Två veckor på jobbet och jag har redan dukat under för höstinfluensan. Imorgon hade jag tänkte gå på Formex och på lördag äta mig mätt på Magnus Eks mat. Nu är det 25% chans att jag blir sängliggande, 25% chans att jag tappar smaklökarna lagom till lördag och 50% chans att jag orkar mig igenom allting med hjälp av stora mängder alvedon och snytpapper.
Om jag inte känt mig så sockersött hade jag lätt blivit bitter.
Idag, imorgon och i övermorgon har restaurang F12 påhälsning av amerikanske kocken Thomas Keller med restaurangerna The French Laundry i San Fransisco och Per Se i New York. Jag har inte tillräckligt med restaurangbudget för att både gå dit och besöka Oaxen på lördag. Däremot öppnade det upp sig en möjlighet att besöka F12 på en presslunch imorgon. Om jag hade haft tid vill säga. Nu ska jag hem, via Hötorgshallen, och trolla ihop fyra smarta färsrätter som ska fotas imorgon. *Mummel*
Jag sprang precis pÃ¥ Ã¥rets kock, Tommy, och han log och avslöjade att han precis blivit restaurangägare. Han ska starta en tillsammans med vännerna Magnus Saleborn och Jens Hällbom. Restaurangen ligger i Tommy barndomstrakter och heter Julita Värdshus. Precis som hos Mathias Dahlgren kommer restaurangen ha en enklare del med genuin husmanskost med kalops och riktigt goda köttbullar. Andra delen av restaurangen kommer att servera finare mat. – Normalt skäms man nästan när man sätter upp husmanskort sÃ¥ menyn, nu tänker vi inte skämmas utan istället servera alla gamla klassiker, säger Tommy.
Vissa skåningar innehar en nästan göteborgsk humor. På Brummers krog i Skåne Tranås kommer à la cartemenyn på en kartongbit och kallas a la carton.
Och de använder inte humor för att kompensera för brister i köket. Tvärtom! Det är alltför sällan jag får riktigt bra och enkel mat till bra pris. För 225 kronor fick jag perfekta bitar av kalv med svampsås, stunsiga sommarkantareller, krispiga bönor och söt färskpotatis. Jag berättade för krögaren, Lennart Brummer, att jag gillade att hans mat var enkel, och han förstod precis.
Ostarna köper de in från Möllans ost i Malmö och de är perfekt mogna. Här beskriver Sus Brummer de olika sorterna för våra New York-vänner Johanna och Marek. Hit vill jag gå igen! Tyvärr verkar det som om paret Brummer funderar på att sälja sin restaurang.
Trösta dig med fet och rejäl mat på restaurang Mathias Dahlgren vid Grand Hotel och öva dig på att läsa kockarnas spegelvända text på kökets glasvägg.
David Brax är oerhört förtjust i drinken manhattan och försöker prova sig igenom de flesta svenska städers manhattansortiment. Roxys tillhör favoriterna. Men nu tror jag att det kan bli slagsmål om förstaplatsen. På nyöppnade Brunnsgatan 1 hittade jag en breakfast manhattan med Önos (!) engelska apelsinmarmelad och en generös bit chili i. Lysande tyckte jag. Eventuellt något för drickvänlig med tanke på att man vill sippa på en manhattan.
För nytillkomna läsare. I samband med vÃ¥r förlovning ansÃ¥g jag det lämpligt att ta med min blivande make pÃ¥ en utsvävande lunch. Valet var givet: en av världens bästa krogar, The Fat Duck i Bray. Vi var där i april och jag har ännu inte hunnit skriva om allt roligt jag Ã¥t där.Â
Rapport från The Fat Duck:
Till skillnad från vissa svenska brödfixerade krogar tycktes ankan anse anse att less is more.
– White or brown, erbjöd servitören och sträckte fram en korg med två sorters skivat fluffigt bröd.
Även smöret kom i två versioner.
– With or without salt?
With förstås. Tyvärr gick det ju inte att ta med den beroendeframkallande fettklicken hem.
