Trosa Är sÃ¥ där hejdlöst pitoreskt.
Har aldrig varit i en stad med sÃ¥ här mÃ¥nga hembagerier, men pÃ¥ Ã¥tminstone ett ställe insisterade de med att ha vaniljkrÄm i katalanen sÃ¥ jag la planerna att flytta hit pÃ¥ is.
För er som undrar är jag för tillfället kanalresenär ombord på m/s Juno på väg ner mot Götet.
Sushistället var lunchstängt och vi vandrade vidare längs spårvagnsspåren (ja det finns sådana i Stockholm) till den indonesiska restaurangen Celebes. De har en stor trädgårdslik uteservering och den oändligt charmige Simson bakom disken.
Tyvärr är maten medelmåttig. Idag var nudelportionen gigantisk och den mindre PK-mässiga rätten scampi med grönsaker ganska måttlig. Det där verkar variera från gång till gång.
Bryggkaffet är bittert som få och trots allt detta kommer jag gå tillbaka. Dingla med benen, lyssna på spårvagnsmuller och äta grönsaksstinn bukfylla.
Betyg: 3 stora potatismoskulor av 5
Fler lunchställen nära Globen:
Partymakarna (4 av 5)
Boule och Tapas (4 av 5)
Underbar har oförskämt bra mat, från de valnötsstuffade auberginerna till den mynta- och citronkryddade brödsalladen. Bara falafeln var torr och mesig i krydningen. *
Och som alltid på libanesiska restauranger är det på tok för mycket mat.
* Jag återvände till Underbara några dagar senare och fick en helt annan nivå på maten. Solkig sallad, rinnig hommus och magont några timmar senare.
Sedan senaste inlägget har det mest varit vätskekontroller på konferensäventyret. Öl, rosé och så sydafrikanskt bubbel i poolen har vi hunnit med så nu är jag jättehungrig och längtar till Underbar, restaurangen där vi ska frossa i libanesiskt.
Utöver mezeklassiker har de en meny för ”de som redan varit i Libanon”. Det har jag ju varit, men kycklingsallad känns inte alls lika lockande som starka valnötsröror.
Nu har jag åter lämnat Aftonbladet för att ge mig ut på Slakthusstadens gator och jaga bra lunchrestauranger. Den här hade jag med mig ett riktigt proffs, min kollega K, som jobbat i området tidigare hos Svensk Köttinformation.
Hon tog med mig till restaurangen med det 80-talsklingande namnet Partymakarna. Nere i en källare på Palmfeltsvägen 13 ligger en oväntat fräsch lokal. Först grabbar man tag i en bricka, väljer läsk (+ 5 kr, men jag fyllde faktiskt år den här dagen), tar gott lingonbröd, sallad med dilldressing och betalar. Sen blir man serverad den varma maten. Jag bad att få potatispuré (med Västerbottensost och bacon!) istället för kokt potatis till mina koldolmar och det gick utmärkt.
Allting flöt på så smidigt. Partymakarna kör catering också och det märks att de vet vad de sysslar med.
Portionerna är knappast små och lite i mäktigaste laget, även om jag får skylla mig själv när jag väljer ostspäckat mos. Oavsett var jag mätt i timmar efteråt och dessutom lycklig för att ha fått riktig husmanskost.
Betyg: 4 potatismoskulor av 5
Dammade av cykeln i helgen och upptäckte Winterviken. Efter 20 minuters köande belönades jag med den saftigaste morotskaka jag någonsin ätit.
Sedan vi flyttade till Aftonbladet känns det som om vi har mycket färre lunchrestauranger att välja mellan.
Jag är inte säker på att det är sant. Tittar man på Gastrogate så finns 7 lunchrestauranger listade. Och det måste finnas fler som inte är lika förtjusta i att lägga upp menyn på nätet.
I dag provåt vi på en av de sju, Boule och Tapas på hörnet av (wait for it) Charkmästargatan och Slakthusgatan. Oh, jag älskar gatunamnen i det här området!
Helstekt fläskfilé med mozarellagratinerade tomater och myntayoghurt. Inte en potatisbit så långt ögat når. Totalt GI. Sen gick det utmärkt att beställa till knaprigt ugnsbakad väl saltad potatis om man kände sig sugen. För att ytterligare spä på GI-känslan serverades det mörk choklad till kaffet.
Över lag var det ett trevligt ställe, vi fick känslan av att ha hamnat på en taverna under charterrestaurangen, en inte helt obehaglig känsla att få under lunchrasten.
De gjorde egen lingondricka och serverade varmt vitt bröd till maten (okej, där försvann väl GI-känslan).
