Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.
Tänkte stillsamt att någon skulle bli lockad att baka en hallontårta till mig om de såg den här puffen på min födelsedag igår. Tydligen är människor inte lika mycket hobbydetektiver som jag gärna vill tro. Men födelsedagstårtan på Xoko var också god, så jag har inget att klaga på.
Jag Ã¥t 20 olika sorters glassar kort efter frukost. Vi kör ett glasstest varje Ã¥r och tvÃ¥ gÃ¥nger varje Ã¥r utbrister jag i ett ”jag vill aldrig göra det här igen”. Först tvÃ¥-tre dagar före testet när fabrikanterna glömt av oss och inte skickat nÃ¥gon glass. Sen mot slutet av själva testet när jag tagit en för stor tugga av varje glass och börjar känna mig gravt illamÃ¥ende. Sen övergÃ¥r det där tillstÃ¥ndet i ett ”det var nog inte sÃ¥ dumt ändÃ¥” när jag inser hur stort intresset är för att läsa ett glasstest. SÃ¥, jo, vi gör nog om det 2010 ocksÃ¥.
Den glassen från Sia var lite skrämmande. Den påminde om en tidig morgon efter en ravefest. Fast barnen som den här glassen vänder sig till har förstås inte den referensramen.
Jag gillar Högalidskyrkan, dels ligger den nära mitt hem, dels håller kyrkoherden Per Axerup aktuella, roliga och välstrukturerade predikningar som även den mest kyrkoovana skulle gilla. Men allra mest gillar jag kyrkkaffet. Kaffet i sig är inget särskilt, det är svart och hett och serveras med såna där otäcka mjölkpyramider som räcker i evigheter.
Det är kakorna som gör det. Alltid hembakade, ofta fortfarande svala, som om de nyss tagits ur frysen.
Idag gick jag ur kyrkan lite för långsamt eftersom jag gick och pratade med mitt kyrkosällskap matjournalisten. Och så hade syltgrottorna hunnit ta slut! Och kolasnittarna. På hela kakfatet fanns bara fyra, fem kakor kvar. Och jag såg små tanter gå omkring med pappassietter med fyra olika kakor på. *Mummel*
Enda trösten var att jag hann ta en av de sista hembakade kakorna. Någon minut senare började de ta fram köpe-chocolate-chips. Huhh! Sen gick jag hem och gjorde egna hallongrottor, fast mina blev körsbärsgrottor.
 Xkcd är en underbar nätserie som handlar om logik, romantik, språk och bråk. Jag anar att de har många akademiker bland sina läsare. Då och då har jag turen att få läsa något riktigt roligt om mat, som i den här fruktmatrisen.
Sen är jag inte övertygad om att jag tycker att persikor är så lätätna, åtminstone inte om de är väl mogna, och har man gått i Alice granatäppleskalarskola tycker man aldrig mer att det är en svårangripbar frukt!
Ser du också något lite udda i det här? Café Kladdkakan ligger på Västerlånggatan i Gamla Stan, Stockholm. Åh, tänkte jag, säkert lika bra på kladdkaka som Chokladkoppen är på varm choklad.
Jag läste igenom deras meny utan att hitta en enda kladdkaka. Däremot är tydligen deras specialité Hälsotallrikar. Någon mer än jag som vill gå dit och knäcka extra som varumärkeskonsult? Men då vill jag ha betalt i kladdkaka och inte i bulgur!
Det är trevligt att ha flyttat till Aftonbladet plötsligt få en massa nya inspirationskällor.
Passerade precis Sesam där jag höre någon säga
– Deepfrya vad som helst och det blir supergott.
Ser ni också potentialen till ett nytt tröstmatstema :)
Alla sorters chokladdoppat godis kan friteras. Jag lovar!
Tillbaka på jobbet efter påsklovet.
Långsam frukost utomhus byts mot blädrande i SvD ätandes effektiv frukost.
Smakexperiment med risotto, citronskal, torkad svamp och smörstekt aubergine byts mot Aftonbladets bricklunch.
LÃ¥ngsam Tele2 dongel byts mot bredband.
Landsortsbuss med två turer om dagen byts om tunnelbana.
11-kaffe med kanelbullar byts mot grön te-paus.
Mmm… landet vinner.
… i dubbel bemärkelse. Imorgon lyfts den cirka 40 dagar lÃ¥nga fastan och jag fÃ¥r börja äta godis igen. Jag har flytt till landet och med i pakningen finns ett mycket välfyllt pÃ¥skägg.
När man som jag jobbar med mat händer det allt för ofta att folk tar till matexempel när de ska förklara nÃ¥got för mig. Jo, Alice, privatekonomi är som när man bakar med surdeg… Eller tänk dig att du har tvÃ¥ tomater…
Det är lite rart, men ändå något jag kan vara utan. Bara när det gäller datasäkerhet känns det motiverat att ta fram chokladmetaforer.
Utdrag från dagens mailkonversation:
Tunnla din epost inuti SSH (som godis i ett pÃ¥skägg, pÃ¥skharen vet inte att det är godis i – därför äter han inte upp det utan agerar bara budbärare…).
Jag har en personal shopper. Han heter Sven. Ibland ringer Sven upp till mig.
– Du vet väl att det är rea på champagne Alice.
eller
– Bolaget har sänkt priset på MR, nu kostar det bara 319 kronor.
