lerig marängsvisch
Visst, som LRF-anställd borde jag se en åker. Men som gammal kallskänka så ser jag faktiskt mest vaniljglass ringlad med chokladsås när jag tittar ut över de bördiga markerna på Kållandsö.
Visst, som LRF-anställd borde jag se en åker. Men som gammal kallskänka så ser jag faktiskt mest vaniljglass ringlad med chokladsås när jag tittar ut över de bördiga markerna på Kållandsö.
Jaha, då var stjärnorna fördelade för i år.
Stort grattis till Håkan Thörnström. Äntligen har Thörnströms (ovanför Götaplatsen i Göteborg) fått en stjärna. Prisvärt, gott, trevligt och roligt.
Annars ser det ut som tidigare år
Två-stjärnigt finns bara i Stockholm:
Mathias Dahlgren Matsalen
Frantzén/Lindeberg (ätit)*
Krogar med en stjärna finns i såväl Stockholm:
Mathias Dahlgren Matbaren (ätit)
Esperanto (ätit)
Fredsgatan 12 (ätit lunch)
Lux Stockholm (ätit lunch)
som i Göteborg:
Thörnströms Kök (Ny) (ätit)
Kock & Vin (ätit)
28+
Fond (ätit)
Basement (ätit)
Och Operakällaren har fortfarande inte fått tillbaka sin tappade stjärna. Undra varför.
Sist och mest prisvärt är att kika på de restauranger som tilldelas gafflar, alltså Bib Gourmand. De har riktigt bra mat och kan ibland vara lite up and rising stars. Fast ingen av dem har vecklat ut sin gaffel sig och förvandlats till en stjärna sedan förra året:
I Stockholm: Brasserie Bobonne, Proviant, Rolfs Kök, Den Gyldene Freden, Ulla Winbladh, Sjögräs och Fjäderholmarnas Krog.
I Göteborg: Tvåkanten och Familjen.
* Tänkte berätta var jag har ätit så ni vet vart ni ska bjuda mig för att fylla igen mina piniga kunskapsluckor.
Det är inte alltid lätt att vara son till en matskribent. När jag blir ombedd med ett mhääh, att läsa högt ur boken frukter, börjar allting bra.
Äpple
Apelsin
Jordgub… vänta, är inte det en skenfrukt?
Bana… och det är en ört. Lägg av nu, hette inte boken frukt?
Det har varit en rolig vecka.
Det började egentligen ytterligare någon vecka tidigare, på Årets Kockgalan. Malin Andersson, chefredaktör för Sveriges nu bästa mattidning (enligt mig) Mat&Vänner berättade att hon hade en Plan. Planen berörde mig och Oaxen sa hon och såg hemlighetfull ut. Jag övervägde om jag kunde kittla det ur henne, men la snabbt ner den idén.
Nå, några dagar senare fick jag erbjudandet att skriva en artikel för Mat&Vänner om Oaxens sista sommar. Dagarna innan jag skulle åka till Oaxen kom snön. Mycket snö. Bilen snöade in totalt, och det hade inte blivit något alls om jag inte haft vänner med bil i varmgarage. Tack Karin och Peter!
Väl på Oaxen blev jag mött av Magnus Ek med en bodumbryggare i ena näven och kanelbullar i andra. Han hade eldat på deras flodbåt Prince Van Orangiën, aka Prinsen, och vi satte oss i värmen i salongen.
Det är en väldigt trevlig känsla att sitta med sitt favoritkrögarpar och ställa alla de frågor som man gått och funderat på. När vet man att man är färdig med en krog? Är det sant att Carl Jan tar över Oaxen? Ska ni ha bartömning? Kommer ni verkligen få två stjärnor på studs när ni flyttar in till stan? Och vart ska ni flytta egentligen?
Nästsista frågan bemöttes av ett ödmjukt skruvande från Magnus som citerade Mathias Dahlgren om att stjärnor är något man förtjänar, inte något man får. Agneta Green sa mer frankt att det var inte säkert att vi lyckas charma de där Michelingubbarna. Men förstår de sig på originalitet, för det är det det kommer att vara, så kan det bli något.
Jag gillar att höra Magnus och Agneta avsluta varandras meningar. De känns verkligen som ett team. Enda dilemmat är vem jag ska tillskriva de olika citaten.
