Kategori: bekännelser

Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.

det händer bara i Götet

– Ställ dig vid Franks, sa de i taxiväxeln.
Jag ville inte låtsas som jag varit borta från stan alltför länge, så jag sa ja och la på. Sen tittade jag mig förvirrat runt på Göteborgs Centralstation.
– Vad är Franks, frågade jag David som bara klippte med sina långa ögonfransar och mumlade något om sin uppväxt i ostbyn Kvibille.
Franks visade sig vara korvmojen på hörnet vid den okontrollerbara taxikön på stationens framsida. Franks gör sin egen senap och tror att en frukost består av en halv special med bostongurka och coca cola.

koka, inte tvätta

En av mina oerhört kompetenta kollegor på Allt om Mat:s provkök låter hälsa att det inte duger med 60° tvätt. 95° tvätt eller kokning är det som gäller om bakterierna ska dö. Allt annat är bara kosmetiskt. Nu vet vi!

Jag blir så vemodig när jag tänker på att jag inte kommer sitta mitt i all denna mat- och tidningskunskap i april. Å andra sidan fick jag just ett erbjudande om att baka kanelbullar i Svenska kyrkan i London en månad i sommar. Sånt får mig att le.

röd dag på spisen


Medsols med början i övre vänstra hörnet: tomatsoppa, zucchinibiffar och en disktrasa.

Och om någon tycker att det är oaptitligt med kokta disktrasor så tyck inte det. De drar på sig så oändligt mycket baciller att du inte vill ta i den med tång. Så koka dem eller byt till ny varje vecka.

matfoto 2.0

Nu har vi haft fotokurs på jobbet och jag har lärt mig att jag ska överexponera mina bilder. Två hela steg! Åtminstone om jag ska hålla på och leka med korta skärpedjup och superstora bländaröppningar. Vår lärare, Petter Stahre, är oerhört kompetent och pedagogisk. Jag rekommenderar honom varmt.

hemmafrudrömmar

Allt började med att min kollegea E visade mig pyttesmå formar från Le Creuset som hon lånat in till Allt om Mat-redaktionen. Jag fick plötsliga flashbacks till att leka mamma-pappa-barn med dockspisen. Jag ville laga mat och låtsas att jag hade en hel familj! Jag fångade upp M på iChat och bokade in en pyttemiddag på kvällen. All mat lagades i de ugnsfasta miniformarna. Urkul! Det här borde jag göra oftare.

rubrikcensur

I dag självcensurerade jag bort rubriken Dominera i kärlekslivet på ett jobb med en crème brulée som såg ut om en dominobricka med jordgubbshjärtan istället för prickar. Det är sånt de går miste om.

5 kökslater

Fem ovanor eller egenheter som jag har i köket:
1)Jag har sällan grytlappar hemma, istället används såväl antika handdukar som reklamslängar till de heta grytorna.

2)Mitt kök är delvis original från 1906, inklusive höjden på diskbänken. Trots det är det ofta människor runt 190 som får diska.

3)Jag fyller på Yesflaskan med ett billigare (och miljövänligare) diskmedel men blir ständigt påkommen av mina vänner när de inte uppnår rätt diskeffekt.

4)Som gammal kock drillad under stränga köksmästare har jag en tendens att läxa upp eller ta över när vänner eller pojkvän lagar mat. Visa av erfarenhet slår sig vissa numera bara ner på en stol och iaktar mig medan jag lagar. Foto: Åsa Dahlgren

5)Jag använder nästan aldrig mina kokböcker, däremot googlar jag fram recept under pågående matlagning. Trots det finns det väldigt få smulor i mitt tangentbord.

De här erkännandena hade aldrig publicerats om inte det hade varit för en viss dietist. Nu skickar jag stafettpinnen vidare till Kokblog, Vinlusen och Anne’s food.

socker är livets salt

Jag fick maränger till frukost på jobbet. På eftermiddagen vankades handslagen chokladglass med hela nötter i. Jag vet inte riktigt vad handslagen glass innebär, men det var ohyggligt sött och gott. Krossade man lite av frukostmarängerna över glassen blev det en marängsviss. Plötsligt kände jag mig genialisk, och kanske lite sockerhög.

matfilmfestival

Varje år ringer jag presscenter på Göteborg Film Festival (deras stavning, inte min) och frågar vilka av årets filmer som innehåller mat. Varje år låter de lite svagt förvånade men skickar mig en utmärkt lista någon dag senare. Förra året hittade jag ljuva filmer som Den sista måltiden och Gourmetklubben, samt den inte så minnesvärda Kocken.

I år blev jag rekommenderad Border Café, där den iranska änkan Reyha driver ett litet café nära en gränsövergång. Hennes mat lockar till sig många kunder, vilket behövs när hela släkten motarbetar henne. Jämförs med Babettes gästabud.
Man push cart handlar om en pakistansk artist som degraderas till bagelförsäljare i sitt nya hemland USA.
Och dokumentären Farmer John om familjegårdarnas överlevnad i en jordbrukskultur där allt handlar om att rationalisera.

