus. Vi vill att ni kommenterar året som gått i pepparkaksdeg, tar bilder på skapelsen och lägger in på Tasteline. Vinnarna lovas ära och priser.