Dansk smörbrist
Jag trodde inhemsk smörbrist var något som blott drabbade unionen Sverige-Norge, men nu tycks även danskt smör vara bristvara med tanke på att jag serverades ett nya zeeländskt till min lunch på café Bopa i Köpenhamn.
Tips om den bästa maten som finns att köpa för pengar.
Jag trodde inhemsk smörbrist var något som blott drabbade unionen Sverige-Norge, men nu tycks även danskt smör vara bristvara med tanke på att jag serverades ett nya zeeländskt till min lunch på café Bopa i Köpenhamn.
Fick besök av mamma, pappa och svärmor under en och samma helg. Det riktigt ropade â€julbord pÃ¥ stanâ€. Jag bokade bord pÃ¥ Gondolen, och förklarade att mina släktingar nästan aaaldrig är i Stockholm, sÃ¥ ett bord med utsikt skulle sitta fint, vilket hörsammades. Tack Gondolen.
I det här läget vill säkert min pappa inflika att han spenderade en stor del av 50-talet i Stockholm, men då såg väl inte Stockholm ut så här, med möjligt undantag för Slussen.
Med tanke på titeln trodde kanske att detta skulle bli en bloggpost om vikten att äta julbordet i olika turer:
LÃ¥t mig understryka, julbord är inte en ursäkt att skapa surf ’n’turf-kompositioner pÃ¥ tallriken. Däremot kan det vara motiverat att dricksa diskaren med tanke pÃ¥ hur mÃ¥nga tallrikar du tänker smutsa ner under mÃ¥ltiden.
Det här är en post om hur mycket desserter som får plats på en tallrik.
Imponerande mängder
Strukturerat, men mycket
Barnanpassat
MÃ¥ttfult
Jag ska inte hänga ut exakt vems tallrik som är vems inom familjen. Kanske bara berätta att den som tog mest åt upp, medan den som tog minst inte lyckades tömma sitt fat. Allt handlar om julbordsteknik. Jag har mycket kvar att lära.
Fortsätter att sortera kvitton och blicken dras ner till momsprocentsatsen. Livsmedel, inkl take away har en momssumma på 12%. Äter du på restaurang betalar du fortfarande 25% även om SHR driver en hård kampanj för att minska även den momsen till 12%. Varje uteservering värd namnet i Visby innerstad var draperad med budskapet under Almedalsveckan.
Nå, om jag köper en kopp kaffe för 26 kronor och dricker det på ett café borde 5,2 kronor vara moms. Om jag köper samma kopp och tar med den hem blir momssatsen bara 3,12 kronor.
Har jag blivit västgötskt snål över sommaren, eller tycker ni andra också att den take away koppen bara borde kosta 24 kronor (eller ännu mindre eftersom jag inte tar upp plats på serveringen)?
Men de har säkert sin fulla rätt att ta ut 26 kronor oavsett. Värre var det med lunchrestaurangen som sÃ¥lde oss ”take away” med 12% moms trots att vi tydligt skulle äta där. Om de regelbundet gör den felslagningen borde det ge mÃ¥nga extra kronor i kassan.
Brukar du kolla vilken moms du just betalat? Kanske värt att börja.
Semestern är nästan över och jag sitter och sorterar kvitton och minns.
Minns mattimmen jag fick på Möllevången när jag sprang mellan butiker och köpte soltorkade oliver, Malmö kötthandels fantastiska korvar, Nansis ugnsvarma sesambröd, världens dyraste frukt (antar jag), bulgarisk feta och helt misslyckades att hitta ancho chili och ekologiska grönsaker.
Det var en regntung måndagseftermiddag och inga marknadsstånd fanns i sikte, men det gjorde inte så mycket för det var affärerna jag ville åt.
Finnas av allt var att Patrik ständigt sprang ett steg bakom mig, redo att bära även nästa kasse fylld med tung mat. Man hinner köpa mer då ;)
Ni missar väl inte en av Sveriges allra bästa matpolitikbloggar? Ann-Helen Meyer von Bremen är en begåvad matjournalist som har lika bra koll på jordbruk som livsmedelsindustri. På bloggen Hungry&Angry ifrågasätter hon hur Livsmedelssverige sköter sig. Nyttig läsning för oss alla som ibland glömmer av att ifrågasätta.
