Tips om den bästa maten som finns att köpa för pengar.
Jag fick just en pressrelease om spabehandlingar med grönt te och drabbades av en otäck déjà vu. Jag hade sett något liknande i min mailbox för ett halvår sedan där grönt te var utbytt mot choklad. Och resultat blev att plocksidorna på mat- och livsstilstidningarna innehöll okritiska notiser om chokladmassage. Kommer historian att upprepa sig? Hjälp mig att hålla utkik.
Möllevångslägenheten är nymålad och det var dags för inflyttningsfest. Jag har inte återhämtat mig från min förkylning än och därför köpte jag mig fri inför kalaset istället för att tillbringa tid i köket. Och det är enkelt att handla mat när man bor vid Möllan.
Salt fetaost och blandade oliver från Egeisk import, perfekt mogen rödkittost, rättvisemärkt kaffe och melonmarmelad från Möllans ost, cashewnötter och gröna russin på Palmyra, hemlagad houmus från grillen tvärs över gatan, nygräddat bröd från Nansis bageri och grekisk söt vattenmelon från grönsaksaffärens vars namn jag glömt.
Arla söker smakbedömare som två timmar i veckan ska prova nya produkter i en lokal på Kungsholmen. Men du får inte vara för ung eller för gammal. Mellan åldrarna 20 och 50 har vi tydligen de bästa smaklökarna. Eller de mest kommersiella?
Just när saltrapporterna börjar dugga tätt i media lanserar Arla ett nytt bregott med havssalt. Krispiga flingor av havssalt knastrar mot tänderna och släpper loss små salta smakexplosioner. Tack Arla för att det blev något gott och inte bara ytterligare en lightyoghurt. Det var modigt.
Hotell brukar ha väldigt dålig beläggning natten mellan söndag och måndag när det blir ett glapp mellan helggästen och affärsresenären. Vid Mariatorget i Stockholm ligger Rival, deras lösning på problemet heter Helglyx på hemmaplan.
Boka ett rum och dyk upp på söndagseftermiddagen lagom till brunch. En DJ spelar soulmusik samtidigt som du dricker smoothies, knaprar på Johan Sörbergs bröd och bygger torn av franska våfflor. Något däst drar du dig tillbaka till ditt rum, sover natten igenom, vaknar utvilad och börjar den annars så grå måndagsmorgonen med hotellets frukostbuffé. Ingen trängselavgift och nära till tunnelbanan. Låter strålande för småbarnsföräldrar, förutsatt att morfar och farfar kan sitta barnvakt över natt och lämna på dagis. Men jag har inga barn, bor dessutom i närheten och lägger hellre de 1490 kronor som det kostar för två på en middag på Mistral.
Bilderna föreställer från vänster: Ekolådans Grönsakslåda och Årstidernas stora fruktlåda.
Ekolådan eller Årstiderna? Det är det svåraste valet jag har att ta ställning till just nu i mitt bekväma och välordnade liv. Någonstans mumlar en röst om att jag borde skaffa ett nytt jobb också, men den rösten tystas snabbt när ännu en ekologiskt odlad körsbärstomat stoppas i munnen. Själv vet jag inte vilken låda som är bäst eftersom jag inte provat Ekolådan sen jag flyttat från Malmö, men min oerhört snygga, smarta och snabba gästbloggare har sett frågans allvar långt före mig och passat på att beställa både och.
Jag är förförd av Årstidernas fina trälådor. Av Stora fruktlådan som liksom svämmade över i överflöd. Av LantLådan, där det tronade en hel pumpa överst! KRAV-märkt dekadens och vardagslyx levererad direkt till dörren!
Så nu slits jag mellan mina två leverantörer. Det lutar åt Ekolådans Stora Grönsakslåda en gång i månaden, och sedan en Stor fruktlåda och en Lantlåda en gång i månaden. Jag tror det är den ultimata lösningen.
