chokladmetaforer och datasäkerhet

Tomat Foto: Jurek HolzerNär man som jag jobbar med mat händer det allt för ofta att folk tar till matexempel när de ska förklara nÃ¥got för mig. Jo, Alice, privatekonomi är som när man bakar med surdeg… Eller tänk dig att du har tvÃ¥ tomater…

Det är lite rart, men ändå något jag kan vara utan. Bara när det gäller datasäkerhet känns det motiverat att ta fram chokladmetaforer.

Tomat Foto: Jurek HolzerUtdrag från dagens mailkonversation:
Tunnla din epost inuti SSH (som godis i ett pÃ¥skägg, pÃ¥skharen vet inte att det är godis i – därför äter han inte upp det utan agerar bara budbärare…).

mathjältinnan Mia

Mia Öhrn Foto: Alice Brax

Det här är Mia. Vissa bloggläsare känner henne under namnet Sveriges bakdrottning, eller är det kakdrottning? KladdkakorOavsett har Mia lyckats med att skriva en av Sveriges mest sålda kokböcker: Kladdkakor, göra recept för Allt om Mat och Hemmets Veckotidning, bli hela Sveriges semmelexpert och hålla beroendeframkallande pralinkurser.  Nämnde jag att hon startat eget förlag också och kan tituleras förläggare? Och att hon bara är 29.

För att ytterligare sjunga Mias lov kan jag berätta att hon är en av ytterst få matskribenter jag känner som provlagar sina recept tre gånger eller mer innan de publiceras. Det gör inte jag.

Och nu har hon äntligen blivit med hemsida. Hon har lovat att uppdatera den då och då, nästan som en blogg :) Så gå in och kika och se hur hon beskriver sig själv, hon har säkert varit för ödmjuk.

sugar mommy and poster girl

Svängde förbi Matlabbet. Ofta brukar det innebär att man får en kaka eller två av Mia Öhrn. Den här gången gick jag därifrån med löfte om att få ta hand om överbliven choklad!

tidningar foto: Alice Brax
Precis vid ingången har de en tidningshylla. Denna veckan tycktes den gemensamma nämnaren vara  matlabbare som omslagsflickor. Mia till vänster och Lisa till höger.

en inblick i verkligheten

Jag gör ett gäng recept varje år, men det är väldigt sällan jag får smaka på andras version på mina recept. Modiga M på Aftonbladet erkände att hon försökt sig på att göra mina marängkycklingar. Tyvärr hade hon ingen elvisp och inte heller någon sprits, däremot har hon vältränade armmuskler och en plastpåse med ett klippt hål i. Resultatet blir en kyckling som för mina tankar till ett Ghostbustersspöke. En kyckling som skulle kunna bitchslappa min kyckling (till höger) vilken dag som helst!

PÃ¥skkycklingar border=

Nu står de bredvid varandra vid mitt skrivbord och påminner mig om hur viktigt det är att vara extra noggrann och pedagogisk när jag skriver recept.  Imorgon ska L pröva på att göra marängkycklingar, undra om hon också kan tänka sig att visa upp sitt resultat.

PÃ¥skkycklingar Foto: Alice BraxKycklingar Foto: Katja Kristoferson

en framtida matstylist!

Foto: Alice Brax

Tillmann kom tillbaka från dessertbuffén på Långbro Värdshus med en egen variant på chokladkakan. Klart den blir godare (och snyggare tack var konstrasterna) med en sockerbit

tysk dryckesordlista del II

BananjuiceDet är inte första gången vi pratar tyska dryckesvanor på den här bloggen.

Den här gången cirkulerar samtalet om körsbärsdrycker. Allra mest KiBa eller heter det måne BaKi. Följ just den diskussionen på den här bloggen.

Nå, över till den officiella listan:
KiBa är, den i svenska ören, den lite udda kombinationen av bananjuice och körsbärsnektar. Om någon tycker att konceptet bananjuice, eller nektar för att vara korrekt, är så främmande att det är svårt att föreställa sig är det bara att kika på bilden här till vänster.

Kirsch-schorle är blandningen av mineralvatten och körsbärsnektar.

I Sverige går det utför med körsbären. Nu har Cherry Garcia-glassen slutat säljas och man kan knappt köpa Cherry Coke längre. Men misströsta inte. I sommar kan ni läsa minst två stora körsbärsreportage, mitt på Tasteline och i SvD och Mia Öhrns i Allt om Mat. Mia och jag träffades och fikade och dinglade med benen dagarna innan vi skulle göra våra jobb och jämförde recept så att vi inte hade hittat på precis samma saker. Men ingen fara, det hade vi inte.

alltid redo (för te)

te-låda

På ett café någonstans i storstaden
– Har du grönt te?
– Ja!
– En fyra grönt te?
– Va?
– En fyra.
– Av grönt te?
– Ah, jag tyckte att du sa Grönstedt. Nej, grönt te har vi inte.
– Hm, ett glas varmt vatten tack
M tar upp en plastförpackning med gröna tepåsar redo att brygga sitt eget te.

min personal shopper

Jag har en personal shopper. Han heter Sven. Ibland ringer Sven upp till mig.