Lunchen kostar 70 kronor och så ingår hemlagad lingondricka, sallad, bröd och kaffe. Frukterna i fruktfatet är däremot i plast, tro mig, vi var där och fingrade. På plussidan så har de även boulebanor (jo, det kanske anades av namnet) och after work till klockan 18 (!). I den här delen av stan börjar man jobba senast klockan sju.
Betyg: 4 potatismoskulor av 5
Jag brukar inte göra någon hemlighet om vad jag tycker om Guide Michelins presservice. Den här gången fick jag reda på de nya stjärnkrogarna tack vare att Mikael Mölstad vidarebefodrade ett mail till mig.
I år är det 25 årsjubileum för stadsguiden i Sverige och det är utan tvekan Mathias Dahlgren som har mest att fira.
Hans krog Mathias Dahlgren – Matsalen gÃ¥r frÃ¥n en till tvÃ¥ stjärnor.
Edsbacka krog behåller sina två stjärnor, trots att Christer Lingström sålt, så nu har vi plötsligt tvenne tvåstjärnor i Stockholm.
Två restauranger får sin första stjärna:
Mathias Dahlgren – Matbaren (vägg i vägg med Matsalen) och > Frantzén/Lindeberg i Gamla Stan. Frantzén/Lindeberg öppnade för ett Ã¥r sedan och det mÃ¥ste vara nÃ¥gon sorts rekord att ha fÃ¥tt en stjärna sÃ¥ fort.
Andra restauranger med en stjärna:
I Stockholm:
Esperanto
Fredsgatan 12
Lux Stockholm
Leijontornet
Operakällaren
I Göteborg:
Kock & Vin
Sjömagasinet
28+
Fond
Basement (trots att Ulf Wagner försökt ge tillbaka sin stjärna så här i kristider).
Jag tänkte råda bot på bloggtorkan och börjar med ett credo. Jag glömde en av stans bästa dessertkrogar i mitt förra blogginlägg: Operakällaren.
Och varför ska Operakällaren förtjäna en av topplaceringarna i dessertlistan? Jo, de har ett dessertkök med anor. När jag började som journalist var det Magnus Johansson (nu Xoko) och Ted Johansson (nu Lux Dessert) som härjade i köket. Nu är det bloggaren, tillika konditorn Daniel Roos som gör galna och vackra desserter. På hans blogg kan du läsa om hans fördessert med mariekexglass.
Och varför glömde jag av Daniel? För att jag helt enkelt aldrig ätit hans mat. Och hur vet jag då att den är god? Eller borde jag sluta skriva hela texten i retoriska frågor? Jag bara vet. Det syns liksom när jag läser vad han skriver om desserter. Han bara älskar desserter och det är väldigt fint.
Stockholm är en ovanligt fin stad att bo i just nu om man gillar desserter.
Det finns dagar när jag lämnar Södermalm och går på stadens gator som en vanlig man kvinna och bara äter desserter.
Kungsholmen:På lördagar köar jag med trettitalet andra för att komma in och äta Petite France fantastiska frukost.
Birkastan: På fredagar efter jobbet återfår jag energin efter en Nobeldessert och två glas cava på Xoko. Fast numera får man skynda sig för de stänger redan klockan 19.30.
Östermalm: Under en helt vanlig onsdaglunch kan jag smita in på Pont Nouveaus patisserie. Ibland för att hitta en sötsak, ibland bara för att beställa en espresso av stans charmigaste barista.
Gamla Stan: Frantzén/ Lindebergs bageri Boulangerie, tvärs över gatan från restaurangen lovar gott. Hit har jag inte ens hunnit gå än.
Norrmalm: Cloud Nine förstår precis vad jag är ute efter och öppnar ett rum enbart för dessertfrossare.Nu ska jag bara ta mig dit och se att desserterna verkligen håller måttet.
Märker ni hur perfekt utspridda alla ställen är över stan?! Men vart ska jag gå när jag önskar krypavstånd från hemmet vid Hornstull?
Illustration: Linnea Svensson/Tasteline
Det är något väldigt fint med att bli betrodd. Det hände så sent som idag på Martins Gröna på Brunkebergsgatan i Stockholm. Jag hade precis beställt lunch när jag insåg att min stinna plånbok bara var fylld med kvitton, men det var inga problem att äta på krita.
Några dagar tidigare satt jag på Mahogny på Skånegatan i Göteborg när två killar i sextonårsåldern klev in och överlämnade en hundrig till ägaren utan att få något tillbaka utöver några växelkronor.
Nej, det rörde sig inte om sofistikerad droghandel. Det rörde sig om kredit. Kortmaskinen var trasig och gossarna hade inte haft några kontanter att handla sitt kaffe för. Nu hade de återvänt för att justera skulden.
Men visst händer detta alltför sällan? Innan de här två händelserna hade jag inte hört någon få krita sedan jag själv i tolvårsåldern hade för vana att köpa mjölk och annat viktigt* till hushållet och skriva upp det på räkningen. Bodde man i Mölndal och handlade på Dalens Livs gick det bra att göra så, åtminstone om mamma dök upp en gång i månaden och betalade av mina skulder.