Snabb jämförelse mellan Årstidernas(Å) & Ekolådans(E)
baserad på hårda fakta och ihopsamlade åsikter
Förpackning: Å trälåda känns tjusigare än E pappkartong 1-0
Återvinning: båda tar lådorna i retur 1-1
Leveranskostnad: Å tar 35 kr per leverans oavsett mängd lådor och E tar inget alls. 0-1
Tilläggsvaror: Å har bara färdiga korgar, samt bröd. E har ett stort extrasortiment av torrvaror 0-1
Bröd: Å har ljuvligt danskt rågbröd som är betydligt bättre än Saltåkvarns ganska kompakt bröd som E erbjuder. 1-0
Kostnad: Å är billigare 1-0
Hemsida: Å har större budget och en snyggare sida 1-0
Sallad: Ã… har rucolasallad, E envisas med stora huvudsallader 1-0
Lokala producenter: Å har svenska produkter, men E har ännu fler 0-1
Grönsakslådorna: Å har alltid en bas av potatis och morötter medan E har en bredare bas 0-1
Singel i stan: Å har en singellåda med juicer och choklad blandat med nyttigheter. Hurra! 1-0
Personlig service: Å är en stor värsmord organisation. E service är väldigt personlig 0-1
För den obeslutsamme: Båda har en mixlåda som innehåller frukt och grönsaker. 1-1
För den modige: är Ã…’s lantlÃ¥da det enda riktiga alternativiet 1-0
Dagens resultat: 9-7 till Ã…rstiderna
Och ja, jag är fullt medveten om resultatet kan variera beroende på vilka frågor jag ställer så kom gärna med åsikter, frågor och egna resultat.
En man som vill äta hälsosamt till lunch väljer ofta stekt fisk.
ur Svensk Köttinformations senaste nyhetsbrev. Tanken är att mannen ska välja köttgryta istället. Det känns som om Svensk Fisk och Svensk Köttinformation har dragkamp om våra magar. När får jag äta mina rotfrukter?
Foto: Per-Erik Berglund
SJ har börjat satsa mer på sin mat ombord. Jag läste om det redan i höstas, men trodde inte riktigt på pressmedelandet. Tidigare Årets kock Fredrik Eriksson och Andreas Hedlund skulle anlitas, maten skulle passa människan med ont om tid (och gott om pengar?).
I torsdags åkte jag ner till Göteborg med SJ. Och wow, de hade lyckats. Den annars så ynkliga restaurangvagnen bestod av ganska trevliga röda skinnsoffor. Men mest var jag imponerad av matutbudet. Varmrätterna i mikrosäkralådor var hyfsat prissatta (60 kr) och innehöll saker jag kunde tänka miga att äta. Mitt val föll på spenat- och färskostfylld cannelloni med köttfärslimpa och tomatsås. En märklig kombo, men jag antog att det var den rätt som passade bäst för mikron. 3 minuter, lite salt och ett paket ketchup (!) senare hade jag en riktigt ätbar rätt framför mig. Just nu sitter jag på ett försenat tåg upp till Stockholm igen. Fundrar på att köpa en skinksmörgås med Gruyère och dijoncrème.
– Mat är en så pass viktig del i människors liv att vi kände oss tvungna att återta kontrollen över vad vi serverar ombord, sa Jan Olsson chef för SJs affärsutveckling i ett pressmedelande i höstas.
Kockkonsulterna har berättat för honom att det är hälsa och det genuina som är matens buzzwords för vintern 05/06 och därför kommer SJ att servera en moderna variant av husmanskost. Och som sagt, visst är jag nöjd. Men jag saknar fortfarande orientexpressens restaurangvagnar på intercitytågen mellan Stockholm och Göteborg. Rejäl husmankost, linnedukar och sköna stolar. Det var det bästa SJ någonsin gjort, och var inte det utlagt på ett extert företag?
Nu är jag hemma igen i Beirut, och jag känner mig ovanligt hemma här. Inte bara för att det är ett sÃ¥ mycket enklare land att vara i än i Syrien, utan ocksÃ¥ för att jag vet var strömbrytaren sitter en bit in till höger när man kommer in i rummet, för att portiern alltid vet vilket rum vi bor i och för att jag vet var det bästa och största glaset nypressad juice serveras. Damaskus var fantastiskt. Det var exotiskt, högljutt, smutsigt, doftande, muslimskt, trÃ¥ngt, utstirrande, fantastiskt, mystiskt…
Största delen av dagen tillbringades i gamla stan. Folkmyller, tomma mörka gränder, butiker på vackra innegårdar, lunch bestående av nybakat bröd och blandade nötter på en smutsig tröskel till en stängd butik.
Jakob, jag har köpt pistagenötter. Syrianska, inte irakiska, för de syriska var mycket godare. Jag provade mig igenom en hel del. Till provköket på Allt om Mat har jag köpt en kakform i aprikosträ, och till Hanna ett litet ägg. Över lag har det varit roligt att köpa husgeråd och råvaror, det känns som betydligt mer spännande inköp än porslin och mattor. Jag försöker förtvivlat hitta en tandkräm med arabisk text på för att förgylla mitt badrum, men än så länge är det bara pappersförpackningen som har arabisk text, själva tuberna är så anglosaxiska som de kan bli.
 |
 |
Jag tycker om när matbutiker tänker till en smula. Och kan addera två och två. Framförallt så här i bärtider. Kajsa Warg, min älsklingsbutik, har fyllt sitt skyltfönster mot Renstiernasgata med tomma glasburkar i olika storlekar för att inspirera till syltning av höstens delikata skörd.
