våga ta klivet ut ur garderoben

Jag är på jakt efter alla ni som gillar alkoläsk, det där söta pastellfärgade med viss alkoholton. Det som brukar finnas i de allt annat än naturliga smakerna melon rush, wasabi/lemon, kaktus/lime och min absoluta favorit tropical watermelon (wtf).

Nååå… är det nÃ¥gon av läsarna där ute som med viss förtjusning halsar en Xider? Meddela mig i sÃ¥ fall pÃ¥ nÃ¥got vis. Den modige kan kommentera, den lite fegare kanske kan skicka ett mail till alice.brax och sÃ¥ snabel-a tasteline.com

Vi vill göra ett test och se vilken som är godast, och då är det bra att utgå från människor som gillar alkoläsk från första början liksom.

spekulationssaffran

Saffran Foto: Jurek Holzer
Foto: Jurek Holzer
I julas gjorde jag ett saffransjobb, alltså ett gäng recept på tema saffran, och hann köpa ganska många kuvert. Jag förstod aldrig riktigt hur tre 0,5 grams paket kunde gå loss närmare 80 kronor förrän jag läste Sorundas nyhetsbrev idag. Tydligen tredubblades saffranspriset 2008 och det beror inte bara på att kronan faller som en sten. Framförallt har stora handlare  börjat spekulera i saffran vilket gjort att priset rakat i höjden.

Mummel, räcker det inte med att man spekulerar i kaffe och choklad? Fast den dagen man kan bacon når spotmarknaden kan jag tänka mig att röra på sparkapitalet.

konsten att ta betalt för vatten

Jag fattar inte grejen med buteljerat vatten.

Allra minst tålamod har jag för vatten som transporterats från andra länder, men vatten med hälsosamma tillsatser känns inte mycket bättre. Just nu köper konsumenter vitaminvatten för över 2o kronor halvlitern istället för att skölja ner en 50-öres vitamintablett med kranvatten.  Varför tar min favoritbutik Apoteket in sånt?

Nästa irritationsmoment är Lokas olika smaksatta vatten. När de skickade ut produktprover på havtornsvattnet för något halvår sedan bifogade de en text om hur nyttigt det var med havtorn. Det kändes udda, men jag var för lat för att gräva. Skönt att KO har mer energi. Nu ber de Spendrups om en förklaring. Vattnet innehåller nämligen inga nyttiga havtorn, bara havtornsarom.

Läs även GPs fina intervju med  olika företag som gör vitamindrycker.

Litet utdrag ur GP-intervjun:
Det stÃ¥r pÃ¥ flaskan att drycken är ”renande”. PÃ¥ vilket sätt?
– Det är framför allt den funktion som vattnet har.
Så den är renande på samma sätt som kranvatten?
Vi har ett gott vatten med unik mineralsammansättning som är väldigt uppskattat. Men ja, när det gäller den renande effekten är det samma, svarar Kämpe

bonde finner svar

Jag har tillbringat kvällen ömsom tjuvlyssnandes, ömsom deltagandes i samtalet mellan bönder och konsumenter. Vad frågar man en bonde egentligen?

Jag undrade vad som hade hänt med kycklingindustrin eftersom kyckling gått från söndagsmiddag till lågprisprotein på 30 år, men jag fick inget svar jag blev riktigt nöjd med.

Någon annan undrade hur många limpor bröd man fick ut per kvadratmeter åker och fantastiskt nog fick han ett svar: det går åt 0,8kvm per limpa. Svaret tog en omväg via uttag i ton per hektar och antal limpor per kilo bröd, men uträkningen gick på det hela ganska fort.  Så nu vet ni!

ner i gottegropen

Tryffel Foto: Åsa DahlgrenSveriges pralindrottning, fröken Öhrn, lockade med en pralinkurs nu på söndag.
– Blir det temperering, undrade jag.
– Jajamen, det blir temperering! Och gjutning, rullning och doppning av praliner. Och så lite spritsning och allt möjligt, svarade Mia.
– Löftesrikt, tänkte jag och strök allt annat i kalendern.

