Äntligen har jag hittat en kock som gillar karamellfärg ännu mer än jag gör.
Xe Ôm på Gästrikegatan serverar tre creme brulée på temat trafikljus. Röd är lychee, gul är kokos och grön är citrongräs. Inte illa färglagt när man utgår från tre relativt vita ingredienser. Idén är kul, synd bara att det mest smakar karamellfärg.

Med risk att bli portad frÃ¥n framtida guiderelaterade pressträffar mÃ¥ste jag ändÃ¥ säga – Guide Michelin Nordic har den sämsta presservice som jag varit med om. När de släpper en ny Sverigeguide lyser deras pressmeddelanden med sin frÃ¥nvaro. Jag fÃ¥r ringa och jaga dem för att fÃ¥ reda pÃ¥ guidens publiceringsdatum och en inbjudan till en eventuell presskonferens trots att jag finns med i deras presslista.

Och hur vet jag att jag finns med i presslistan? Jo, för varje gång däckföretaget hittar på något motorrelaterat får jag en fin pressrelease. Senast idag upplystes jag om att firman sluter ett däckavtal med en traileruthyrare. Undra hur de tänkt sig att jag ska rapportera om det?

Kanske mÃ¥ste jag skriva om däck tio gÃ¥nger innan jag kvalar in för att fÃ¥ den hemliga restauranginfon. I sÃ¥ fall kan ni börja räkna nu ”Ett”.

Åt lunch på Martins gröna på Regeringsgatan. Passade på att stirra in genom rutan på Mat-Niklas sprillans nya restaurang 1900 och det ledde till att vi blev insläppta och rundvisade av en entusiastisk Niklas. Han visade stolt upp slöjdade brödkorgar, dj-bås och den ursvenska menyn. Niklas verkar så nöjd att han vill stänga/sälja sina båda restauranger i Helsingborg och Viken. Inte ens när jag påminde honom om att han fortfarande har mina kockmanga tappade han fattningen. Jag hoppas att det går strålande för honom. Men Stockholms taxichaufförer kommer att få svårt att hitta rätt när passageraren ber att få bli körd till det där nyöppnade hippa stället som den snygge kocken har. Nu har de tre ställen att välja mellan: 1900, Le Rouge och Pontus! (eller är det ännu fler? Jag börjar tappa kollen.)

Foto: Den trevlige Dan Gordan från Sköna Hem med min lilla mobilkamera

Nå, var var vi? Danyel Couet har alltså startat en ny fransk krog i Gamla Stan. Melker är också med på ett hörn, men det är Danyel som kommer att styra över köket. Mig hade de bjudit in på en presslunch.

Bindefeld hade inte bara bjudit in alla Stockholms matjournalister till Le Rouge. Han hade även varit klok nog att bjuda några av mina favoritmatbloggare. Från höger Helena, Christian, jag själv och Elin.

Vad minns jag från lunchen? Inte hur många som var där eller exakt vad jag drack (små mängder av). Däremot minns jag den vackra vinägerstinna maten. Först ett lantägg som servitrisen, efter att ha frågat köket, beskrev som ett helt vanligt hönsägg. Det var pocherat till en krämig konsistens och fick sällskap på tallriken av några gröna nyanser.

Sen kom en ovanligt vällagad gös med tournerad potatis och sist några generöst spritindränkta äppleklyftor i ett intetsägande pajskal. Snyggt och oftast gott. Mina bordsgrannar från SvD gjorde nästan vågen. Alltihop tog över två timmar och jag hastade stressat tillbaka till jobbet och väntande fredagskvällsövertid.