Trendkänsliga människor nöjer sig inte längre med att barhoppa genom stan i jakten på en perfekt Manhattan. Nu ska även matupplevelsen maximeras. Uppflugen på en barstol i NKs saluhall pekar vi på en Pata Negra och får den nyskuren tillsammans med ett glas cava. Nästa anhalt är stans mest prisvärda tonfisk, maguro don, på Ki-Mama, Observatoriegatan 13. Att de inte har något serveringstillstånd får kompenseras med en bellini på Musslan, Dalagatan 46, innan kvällen självklart avslutas på Xoko med en nobeldessert samt ett litet glas dessertvin eller två.
I USA ges det ut böcker om vilket buteljerat vatten som passar till vilken mat. På nyöppnade Brunnsgatan 1 rekommenderas ett speciellt vatten till vinprovningar, grekiska Sourthi med låg salthalt och hög kalkhalt, som sänker syran i munnen. På restaurang Mathias Dahlgren går man mot strömmen och serverar vatten från Mälaren. Filtrerat, kolsyrat och tappat på vackra flaskor är det garanterat fritt från miljöförstörande transporter. Däremot har vissa gäster än så länge ett motstånd mot att betala 60 kronor för en liter.
Texten har även publicerats i SvD
Många matbloggare skulle hävda att stans bästa after work finns på Judit & Bertil. Personligen går inget upp mot tre pinchox och ett glas cava på Xoko för 100 kronor. Nästa tre pinchox kostar blott 30 kronor.
Naturligtvis blir man inte mättare än att en bit prinsesstårta kan få slinka ner. Nu råkar jag ju inte gilla gräddtårtor, men Xokos prinsesstårta är ett stort undantag. Den är gjord på riktiga grejor och är så där otäckt god. Och så serveras den med färska hallon och hallonglass! Jag hade aldrig kommit på tanken att beställa gräddtårta om inte Carina Brydling hade tillbringat en lång stund på Gulddrakegalan med att prisa nämnda tårta.
Fortfarande inte mätt? Begär fram chokladhumidoren och välj ut ett antal praliner för direktkonsumtion! Inte för att pralinerna behöver en humidor (eller hur Jakob?!) men det känns lite rart.
…och kanske kanske köper man med sig nÃ¥gra miniprinsessor hem. Om man vill bli extra populär liksom.
P.S. Ni missade väl inte att Xoko fick en gulddrake i klassen Stockholms bästa café.
Anklaga mig gärna för elitism, men jag skulle aldrig komma på tanken att beställa sushi av en restaurang som dessutom serverar moussaka och köttbullar. Brett är inte alltid rätt. He he
Pontus och gänget har bytt gränder och prång mot internationell rymd. Flytten gick från Gamla Stan till Brunnsgatan 1 vid Stureplan. Det blev ännu en restaurang med många våningar, men den här känns betydligt mer lättarbetat. Pontus, Michaela och Andreas har besökt världens storstäder och hittat inspirationen för att kunna bygga en kontinental (fast jag vill säga cosmopolitisk) restaurang och de har lyckats. Den känns inte svensk, bara lite obestämbart lyxig.
Entrén bjuder på ostronbar. Några steg längre in finns en dim sum-bar.
En trappa upp ligger en barhylla utan bar och utan böcker, men med gott om bokryggar att läsa på. Väggarna är tapeterade med inslag av Pontus in the Greenhouse. Letar du runt lite hittar du räven från förr och den egenproducerade kokbok. Det tog en stylist flera dagar att få till 8 bokhyllor som fotograferades och förstorades 120% och det var det värt, för här kan jag sitta och titta länge.
Vi inbjudna journalister fick små smakprover av menyn. Mest minnesvärd var ett rökt ostron serverat i en konjakskupa utan fot. Överlag verkar det bli mycket roligt porslin. Kökschef, Andreas Hedlund, berättade lyckligt om tallrikarna han beställt från Förenade Arabemiraten som anlände i sista sekunden innan premiären. Klart det var Lyon de mötte sonen till en shejk som producerade kakelplattor och hade börjat göra organiskt formade tallrikar som en sidoverksamhet.
