Kategori: bekännelser

Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.

av gammal vana

skorDe senaste fyra åren har jag haft fyra olika arbetsplatser. Om du väckte mig mitt i natten kan jag inte svära på att jag skulle kunna svara korrekt på frågan om var jag jobbar eller vilken stad jag bor i. Det blev extra tydligt idag på väg tillbaka från en lunchrestaurang på Drottninggatan. Jag pratade i mobiltelefonen och plötsligt stod jag vid hissen upp till Allt om Mat. Först då insåg jag att jag av ren rutin promenerat ett kvarter fel och hamnat hos min gamla arbetsgivare.

Matmediaarbetsgivare borde ha vett att ha större geografisk spridning i stan! :)

i Göteborg är mat en sport

foto:Ã…sa Dahlgren

Göteborg marknadsför sig sedan Ã¥r 2000 med ”smaka pÃ¥ Göteborg”. Göteborg & Co:s Press officers hastar mellan stans bästa restauranger med tillresta journalister och visar upp matstaden Göteborg. (Det är ett jobb som jag vill ha!) Satsningen har lönat sig. Utländska tidningar inkl NY Times har haft matreportage om Göteborg och Bohuslän.

Matstrategin fortsätter, och över EM satsas det stort på mat. Min favoritfotograf Åsa Dahlgren fick i uppdrag att fota de mest kända göteborgskockarna och nu hänger de på stora vepor i stan och konkurrera med sportstjärnorna om uppmärksamheten. Samma kockar och resten av Göteborgs Restaurangföringen står just nu i tält och svettas för att få ut mat till sponorer och alla gratisarbetande funktionärer.
Tyvärr är det en väldigt homogen skara kockar som blivit utvalda i marknadsföringen. Nå, åtminstone är alla av samma kön. Varför är det så, frågade jag Jonas Ogvall på Göteborg & Co
Han höll med om att det var beklagligt men konstaterade att inga inga kvinnliga kockar levde upp till urvalskravet om att ha egen restaurang eller vara restaurangchef/ansiktet utåt på en restuarng. Är det så illa i Göteborg. Finns det inga bra restauranger som drivs av kvinnor? Jag antar att inte caféer haf tillräckligt hög status, annars hade vår cafédrottning Eva Olson gärna fått vara med.
Jag hoppas att Karin på Trägårn eller Millan på Hamngatan startar eget inom kort

vilken kräfta ska vi lita på?

Augusti är de stora kräftestens tid. Aftonbladet (betaltjänst) var först ut, även om jag inte förstår allmänintresset i Lasse Kronérs åsikt om kräftor. Allt om Mat gjorde också sitt test väldigt tidigt men pga låånga pressläggningstider kommer testet först nu. De hade en betydligt mer imponerande jury tryfflad med koklandlagets medlemmar och ledd av rutinerade Gunnel Eriksson. Det test jag var involverad i hölls av SvD och Tasteline och vi blandade fiskhandlare och kockar i vår jury. Ett klokt drag om jag får säga det själv. Lisa Förare Winblad lyckades finna gorgonzolatoner i en kräfta, och fiskhandlarna Nisse och Franck talade så kärleksfullt om kräftor att jag nästan blev tårögd.

Kanske är man klokare på Expressen och DN där det än så länge (vad jag sett) inte gjort något test än. Risken när man gör testet långt i förväg är man testar förra årets produkter och inte de som når konsumenterna i år. Det skulle i så fall kunna förklara varför det är en sådan skillnad på resultaten i de olika kräfttesterna.

De flesta frysta kräftor har en hållbarhet (enligt paket) på tre år. Och koken och kräftkvalitén varierar från år till år.

jobbets baksida

Efter gårdagens kräfttest har en svag doft av gamla skaldjur dröjt sig kvar över kontoret. Ett lågt pris att betala för att ni ska slippa köpa dåliga kräftor till höstens skivor. Resultatet får jag avslöja tidigast på lördag.

postsemestertrauma

Första arbetsdagen efter semestern är otäck. Som att bli innesluten i en våt yllefilt av måsten. För att överleva dagen behövde jag en riktigt bra lunch och eftersom jag befann mig vid Karlaplan på kräftjakt (arbetsrelaterad) lät jag Elverkets restaurang ta avsvar för mitt välmående. Den pocherade koljan med kräftsås var snygg, dyr, tröstande och lite överkokt. Och vad annat kan jag förvänta mig i Stockholm. Någon gång ska jag lära mig att östkusten bara passar för strömming, gös och abborre.

