I Sverige har vi självplock på jordgubbar. I Tyskland har de självplock på sparris. Fördelen för odlaren är väl att vi plockare inte känner oss lika lockade att tjuväta sparrisstänglar som vi är att norpa gubbar.

Nu har jag aldrig satt fot på ett tyskt sparrisfält, men jag drömmer. Under tiden äter jag nästan pinfärsk sparris, med hårdrökt skinka, potatis och krämigt fet sås ur en tetra. Nej, men måste inte göra egen bea varje dag.

Ikväll tänker jag undersöka om vinet Vinlusen kallar för prisvärda underverket och bolaget kallar 2197 och jag kallar Le Chinin gör sig bra till sparris.  Oavett gör det sig bra med sällskap. Det är krispigt, mineraligt, ekologiskt och synnerligen prisvärt för 119 kronor.