– Du vet väl att det är rea på champagne Alice.
eller
– Bolaget har sänkt priset på MR, nu kostar det bara 319 kronor.

Det kanske låter ohemult mycket, men normalt sett tar bolaget 449 kronor flaskan. Själv har jag släpat hem 3 flaskor från Sydafrika och vet precis hur prisvärt dryga 300 kronor flaskan är.

När Sven lägger på luren brukar jag kasta mig på bolagets hemsida för att se om vinet finns på något bolag nära mig, sen spanar jag i kalendern för att se hur snart jag hinner gå dit.

Den här dagen var det så mycket att göra på jobbet att jag fick vänta till nästan kl 18. Då fanns tre av fyra utlovade flaskor kvar på Regeringsgatan. Jag kastade mig hungrigt över dem. Ingen annan i vinkällaren tycktes nå upp till mitt habegär, så jag slapp slåss om buteljerna.

Jag firade fyndet med några flaskor Samuel Adams Boston Ale. Allt som är gott måste inte vara dyrt.

Foto: Alice Brax

loppis hos Tasteline

Bakgrund: Jag jobbar på Tasteline. Sedan jag började 2006 har vi varit ägda av SvD och en av våra grundare Anna O Lindgren. I november 2008 köptes vi av Aftonbladet, som i och för sig tillhör samma koncern som SvD.

Tasteline flyttade i veckan. Vi tog vårt pick och pack och åkte sex hållplatser till Globen och Aftonbladet. Men innan dess ägnade redaktionen sig åt många dagars storstädning. I källarförrådet fanns köksmaskiner och porslin sedan Hedenhös dagar. I rekvisitaförrådets vita avdelning trängdes på tok för många vita tallrikar för att inte tala om skålar i limegrönt eller gult som aldrig gjort sig bra på bild. Allt detta skulle bort och bara den mest optimala rekvisitan skulle vara kvar.

Utförsäljning på Tasteline Foto: Alice Brax

E, L och jag satte prislappar på varenda pinal innan vi släppte in kollegorna på Tasteline som lyfte, klämde och synade porslinet och glasen. Tack vare ytterligare kollegor på SvD fick nästan allting nya hem och bara ett fåtal saker behövde slängas. Eller för att vara ärlig, jag har inte kunnat med att slänga något. Det ingen vill ha står fortfarande kvar i provköket tills jag kommer dit nästa gång. Vadå nästa gång, undra kanske du. Jo, provköket flyttar inte med oss, det stannar kvar på SvD. Tasteline kommer alltså att ha ett av Stockholms största kontor som sträcker sig från Aftonbladet vid Globen till SvD vid Sergels Torg. Krångligt? Jo, en smula.På plussidan kan vi fortsätta att handla våra råvaror på Hemköp City och i Hötorgshallen.

Utförsäljning på Tasteline Foto: Alice Brax

här finns stans vackraste potatis

Hängde med två av Tasteline säljare till Wermfood i Årsta Partihallar. Där jobbar potatis-Jens, mannen som fått drömjobbet att få svensken att äta mer potatis. Han visade runt oss bland rotfrukter och grönsaker, och utöver att jag höll på att frysa av mig fötterna, var det helt underbart. Allt var så förbenat fräscht och färskt. Så vill jag att det ska se ut i grönsaksavdelningen i min lokala mataffär. Och det gör det inte!

Wermfood Foto: Alice Brax

Ofantligt mycket vitkål. Vansinnigt vacker också! Men just den här vintern har jag fått så mycket vitkål  i Årstidernas lantlåda att jag knappt vill se åt den vackert gröna bollen längre.

Wermfood Foto: Alice Brax

Exotisk färskpotatis från Marocko om man inte orkar vänta på den svenska. Otroligt snygg förpackning, inte sant? Men behöver jag 15 kg potatis?

Efter att ha frågat snällt fick jag faktiskt handla lite. Smörig amandine-potatis, knöliga jordärtsskockor och rara röda små kulor.

Wermfood Foto: Alice Brax

Små ljuva kulor av Asterixpotatis att baka i ugnen. Kanske mosar jag dem lätt efteråt, strör över lite getost och gratinerar en stund.

Så här vill jag handla jämnt. Det tycker Jens också. Han vill öppna upp Wermfood några gånger, säg fyra, om året till allmänheten. Då  kan man åka dit och köpa en kartong (eller mindre) av sin favoritgrönsak och ställa till med en sparrisfrossa, bygga potatismosslott eller laga cole slaw åt ett kompani. Visst låter det fint. Dessutom kommer man kunna köpa sorter, storlekar och kvalitéer som normalt sätt bara erbjuds restauranger.

