Igår åt jag mat med Jan Hedh. Jag är lite svag för karln. Jo, jag vet, han är 55 och väger nog något tresiffrigt tal. Men ändå. Det är hans händer – som formar chokladsolfjädrar, hans läppar – som blåser fram sockersvanar. Hans totala kärlek till mat och hans förmåga att formulera den:

En sås säger så mycket om maten på tallriken. Är den vacker och klar innebär det att den är tillagad långsamt. Benen är brynta långsamt, den är silad flera gånger och allt har fått ta sin tid. Då kan det hetsa upp en att se en sån sås.

Igår åt jag hans ankleverglass som var del av en chokladmeny som serverades på Reisen Hotell i Gamla Stan. Han serverade även en brulé där han smulat ner cigarr för att kunna leverera en mellanrätt med nikotin som motsvarar den klassiska rökpausen. Spännande, manliga, mustiga smaker, men det slog inte ankleverglassen.

Bara ett citat till:
Kan man gnida in kor med öl kan man väl gnida in människor med choklad.
angående kobe-biff och den nya spatrenden med chokladmassage.

Något Jan dessutom la märke till redan 2001 när han åkte taxi (!) till Las Vegas . Ja, jag faller och jag fortsätter lyckligt att falla.