Det kanske låter ohemult mycket, men normalt sett tar bolaget 449 kronor flaskan. Själv har jag släpat hem 3 flaskor från Sydafrika och vet precis hur prisvärt dryga 300 kronor flaskan är.
När Sven lägger på luren brukar jag kasta mig på bolagets hemsida för att se om vinet finns på något bolag nära mig, sen spanar jag i kalendern för att se hur snart jag hinner gå dit.
Den här dagen var det så mycket att göra på jobbet att jag fick vänta till nästan kl 18. Då fanns tre av fyra utlovade flaskor kvar på Regeringsgatan. Jag kastade mig hungrigt över dem. Ingen annan i vinkällaren tycktes nå upp till mitt habegär, så jag slapp slåss om buteljerna.
Jag firade fyndet med några flaskor Samuel Adams Boston Ale. Allt som är gott måste inte vara dyrt.
Bakgrund: Jag jobbar på Tasteline. Sedan jag började 2006 har vi varit ägda av SvD och en av våra grundare Anna O Lindgren. I november 2008 köptes vi av Aftonbladet, som i och för sig tillhör samma koncern som SvD.
Tasteline flyttade i veckan. Vi tog vårt pick och pack och åkte sex hållplatser till Globen och Aftonbladet. Men innan dess ägnade redaktionen sig åt många dagars storstädning. I källarförrådet fanns köksmaskiner och porslin sedan Hedenhös dagar. I rekvisitaförrådets vita avdelning trängdes på tok för många vita tallrikar för att inte tala om skålar i limegrönt eller gult som aldrig gjort sig bra på bild. Allt detta skulle bort och bara den mest optimala rekvisitan skulle vara kvar.
E, L och jag satte prislappar på varenda pinal innan vi släppte in kollegorna på Tasteline som lyfte, klämde och synade porslinet och glasen. Tack vare ytterligare kollegor på SvD fick nästan allting nya hem och bara ett fåtal saker behövde slängas. Eller för att vara ärlig, jag har inte kunnat med att slänga något. Det ingen vill ha står fortfarande kvar i provköket tills jag kommer dit nästa gång. Vadå nästa gång, undra kanske du. Jo, provköket flyttar inte med oss, det stannar kvar på SvD. Tasteline kommer alltså att ha ett av Stockholms största kontor som sträcker sig från Aftonbladet vid Globen till SvD vid Sergels Torg. Krångligt? Jo, en smula.På plussidan kan vi fortsätta att handla våra råvaror på Hemköp City och i Hötorgshallen.
Jag fortsatte min upptäcktfärd på Lidl och hittade till min stora glädje Bourbon Vanille i frysdisken. Denna lågprisglass (39.90 för 2,5 liter) blev storfavorit i Cajsa Wargs glasstest förra året. 10 olika vaniljglassar testades blint, från Willys billigaste till finglass från Olof Victors. Lidls gula krämiga vaniljwhiskysmakande glass blev storfavorit. Visst innehåller den mycket mer tillsatser än finglassarna, men ibland står mig allt prat om naturlig mat upp i halsen och då är det skönt att kunna äta något gott utan att bry mig det minsta om vad som finns i. Som en lite matrevolt.
Lunchade med Sia-glass styrelseordförande Per Stenström här om dagen som gav Bourbon Vanille frÃ¥n Eisstern omdömet ”mycket välgjord”. Ställd inför en sÃ¥dan ödmjuk inställning lovar jag att äta enbart Sia-glass under hela april mÃ¥nad. Det är inte ett svÃ¥rt löfte att ge, Sia gör en av Sveriges godaste glassar och är otroligt duktiga pÃ¥ att ta fram bra Krav-märkta produkter. Jag ska bara (med god hjälp av D) dra i mig de kvarvarande tvÃ¥ liter Bourbon Vanille först…
Var på besök på Lidl. Inte helt illa. Hittade Macadamianötter med skal för 30 kronor påsen, som inte smakade alltför härsket.
Tänkte passa pÃ¥ att köpa löjligt billig folköl ocksÃ¥ och sms:ade kollega J som efter en stunds surfande sms:ade tillbaka och ett ”Grafenwalder”. Billig och drickbar.
Jag gillar min vita MacBook, men den ljusa tonen har en otäck tendens att visa hur mycket skit som samlas på en dator som dagligen hanteras av smutsiga små fingrar. Min enda tröst är att jag sett MacBooks som är betydligt skitigare än min egen.
Just nu idkar jag vinterstädning med hjälp av tops. I mitt föräldrahem fanns en förträfflig 20 cl plastflaska med 96% sprit i städskåpet för den här sorten ändamål. Tyvärr har jag inte kontakter för att få tag på så hög procenthalt, så jag doppar mina tops i Skåne. Akvaviten alltså.
Jag är säker på att det finns någon där ute som blir djupt förolämpad av detta, men saken är det att jag inte gillar starksprit, allra minst den svenska snapstraditionen, så jag blev ganska nöjd när jag hittade ett användningsområde för min 5 cl flaska.
För andra året i rad avstår jag från godis under fastan. Vad som är godis och inte är helt klart en definitionsfråga, men det blir åtminstone inget smågodis på några veckor. Fast jag försöker kompensera på annat sätt, på eftermiddagen idag satt jag och mumsade i mig mogen chevréost med en tesked.