Allt Jens behöver är lite uppmuntran. Visst skulle du (iförd dunjacka, det är kallt) åka ut till Årsta Partihallar i maj och köpa några knippen perfekt sparris och ett gäng söta ekologiska moröter? Och sen återvända  i höst för att köpa en hel kartong svenska äpplen och lite rotfrukter du inte ens vet namnet på. Skriv en kommentar här så lovar jag att Jens läser den.

jag gör en glassrevolt

Bourbon Vanille från Lidl Foto: Alice Brax

Jag fortsatte min upptäcktfärd på Lidl och hittade till min stora glädje Bourbon Vanille  i frysdisken. Denna lågprisglass (39.90 för 2,5 liter) blev storfavorit i Cajsa Wargs glasstest förra året. 10 olika vaniljglassar testades blint, från Willys billigaste till finglass från Olof Victors. Lidls gula krämiga vaniljwhiskysmakande glass blev storfavorit. Visst innehåller den mycket mer tillsatser än finglassarna, men ibland står mig allt prat om naturlig mat upp i halsen och då är det skönt att kunna äta  något gott utan att bry mig det minsta om vad som finns i. Som en lite matrevolt.

Lunchade med Sia-glass styrelseordförande Per Stenström här om dagen som gav Bourbon Vanille frÃ¥n Eisstern omdömet ”mycket välgjord”. Ställd inför en sÃ¥dan ödmjuk inställning lovar jag att äta enbart Sia-glass under hela april mÃ¥nad. Det är inte ett svÃ¥rt löfte att ge, Sia gör en av Sveriges godaste glassar och är otroligt duktiga pÃ¥ att ta fram bra Krav-märkta produkter. Jag ska bara (med god hjälp av D) dra i mig de kvarvarande tvÃ¥ liter Bourbon Vanille först…

nytt favofik på Drottninggatan

Publik Foto: Alice Brax

Jag brukade avsky att fika i stan utanför Vetekattens öppettider. ”Vi kan väl ta en kopp kaffe efter bio” kändes bara Ã¥ngestladdat. Sen öppnade restaurang Publik upp en lillasyster pÃ¥ bottenvÃ¥ningen i PUB-huset. De har charmiga öppettider, surdegsbakat bröd, hembakade och ganska erbarmliga smÃ¥kakor och de raraste 50-tals  konditorimöbler man kan tänka sig. Och sÃ¥ har de massa sorters te. SÃ¥nt gillar jag.

Publik Foto: Alice Brax

flytten till gratiskaffets förlovade land

 Sajten jag jobbar för, Tasteline, har sålts av ett Schibstedföretag (SvD) till ett annat Schibstedbolag (Aftonbladet). Summa sumarum: vi flyttar till Globen. Det leder naturligtvis till en massa mer saker, men det rapporterar jag om allt eftersom.

Idag var jag ute hos Aftonbladet och spande på de nya lokalerna. Till skillnad från på SvD behöver man inte stoppa i en enkrona i kaffeautomaten för att få tillgång till het dryck. Och så hängde det världens raraste undersökning på kaffemaskinen.  Var verkligen de här bönorna bättre än de förra? Oh, sånt här gillar jag. Det bådar gott för den nya arbetsplatsen.

Aftonbladets kaffe Foto: Alice BraxAftonbladets kaffe Foto: Alice Brax

nu blev vi med dubbelstjärna

Jag brukar inte göra någon hemlighet om vad jag tycker om Guide Michelins presservice. Den här gången fick jag reda på de nya stjärnkrogarna tack vare att Mikael Mölstad vidarebefodrade ett mail till mig.

I år är det 25 årsjubileum för stadsguiden i Sverige och det är utan tvekan Mathias Dahlgren som har mest att fira.

Hans krog  Mathias Dahlgren – Matsalen gÃ¥r frÃ¥n en till tvÃ¥ stjärnor.
Edsbacka krog behåller sina två stjärnor, trots att Christer Lingström sålt, så nu har vi plötsligt tvenne tvåstjärnor i Stockholm.

Två restauranger får sin första stjärna:
Mathias Dahlgren – Matbaren (vägg i vägg med Matsalen) och > Frantzén/Lindeberg i Gamla Stan. Frantzén/Lindeberg öppnade för ett Ã¥r sedan och det mÃ¥ste vara nÃ¥gon sorts rekord att ha fÃ¥tt en stjärna sÃ¥ fort.
Andra restauranger med en stjärna:
I Stockholm:

Esperanto
Fredsgatan 12
Lux Stockholm
Leijontornet
Operakällaren

I Göteborg:
Kock & Vin
Sjömagasinet
28+
Fond
Basement (trots att Ulf Wagner försökt ge tillbaka sin stjärna så här i kristider).