Om att göra val. Ibland väljer jag ekologiskt, ibland närproducerat. Det är svårt att göra rätt, men det minsta jag kan göra är att försöka.
Långholmens koloniträdgårdar höll öppet hus idag och jag passade på att köpa så mycket bondbönor, plommon, mangons och annat gott som jag orkade bära. Totalt spenderade jag 150 kronor.
Jag gillar att få en massa grönsaker utan att först smutsa ner fingrarna.
finna inte bara i Skåne. Även Västergötland har sin beskärda del.
Säger hej till herr Kantarell ihop med Dag.
Totalöverraskning när jag öppnar veckans mixlåda från Årstiderna och upptäcker en jättehårig fänkål. visst är den fin!
Till alla bilförare, gravida och allmänt coola absolutister kan man bjuda på dryck med lite smak som alternativ till vinet.
Älgörtsdricka och granskottssaft hittar du i den allra svenskaste butiken i Hötorgshallen: Bondens matbod.
Här finns mat från hela landet, renkorv med 94% renkött, hemkärnat smör (ofattbart gott), kalvdans, roliga små gårdsostar, där Ebba Grön är det absolut sötaste namnet och underbar Järnamjölk.
PÃ¥ bilden: bonden Kenneth. Prata med honom om svenskt mathantverk!
Nu blir det matkaravan! Dag Hermelin guidar oss runt i Hötorgshallen och däromkring i jakt efter det närproducerade.
Här tillverkas snackspåsar i långa banor. Pumpakärnor, valnötter och ekologiska aprikoser ska få mig och David att överleva till semestern/avhandlingsdeadline. Vi tröstäter i små portioner.
Nu kan även stora smörkonsumenter äta ekologiskt mellan brödet och osten.
Framtida årgångssvamp? Fråga mamma!
Ett mail dimper ner på Tasteline. En läsare undrar om de torkade trattkantarellerna från 1994 fortfarande kan ätas. Jag försöker trycka ner mitt spontana svar på det mesta, baserat på ett regelbundet födointag av min mormors antika syltburkar, saftflaskor och semiantika rådjursstekar.
”Allt som inte innehÃ¥ller fett som härsknar, särskilt om det är sockerstint eller torkat, hÃ¥ller i all evighet, amen.”
Nu vill jag inte hävda att min mormor sa precis så där, men det räckte med att ta ett varv i hennes jordkällare och läsa etiketterna på de isiga påsarna i frysboxen för att inse att 10 år inte var någon ålder om man är en sylt eller en sadel.
Nå, tillbaka till läsarsvaret. Jag tittade mig runt omkring på redaktionen i jakt på ett svar. M bara skakade på huvudet åt idén att äta 15 år gammal svamp medan L inte tyckte att det lät alltför tokigt. Vi kom gemensamt fram till att det enda rätta var att ringa en mamma.
Vi ”matexperter” tar till det knepet dÃ¥ och dÃ¥ när vi gÃ¥r bet. Jag ringer min mamma för att fÃ¥ svar pÃ¥ frÃ¥gor om brödbakning, quenelltillverkning, etikettsregler och viltkött. Och hon har alltid ett svar, även denna gÃ¥ng.
Hon svarade mycket förnuftigt att svampen skulle blötas upp och provsmakas och var smaken okej var allt okej.
Ännu en läsarefråga var besvarad, nu funderar jag mest på om min mor borde få procent på min lön.
Jag har redan tidigare erkänt att jag gillar SIA-glass. De är små, modiga och förtjusta i att göra KRAV-märkta produkter. Dessutom ligger fabriken i byn brevid Kvibille där min svärfar bor.
Nu har SIA inlett ett samarbete med två lokala företag, dels Wapnö, ett av mina favoritmejerier, samt Wapnö och Hallands Fruktindustri. Resultatet blir en rackarns närproducerad gräddglassstrut med hallonsylt. Och den kommer bara att säljas i Halland. Ännu ett skäl att besöka Kvibille i sommar!
Hängde med två av Tasteline säljare till Wermfood i Årsta Partihallar. Där jobbar potatis-Jens, mannen som fått drömjobbet att få svensken att äta mer potatis. Han visade runt oss bland rotfrukter och grönsaker, och utöver att jag höll på att frysa av mig fötterna, var det helt underbart. Allt var så förbenat fräscht och färskt. Så vill jag att det ska se ut i grönsaksavdelningen i min lokala mataffär. Och det gör det inte!
Ofantligt mycket vitkål. Vansinnigt vacker också! Men just den här vintern har jag fått så mycket vitkål i Årstidernas lantlåda att jag knappt vill se åt den vackert gröna bollen längre.
Exotisk färskpotatis från Marocko om man inte orkar vänta på den svenska. Otroligt snygg förpackning, inte sant? Men behöver jag 15 kg potatis?
Efter att ha frågat snällt fick jag faktiskt handla lite. Smörig amandine-potatis, knöliga jordärtsskockor och rara röda små kulor.
