lyckad emulsion
Förlovade:
Alice och David
Oxford den 7 april
Kategori: bekännelser
Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.
att leka med maten
Ni har väl inte missat Tastelines och SvDs nya matbilaga Vårköket. Jag har lekt med tårtor och leksaker, men leksaksbilderna platsade inte i tidningen. Njut av dem på webben istället. Och bilagan kan du ladda ner här.
tjuvlyssnat på jobbet
Plötsligt hör jag min kollegas tålmodiga stämma.
– Nej, vi är inte den sortens sajt som bakar kakor och skickar till dig. Vi är en sajt med en receptdatabas så du får baka kakorna själv.
där hade Allt om Mat tur
Vi var på konferens och fick ge förslag om vad Tastelines framtida mål är. Sen fick vi rösta fram det bästa förslaget. Tur för Allt om Mat att det här förslaget bara fick en röst/blå plopp. Värtan är nog ganska kall så här års.
I-landets problematik
Årets upplaga av champagnedagen sammanfaller med att Årets kock kommer till vårt provkök. Kanske ett bra tillfälle att se om Tommy Myllymäki kan laga mat på stående fot med ett champagneglas i handen. Jag vet att jag kan intervjua utfrån liknande förutsättningar.
ja, ja, ge folket vad de vill ha
Här försöker jag fÃ¥ folk att äta hälsosamt och toppar Tastelines startsida med en stor artikel om hur de ska ”rensa bort sockerbomben”. Mitt misstag är att illustrera artikeln med chokladbollarna här till vänster. SÃ¥ när jag tittar pÃ¥ vÃ¥rt statistikprogram ser jag att läsarna hellre ägnar sig Ã¥t att söka pÃ¥ recept pÃ¥ choklabollar än att försöka blir hälsosamma. Puff! Om vi hade Paris Hiltons snabba kycklingrecept skulle väl det ligga i topp.
fira nyår med lemon kurd
Vi sitter och skriver om Norooz och Newroz, det persiska och kurdiska nyåret, när M plötsligt utbrister.
– När jag söker pÃ¥ kurd fÃ¥r jag bara upp Lemon Curd.
Ett något mer kurdiskt recept är det med lammfärspizzor, Lahmadjon. Något man kan bli bjuden på till lunch ibland när man har tur och sitter nära K.
samtal med Ferran
Foto av vinfotografen Claes Löfgren som förstod att jag behövde en bra bild till bloggen. Tack Claes!
Han pratar bara katalan, karln. Så det blir min andra intervju med tolk på en vecka. Jag tycker inte om det. Det är svårt att ställa följdfrågor, omöjligt att avbryta eller rätta till. Å andra sidan får jag mer tid att tänka mellan frågorna, mer tid att bara betrakta personen jag intervjuar.
Jag ställer min första fråga, om hur man skapar glädje i matlagningen. Frågan översätts och jag ser hur det började rycka i Ferran Adriás mungipor. Det här är ett bra tecken! Det lönade sig att lägga en extra timme på att läsa in sig på manifest, matfilosofi och historik. Jag vet att Ferran vill att mat ska vara upplevelse snarare än bukfylla.
– Ferran gillar fråga, översätter vinskribenten Johan Franco Cereceda, som blivit tolk för en dag.
Vet jag väl, tänkte jag, innan jag greppade pennan och började anteckna receptet på kökslycka:
* Vara logisk när du lagar mat
* Göra bara det du kan göra med de förutsättningar du har
* Satsa på råvarorna, hellre bra sill än dålig hummer
* Inse att på 30 minuter hinner du inte uträtta storverk
* Utgå från enkelheten, komplicera inte allting.
På frågan om favoritingredienser under 2006 svarar Ferran glucolonactato. Jag och tolken tittar förvirrat på varandra och Ferran får skriva ner ordet i mitt block. Det hjälper inte ett dugg, för när jag googlar ordet får jag upp noll träffar. Det får bli till att fråga igen. Att jag vet är att det rör sig om kalciumprodukter som redan finns på marknaden.
Själv funderar jag mest på var Ferran sa om att stänga restaurangen El Bulli under ett år för att få tid att reflektera, kanske redan nästa år. Hur en restaurang med 1,5 miljoner intresserade matgäster men bara 8000 sittplatser per år för att ta ledigt? Restaurangen är ju uppbokad över ett år i förväg, det blir många återbudssamtal att ringa.