Källarvalven som restaurangen ligger i är nästan helt mobiltelefonsäkra. Själv var jag tvungen att gå upp till markplan för att kunna blogga. Eftersom jag även var klädd i krogens färger: svart och rött, blev jag tagen för personal av SvDs frilansare J. Väldigt underhållande! Nå, åter till lokalen. Jag var aldrig där när anrika krogen Källaren Diana huserade här med kockar som Tore Wretman och Nils-Emil Ahlin , så jag vet inte hur mycket som förändrats, men min gissning är att det är ganska mycket. Elin har gjort en rar inredningsintervju med Danyel Couet här. Hantverkare som rastlöst cirkulerade runt och väntade på att journalisterna äntligen skulle gå igen berättade att det varit fullkomligt kaotiskt för bara fyra timmar sedan.

Är du riktigt nyfiken går det utmärkt att läsa mer här eller här.

Mina kollegor Stina, Milena och Ingrid fastnade på bild  på La Rouge

Jag är fast i en källare i Gamla Stan tillsammans med stockholms alla matjournalister. Om någon tänker starta ny mattidning föreslår jag att de rekryterar nya medarbetare utanför Le Rouge på Brunnsgränd om en timme.
Nu kom varmrätten. Fortsättning följer.

Åt finlunch på Pontus! Eller heter det Brunnsgatan 1? Nå, det blev ett trevligt vinprat med Mikael Mölstad och vi hade celebert bordssällskap. Schlagerpåven Christer på ena sidan och fd mjölkdrottningen Ingela på andra. Detta till trots var vi mest impade av gropen för olja i brödassieten.

Idag sitter jag fast på kurs hela dagen och skulle det bli någon dötid tänker jag drömma mig tillbaka till mitt Oaxenbesök. Bäst att ta en liten repetition så jag inte börjar dagdrömma om fel amuse boucher!
Texten är skriven i all hast och kommer säkert kompletteras med mer målande språk senare.

Smakretare med kräftor

Efter den kom en pytteportion kalvkind.

Spindelkrabbegröt i rödvin- och basilikaviérge med en karamelliserad emulsion på grisblod och skaldjurssmör samt kryddspäcksflarn och saltbakad rotselleri

Tredje amusen var en väldoftande pilgrimsmussla gömd i ett skum. Mia Gahne sticker ner näsan i skålen för att ge mig ett fototillfälle. Tack Mia!

Terrin på svensk anklever med kardemummasocker, enrisaprikoser och makadamianötter, serverad med äppel-ice wine, bläckfisksirap och apelsinbrioche

Enriset tänds på och en doft av majbrasa fyller min näsa.

Kanelstekt svenskt ankbröst serverad med lök bräserad i Sotholmens Stout samt kalvfotsbunden kalvbringa, Gotlandstryffelkräm och friterad palsternacka. Jörgen hyvlar på tryffel.

Kvällens snyggaste rätt har jag smakmässigt inte vett att uppskatta. Jag måste bli betydligt äldre än 32 för att lära mig att uppskatta starka ostar.
Getostmozzarella i brödkaramell med veteölsinkokta russin, svensk get- och komjölksost smaksatt med rostade örter i rågbröd samt kålrotsmarmelad

Vår smörkonsumtion var enorm. Smörsten efter smörsten bars in till bordet och vi skrapade dem ner till minsta smörhåla. Mejeriet ligger i Järna.

En liten predessert som gör att vi orkar med. Hyvlad is med smak av svarta vinbärsblad och citrus om jag inte missminner mig. Och så en halverad kanderad salt pinne. Det ni!

Temat på måltiden måste sägas vara eld. Här flamberas det för fullt med en Mia i förgrunden.

Mia och Ã…ke leker flameringsdare.

Vaniljflamberade sensommaräpplen med gräddglass, smörkola och kakaosmulor samt druvor i äppelgelé, äppelchips och äppelmynta

På Oaxen är de bra på te. Det tackar vi särskilt för. Och så gör de på tok för många små kakor som i menyn går under den förringande beteckningen Sötsaker. Socker i trängsel vore mer passande.

Ni ser hur mycket det är! Naturligtvis fanns det ingen plats kvar i magen vid det laget. Det fick bli en doggy box.