budgetbubbel

Jag älskar att läsa kommentarerna till artiklar på resume.se! Då och då drar vi igång en omröstning på tasteline.com vilket leder till att även vår sajt förgylls med kloka tankar. Kort innan elva i fredagskväll skrevs en kommentar med rubriken Bubbelibubb:

Här kommer en pattenterad skumpaextrakt. Fyll en Soda Stream flaska med något billigt vitt. Tryck i kolsyran. Njut. Till nyår så tar man en Chardonnay och gör om proceduren. / Lycka till

streamerOch ja, jag kommer troligtvis att prova. Så fort jag kommer ner till Malmö där min 70-tals soda streamer står. Och om jag är riktigt uttråkad kommer jag gå loss på ett rödvin också. Och nej, tror inte att det är ett dugg gott, men jag tycker om att göra saker som involverar en soda steamer.

blodig favorit

För varje ny arbetsplats ser jag till att skaffa mig ett nytt favoritrecept. PÃ¥ Bon Appetit var det en bönsoppa med tryffelolja av Thomas Drejing. PÃ¥ en icke-existerande tidning hos Egmont var det Miljadärens koladröm och pÃ¥ Allt om Mat var det Vita harens chokladsÃ¥s (den sÃ¥sen förälskade jag mig i redan som 8 Ã¥ring). Nu är jag pÃ¥ Tasteline och pÃ¥ jakt efter nya fullträffar och en dag fanns det bara där framför mig: Avhuggna knapriga fingrar – i marsipan. Visst är det fantastiskt! Vi borde leka mycket mer med maten.
Och jo, jag såg till att fråga om lov innan jag puclicerade en av Tastelines bilder.

braskande rubriker om testade snapsar

Allt började med att jag blev nubbeansvarig på midsommarfesten.
– Köp några boxar, Alice!
Så kan man inte säga till mig. Vad händer om jag inte köper den bästa sorten? Vilken är den bästa sorten? Jag som inte ens dricker snaps.

Några dagar senare sitter jag nu vid mitt skrivbord och redigerar ett stort material. Jag ställde nämligen snapsfrågan till Mikael Mölstad, Tastelines vinexpert och utnämnd till Årets näsa för sina förträffliga kunskaper om aquavit. 42 snapsar provade sig Mikael igenom och konstaterade sedan att det är danskt som gäller för sommarens sill.

Själv har jag nynnat på måsen under hela eftermiddagen medan jag har beskurit små nubbebilder och sett till att alla länkar är korrekta. Och nu är jag evinnerligt trött på båda snapsar och kod och dessutom är jag klar så nu går jag hem.

på Göteborgspromenad

Jag promenerade i Haga i helgen, Göteborgsstadsdelen. Det har hänt en massa sedan sist. Kanske för att sist alltid är alltför länge sedan. Nu när jag pendlar mellan Malmö och Stockholm försummar jag min älsklingsstad Göteborg en del. Å andra sidan väntar överraskningar runt varje hörn.
På Prinsgatan (som snarare ligger i Annedal än i Haga) hade det öppnat en riktigt bra italiensk espressobar: Bar Italia. Stiliga baristas och delvis stilig inredning, även om jag är lite kluven till vespan. (pun not intended).Frukost för 50 kronor måste beskrivas som ett fynd; valfri kaffedryck, grillad macka och persikojuice med skummande vaniljig yta.

Haga
Nygata är full med butiker av varierande kvalité. Chokladbutiken Summerbird tillhör dem som är värda ett besök. Det finns något väldigt vilsamt över en chokladbutik där alla förpackningar är vita. Jag återkommer när jag provat chokladen. Roligaste upptäckten var cylinderformade mineralvattenflaskor.

