Bloggens mest läsvärda kategori. Det är här Alice avslöjar sig.
Den här puffen var den tionde mest klickade på svd.se idag. Det kändes trevligt. Ännu trevligare är det att jag fått baka pepparkakshus på arbetstid! Och här klickar du om du också vill baka Alices fantastiska pepparkakshus.
När öppnar ni egentligen? Jag och David Brax går suktande förbi ute på Katarina Bangata och väntar på att vårt nya vardagsrum ska öppna. Med ett namn som Södervegg måste det bli bra!
Det rör på sig i internatmatbranschen. Under hösten har åtta matskribenter och/eller bloggare jobbat fram den oberoende sidan Taffel.se
Igår berättar tv4 att de ska dra igång matsajten recept.nu
Dagen efter offentliggörandet känner sig Bonnier tidskrifter tvunga att gå ut med beskedet att Expressens matsajt går samman med AlltomMat.se. From och med 2008 lovar de att leverera en välfylld och aktuell sajt med mycket webb-tv.
Undra om det kom som en chock för samtliga, eller bara de flesta, på Bonnier tidskrifter att de delade framtidsplaner med tv4?
Detta borde göra mitt jobb ännu roligt, inte sant.
Läs börja av historian här.
Det känns inte alls som det var länge sedan jag bodde i Malmö och jobbade med en tidning som aldrig skulle bli av. Första inlägget handlade om svartsoppa och egentligen är det väl just det jag borde fira med. Men i så fall kräver jag att få dricka Samuel Adams.
Varm och nyknådad pepparkaksdeg. Jag älskar december i oktober.
Tasteline är inte som andra arbetsplatser, åtminstone inte lunchmässigt.
S plockar fram en sik när M går förbi och frågar
– Har du rökt den själv?
Om inte svaret hade varit nej, hade nästa fråga säkert rört vilken sorts spån S hade använt. Att gå ut på balkongen och röka kan ha en helt annan betydelse på Tasteline än på andra kontor.
A (det är jag) springer runt och visar upp den mest perfekta köttbit som finns. Den är välhängd, nästan kolsvart och kostade en mindre förmögenhet i Hötorgshallen. I dag ska den bli lunch och A är lika stolt som en nybliven förälder.
Kika in på Jureks blogg Oskarp mask och se hur kycklingen går från mexikansk vardag till total pimpning. Sådant är livet på en tidning .
Jag har en hemlig agenda, så hemlig den nu blir när man skriver om den på bloggen. Nästa år ska bli kanadagåsens år och vi ska äta upp så stora delar av landets kanadagåsbestånd, färserade på lyxkrogar såväl som hemmagrillade som flintasteksalternativ. Sommaren 2008 kommer varken parkgräsmattor eller sandstränder vara nerbajsade eller ockuperade av skräniga fåglar. Snarare kommer de fly för sina liv när människor kastar dem hungriga blickar.
Jag trodde att jag var en bit på väg när jag fick ett mail av en läsare. Hon hade fått fatt i en kanadagås, flådd och färdig att tillagas. Allt jag behövde göra var att bistå med ett recept. Vi förde lite diskussion kring hur länge viltfåglar ska hänga och hur gammal den kunde tänkas vara. Ska man äta kanadagås så ska det vara ett ungdjur, och de skyddas ofta väl av de äldre gässen.
Slutligen fick hon ett recept på helstekt gås med ljuva tillbehör som rödkål och gräddsås som jag själv haft goda upplevelser av, samt ett önskemål om avrapportering när gåsen var uppäten.
Idag fick jag svar:
Nu har jag ätit upp kanadagåsen som du gav mig receptet på.
Hur smakade den då?
Njao sådär. Såsen och rödkålen (och bourgogne) gjorde det enklare att få ner den.
Om du får frågan en gång till kan du tipsa på att endast tillaga filéerna.
Kommer nog att äta det igen om jag fÃ¥r chansen…
Göteborg börjar förvandlas till en riktig kaffestad. Likt Stockholms Vasastan behöver man inte gå många kvarter innan man hittar ett ställe som serverar drägligt kaffe. Ett av mina favoritställen, Mahogny vid Korsvägen, har utan min vetskap växt chockartat och åtfinns nu på Otterhällan och Gibraltagatan utöver orginaltcaféet vid Korvägen och de rara små metallglänsande kaffevagnarna med cykelflagga på.
En annan trevlig överraskning är att da Matteo nu inte bara finns i Victoriapassagen utan även öppnat på Vallgatan. De har ett eget microrosteri, en rar blogg och står bakom att Nordic Barist Cup arrangeras på en gammal parkeringsplats vägg i vägg med deras café sedan några dagar.
Oj! Vilket dygn det har varit. Jag har varit på Jens Lekmankonsert, träffat kompisar från förr, bland annat en av mina bästa vänner från gymnasiet som jag inte sett på tolv år, suttit 20 centimeter från kronprinsessan under ett seminarium om stjärnkrogar, intervjuat Ann-Sophie Pic, deltagit i en espressoprovning på Nordic Barista Cup och konstaterat att Klara kommer att läggas ner.
Isört fotad på hallväggen på Oaxen
Nu sitter jag på tåget och ser Västergötlands slätter susa förbi i toner av skånsk senap, majaribrunt och kiwi- och isörtsgrönt. Internet är igång och jag jobbar på för fullt när jag plötsligt inser att flaskorna med smaksatt julmust är kvar i redaktionens ölkyl (jo alla andra, vi har en sådan). Så kära kollegor, om ni läser detta, håll er borta från musten tills jag kommer tillbaka. Snälla! Med extra socker på! Är ni rasande nyfikna kan ni läsa Xtian uttrycksfulla beskrivning av de nymodiga smakerna.
Jag misstänker att detta var insikten som arrangörerna hoppades att vi journalister skulle få under vår tredagarsresa. Och visst är det så. Å andra sidan älskar jag även skånskt, har en långlivad relation med västergötskt, en dyrkan till det göteborska och en stilla flört med jämtländskt.
Nu bär det iväg till Ostens hus i Burträsk där fröken Västerbottensost bor. Osten som alltid stavas fel eftersom man inte gärna lägger in ett s mellan Västerbotten och ost. Jag gillar ost, men inte lika mycket som Buffy gör.
En tredagars pressresa i Västerbotten är alldeles fantastiskt men ack så utmattande. Idag har jag stoppat i mig våfflor till frukost, sen blev det röra med gravad röding vid en brusande älv, vidare sorselepesto, surkål och sylt. Mätt än? Jajamän! Men låt mig fortsatta: en timme senare bjöds det på dagsfärsk getost, kort därefter åt jag svamppaj och två portioner palt. Sen kom den litterära pölsan avslutad med blåbärspaj. Detta är alltså vad jag ätit fram till och med lunch. Trösterikt är att jag ätit betydligt mycket mer på vinresa till Champagne så jag vet att magen min inte kommer att spricka.
Se Jurek bild på den mättande frestelsen.