På söndag kommer vår bröllopsannons in i SvD. Och jag hade tänkt lägga ut bilder på vår bröllopstårta idag, men det får nog bli på måndag för nu måste jag sätta ihop redaktionens planering för nästa vecka.

Det är farligt att ha varit på kurs. Om jag blundar ser jag ännu framför mig stora korgar av färsk frukt, nygjorda munkar och färdiggjorda salamimackor. Varje gång man kände sig hungrig fick man mat och varje gång man kom tillbaka till mötesrummet hade fruktkorgar fyllts på och äppleskrottar avlägsnats.

Tänk om det var så på jobbet, vad effektiv jag skulle bli (eller möjligtvis fet). Här har vi istället  slagsmål om frukten. När kontorets fruktkorgar äntligen kommer på tisdagar försvinner innehållet på nolltid. Många gillar, inspirerade av sämre tider, att lägga upp sina egna fruktförråd vid skrivbordet. Kanske borde vi börja med ransoneringskort, eller bara dubbla mängden frukt.

En av de fulaste meningar jag vet är ”vi kan väl ta en jobblunch?”.

På tok för sällan rör det sig om en wallenbergare på Grodan med en efterföljande brainstorming över en macchiato. Istället förväntas jag byta min lunchrast och drömmar om varm mat mot en inplastad baguette med tveksam fyllning inmundigad i lysrörsbelysning och föra samtal med munnen full av mat.

Men till dagens workshop har jag ingen anledning att klaga: klyftpotatis, tzatziki, bulgursallad med kantareller och lite misshandlat nötkött på spett. Och jag kunde till och med hålla tyst och låta andra prata medan jag åt. Varför kan inte alla luncher se ut så här?

Notera besticken till vänster i bild. De ser ut som metall, men de är i plast. Ser alldeles galet äkta ut.

Hela min sommar har gått i körsbärets tecken. Det började med att jag fick lov att åka till Elin och plocka underbara körsbär i hennes trädgård som jag satt hemma framför tv:n och kärnade ur. Sen beställde jag en stor förpackning frysta körsbär från Werners Gourmetservice och satte igång. Det har blivit sorbeter, sylter, saft, små kakor och misslyckade pajer. Släktens vilja att provsmaka ännu en ny rätt med körsbär har avmattats lite, men nu är jag å andra sidan nästan klar.

Tur att jag inte har ett eget konto hos Werners Gourmetservice. Då skulle jag kunna handla hur mycket som helst: min egen vikt i chokladpellets, Praliné Piemonte hasselnöt (från Spanien!), stora påsar macadamianötter, fryst nyponpuré och några frysta åkerbär om vår egen skörd inte faller väl ut.

Nu får jag begränsa mig till det jag behöver till juli månads sista matfotografering: körsbär, choklad och några små vaniljstänger. Fotograf Jurek kommmer tre dagar efter att semestern börjat och förväntar sig att hitta små konstverk i illrött och mörkaste bourgogne. Redan nu skriver jag långa listor på recept jag vill hinna prova innan dess. Och så ska jag försöka hinna hitta körsbärsröd rekvisita och gärna någon galen lite t-shirt med körsbärsklasar på. Var kan det finnas måntro?

I början av sommaren fick jag i uppdrag att skapa en duellingsdrink. Vi skulle nämnligen ha en sommarfejd på redaktionen. Må bästa blandare vinna!

Naturligtvis valde jag kombinationen gin och gurka. Efter några besök på Pet Sounds Bar har jag insett att det är en av de finaste kombinationer som finns. Framförallt KRAV-gurka och Hendrick’s gin. New York, New York är Pet Sounds variant. Den med fläder är min egen.

Jag tycker om vår arbetsplats. Maten lyckas alltid ta mer plats än tekniken.

När jag inte skrivit på länge brukar det vara ett tecken på att jag jobbar mycket. Den har gången har det vara extra tacksamt att jobba mycket. Det har nämligen gett mina kollegor tid att lansera en helt ny version av Tasteline. Nu blir det lite mindre souk och lite mer bistro över sajten.

In med er och kika. Än finns det chans att tycka till och påverka.