Alice filmval: 430, 435, 459, 477, 490, 515, 547, 578, 591, 635, 637, 656

tomattorka

Foto: Ã…sa Dahlgren
Jag längtar så efter goda tomater. Färgstarka, söta, smakrika, päronformade, strimliga, fasta, doftande tomater.
Göteborgs bästa utbud finns på ICA Focus i Gårda, i Skåne skulle jag åka österut mot Orelund vid Simrishamn. I Stockholm får jag hoppas på min egen balkongodling, när inte Ekolådans utbud räcker till för att mätta mitt tomatbehov.

finn fel fisk

Bekännelse: Mitt största problem med att jobba på Allt om Mat är allt krångel med fisken. Och jag menar inte det lilla problemet alla västkustbor råkar ut för när de flyttar till Stockholm – att aldrig få tag på riktigt färsk fisk men undantag för strömming. Det stora problemet rör pk-fisk. Politiskt korrekt fisk. Att ständigt behöva fråga sig: skulle världsnaturfonden vilja att jag äter det här? Jag är väldigt stolt över att vår chefredaktör engagerat tidningen i frågan, det känns viktigt, framför allt med tanke på hur mycket vi påverkar matlagningen i Sverige. Står det gös i receptet vill folk promt ha det, abborre går inte alls lika bra. Det etiska har jag inga problem med, däremot det folkbildande. Det finns så många som inte vet eller inte håller med om att vissa fiskar är utrotningshotade.

Att vi inte ska äta torsk har väl nästan trängt ner i folkhemmet. Fast det märks inte fullt ut i affärernas frysdiskar, där finns det mycket torsk, i gratänger, som pinnar och i block. Inte heller verkar det vara något som nått ut till kockarna.
– Jag ser att du gjort en rätt på torsk, tyvärr måste jag byta ut den mot en annan fisk för att kunna publicera recptet i Allt om Mat.
– Aha, men då kan du använda dig av lubb, den tycker jag också om.
– Ja…. nu är det så att även lubb anses olämpligt.
– Kolja eller vi…
– Om jag får avbryta dig lite och berätta att det bara är sej som gäller. Gråsej.

Vet ni hur grå en sej ser ut? Kika gärna på mitt reportage om maten 2006 för att se en riktigt riktigt grå fisk, fast receptet är fantastiskt. Det är dessutom skapat av Mikael Skager, och jag hausade upp bilden på honom för någon månad sedan här på bloggen.

De fiskar som godkänns av världsnaturfonden är följande: Abborre (bara god när den är pinfärsk och fiskad av min far), blåmusslor, repodlade (utsökt gott och havets egen lilla dammsugare), grå sej (god och ful), gädda (utsökt fisk om man gillar den kraftiga smaken), gös från insjö (en 08-favorit), hummer (utsökt), krabba, svensk burfångad (också mumsig fast jag äter gärna de irländska), lax och är den odlad ska den vara miljömärkt och är den vild ska det finnas kompensationsutsatt fisk (krångligt), sill och strömming (ljuvligt gott och underskattat), skarpsill (konservfisk), skrubbskädda (vanlig flundra, men inte rödspätta) samt allt som är miljömärkt. Jag har sett KRAV-märkt lax och på frysta varor finns det ett märke som heter MSC som visar att fisken inte kommer från överfiskade bestånd. MSC står för Marine Stewardship Council.

5 bra saker med Allt om Mat

Det har bloggats mycket vin på sistone, och mat är trots allt min huvudpassion. Bäst att återgå till den rätta fåran, men först vill jag sätta på pränt att jag nu tillsammans med Mischa Billing är medarbetare på Allt om Mats vinsida. Det är nästa så jag skäms, men bara nästan.

Mat är bra, och Allt om Mat är riktigt bra, så bra att det kan göras en topp 5 lista. Here it goes.

1) Näst översta lådan i provköket är full med decilitermått. Bara. I lådan över har vi msk- och tskmått.
2) Inför jul har vi inslagen mat i kylen.

 

3) Jag har en kollegea som kan stycka kanin.
4) I julklapp fick jag en brulébrännare och ett brev från min chef om vad jag tillför tidningen!
5) Jag får läsa mattidningar på arbetstid.

äsch, fem räckte ingen vart

6) Jag får jobba med fantastiska fotografer
7) När vi sa upp vårt vinfack (mkt upprörande) blev jag ägare till en trevlig port från 1991

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för 5 bra saker med Allt om Mat Postad i bekännelser

mat jag hatar

Det finns en massa anledningar till att jag borde tycka om all mat. Som matskribent ska jag ständigt vara nyfiken, redo att prova nya smaker. Som kock ska jag redan ha provat det mesta. Men kanske främst för att jag tittar snett på människor som använder ordet mat och äckligt i samma mening.
Trots det finns det saker jag bara inte äter. Kalles kaviar, nästan alla chipssorter (framför allt sour cream) är två utmärkta exempel. För att vara ärlig är jag ganska usel på att sätta i mig några sorts snacks. Godis har jag däremot inga problem med. Jag tycker inte om rå purjolök, de vita kanterna på mögelost eller lammfärs som smakar kofta. Minimajs är det absolut värsta jag vet (någon borde berätta för kockarna på Patricia att pyttemajs inte har något att göra i vegetariska fajitas).