Jag gillar att Saltå kvarn börjat sälja kött. Vissa Saltå-vänner känner sig svikna för att de känner att Saltå kvarn står för en vegetarisk livsstil, men för mig känns det som en optimal kombination att samma gård som levererar vete, råg, havre och dinkel till Saltå kvarn även levererar köttdjur. Kretslopp, ni vet. Och så har de vett att hängmöra köttet och inte nöja sig med vacuummörning.
Än så länge är det stockholmarna som är de lyckligt utvalda, och eftersom jag bor i innestan får ni nöja er med en lista på affärerna i min närhet som säljer köttet. Ni andra får läsa mer hos Saltå kvarn.
Ica Kvantum i Kungens kurva, NK Saluhall, min egen favorit Coop vid Zinkensdamm, ICA Supermarket på Folkungagatan 56 och ICA Nära Roslagstull på Birger Jarlsgatan 122.
Hej Charkindustrin!
I min danske kompis Rasmus kyl hittar jag exemplet på den perfekta förpackningen för er bransch. Tydlig märkning om att leverpastejen inte innehåller några e-nummer, kort text om att det är ekologiskt kött, genomskinlig plast så att jag kan se pastejen och en rar bild på djuren jag snart ska äta. Leverpastejen kommer från Hanegal och är långt godare än någon leverpastej jag köpt i Sverige.
Att det jag bredde tjocka skivor leverpastej på, råkade vara Rasmus helt nybakade rågbröd gjorde i och för sig inte saken sämre. Dessutom fick det mig att känna mig ganska dansk, så dansk att jag till och med hällde varmt vatten i min flädersaft för att förstärka känslan ytterligare. För visst är det så Henrik, att danskar vandra runt på Tivoli i december och dricker varm hyldedrik och äter æbleskiver? Eller är detta bara en av mina fördomar om Danmark? Fler dyker säkert upp och punkteras de närmsta dagarna.
Slösurfar konsumtionsjournalistik och hittade en underbar tysk sida som jämför förpackningsbilder på mat med verkligheten. Tog en skärmdump på min favorit, framförallt pastabollen är oemotståndlig! Gå in på sajten Pundo3000 och se resten.
* maken också, han sitter i soffan brevid mig med senaste numret av Time i knät.
… det mest välsorterade i den lokala affären är cheddarostkylen. Jag har letat runt i Stockholm efter hela cheddarostar, men matbutikerna i huvudstaden tycks inte förstÃ¥ storheten med hel ost. Tur att vi fick en svartklädd cheddari julklapp.
Julstädar våningen och drabbas av en plötslig insikt. Jag gillar Saltå kvarns produkter, båda innehållet och förpackningen, men inte alltid priset. Och så gillar jag Martelli också, men det vet ni väl redan. Det gör David Brax också så hans julklapp i år är 10 paket martellispaghetti, och ja, jag är urusel på att inte avslöja överraskningar.
Vi har blivit med soffa. Den har samma nyans som julmustfläckar, som half baked B&J-glass, som sojan till sushin. Det är den optimala soffan att äta mat i. Och att ligga raklång, läsa matlitteratur och äta en smulig 200 grams kaka helnöt. Och den finns att köpa på Mio.
Idag släpps Anthon Bergs pralinjulkalender i Sverige. För att haussa upp intresset säljs blott 100 kalendrar i landet, och samtliga finns på NK konfektyr i Stockholm. Alternativt är det enda stället i landet som folk kan tänka sig att betala 300 kronor för en julkalender. Kommer jag ifrån på lunchen kommer jag att köpa en.
Det blev inget bubbelinköp i helgen. Det blev inga långa matlagningssejourer heller. Ena dagen kändes IKEAS gravade lax som den enda ätbara alternativet som bjöds och nästa dag sprang vi halvt utsvultna ner till indiern och beställde hemlagad ost med massa spenat i tomatsås.