Sista frÃ¥gan vägrade de vänligt men bestämt att svara pÃ¥ just dÃ¥. De lÃ¥g fortfarande i förhandling och ville vänta tills allt var klart. SÃ¥ jag väntade… och väntade…
Men så idag plingade det till i telefonen. Maken skickade vidare ett twitter från Lisa Förare Winbladh som odramatiskt avslöjade att Oaxen skulle återuppstå vid Djurgårdsvarvet. Jag smsade Agneta för att se om det var en läcka eller om de gått ut med uppgiften.
En stund senare smsade jag Göran Jonsson på DI som själv hoppades scoopa adressen för att berätta att nyheten hittat ut i etern. Sen råkade jag ha en lunchdate med honom en kort stund senare, men det var bara ett sammanträffande. Vi lunchade på Råkultur och åt bland annat deras pilgrimsmussla med varm tryffelsoya (ett av skäl till att det varit en bra vecka) och det här.
Göran publicerar en artikel i morgondagens DI (110218) om Oaxens flytt. Mat&Vänner kommer ut först 7/3 så jag kunde omöjligtvis vara först hur jag än gjorde. Däremot kommer den innehålla en ypperlig intervju av mig om Oaxen i dag, i sommar och i stan.
P.S. Jag var tvungen att ringa Lisa och fråga hur hon lyckats avslöja det vi andra jag gått bet på. Svaret var en klassiker: Det var hennes mamma som visste och det ens mamma vet måste vara så välkänt att det inte rör sig om ett avslöjande. D.S.
Här hittar du många fler blogginlägg om Oaxen.
Två killar i 30-årsåldern i Bondens butik på Nytorgsgatan.
— Kolla, de har oxsvans här.
— Men borta hos min affär så har de Black Angus högrev.
Ja, jag var faktiskt tvungen att fråga ut dem lite om deras köttpreferenser. Så är det när man jobbar på LRF, även om det är en lördag.
Ville de lyxa till det köpte de kött från USA, eller kanske Argentina. Svenskt kött upplevs inte som toppkvalité. Anledningen att köpa svenskt är för att det är bättre för miljön för att transporten är kortare. Att Sverige skulle ha bättre djurskydd är de inte övertygade om, inte med tanke på allt som avslöjas i media om missförhållanden inom svensk djurhållningen.
Lamm köpte de gärna från Nya Zeeland. De hade själva varit över och sett uppfödningen och upplevde att lammen hade det bra. Svenskt lamm var helt enkelt för dyrt.
Att köpa svenskt för att rädda det svenska jordbruket kunde de tänka sig, men inte genom att välja svenskt i butik. Då fick bonden ändå en så liten summa. Däremot kunde de tänka sig att köpa kött direkt från bonden, så att hon/han fick mer betalt per kilo.
(Tidsbrist! Hinner inte länka nu, det får bli något att skjuta på tills morgondagen)
För er som inte följde mig via twitter på @lrfsverige så får ni en sammanfattning av läget här:
Årets seminarium hade gårdstema och flörtade en smula med landets bönder.
Magnus frÃ¥n fantastiska (och upphausade) restaurangen Fäviken berättade att (genom Taffellisas twitter) han är väldigt förtjust i purjolök som efter skörden grävs ner i lÃ¥rar med sand och förvaras i nollgradigt under vintern. Dessutom tycker han att köttet frÃ¥n mjölkkor är fantastiskt eftersom det har sÃ¥ bra intramuskulärt fett.Â
Tyvärr är kokött är för fett enligt EU-standard. Bönderna får inte betalt för detta, enligt Magnus från Fäviken, det finaste av nötkött. (via Annika på Smaskens)
Mjölkbonde Anette Gustavsson sa: att vara bonde är ett sätt att leva.
Under seminariet skedde en snabbomröstning om varför man väljer svenskt kött. Svenskt djurskydd är absolut viktigaste skälet.
Och så konstaterade den tyska talaren (vars namn jag glömt) att dioxinskandalen har lett till ett ökat behov att få insyn i hela matkedjan
När hälften av kockarna hade levererat första rätten kontaterade jag att portionsmängden lax varierar avsevärt. Juryn brukar premiera lagom +smak förstås.
Roligast var det när jag började räkna kvinnor och kom fram till: Tävlande: 0%, jury 20% konfrencier 0% assisterande severingspersonal 80%
Det twittret återpublicerades av 26 personer!
Och slutligen en bild pÃ¥ vinnaren Tomas Diedrichsen. Enligt Taffellisa gick hans 4 Ã¥riga dotter omkring och berättade att ”det där har min pappa lagat”.
