carnivorer är ni allihopa

Klänningar, tal och kärlek i all ära, men nu börjar man äntligen prata om ett bröllopsämne som berör: maten!

David undrade vad de serverade vegetarianerna. På vårt bröllop var det veganerna som fick den allra godaste maten. Inte illa Petter!

Men kronprinsessparet tycks inte ha några veganpolare (inte ens Maria Wetterstrand). Ingen av de över 500 gästerna är vegetarianer. Däremot var det några som inte drack alkohol och de fick dricka jättegod 100% blåbär, en dryck jag skulle dricka betydligt oftare om den inte kostade 55:- flaskan.

Desserten, gjord av begåvade Daniel Roos, bestod av rabarber, jordgubbar, vaniljglass och vit choklad. Det kändes som en fantasilöst smakkombination av konditorn som givit oss mariekexglassen. Men nu har jag förstått att innehållet var styrt av brudparets önskemål. Daniel, du är förlåten!

Bröllopstårtan var drygt 60 cm längre än norska kronprinsparets dito. Hoppas att den var lika många centimeter godare. Och om så inte är fallet kan gästerna trösta sig med Daniels tre minidesserter till vickningen. Oh, nu börjar jag bli lite avundsjuk på bröllopsgästerna. Bäst att äta några tröst-after eight och gå och lägga mig.

Stockholms godaste glass

Jag fick frågan om var Stockholms godaste glass höll hus och svarade raskt: jag vet, jag vet!

19 smaker på Timmermansgatan precis norr om Hornsgatan gör egen ekologisk glass. Utmärkt lakritsglass på turkisk peppar och anis. Favoriten är grön äpplesorbet på Granny Smith med hög wow-faktor.

Andra nästan lika bra ställen finns på Drottningsholmsvägen vid Fridhemsplan och på Skånegatan vid Nytorget, men de är bara nästan lika bra. 

Och förstås den fantastiska hemvevade ekologiska glassen vid vattnet nedanför Sheraton, hur kunde jag glömma den! Men jag nämnde dem förra, eller var det förrförra sommaren?

svavelosande blöjor

Nu har sex månaders helamning (nå lite nattligt tilläggsfusk) kommit till sin ända och det är dags att introducera sonen till en värld av coola grönsaker i det som barnhandböckerna kallar smakportioner.

Först ut var en KRAV-märkt palsternacka. I och för sig söt och kryddig i sig själv, men jag blir lite frustrerad när jag inte får lov att tillsätta något salt alls i sonens kost. Mesbabynjurar!
Kokte istället palsternackan med lagerblad och lök och hoppades att det skulle göra smaken mer spännande.
Och om nu någon insisterar på ett recept

Pikant palsternackspuré
1 medelstor palsternacka
1 lagerblad
0,5 schalottenlök
1 dl bröstmjölk

Skala palsternackan och skär den i små bitar. Koka upp vatten, lägg i lagerblad, skalad lök och palsternacka. Koka tills palsternackan är riktigt mjuk. Häll av vattnet och ta bort lagerblad och lök. Mossa palsternackan så att alla klumpar försvinner. Blanda ut med bröstmjölk och frys in i er isbitsform. Tina en bit per matningstillfälle.

Sonen åt med god aptit och några dagar senare fick han prova gotländsk grön sparris istället. Först fick skalet och ändbitarna koka ihop till en buljong, sen stoppades sparrisen ner och fick koka tills den var lite mjukare än vad jag personligen föredrar. Sen kommer det viktigaste: jag och David åt varannan sparrisknopp var och placerade sedan stjälkarna i mixern. Vi älskar vår förstfödde, men det finns gränser när det gäller mat. Sparrispurén blandades upp med bröstmjölk och smaksattes med lite citonjuice innan den frystes in. Mycket poppis! Enda dilemmat är de svavelhaltiga ämnen som kroppen bildar av sparrisen gör att sonen plötsligt luktar något mer intensivt. Mer läsning om sparris och urin hittar du på den informativa bloggen Matmolekyler.

bara yta

img_0828

Sånt här oroar mig när jag ser. Jag var inne i Trader Joes vinbutik i SoHo och såg en kvinna kolla igenom vinhyllorna och slutligen välja en flaska med ett frågetecken och en med en smiley. Jag fick verkligen bita mig i tungan för att inte gå fram och fråga henne vad som fick henne att välja just de vinerna. Hoppas inte Systembolagets självplock gör att vi går lika långt i förpackningsdesign i Sverige.

bra betalt för ogräs

New Yorkminnen:

img_29101

Små små buntar med nässlor kostade 2,50 dollar på bondens marknad på Union Square i New York. Dessutom tycker de att man ska brygga te på dem, eller möjligtvis sautera dem. Är det dags att lära amerikanen att laga gratis nässelsoppa, eller är det bara Manhattanborna som går att lura på det när viset.

beställd trendspaning från New York

”Berätta mer berätta mer! Vad serveras, vad snackar folk om, heta rÃ¥varor??”
Lisa Lemke