Jag bytte alla tankar om mat mot total ordning bland datakablar och hårddiskar. Jag har suttit omgiven av strips, sladdar, grenkontakter och borrmaskiner och tänkt och tänkt och tänkt. Ibland suckat uppgivet och ätit några halloween m&ms, men så kom professor Baltazarplinget och allt föll på plats. Så nästa helg kan jag ägna åt att damma mina kokböcker och baka lussekatter med havstema.
Jag tycker om reor, särskilt när det gäller bubbel, så i helgen åker jag ut till Lidingö och försöker köpa upp de sista flaskorna. Min bilmekaniker säger att jag ändå måste använda bromsarna lite mer på bilen innan den går in för ombesiktning. Bara ingen får nys om skumpan och hinner före. Då får ni faktiskt bjuda mig på ett glas.
Ett stillsamt habegär väcktes inom mig när jag insÃ¥g att jag kunde bygga en isborg av legobitar. Allt jag behöver är cirkus 97 formar, den där extra frysboxen jag drömt om, 3×4 meter presenning och en förstÃ¥ende äkta make.
Sprang på förläggare Franke i kvarteren nära hemmet. Avslöjade att jag skulle baka kanelbullar med hans förläggarkollega Öhrn på dagen D (som i deg) nu på lördag. Det rör sig alltså om den branschuppfunna högtiden Kanelbullens dag.
Det är knappt två veckor sedan jag utgjöt svavelosande åsikter om prinsesstårtans vecka och det kanske kännas lite märkligt att jag nu så här lättvindigt hoppar på nästa bagerisponsrade högtid, men jag skyller på att min make som, helt omedveten om konsumtionskraften, undrade om vi inte kunda baka bullar i helgen. Eftersom jag själv ska spela in instruktionsfilmer om bullbakandes ädla konst nu på måndag svarade jag tacksamt ja. Och när jag kort därefter pratade med en av Sveriges mest förtjusande bagare passade jag på att bjuda hem henne också.
Nå, tillbaka till samtalet med förläggare Franke. Vi kom fram till att den högtid vi skulle respektera bäst är dammsugardagen. Jaga dammråttor och belöna dig med en färsk dammsugare. Och den bäste man att initiera detta måste vara Mats Karlsson som driver en utmärkt sida som testar dammsugare runt om i landet. Läs ännu mer om honom på På Stan.
– Vill ni lotta ut tio prinsesstårtor inför prinsesstårtsveckan nästa vecka?
– Va?
Min första tanke var att nu har Min PR-Byrå och Frödinge kommit på något genialt. De uppfinner nya veckor och dagar för sina olika produkter och vips går försäljningskurvan genom taket. Jag är inte riktigt lagd åt konspirationsteorihållet, men när jag för andra gången i år blir uppringd av samma pr-byrå och uppmanad att skriva om en mathögtid som i mina ögon inte existerar så drar min fantasi igång. Förra gången var det ostkakans dag och jag fick sätta mig hårt på tvären för att min smålandsälskande chef inte skulle slå på stora trumman för detta bakverk.
Nu har jag kollat runt, eller googlat för att vara ärlig, och insett att det är Sveriges bagare och konditorer som ligger bakom och att de dessutom lyckats göra det till en insamling till Kronprinsessans fond.
Vill du absolut fira kan du väl baka en egen tårta. Vi råkar ha en skola som gör att det inte känns som ett omöjligt uppdrag.
Nu andas jag ut och försöker förbereda mig mentalt för kanelbullens dag. Det är ju åtminstone inte en hel vecka
Jag gillar att Saltå kvarn börjat sälja kött. Vissa Saltå-vänner känner sig svikna för att de känner att Saltå kvarn står för en vegetarisk livsstil, men för mig känns det som en optimal kombination att samma gård som levererar vete, råg, havre och dinkel till Saltå kvarn även levererar köttdjur. Kretslopp, ni vet. Och så har de vett att hängmöra köttet och inte nöja sig med vacuummörning.
Med risk att upprepa mig: stans mest prisvärda praliner finns hos 
Journalister, ledarskribenter, filosofer, bygg- och planingenjörer och en joker i form av litteraturvetare. Jag har fixat 
– Vill ni lotta ut tio prinsesstårtor inför prinsesstårtsveckan nästa vecka?