Och om jag ändå håller på att hylla Ann-Helen: använd henne som moderator i matsammanhang. Varje gång jag lyssnat på henne är hon enormt påläst och vågar ställa de relevanta följdfrågorna som vi i publiken önskade att vi själva kommit på.
Två killar i 30-årsåldern i Bondens butik på Nytorgsgatan.
— Kolla, de har oxsvans här.
— Men borta hos min affär så har de Black Angus högrev.
Ja, jag var faktiskt tvungen att fråga ut dem lite om deras köttpreferenser. Så är det när man jobbar på LRF, även om det är en lördag.
Ville de lyxa till det köpte de kött från USA, eller kanske Argentina. Svenskt kött upplevs inte som toppkvalité. Anledningen att köpa svenskt är för att det är bättre för miljön för att transporten är kortare. Att Sverige skulle ha bättre djurskydd är de inte övertygade om, inte med tanke på allt som avslöjas i media om missförhållanden inom svensk djurhållningen.
Lamm köpte de gärna från Nya Zeeland. De hade själva varit över och sett uppfödningen och upplevde att lammen hade det bra. Svenskt lamm var helt enkelt för dyrt.
Att köpa svenskt för att rädda det svenska jordbruket kunde de tänka sig, men inte genom att välja svenskt i butik. Då fick bonden ändå en så liten summa. Däremot kunde de tänka sig att köpa kött direkt från bonden, så att hon/han fick mer betalt per kilo.
Jag tog precis ett äpple från LRFs fruktkorg. Äpplet hade en liten klisterlapp på sig:
”Meet the Grower!”
Jag följde adressen natureandmore.com och skriv in koden 572 (ja, jag har knyckt bilden som satt på en annan produkt) och wow! Jag hamnar på en sida med en enkel youtubefilm om äppleodlaren som odlat just mitt äpple och så kunde jag vidare till hans hemsida och läsa mer om vad och hur han odlar.
Detta projekt gällde just ekologiska varor, men vore det inte fantastiskt om man kunde få den sortens kontakt med svenska bönder genom alla deras konsumentprodukter? Ett rykte säger att något sådant är på G. Jag håller tummarna, på att det blir av och att det blir lika snyggt och enkelt.
Sitter på SIME-konferens och lyssnar på allt coolt man kommer kunna göra med teknik i framtiden. Bilar kommer kunna prata med varandra och berätta att en bil bromsar en halv kilometer längre fram.
Bra så, men när de berättar hur man genom att geotagga kultingar kan se vilken av de 1000 djuren som inte besökt matskålen idag eller de placerar chip i störhonans mage för att se när hennes rom är redo att skördas så blir jag plötsligt teknikfientlig.
Höj köttpriset, ät mer bönor och låt inte djurhållningen industrialiseras mer.
Härom veckan satt jag och pratade med ett chokladnätverk jag just hade hållt ett föredrag för. Jag satt nu och hävdade att den kundgrupp jag tillhör, 30-40-åringar i innerstan, fullkomligt älskar rättvisemärkta produkter.
– Men varför köper ni inte good, undrade Cloetta.
– Good, vadå, frågade jag lite dumt
Det visade sig att Cloetta lanserat en nya produkt när jag varit mammaledig. Jag har sett den i butiken, men för mig har ordet good signalerat nyttigt snarare än rättvist. Och nyttigt är jag inte alls så intresserad av :)
Jag köper ganska mycket Fairtrade-choklad. Normalt köper jag Anthon Bergs små kakor med 60% kakao och rostade bitar kakaobönor. De smakar lagom mycket utan att bli bittra, har lite crunch, är bara hälften så stor som en vanliga chokladkaka och därmed ganska prisvärd.