Det ar farligt att berätta att man ar i New York. Plotsligt kommer krav pa matrapporter. Här gar jag mest runt och skrotar med sonen och sa ska jag plotsligt ha oga for trender. Klart jag har! Här kommer den forsta:
Pan-asiatiskt ar det enda rätta.
Pa ett dygn har 100% av restaurangerna jag ätit pa varit superhippa enligt min nya asienvänliga teori. Johan tog med mig pa koreansk bimbimbaplunch pa Seoul Garden. For $14 fick man massa smarätter: kimchi, spenat, bongroddar, rotsellerisallad, omelett och soppa och sedan kom bimbim-masterverket i en het gjutjärnsgryta som gjorde att riset i botten av grytan sakta stektes till en krispig gyllenbrun kaka. Inte illa.

Den mest beromda pan-asiatiska krogen är Momofuku som lärt New York-borna att äta ramennudlar och pork buns (baos). Sa när jag nagra timmar senare träffade Johanna kändes det helrätt att hon tog mig till Momofukus Milk bar for en bit crack pie. Den beskrivs som ”toasted oat crust, gooey butter filling” och det är helt korrekt. Magiskt god. Provbaka gärna och bjud mig sa kan jag uttala mig om hur nära ni kommit orginalkakan.

Nästa dag lunchade jag med Johanna och hon tog med mig till taiwanesiska Baobaus, en liten källarlokal i East Village som salde fantastiska sma baos, angade kottfyllda mackor. Brodet ar gjort av det vitaste mjol med en generos portion socker och angbakat. Sen är det fyllt med langkokt hogrev eller orokt sidflask, koriander, ingefara, jordnotter och allt annat som passar fantastiskt ihop smakmässigt. Till det at vi jordnotter som kokt atta timmar i sina skal och sen marinerats i en socker- och vinägerblandning. Gott gott gott!

Harnäst ska vi ge oss ut pa jakt efter vietnamesiska smorgasar, banh mi. Fransk baguette moter gott vietnamesiskt innehall. Det sägs vara nästa stora trend inom street food i den här stan. Godaste mackorna hittar du hos Baoguette och lämpligt nog finns det en nere vid St Marks Place som jag borde hinna in till under nästa vecka.

Kommer det nagra bilder Alice? Mmm, snart, men nu ska jag ut i Central Park och visa min son hur man tuggar pa gront gräs.

en guide för alla händelser

Okej läsare, det har varit daligt med inlägg hela aret och nu blir det annu värre! Prickarna kommer att försvinna da och da. A andra sidan lovar jag att ni kommer att kunna läsa om New Yorks roligaste mat nagra veckor framöver. Känns det ok?

Jag sitter och bläddrar i den klassiska amerikanska restaurangguiden Zagat och noterar att bland indexets udda indelningar; med öppen spis, kändiskock och Power Scenes sa finns även Jury Duty. Det är helt enkelt de restauranger som ligger nära domstolen vid Foley Square i New York.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för en guide för alla händelser Postad i restaurang Taggad

äntligen ett bra fik vid Hornstull

morsan

Här om dagen vandrade jag på Verkstadsgatan vid Hornstull och blev lockad att svänga in på Tobaksspinnargatan av en skylt som informerade mig om att här minsann öppnat ett nytt fik vid namn Morsan. Några tjejer, bland annat Ella Frenning, står bakom stället. Följ Ellas morsan-twittring här.

Jag gillar stället. Det går sin egen väg. Deras matiga sallader är (när jag var där) hel befriade från bladgrönt. Istället är det syrad kål och rivna rotfrukter och stekt lök som tillsammans med lite kycklingfilé fyller tallriken. Liknar igen annan sallad jag sett, men jag är inte ledsen för det.

Den som är sötsugen (jag, jag, jag) avslutar helst måltiden med en kardemummafralla med chokladsmör. Magiskt gott. Klart de bakar sitt eget bröd, klart de pressar sin egen juice, klart du ska gå dit. Redan imorgon!

Ella Frenning – Färgfabrikens brunchdrottning, öppna eget. Inom kort kan i fika hos Morsan på Tobaksspinnargatan 7.

P.S. Av rubriken att döma kan man tro att det inte finns några bra fik i närområdet. Det stämmer inte riktigt. Pock är ett lysande konditori, Copacabana har underbar personal och Vurma en generös uteservering samt mackor med roliga namn. D.S.

Gourmet och påsmysteriet

benjaminberns1

Tidningen Gourmet fyllde 30 och hade den goda smaken att bjuda mig +1 på födelsedagskalas på Berns. Jag överutnyttjande inbjudan och tog med mig +2 (maken och sonen).

Jag gillar att bli bjuden på kalas i centrala stan med gratis mat, dryck och dessertbuffé när jag dessutom får mingla med männsikor jag känner eller vill lära känna. Tack Gourmet för en kul fest!