Små ljuva kulor av Asterixpotatis att baka i ugnen. Kanske mosar jag dem lätt efteråt, strör över lite getost och gratinerar en stund.
Så här vill jag handla jämnt. Det tycker Jens också. Han vill öppna upp Wermfood några gånger, säg fyra, om året till allmänheten. Då kan man åka dit och köpa en kartong (eller mindre) av sin favoritgrönsak och ställa till med en sparrisfrossa, bygga potatismosslott eller laga cole slaw åt ett kompani. Visst låter det fint. Dessutom kommer man kunna köpa sorter, storlekar och kvalitéer som normalt sätt bara erbjuds restauranger.
Allt Jens behöver är lite uppmuntran. Visst skulle du (iförd dunjacka, det är kallt) åka ut till Årsta Partihallar i maj och köpa några knippen perfekt sparris och ett gäng söta ekologiska moröter? Och sen återvända i höst för att köpa en hel kartong svenska äpplen och lite rotfrukter du inte ens vet namnet på. Skriv en kommentar här så lovar jag att Jens läser den.
Jag fortsatte min upptäcktfärd på Lidl och hittade till min stora glädje Bourbon Vanille i frysdisken. Denna lågprisglass (39.90 för 2,5 liter) blev storfavorit i Cajsa Wargs glasstest förra året. 10 olika vaniljglassar testades blint, från Willys billigaste till finglass från Olof Victors. Lidls gula krämiga vaniljwhiskysmakande glass blev storfavorit. Visst innehåller den mycket mer tillsatser än finglassarna, men ibland står mig allt prat om naturlig mat upp i halsen och då är det skönt att kunna äta något gott utan att bry mig det minsta om vad som finns i. Som en lite matrevolt.
Lunchade med Sia-glass styrelseordförande Per Stenström här om dagen som gav Bourbon Vanille frÃ¥n Eisstern omdömet ”mycket välgjord”. Ställd inför en sÃ¥dan ödmjuk inställning lovar jag att äta enbart Sia-glass under hela april mÃ¥nad. Det är inte ett svÃ¥rt löfte att ge, Sia gör en av Sveriges godaste glassar och är otroligt duktiga pÃ¥ att ta fram bra Krav-märkta produkter. Jag ska bara (med god hjälp av D) dra i mig de kvarvarande tvÃ¥ liter Bourbon Vanille först…
Kan du tänka dig att köpa kött på bulk skulle jag föreslå Ekologiska kompaniets lådor. Nina och Albin har en gård utanför Nyköping där de föder upp nötkreatur.
Djuren får gå ute större delen av året och när de väl kmmer in får de vall snarare än kraftfoder, och har jag förstått saken rätt är det just då man får fram kött som har lika högt omega-3 värde som man brukade ha förr. Mycket trevligt. Du får pynta en tusenlapp + frakt, men då får du något som troligtvis är riktigt bra kött.
Jag har inte provat och kan inte riktigt motivera mig själv att köpa tre kilo kött när jag är gift med en vegatarian och har en far som jagar. Men var hemskt gärna min försökskanin.
Jag gillar att Saltå kvarn börjat sälja kött. Vissa Saltå-vänner känner sig svikna för att de känner att Saltå kvarn står för en vegetarisk livsstil, men för mig känns det som en optimal kombination att samma gård som levererar vete, råg, havre och dinkel till Saltå kvarn även levererar köttdjur. Kretslopp, ni vet. Och så har de vett att hängmöra köttet och inte nöja sig med vacuummörning.
Än så länge är det stockholmarna som är de lyckligt utvalda, och eftersom jag bor i innestan får ni nöja er med en lista på affärerna i min närhet som säljer köttet. Ni andra får läsa mer hos Saltå kvarn.
Ica Kvantum i Kungens kurva, NK Saluhall, min egen favorit Coop vid Zinkensdamm, ICA Supermarket på Folkungagatan 56 och ICA Nära Roslagstull på Birger Jarlsgatan 122.
Hej Charkindustrin!
I min danske kompis Rasmus kyl hittar jag exemplet på den perfekta förpackningen för er bransch. Tydlig märkning om att leverpastejen inte innehåller några e-nummer, kort text om att det är ekologiskt kött, genomskinlig plast så att jag kan se pastejen och en rar bild på djuren jag snart ska äta. Leverpastejen kommer från Hanegal och är långt godare än någon leverpastej jag köpt i Sverige.
Att det jag bredde tjocka skivor leverpastej på, råkade vara Rasmus helt nybakade rågbröd gjorde i och för sig inte saken sämre. Dessutom fick det mig att känna mig ganska dansk, så dansk att jag till och med hällde varmt vatten i min flädersaft för att förstärka känslan ytterligare. För visst är det så Henrik, att danskar vandra runt på Tivoli i december och dricker varm hyldedrik och äter æbleskiver? Eller är detta bara en av mina fördomar om Danmark? Fler dyker säkert upp och punkteras de närmsta dagarna.