Nu klev jag in i min lokala mataffär och köpte Cloettas good med mintcrisp respektive hasselnöt. Cloetta gör i min smak en lite väl mesig mjölkchoklad, men den är fin i konsistensen och smälter bra pÃ¥ tungan. Ihop med mintkrispen blev den riktigt bra! Hasselnöten är inte illa den heller, men där föredrar jag Marabous helnöt. Fast den är Ã¥ andra sidan inte rättvisemärkt… En mer utförlig analys av good hittar ni pÃ¥ Godbiten ocksÃ¥ testade kakorna.
När det gäller ren mjölkchoklad är min favorit Divine. Den är så där fantastiskt krämig som bara brittisk choklad är och smakar smörkola men en väldigt diskret bränd ton. Ja, det är en bra sak. Däremot tycker jag att deras mörka choklad är hemsk. Så där otäck att den inte tog slut trots att det var den enda godis vi hade i stugan på dagar! Den smakar för lite sött och för mycket vanillin, och det är inte en bra kombo.
Vill du leta vidare så finns en lista över all rättvisemärkt choklad i Sverige.
Facebook har krossat jantelagen. Utmärkt, säger jag. Låt det märkas i din godiskonsumtion. Klart du ska äta godis med ditt eget namn och din egen bild på. Hur då? Kliv in på www.mymms.com och beställ karameller. Jag rekommenderar de gröna.
Välj först färg. Mörka färger är svårt att trycka på, så välj en ljus färg.
Och så lägger du upp bilder på dig själv, och lite olika mer eller mindre tydliga budskap.
Och så väljer du förpackningstyp. Fast dyra förpackning innebär ju mindre choklad för pengarna.
Och sen var det bara att betala. Det är här det börjar göra ont. Men det kan det väl vara värt, inte sant?
Andra ställen att få utlopp för sitt ego på:
Sweet flour gör skräddarsydda nybakade kakor
Personlig müsli från Saltåkvarn
Text och bilder är hämtade från ett trendföredrag jag höll för SIK.
Morr, wordpress vägrar plötsligt att låta mig rotera på bilder. Den är övertygad om att detta är en breddare. Det är det inte!
Nå, den glada nyheten är att jag varit på DagLivs vid Fridhemsplan och där fann jag en förtjusande ismaskin. Ibland behöver jag ju fylla bakkaret med is och då räcker inte riktigt produktionen i isfacket och här tycks man kunna köpa så mycket man har råd med. Nice!
Jag älskar att chokladfabrikanterna har nåtts av insikten att salt är bästa kryddan. Socker i all ära, men utan en tillräcklig touch salt blir smaken fadd, det märkte jag senaste på bullarna jag bakade framför Morden i Midsummer igår.
Chokladsorterna med havssalt är bra. Riktigt bra är Lindt (och det brukar det märket inte vara) och halvbra är Anthon Berg. Deras saltsmak är mesigare, deras choklad ljusare och det hela är uppblandat med flagad mandel. Ok, men inte riktigt bra.
Allra lyckligast är jag över Marabous kombination av karameliserade mandlar och salt. De andra två smakerna i Marabouserien är valnötter/toffe samt hallon. Båda är översöta och inte alls lika bra.
Men varför ser det i så fall nästa alltid ut så här i livsmedelsaffärerna jag besöker? Hur svårt ska det vara att tillhandlahålla det beroendeframkallande lilla paket?
David brukar insistera på att det hamnar ekologiska ägg i matvarukorgen och visst håller jag men honom, men det svider att betala 24 kronor för ett sexpack. Åtminstone om man gillar att laga och baka äggstinna rätter.
Just nu firar vi midsommar hos Johanna och Marek nere i Skåne. Som så många skåningar har de lyckan av att vara omgivna av bönder (och kulturdyrkande stockholmare) och längst ut på vägen finns äggakungen. Han må inte ge sina [kyllingar] ekologiskt foder, men de får vandra ute i en stor och redig bur och han har en massa olika raser som ger olika nyanser på äggen: ärggröna, cremevita och ljusbruna. 1,50 styck ska han ha för dem. Synnerligen trevligt!