”pappa, det är bubblor i maten”
Så, nu har jag gjort min ambassaddebut. Nervös som jag var kom jag 20 minuter för tidigt, och ni som träffat mig vet att jag är en utpräglad tidsoptimist och ofta kommer i sista sekund. Jag visste inte hur jag skulle bete mig så jag ringde min mamma och frågade.
–Du kan inte komma 20 minuter för tidigt till spanjorer, svarar hon bestämt och världsvant.
Så jag väntade snällt utanför ambassadens grindar. Efter en stund fick jag sällskap av Jens och när Göran dök upp kändes vi plötsligt som en grupp och vågade gå in.
Kocken hade, kanske klok, beslutat att servera det fjorton man stora sällskapet svensk mat. Lite av en besvikelse för svenskarna, men desto intressantare för hedersgästen. Först torsk, sedan härligt mört lamm, trevliga ostar och slutligen passionsfruktsparfait. Regina undrade vad som var svenskt med avslutligen, och frågan känns berättigad.
Jag tillbringade del av middagen med att fÃ¥ Danyel Couet att avslöja inriktningen pÃ¥ ”Källaren Diana” men han var väldigt hemlighetsfull. Jag föreslog hjälpsamt Elins namnförslag, men inte heller det föll i god jord. Â
I Spanien får man röka, åtminstone om man tillhör landets fem mest kända människor. Så Ferran bolmade på efter middagen och Göran oroade sig för hans smaklökar.
Tyvärr talar Ferran dåliga engelska och ägnade majoriteten av sin tid åt de få som pratade spanska. (Ack så klokt av Mattias Dahlgren att gifta sig med en spanjorska!) Därför blev kvällens höjdpunkt inte ett samtal med mister Creative Cooking, utan med Jens som undrade om Ferrans barn också blev serverade bubblor och om de då fick hälls ketchup över dem.
man är troligtvis matjournalist om man…
…öppnar alla sorters äggkartonger för att se om nÃ¥gra är bruna, och sÃ¥ gärna lite svagt prickiga i olika nyanser av brunt.
….förklarar för frukthandlaren i Östermalmshallen att man vill ha hans allra snyggaste fikon eftersom det ska fotograferas.
…köper färska hallon för 120 kronor utan att blinka.
….Ã¥ker 59:ans buss till jobbet med en blÃ¥ back fylld med dillkvistar, kakformar, jordgubbar och porslin.Â
konsten att översätta ett recept
På tisdag ska det fotograferas tårtor och eftersom hela veckan har gått åt till tv-inspelning har det inte funnit mycket tid över till tårttankar. Men nu sitter jag här och slår i min receptsamling. Klart jag ska laga Phyllis favorittårta, Gâteau d´Hélène, men receptet är med amerikanska mått och måste översättas. Så här ungefär:
1/4 kopp är 0,375 dl och det blir otympligt, men delar man det med 15 ml (alltså en msk) får jag 2,5. Och 2,5 matskedar känns som ett acceptabelt mått. Och så vidare med nästa ingrediens. Pust! Jag tycker synd om översättare till kokböcker.
Och på förekommen anledning: om man istället vill omvandla 1/4 cup så blir det ca 0,6 dl vilket blir 4 msk.
Foto: Ã…sa Dahlgren
i tv lagas maten i slow motion
Jag stod och rörde metodiskt i risottokastrullen. Vinet hade nyss ångat bort och nu matade jag den med hummerfond.
– Jag är en småbarnsförälder som gillar att koka ris, för det sköter ju sig självt. Kommer jag att gilla att laga risotto? Undrar David i ett försök att likna Tomas Tengby.
– Mja, risotto kräver ju omsorg och tid. Kanske passar det bättre att du gör det på helgen.
– Och nu är jag är ganska ung person som inte gillar alkohol och undrar om jag måste använda vin.
– Eller så är du en nykter alkoholist.
– ja, okej, jag är en nykter alkoholist och jag undrar om det är nÃ¥gon alkohol kvar i risotton.
– Nej, det är det inte, den har Ã¥ngat bort, men vinsmaken finns kvar sÃ¥ det är nog bättre att öka pÃ¥ buljongmängden och strunta i vinet.
Foto: Jonas Melcherson
Så har min matlagning sett ut på sistone. Varje köksminut har varit en förberedelse för det stora tv-ögonblicket. Vi har spelat in matlagnings-tv hela veckan och nu är jag så trött att jag knappt kan tänka längre.
