Oh, jag älskar redigerare. Jag har just fÃ¥tt tillbaka en text och tittar fascinerat pÃ¥ smörjan jag skrivit. FÃ¥niga uttryck som ”respektive par” har redigerats till ett vi. Onödiga bisatser har strukits. Uppfordrande frÃ¥gor i marginalen som ”Vad äter de?!” fÃ¥r mig att skamset komplettera mina meningar. Texten blir genast ofantligt mycket bättre och jag blir lycklig.

Den goda nyheten är att Googlefight blivit min nya favoritsida. Den dåliga nyheten är att skoskav fortfarande spöar renskav.

Ã…rets kock, Peter Skogströms formulering kring vinnarmenyn har finjusterats. ”Pepparstekt högrev” har blivit ”grytstekt” och ”galette pÃ¥ präst” har förtydligats till ”prästost”. Tur att rotisarna fortfarande fÃ¥r heta som de gör. Hurra för ordutflykter i kocktävlingslandet. Jag hÃ¥ller med juryn: modigt och genialiskt.

Det heter Mårtens gås, inte Mårten gås.

Och därmed är jag tillbaka i journalistrollen och stolen och lägger vagabondhandskarna på hyllan.

*pun*

Har ni några speciella ord på menyn som ni faller för gång efter gång? Bara ordet nämns så vet ni att det är rätten ni måste äta. Det kan vara en huvudråvara, eller ett tillagningssätt, eller ett pyttelitet tillbehör.

Jag beställer alltid anklever, framförallt om den serveras med sauternkokta russin. Då kan inget stoppa mig. På indiska restauranger väljer jag rätter med spenat eller potatis, thaikäk med cashewnötter får mig att bestämma mig direkt (extra mycket nötter tack). Alla sorters nötter är bra, valnötter, pinjenötter, men aldrig aldrig jordnötter. Inte heller banan, men kanske ananas, det beror på. Chili- och ananasglaserad anka går utmärkt. Anansöverbakad kassler går däremot bort. Avokado, rödbetor och potatismos är också bra.
Matfoto: Ã…sa Dahlgren

Låter menyn påskina att kockarna gjort något spännande på vitkål eller citrusfrukt är jag också fast. Däremot blir jag inte alls lika påverkad av tillagningsättet. Men där skiljer jag mig tydligen från andra gäster, för när jag pratar med Malin Söderström om fenomenet berättar hon att det är ord som grillat och spett som säljer bäst. Och rostat. Det spelar ingen roll vad man rostar; pumpa, vitlök, tomat. Allt säljer bra. Bland gästernas övriga favoritingredienser finns getost, chevre, kyckling och allt med choklad. Och visst, även jag faller i chokladfällan. Oavsett hur många rätter jag satt i mig sedan innan så ska desserten alltid innehålla choklad. En sorbet känns liksom aldrig tillräcklig.

Brittiska tidningen Olive är matrubrikernas mästare. De vågar ta ut svängarna lite mer än storasystertidningen BBC Good Food. I Olive kan man bläddra upp en nytt uppslag och mötas av orden Your cheatin’ tart och ett tillhörande reportage om pajer.
Rise and shine om muffins
Italians do it better
Code red om tomater
Frozen assets om glass
In favour of flavour
Eat shoots & leaves (syftandes på boken om kommatering, och bladgrönt)
A bit of fluff med ingressen Airheaded mousses, fluffs and fools are the trophy wives of the puddings world. But damn, they sure taste good.
Scarlet fever om jordgubbar. Niklas, kan inte jag få ha det på näst års jordgubbsjobb? Fast skarlakansfeber låter inte lika flådigt.
Aroma therapy om ljuvligt doftande desserter
Ice in a slice om parfait
Love a duck
Boxing clever om annandagjul
Chop chop om fläskkotlett

Dessutom har kocken Gordon Ramsey har en egen avdelning som heter Flash Gordon.

SÃ¥ vilka rubriker borde vi ha i svenska mattidningar?
Jag funderar åtminstone på mat som ska matcha Bob Hunds
Nu är det revolution på gång
och
Ex-kex

Varför heter det hönsbuljong men kycklingfond?

På toppen av Holmenkollen ligger Voksenåsen, Norges nationalgåva till Sverige. Här sitter jag som inbjuden gäst, mätt efter 16 rätter, 6 viner och 2 ölsorter. Nöjd över att ha hittat trådlöst internet och på tryggt avstånd från flygelkareokande asiater.

Fy tusan vad skönt det är att som gammal kock sitta på andra sidan bordet. Att njuta av maten istället för att förbereda den. Att börja jobbet när maten serveras, inte kl 9 på morgonen med att plocka in varor i kylen.

När halva bordet serveras ett defekt vin till desserten reser sig Carl-Jan Grankvist och säger
– God vänner, här är något intressant! Vi har möjlighet att prova ett defekt vin.
Och sen fortsätter en längre harang om att 5% av alla korkar är skadade och vikten av att personalen provar alla viner och all mat som serveras. Jag skulle vilja se den krögare som avsätter den tiden till sin personal.

Nå, här sitter Sveriges och Norges matelit och diskuterar sig fram till nya sätt att beskriva mat på. Verbala och mätta. Vilken avundsvärd församling.