Men berätta gärna hur diskussionen gick mellan redaktion och säljavdelning när goodie bagen slutligen kom att innehålla påste, fetlösande rengöringsmedel, Lindtchoklad, Kavlis aioli, Doves handkräm och annat vi inte självklart förknippar med gourméer.

återuppväck dina bambaminnen eller hur man äter lunch för 25 kronor i centrala Stockholm

Jag har inte så mycket till övers för mattävlingar och kokböcker. Det finns för mycket av båda och allt för få är bra.

När det gäller mattävlingar brukar jag prisa vassaste kocken där kockar tävlar i klassiska kockgöromÃ¥l som att vispa äggvita och hacka lök. En annan tävling som gjorde mig glad var Ã…rets skolkockslag. Just skolmat behöver ett rejält lyft och Lantmännen med Kurt Weid i spetsen ser till att duktiga ”bambatanter” fÃ¥r den uppmärksamhet de förtjänar.

Lagen skulle laga mat på recept som passade minst 100 personer och som kostade max tio kronor per portion, och det är generöst räknat jämfört med verklighetens snitt på åtta kronor. Bäst var laget med kockar från Skövde. De lagade bland annat en färsbiff med ugnsrostade rotfrukter, inlagd gurka och lingon.

img_0760

Jag var inbjuden att provsmaka rätten på restaurang Kungsholmen och blev glatt överraskad även om det är lite skrattretande när de står och lägger upp maten tjusigt på höjden. Det tror jag knappast de har tid med när det väller in ungar i Skövde en vanlig skoldag.  Allra allra snyggast var råkostsalladen. Spagettismala trådar av rödbeta och andra färgglada rotfrukter låg i en stor stor skål och såg oemotståndligt ut.

– Har ni en rotfruktssvarv i skolköket i Skövde?
– Nä, den fanns här på restaurang Kungsholmen och är tydligen specialbeställd från Kina. Men det finns handvevade svarvar att köpa för 900:-
– Hinner ni stå där och handsvarva rotfrukter då?
– Absolut!

Jag gillar att vinnarlagat är så ruggigt positiva och entusiastiska. Lyckos alla ungar i Skövde. Och så tycker jag att landets rotfruktsgrossister ska sponsra alla skolor med varsin svarv. Ungarna lär äta mycket mer om salladen är så här snygg.

img_07611

Den här veckan kan du prova Skövdekockarnas och ytterligare fyra lags mat på restaurang Kungsholmen i Stockholm. Luncherna kostar bara 25 kronor per portion och du hämtar naturligtvis själv på en bricka. Glöm inte att fylla på glaset med mjölk bara.

en indisk konspirationsteori

På vår gata ligger den eminenta indiska restaurangen Indian Garden. Under vår föräldraledighet tar vi take-away därifrån minst en gång i veckan. Vi liksom lever av palak panir och vegetarisk tikka masala. Och när den vegetariska maken är bortrest kan det hända att jag festar till fredagslunchen med en mango chicken.

Utöver att googla mig själv regelbundet googlar jag även mina favoritkrogar. Det var då jag snubblade över den fantastiska konspirationsteorien, currykartellen, om varför Indian Garden får så höga betyg hos såväl  Allt om Stockholm som DN På Stan. Fast teorin att krogen fått flera Gulddrakar för att

”PÃ¥ stan-redaktionen har obegränsad indisk take-away, en egen svit i Taj Mahal och en livstidsförbrukning av de mjukaste sidenpyjamasarna”

vet jag inte om jag köper, eller hur ligger det till egentligen Elin?

Allt jag vet är att för varje gång Indian Garden har fått en ny gulddrake så har de högt priset på maten ett snäpp. Bra för dem, sämre för min hushållskassa.

vi leker med vinet

Jag är med i en synnerligen ambitiös och avslappnad vincirkel med den gemensamma nämnaren att vi inte gillar Munskänkarna och att vi bor längst den röda linjen med ett rejält kluster i Hornstull. Varannan måndag träffas vi, går igenom teori, provar viner och äter lämplig mat till. Senast lagades det en utmärkt ostsufflé.
Bildningsivrarna inom cirkeln vill se till att vår nya kunskap sätter sig och plockar därför fram molekylbyggarboxen för att visa hur jäsningen omvandlar mustens socker till alkohol med koldioxid och värme som biprodukter.
vin_1vin_2
Jag har aldrig haft roligare när jag provat vin!

det rörs om i grytan

Det blir en del svallvÃ¥gor efter Guide Michelin delar ut och tar tillbaka sina stjärnor. Leijontornet, som förlorade sin, stänger. Och jag vet inte hur de känner det pÃ¥ Operakällaren. Först fÃ¥r de förtroendet att rÃ¥dda kronprinsessbröllopet, sen fÃ¥r det utmärkelsen ”Bästa totalupplevelse” av White Guide för att slutligen förlora sin stjärna. Bäst att gÃ¥ med i facebookgruppen ”Operakällaren behöver inte en stjärna – Operakällaren är en stjärna.”