Andreas utgår i vissa fall helt från tallrikarna när han gör nya rätter. En tomatsallad på röda och gula tomater kom till tack vare Ingegerd Råmans svarta pond-tallrik. Sånt tycker jag om.
På varje bord står en conversation piece, enligt den rådande dukningstrenden. Vår var en hammock. Elins bord hade en fått en mer spännande.
PÃ¥ damernas stod toalettpappret i givakt.
Och personalen såg ut att spricka av stolthet över sin nya arbetsplats. Platschef Michaela i sin självvalda kostym och hovmästaren (?) som dagen till ära visade att det går utmärkt att putsa fönster iförd kostym.
Slutligen har stället ett eget skyltfönster och jag ber om ursäkt för den dåligt tagna bilden. Ett tydligt tecken på att en mobilkamera inte klarar allt.
Ikväll är det gulddrakegala. Jag har avgett löfte att glittra på festen och därför införskaffat guldsprej till håret och rotat fram mina guldnätstrumpbyxor. Förra året var strålande (pun intended) och kvällens enda orosmomentet är att favoritställena ska få en gulddrake och invaderas av gemene man. Som väl har DN På Stan inte upptäckt samtliga guldställen. Än.
EFTERLYSNING: En nyss hemkommen David Brax letar efter ett nytt favorithak. Krav inkluderar bryggkaffe och bra musik (här följer en precisering inom kort) och hemskt gärna trådlöst bredband. Bästa förslaget belönas med en plats på sommarens sabreringskurs.
Pontus Frithiof vet hur man fÃ¥r publicitet för sina restauranger. Utöver att lyckas anställa personal som vinner titeln ”Ã…rets kock” ser han även till att bjuda pÃ¥ poppiga pressträffar. Senast fick jag, M och E gÃ¥ omkring pÃ¥ byggarbetsplatsen som skulle bli Brunnsgatan 1. SvetslÃ¥gorna gav dÃ¥ och dÃ¥ lokalen ett ljusblÃ¥tt sken och det var svÃ¥rt att tänka sig att det skulle serveras mat här inom kort.
Och sÃ¥ gillar jag humorn i att fÃ¥ osa till invigningsen till adressen tuffastekrogenistan@….
Sakta men sakert upptacker jag Oxfords mattempel. Pa The Covered Market, mitt inne i stan vid High Street, samsas slaktare och florister med tartkreatorer och bric-a- brac-forsaljare.
The Old Parsonage Hotel, norr om stan pa 1 Banbury Road, serverar stans i sarklass basta frukost. For drygt £10 far du bacon, agg och svamp fran lokala producenter och hemgjord blodpudding, langt battre an nagot du serverats i en svensk bamba.
Just nu ar vi pa vag till Gee’s Restaurant, pa 61A Banbury Road, for att ata nagot som enligt ryktet ar stans basta fisk. Eller som Davids hyresvardinna sa.
”Det ar dyr mat i ett valdigt snyggt victorianskt vaxthus, men jag vet inte hur det smakar.” Jag har lovat att rapportera av ikvall.
Forhoppningsvis lyckas vi aven ta vagen via George and Davis, 52 Little Clardendon St, for att prova en ny glassmak. Har for gasterna sjalva rosta fram nya smaker varje vecka. Kanske har cheddar antligen vunnit. *hoppas*
Fast mest av allt langtar jag efter att nagon ska bjuda in mig pa high table dinner pa Christ Church College. Vi var dar som turister igar och kikade in i den fantastiska salen dar Harry Potter-filmernas matsalsscener spelades in. Jag har atit middag pa Brasenose College, men matsalen dar ar bara halften sa stor. Na, jag far gladja mig at en inbokad afternoon tea pa All Souls College ikvall med Davids handledare. Undra om vi far scones?