Undra om det fortfarande kan gå till på det viset? Mamma, löser du ut mig då och då om jag startar en räkning hos Cajsa Warg?
* nötcreme
Sällan har jag varit på en krog med så många kändiskockar per capita. Närmast fönstret satt herrarna Frantzén och Lindeberg. Två bord längre bort satt Luxkvartetten Henrik, Lotta, Peter och Annette. Vid nästa bord satt Ölands stolthet Karin Fransson med make Owe. Karin gav mig månadens finaste komplimang genom att berätta att hon alltid tänker på mig när hon gör sin fotgymnastik. Jodå, ni hörde rätt! Så blir det när man haft mig till bordet en hel galakväll :)
Det var säkert fler där som jag inte kände igen. Det finns många anonyma kockar i det här landet.
Nå, maten var det ju. Den var nästan fånigt prisvärd jämfört med januaris Noma-besök, men här serverades jag ingen mossa från Island.
 Brödkorgen hade imponerat pÃ¥ Pia Ristola Bendel. Där fanns baguette, knäcke, smÃ¥ limpor… fem eller sex smÃ¥ vackert formade bröd, och vi kände oss tvungna att prova nästan vartända ett. Men bara nästan. |
 Ostronmarinerat oxkött från Hedekas serveras med Vänerlöjrom och stekt ostronskivling
Gott gott gott. Kul när man får till kombon av kött, ostron och löjrom. |
Redan när jag läste om GaÌŠrdsgris fraÌŠn BraÌŠlanda med pureÌ paÌŠ svartrot och mandelpotatis, löksky samt svartrötter brässerade med citron och persilja pÃ¥ menyn kände jag mig mätt. Jag anade att det skulle vara ett eller tvÃ¥ stora stycken mört och smakrikt griskött utan nästan nÃ¥gra grönsaker alls. Och sÃ¥ var det ju.
Och ja, även detta var ett exempel på hur bra kolja kan bli när man gör rätt. Stockholmare kan laga röding, men sen tar det liksom slut. Men jag vill oändligt gärna bli motbevisad. |
 En smak av hjortron med bakad gräddfil, punsch, rostade mandlar och kolasmulor
För många saker i tallriken, goda var för sig, men efter tre andra rätter blev det mest ett mja. Mest satt jag och tänkte på att hjortron är gott, för det är det ju. Saknar Mattias Dahlgrens rena stil där han vågar bjuda på något väldigt enkelt och gott. |
 Temenyn bestod av ungefär åtta välbeskrivna teer. Något för terådet att titta på till nästa års pris!
Jag valde ett oolongte och fick det i den raraste lilla kanna jag sett. |
 Till det fick vi dessertsmulor.
Kockarna hade bakat ihom kanelbulle med maräng och serverade det med en mockakräm utsmetad på en skifferplatta. |
Alice reser till Göteborg i förhoppning att se den andra kvinnliga kocken genom tiderna koras till Årets Kock.
Nu börjar kvällen bli skojig. Chefredaktören på Restaurangvärlden drar iväg mig på stjärnkrogen Kock&Vin. Jag har ingen aning om hur bra de har blivit, men förväntningarna är höga. Jag tar med kameran* till restaurangen så ni får se vad jag åt.
Å andra sidan är mina förväntningar ganska låga. Den här gången vill jag bara bli insläppt. Förra gången jag försökte gå ditt hamnade jag ovetande mitt i personalens julfest och blev utslängd på studs.
*Jag tar faktiskt med mer än så, ca 12 kg bagage som jag inte hunnit hem och lämna än. Böcker till föräldrer, present till syster, porslin till ex-pojkvän, käder till en kompis etc. Hoppas de har ett bra bagagerum.
Första rätten: Knivmusling og persille Dild og muslingesaft
Andra och tredje rätten: Kapers af umodne hyldebær Blomkål og valle
samt Radisser fra Lammefjorden Tang og æggeblomme
Fjärde rätten: Kartoffelkur…? aka potatiskräm med en hejdlöst intensiv tryffelklick i mitten. Kan vara ett tecken pÃ¥ att ful mat är pÃ¥ väg in. Om inte annat fick jag bevisat för mig att jag fortfarande tycker att tryffel inte ska överdoseras.
Femte rätten och kvällens enda köttintag: Okse tværreb og hybenroser
Rødbede og sprødt malt samt sjätterätten i form av en lite snögubbe från Lammefjorden.
Sjunde och sista rätten: Trøffel fra Gotland og kvark
”grene” og marengs och en kopp pÃ¥ myskmadra och järnört.
Och till teet: en flødebolle med rödbetsskum.