Foto: Magnus Skoglöf
En hel dags vandrande på Årets kock och jag känner mig mör i kroppen. Undra hur det känns för de kockar som stått och svettats i köket hela dagen?
Hurra! Tomas Diederichsen från Ulfsunda Slott i Bromma vann.
Mindre bra är att jag hela året försökt värva Tomas till vår vinprovargrupp. Nu lär han inte ha tid på hela året.
Gäsp! Man måste gå upp tidigt om man ska hinna följa alla kockar. Redan kl 8 drar Tomas igång. Och i år är det Tomas jag hejar på. Fast om han vinner kommer han garanterat inte hinna med att dricka vin med isterklustret i Hornstull så jag hejar bara lite lagom på honom.
Förra året hejade jag på Gustav Trägårdh och se hur det gick.
08.00 Tomas Diederichsen, Ulfsunda Slott, Bromma
08.15 Daniel Räms, Räms Mat & Gastronomi, Stockholm
08.30 Filip Fastén, Le Rouge, Stockholm
08.45 Jakob Lells, Skanörs Gästgifvaregård, Skanör
09.00 Robert Hedman, Hufvudsta Gård Mat & Möten, Solna
09.15 Klas Lindberg, Klas Lindberg Mat & Vin, Hägersten
Sista tallriken lämnas till juryn kl 14.15.
Årets Kock 2011 koras ca kl 16.00 och då kommer det att finnas en uppdatering på den här bloggen. Lovar!
Ny dag ny mattävling. I dag spenderar jag hela dagen och del av natten i Globen. Årets kock går av stapeln och jag kommer att hänga vid tävlingsköken, lyssna på trendseminarier, nätverka och äta småkakor.
Mest rapporter kommer via twitter på @lrfsverige men en och annan bloggpostning kommer att dyka upp här.
– Det är inte vatten, det är Badoit.
Jens Dolk undervisar oss alla kring middagsbordet i vad man ska dricka med vinet i Frankrike. Det franska mineralvattnet Badoit innehåller massa salter och mineraler som kroppen är i desperat behov av dagen efter en rejäl vinkväll. Och dricker man det samtidigt med vinet garanterar han att man mår prima dagen efter.
Samma kväll satte föreningen Årets kock nytt vindrickarrekord. På Café des Fédérations, det lilla haket med gristema, lyckades de tillsammans dricka 106 flaskor av husets sura rödvin. Själv hjälpte jag till genom att dricka ett glas.
Hoppas de kände till Jens visdom sedan tidigare.
Idag serverar LRFs restaurang bruna bönor med stekt sidfläsk. Till efterrätt blir det kladdkaka. Mina kollegor och jag har en win winplan. Lunch på Raw vid St Eriksplan och så promenad tillbaka till kontoret för en kopp kaffe och kladdkaka framför brasan.
Klockan är på tok för tidigt. Snart ska jag tassa ut genom ytterdörren och sätta mig på Arlanda express. Flyget till Lyon går någon gång efter sju.
Jag ska ner till en gigantisk matmässa. Över 40 000 tillresta gastronomer från hela världen kommer trängas på Eurexpo. Jag har packat mina bekvämaste skor och mina snyggaste skor och ska försöka göra kloka val för när jag ska ha mig mig vad.
Men varför ska jag hänga pÃ¥ matmässa? Jo, kock-VM, mer känd som Bocuse d’Or gÃ¥r av stapeln där 25-26 januari. Kockar frÃ¥n 24 olika länder tävlar, och Sveriges heder förvaras av Tommy Myllymäki. Jag kommer att iakta samt twittra.
Sverige har bara vunnit en gång, 1997. Tack för det Mathias Dahlgren.
Konkurrensen är hård från Danmark och Norge, men även Frankrike är duktiga (och vana av att vinna).
I hejarklackan, kommer utöver undertecknad, även prins Carl Philip, landsbygdsminister Eskil Erlandsson och handelsminister Ewa Björling finnas.
Utöver att vinna är Sveriges plan att få svenskt griskött att vara officiell tävlingsråvara 2013 under namnet Gris by Sweden. Ja, ni läste rätt. Kan kanske uppfattas som en ny variant av sossegrått.
Jag fortsätter att rapportera från mässan. Framför allt på twitter lrfsverige
Jag gillar egentligen inte att snacka vin. Åtminstone inte med män som inte är professionella vinskribenter. Det finns så mycket åsikter om vin, så mycket rätt och fel, tillrättavisande och skryt.
Di professionella är så mycket rarare!