Konsum på Östgötagatan laddar med pektin och syltsocker bredvid fruktavdelningen. Ganska finurligt för en standardkonsum. Nästan lika ovanligt som att personen som jobbar i affärens fruktavdelning faktiskt gillar frukt.
(det finns finfina illustrationer till det här också, men mitt bildpubliceringsprogram ligger nere ikväll).
Tullarna till icke-EU-landet Norge gör att bulkfisken odlad lax blivit dubbelt så dyr som sej. Förvirrande. Men nu kanske vi slipper bli itryckta lax varje gång en restaurang vill servera fisk.
Jag har åkt ner till mitt Göteborg. Jag är hopplöst förälskad i stan. I min kunskap om stan. Jag vet att man får den bästa frukosten på Caféva i Haga. Nybakade rågfrallor med mycket ost. Att den bästa sushin finns på Drottninggatan. Att Berzelichoklad har ett mer spännande utbud än Systrarna Kanolds. Men att Kanolds ändå vinner, eftersom de har kolasvamparna. Brunchen ätes på Incontro i Gothia Towers, bara man inte sitter för nära flygeln. Och se till att de plockar fram lyxkaprisen. Fläderblomsglassen är bäst hos Ölandsglass på Gibraltagatan, men att Lejonet & Björnen på Danska vägen har häftigast chokladglass och Fructos vid Kopparmärra har de läckrast sorbeterna. Picnicar intas på Ramberget, men inhandlas på Konsum Avenyn. Att ICA Focus Gårda har Sveriges häftigaste grönsakssortiment och att Basement, Törnströms, Restaurang +, Hos Pelle och några till ställen har underbara viner på glas. Jag vill ha sådana kunskaper om Stockholm också, och jag känner mig vansinnigt otålig.
Jag bor så hippt, så rasande hippt. Mitt i Stockholms SoFo. Ja just det, inte SoHo, utan South of Folkungagatan. Jo, ni hörde rätt. Som stockholmare blir man inte förvånad. DN, mäklare, inredningstidningar, köpmannaföreningen, alla skriver de SoFo som vore det sedan evigt inristat i Vita Bergen. Vi andra undrar vad tusan Stockholm sysslar med. Finns det några mer distriktsförkortningar? Olle hävdar bestämt att det finns en TriBeLi.
Mitt område är väl medvetet om dess hippt. På Café SoFo serveras panini med lokalkännedom. Idag åt jag en Skånegatan. Chevréost, valnötter och skinka. Ryktet säger att det även finns färgkulörer uppkallade efter SoFos gator. Och jag som tyckte det var fånigt nog att jag har stockholmsvitt i vardagsrummet.
Till och med grönsaksbutiken har hakat på. I vilken annan stad som helst hade en invandrarbutik hetat Alis livs, eller Jour butik. Men inte i SoFo, här köper jag mitt rosenvatten och mina stora buntar med mynta på Aubergine – Etno Mataffär.
Maj månad kommer jag att tillbringa med att äta mig igenom de tilliggande kvarteren. Matrapporter kommer i en blog nära dig.
Hur kan kyckling vara så billigt? 29.90 för en färdiggrillad kyckling, som hade en råvikt på 1 kg.
Vad köper affären in kycklingen för? 10 kr eller 20 kr kilot? Eller 30 kr kilot? Kanske är grillad kycklig en av butiken subventionerad lockvara. Doftmässigt fyller en samma funktion som nybakade kanelbullar. Fyller mig med ha-begär.
Men för att återgå till siffrorna. Moms, kostnad för transport, kryddor, tillagning + någon sorts vinstmarginal. Vad får uppfödaren betalt, och hur många kycklingar måste hon producera per dag för att det ska gå ihop? Känns frågorna jobbiga kan jag rekommendera en Bjäre-kyckling nästa gång. Kärleksfullt uppfödd i Skåne ;) Kanske heter alla kycklingarna Gullefjun, precis som min stationära hårddisk.
Men varför äter vissa vegetarianer kyckling när de inte äter annat kött? Jag skulle snarare göra tvärtom, fast jag äter ju allt. Utom det vita på brieosten. Det kommer jag inte börja med förrän jag fyller 30, och dit är det tre veckor, minst.