Vill ni hålla mig sällskap är ni varmt välkomna. Det är nere på Matlabbet på Hornstulls strand 9 nu på söndag mellan 10 och 16 och kostar 890 kronor. Jag anar att det blir hur roligt som helst.

Fotot är från ett av mina första frilansjobb för ICA-Kuriren. Bilden föreställer en lakritscigarr i tryffelform och är fotad av Åsa Dahlgren.

veckans klädinköp

Såväl David som jag får ett avbrott i vardagen imorgon när vi plötsligt ska prata framför främlingar. Jag ska hålla i en workshop för A4 om hur man skriver puffar som genererar mycket klick. David presentera en filosofiartikel på ett seminarium på SU. Som betalning får han lunch.

Funderar pÃ¥ att trycka upp en t-shirt med orden ”will talk for food” Ã¥t honom, och en ”payed to eat” Ã¥t mig.

skånsk städning

Skåne akvavitJag gillar min vita MacBook, men den ljusa tonen har en otäck tendens att visa hur mycket skit som samlas på en dator som dagligen hanteras av smutsiga små fingrar. Min enda tröst är att jag sett MacBooks som är betydligt skitigare än min egen.

Just nu idkar jag vinterstädning med hjälp av tops. I mitt föräldrahem fanns en förträfflig 20 cl plastflaska med 96% sprit i städskåpet för den här sorten ändamål.  Tyvärr har jag inte kontakter för att få tag på så hög procenthalt, så jag doppar mina tops i Skåne. Akvaviten alltså.

Jag är säker på att det finns någon där ute som blir djupt förolämpad av detta, men saken är det att jag inte gillar starksprit, allra minst den svenska snapstraditionen, så jag blev ganska nöjd när jag hittade ett användningsområde för min 5 cl flaska.

no lindt for lent

För andra året i rad avstår jag från godis under fastan. Vad som är godis och inte är helt klart en definitionsfråga, men det blir åtminstone inget smågodis på några veckor. Fast jag försöker kompensera på annat sätt, på eftermiddagen idag satt jag och mumsade i mig mogen chevréost med en tesked.

två lästips

Jag gillar att så många bloggar kommer högt upp på träfflistor när jag googlar om mat.  Jag försökte svara en läsare som undrade om vinägerkaramell. Tydligen är det inte hårt, men syrligt godis vilken var min första teori, utan snarare segkokt balsamvinäger och socker.

Utöver ett hyfsat svar gav mig googlelistan en helt ny blogg att gilla: Krubb. Finkrogskock som blivit dagiskock och fantiserar om drömkrogen samtidigt som han fixar en blodpuddingstillbehörstävling ihop med den begÃ¥vade”Kocken tar time-out” som är en trebarnmor som istället för krogdrömmar har cafédrömmar och är en hejare pÃ¥ att laga nyttigare godis knôkade med torkad frukt. Läs och njut gott folk!

dåligt minne för det goda

Jag tänkte råda bot på bloggtorkan och börjar med ett credo. Jag glömde en av stans bästa dessertkrogar i mitt förra blogginlägg: Operakällaren.

Och varför ska Operakällaren förtjäna en av topplaceringarna i dessertlistan? Jo, de har ett dessertkök med anor. När jag började som journalist var det Magnus Johansson (nu Xoko) och Ted Johansson (nu Lux Dessert) som härjade i köket. Nu är det bloggaren, tillika konditorn Daniel Roos som gör galna och vackra desserter. På hans blogg kan du läsa om hans fördessert med mariekexglass.

Och varför glömde jag av Daniel? För att jag helt enkelt aldrig ätit hans mat. Och hur vet jag då att den är god? Eller borde jag sluta skriva hela texten i retoriska frågor? Jag bara vet. Det syns liksom när jag läser vad han skriver om desserter. Han bara älskar desserter och det är väldigt fint.

desserthimlen ligger i Stockholm

Stockholm är en ovanligt fin stad att bo i just nu om man gillar desserter.

Det finns dagar när jag lämnar Södermalm och går på stadens gator som en vanlig man kvinna och bara äter desserter.

Kungsholmen:På lördagar köar jag med trettitalet andra för att komma in och äta Petite France fantastiska frukost.