Ju mer de kan, desto ödmjukare. Ödmjukast av dem alla är Mikael Mölstad. Dessutom är han SvDs nya vinskribent. Läsa Agnetas utmärkta intervju med honom.
Så här hör du skillnad på ett äkta proffs och en odräglig amatör.
– Så, du hittar en ton av julmust i prioraten. Jag förstår hur du menar. Jag kommer också att tänka på de solvarma victoriaplommonen som min mormor brukade ge mig när jag var liten. Oh, jag tror det här vinet skulle vara fantastiskt ihop med en fläskkarrégryta med äpplen och katrinplommon. Vad hungrig jag blev nu.
– Trams, vin kan inte lukta julmust. Det är ju tydlig bäringhet och fattoner i det här vinet.
Brist på respekt för att allas unika upplevelse av en doft eller smak. Övertro till att det finns ett facit. Och de där svepande opersonliga beskrivningarna som är som saxade ur Systembolagets senaste katalog. Vadå bärigt, vilka bär då? Vilket fat? Barrique på amerikansk ek som ger en övertydlig smörighet eller en välanvänd Bota som tillför lite sherrykarraktär?
Fast svarar jag så vore jag vara lika god kålsupare som de jag just nu dissar. Alltså brukar jag tystna, le och sen byta samtalsämne.
– Visst är det trevligt att butikerna snart släpper årets påskmust!
Vill du själv öka upp vokabulären för att få näpsa den odräglige kan du plocka från min ordlista. Byt bara ut ordet choklad mot vin.
Slutligen kan det vara värt att tillägga att jag och sonen regelbundet provar vin med ett antal herrar (och damer) som inte är professionella vinskribenter och de är alldeles förtjusande att prata vin med. Dessutom bygger vi alkoholmolekyler. Som vanligt sveper jag med den breda underhållningspenseln.
Jag tog precis ett äpple från LRFs fruktkorg. Äpplet hade en liten klisterlapp på sig:
”Meet the Grower!”
Jag följde adressen natureandmore.com och skriv in koden 572 (ja, jag har knyckt bilden som satt på en annan produkt) och wow! Jag hamnar på en sida med en enkel youtubefilm om äppleodlaren som odlat just mitt äpple och så kunde jag vidare till hans hemsida och läsa mer om vad och hur han odlar.
Detta projekt gällde just ekologiska varor, men vore det inte fantastiskt om man kunde få den sortens kontakt med svenska bönder genom alla deras konsumentprodukter? Ett rykte säger att något sådant är på G. Jag håller tummarna, på att det blir av och att det blir lika snyggt och enkelt.
Mhhää, jag vet inte. Jag borde blivit glad när jag kom hem och såg att det låg en inplastad blank tidskrift på köksbänken. Men, den såg så trött ut.
Inte sÃ¥ att den gäspade, men när ”Vintermys” och ”Vi älskar italienskt” är de rubriker man drar mest pÃ¥ sÃ¥ är det inte ett dugg nytänkande. InnehÃ¥llet är inte mycket bättre, det hela känns som ett lifestyle magasin för 45-Ã¥ringar. Fast det kanske är precis vad Elleredaktionen vill göra?
Här finns en akut brist på nytänkande svensk mat. Allt är säkra kort. Snygga kort, men trygga. Jag vet att man vill vara som en svensk version av Olive, men det blir man inte genom att köpa in material från Olive och BBC Good Food och översätta inklusive de brittiska ordvitsarna. Bhrrr!
Plocksidorna är snygga, men innehåller väldigt lite för den som har något annat förhållande till mat än det som snygg accessoar. Matreportagen är vackert stylade och fotade och formgivningen låter bilderna breda ut sig, men jag känner sällan ett starkt behov av att laga något. Trots att några av landets bästa matstylister står bakom recepten. Kan inte redaktör
Man har hittat ett säkert koncept och följer det. Följer det så mycket så att när jag satt och jämförde 15-årsnumret från 2010 med 10-årsnumret från 2005 var upplägget skrämmande likt. Fast 2005 hade man låtit en svensk konditor baka tårtan. 2010 köpte man bara in ett foto från en brittisk tidning. Om jag inte minns fel fanns det inte ens ett recept till 2010-tårtan.
Varför prenumerar du på Elle Mat&Vin egentligen Alice? Hm, jag kan ha råkat gå förbi ett erbjudande om sex nummer för 100:- på Formex, men jag lovar att inte falla i den fällan igen. Åtminstone inte på två-tre år.