- * Jag kan inte hacka lök i direktsändning
- * Mitt minne är lika kort som en hårt reducerad sås
- * Tv-smink ger ett glammigt utseende men sitter som berget
- * För att inte mikrofonsladden ska synas har jag lärt mig att gå baklänges till ugnen.
- * Slooow motion av allt som hälls eller kastas är det bästa producenten vet.
Programmen kommer att sändas i april och framåt på den något okända kanalen 8. Jag återkommer när jag vet mer exakta datum.
klart jag är wonder woman
Efter ett seriöst test är det klart som korvspad: jag är
Wonder Woman
You are a beautiful princess with great strength of character.
|
 |
Nu visste jag ju redan att jag är Wonder Woman. Jag har till och med varit utklädd till henne på en superthjälte-matfotografering för ICA-Kuriren. Oh, jag älskade hur ICA-Kuriren gav mig fria händer att göra roliga matbilder. Tack Ann Dahl!
Här skymtar mina shorts framför ett gäng kryptonitkakor. De finns till utlåning för att maskeradsugna vänner.
tankar från en sjukbädd
Är Conditori Nordpolen i Vara Sveriges raraste bageri?
Om jag var Årets Kock skulle jag vilja åka på inspirationsresa till Iran eller kanske till Sydafrika.
Är 2007 året när chiliglöggen kommer ut på marknaden?
I förra veckan lärde Jens Linder mig att göra vinegrette à la crème. Det är en självredd vinägrett med en rejäl slurk grädde. Visst låter det fett och gott?
Det är bara det att olivolja innehåller 100% fett och grädde bara 40%. Ändå upplever jag olivolja som betydligt nyttigare. Varför är det så? Jag vet att det är ett nyttigare fett, men det är betydligt fetare också.
miljonärsmingel med mindre middag
Galaklädda miljonärer och gratis bubbel till trots var det först när jag hörde Arja Saijonmaa sjunga ”Högt över havet” som jag fick gÃ¥shud. Jag kanske är en schlagerbuff trots allt. I sÃ¥ fall har jag inte längre skäl att hävda att artiklar om schlagermat är likställt med förnedrande uppdrag.
Connoisseur bjöd sina prenumeranter på fest i Grand Hotels Vinterträdgård. Själv tror jag inte att jag pratade med en enda av tidningens läsare. Däremot pratade jag med okända och välkända kockar och journalister. Plötsligt hittade jag Magnus Lindström i folkhavet och kunde påminde honom om tiden i Göteborg då jag en gång om året besökte Swedish Taste och försökte övertala dem om att anställa mig. Magnus sa att mina chanser för anställning var betydligt bättre om jag frågade igen i år.
Kvällens tre tävlingar vanns av två jokrar och ett säkert kort. Sabreringstävlingen vanns av en man ur publiken och sommeliertävlingen av den mest okände deltagaren. Mindre förvånande var det att tvåstjärna Edsbacka tog hem publikpriset i fine dining.
Kvällens finaste komplimang: när Karsten uttryckte förvåning över att jag inte var med i sabreringstävlingen.
Kvällens godaste champagne: (som jag hann hitta) Bollinger 1999
Kvällens tröst: Alla som inte blivit inbjudna till Årets Kock var i gott sällskap. Arrangörerna hade inte bjudit in Oaxens Magnus Ek. Är det ett tecken på att han använder ett mer lokalt mejeri än Arla?
Kvällens kvartet: Årstidschampagnerna
Kvällens orosmoment: Att orka sända direktsänd radio på fredagsmorgonen. Men som alltid är det inte mängden champagne jag dricker, utan tiden jag lägger på att blogga mitt i natten, som håller mig uppe.
Kvällens toppsnäcka: Gunilla Hultgren-Karell som tillbringat eftermiddagen med att försöka sabrera med hjälp av klacken på sin sko.
Kvällens fotograf: Elin, som hörsammade alla mina motivönskningar under kvällen. Elin, får jag bilderna per mail?
Kvällens höjdpunkt: total glädje infann sig på dansgolvet tillsammans med Malin, Elin, Niklas, Sophie och Michaela. Jag har ett bra jobb och trevliga vänner. Sen blev jag trött och bestämde mig för att gå hem och sova (läs blogga).
Kvällens stiligaste: Tommy Myllymäkis flickvän som jobbar som stylist. En sån frisyr vill jag också ha.
Kvällens överraskning: vi var två gäster om samma klänningsmodell. Naturligtvis satt den bäst på mig.
Kvällens sötaste: Mia Öhrn med snibb på huvudet, tittandes fram vid köksdörren.