PÃ¥ xoko

Birkastan: På fredagar efter jobbet återfår jag energin efter en Nobeldessert och två glas cava på Xoko. Fast numera får man skynda sig för de stänger redan klockan 19.30.

Östermalm: Under en helt vanlig onsdaglunch  kan jag smita in på Pont Nouveaus patisserie. Ibland för att hitta en sötsak, ibland bara för att beställa en espresso av stans charmigaste barista.

Gamla Stan: Frantzén/ Lindebergs bageri  Boulangerie, tvärs över gatan från restaurangen lovar gott. Hit har jag inte ens hunnit gå än.

Norrmalm:  Cloud Nine förstår precis vad jag är ute efter och öppnar ett rum enbart för dessertfrossare.Nu ska jag bara ta mig dit och se att desserterna verkligen håller måttet.

Märker ni hur perfekt utspridda alla ställen är över stan?! Men vart ska jag gå när jag önskar krypavstånd från hemmet vid Hornstull?

brax on sports

Sport är inte min starka sida, vilket ställer till en del problem när jag ska matcha matjobb med olika stora sporthändelser. Det är då jag får smyga upp till en kollega och kolla läget.
– Du, det där VM som är i Västerås just nu, vad är det i? Åh, utmärkt, bandy. Då kör vi bandyglögg i drinkmailet.

Därför gör det mig extra glad att kunna leverera en sportrelaterad nyhet till mina läsare. Ur Aftonbladet:

Lindsey Vonn, 24, skulle fira sin seger, hennes andra i VM – självklart med champagne – men korken bröts av och nÃ¥gon kom pÃ¥ idén att fÃ¥ loss resterna med hjälp av en skida. 

Här tycks journalisten hinta att det var en dum idé att öppna flaskan med en skida. För mig känns det snarare självklart att en stålskodd (?) skida ska användas till just detta. En alpinsabrering helt enkelt. Tyvärr noterade inte slalomstjärnan att flaskan var vass och nu missar hon VM i storslalom. Kanske ska man trots allt inte kombinera sport och sabrering.

rökeri nära Stockholm

I julas gjorde jag egen korv som sedan lämnades in på Muskö rökeri på Väddö. Det är ett av få rökerier som tar emot korv från privatpersoner. Dessutom är det inte ruggigt dyrt, 35 kr/kg och så lite extra om man vill ha det vacuumpackat.

Tycker du att jag upprepar mig? Jo, men jag får så många mail som frågar var jag lämnade in min korv att det kändes värt att skriva igen. Om inte annat kanske folk som googlar hemgjort och korv och rökning och Stockholm  hittar det här och slipper maila mig. Kanske.

kreditvärdig

Pengar Illustration: Linnea Svensson/Tasteline Illustration: Linnea Svensson/Tasteline

Det är något väldigt fint med att bli betrodd. Det hände så sent som idag på Martins Gröna på Brunkebergsgatan i Stockholm. Jag hade precis beställt lunch när jag insåg att min stinna plånbok bara var fylld med kvitton, men det var inga problem att äta på krita.

Några dagar tidigare satt jag på Mahogny på Skånegatan i Göteborg när två killar i sextonårsåldern klev in och överlämnade en hundrig till ägaren utan att få något tillbaka utöver några växelkronor.

Nej, det rörde sig inte om sofistikerad droghandel. Det rörde sig om kredit. Kortmaskinen var trasig och gossarna hade inte haft några kontanter att handla sitt kaffe för. Nu hade de återvänt för att justera skulden.

Men visst händer detta alltför sällan? Innan de här två händelserna hade jag inte hört någon få krita sedan jag själv i tolvårsåldern hade för vana att köpa mjölk och annat viktigt* till hushållet och skriva upp det på räkningen. Bodde man i Mölndal och handlade på Dalens Livs gick det bra att göra så, åtminstone om mamma dök upp en gång i månaden och betalade av mina skulder.

Undra om det fortfarande kan gå till på det viset? Mamma, löser du ut mig då och då om jag startar en räkning hos Cajsa Warg?

* nötcreme