Olivolja etc, ocksÃ¥ det pÃ¥ Haga Nygata, är nytt sedan sist. Snyggt och roligt, men jag är sÃ¥ tveksam till temabutiker. De andas presentinköp som ingen egentligen behöver, lite i stil med bestick med frukthandtag (kiwikvartar, druvklasar eller smultron pÃ¥ strÃ¥). Nu sÃ¥g jag inget fullt sÃ¥ gräsligt i butiken, men däremot gott om saker som jag hoppas att ingen köper till mig, lÃ¥t säga, när jag har namnsdag om tvÃ¥ veckor…

hamnsabrös

Det gick ju strÃ¥lande att vara bröllopssabrös vid Nya Varvet i Göteborg. Handskarna matchade bÃ¥de klänning och hÃ¥rspänne. Dessutom var de flesta flaskorna samarbetsvilliga och öppnades sig med ett elegant ”pop”. Resultatet blev torrt, kallt och gratis. Ã…tminstone för gästerna.

bakom kulisserna

Jag har nästan alltid med mig min digitalkamera när jag är ute på reporterjobb. Inte för att jag har fotografdrömmar, utan för att jag tycker om att dokumentera den oglamorös vardagen som ligger till grund till den glättiga tidningsvärlden (eller i mitt fall: lågupplösta webbvärlden och grovkorniga dagtidningsvärlden). Jag tar på mig många olika hattar under en sådan dag; diskerskans, bärarens, budets, trädgårdsmästarens, kockens och reflektorhållerskans. Det är nästan löjligt roligt och ger garanterat träningsvärk.

För ett tag sedan var jag uppe i Umeå och intervjuade förra årets Hemmakock. Han har med all säkerthet Umeås vackraste och trevligaste familj och fotograf Patrick Trägårdh tog riktigt snygga bilder som kommer publiceras i SvDs matbilaga nu på torsdag (15/6).

Grejen var den att sommaren hade inte kommit till Umeå. Alltså rullades det ut en stor matta med konstgräs, familjen fick försöka se avslappnade ut i småblåsten och lynniga kastvindar hotade då och då att ta med sig solparasollet och välta hela matbordet. Det var en spännande och vansinnigt rolig dag. Alla mest förtjust var jag när familjens katt bestämde sig för att vara med på bild.

avfirad

Kollegorna pÃ¥ Allt om Mat vet precis hur man firar av en matjournalist. Sparrisbukett, stor lunch och min favoritpryl frÃ¥n provköket – ett zestjärn.

i mitt arbetsrum bär jag på konstanta hungerkänslor

Jag sitter i redaktionens minsta rum, populärt kallad spårvagnen. Den ligger precis bredvid provköket vilket fört med sig att jag gått upp fyra kilo sedan jag började på Allt om Mat. (Håll utkik efter det framtida blogginlägget ”mirakelbanta med Alice” vars enda råd för viktnedgång är sluta jobba för Allt om Mat.) Jag har aldrig i mitt liv ätit så många tårtor, bakelser och glassar. Jag håller fortfarande tummarna för att det senaste muffinsreceptet ska anses misslyckat och lagas om av provköket ytterligare en gång innan jag går hem idag.

Köksfläkten förmår inte alls absorbera alla dofterna från provköket, istället tillåts de fylla mitt arbetsrum och förvandlar mig till en mänsklig variant av Pavlovs hundar. Kvart över elva, lika tidtabellstroget som tåget, sticker jag varje dag in huvudet i provköket och frågar
– Jo, jag undrar liksom, blir det någon mat idag?
Och nästan lika ofta får jag ett smått moderligt leende från Cissi eller Kristina följt av ett
– Ja, idag provar vi fem olika rätter med hummer och en påskbuffé.
Men alla dagar är inte lika nyttiga. Det har hänt att jag varit tvungen att leva av varuprover på mjukost (nej nu ljuger jag, då gick jag ut och köpte sushi) eller nylanserad micromat. Idag känner jag mig lugn. Det har utlovats en avskedslunch och jag vet att jag är inbjuden. Jag fortsätter att skriva på mina jordgubbsrecept medan jag nynnar på ”New York, New York”.

Foto: De ratade bilderna till mitt elevpressleg.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för i mitt arbetsrum bär jag pÃ¥ konstanta hungerkänslor Postad i bekännelser

hektisk vecka

Fem dagar kvar på Allt om Mat. Söndag och måndag blir frilansande och på tisdag börjar jag på Tasteline. Inte undra på att jag känner mig konstant stressad.