Mhhää, jag vet inte. Jag borde blivit glad när jag kom hem och såg att det låg en inplastad blank tidskrift på köksbänken. Men, den såg så trött ut.
Inte sÃ¥ att den gäspade, men när ”Vintermys” och ”Vi älskar italienskt” är de rubriker man drar mest pÃ¥ sÃ¥ är det inte ett dugg nytänkande. InnehÃ¥llet är inte mycket bättre, det hela känns som ett lifestyle magasin för 45-Ã¥ringar. Fast det kanske är precis vad Elleredaktionen vill göra?

Här finns en akut brist på nytänkande svensk mat. Allt är säkra kort. Snygga kort, men trygga. Jag vet att man vill vara som en svensk version av Olive, men det blir man inte genom att köpa in material från Olive och BBC Good Food och översätta inklusive de brittiska ordvitsarna. Bhrrr!

Plocksidorna är snygga, men innehåller väldigt lite för den som har något annat förhållande till mat än det som snygg accessoar. Matreportagen är vackert stylade och fotade och formgivningen låter bilderna breda ut sig, men jag känner sällan ett starkt behov av att laga något. Trots att några av landets bästa matstylister står bakom recepten. Kan inte redaktör

Man har hittat ett säkert koncept och följer det. Följer det så mycket så att när jag satt och jämförde 15-årsnumret från 2010 med 10-årsnumret från 2005 var upplägget skrämmande likt. Fast 2005 hade man låtit en svensk konditor baka tårtan. 2010 köpte man bara in ett foto från en brittisk tidning. Om jag inte minns fel fanns det inte ens ett recept till 2010-tårtan.

Varför prenumerar du på Elle Mat&Vin egentligen Alice? Hm, jag kan ha råkat gå förbi ett erbjudande om sex nummer för 100:- på Formex, men jag lovar att inte falla i den fällan igen. Åtminstone inte på två-tre år.