Har du redan hunnit gå hem? Kanske värmt på lite glögg, skurat badrummet så att det luktar gransåpa och hängt ytterligare några kulor i granen?

Själv sitter jag på jobbet och städar kod. Men snart ska jag gå hem och spetsa den hemkokta glöggen med alla konjaks- och portvinsslattar jag kan hitta. Sen är det jullov.

Klev upp nästan okristligt tidigt imorse för att kunna kliva ombord på ångaren Blidösunds tur till julmarknaden i Nynäshamn. Eftersom jag är väldigt svag för ångmaskiner, inte de små tablettodlade utan de stora, hängde jag en del nere i maskinrummet. Verktygen hängde på rad, mässingen glänsde och maskinisten vandrade runt med såväl oljefläckar som axelklaffar på skjortan och kolvarnas rytm var smått hypnotiserande.

Plötsligt klev maskinisten upp för lejdaren med orden ”nu ska jag vara kock igen” och kom ner en kort stund senare med en bit biff i ett aluminiumtrÃ¥g. En gäst i matsalen hade beställt ”skyffelbiff – serveras direkt frÃ¥n Ã¥ngpannrummet”. En skyffel togs fram, skrubbades av med en stÃ¥lborste och sköljdes av. Luckan till Ã¥ngpanna öppnades och en strÃ¥lkastare i brandgult fyllde rummet. Skyffeln Ã¥kte in och värmdes i den glödande kolen. Sen ägnade maskinisten fem mintuer Ã¥t att steka biffen pÃ¥ den varma skyffeln och dÃ¥ och dÃ¥ köra in den i ugnen tills den stod i lÃ¥gor som snabbt kvävdes av en handduk. Ett sant skÃ¥despel. även om jag funderar över hur torrt köttet blev av behandlingen. Jag har ju alltid lärt mig att kött fÃ¥r vändas max en gÃ¥ng i stekpannan.

Men det kommer inte att hinda mig från att beställ skyffelbiff nästa gång jag lyckas bord i Blidösunds matsal. Det kostar i och för sig 125 kronor med än den vanliga ångbåtsbiffen, men det skådespelet var värt en del.

Och så sitter jag på Aftonbladet igen. Har fortfarande inte tryckt upp någon pryo-t-shirt, men den här gången är jag utrustad med en svart MacBook och eget lösenord för att komma in i publiceringssystemet Escenic. Petra såg till att lära mig sina bästa trick igår så jag känner mig inte helt vilsen i programmet. Bara lite.

Är smått utmattad och hungrig av att göra helt nya saker, men inom kort kan jag smita upp till lunchmatsalen. Ja, den här arbetsplatsen har sin egen kock, eller åtminstone sin egen matsal. Jag är lite osäker på hur och var allting lagas. Inget lagas a la minute, så mycket har mina smaklökar noterat. Å andra sidan kostar det 55 kronor och jag blir mätt. Inte illa.

Det händer mycket roligt just nu. Igår var jag pryo på Aftonbladet och var med och publicerade en artikel av Karin Ahlborg.  Idag blev jag utlurad till en rar liten indier vid Norra Bantorget. Matsalen var trång och maten het, precis som det ska vara. Sen försvann jag ner i djupet till Hötorgshallen. På en barstol satt hemlige kocken, aka Mats-Eric Nilsson, och dinglade med benen. Han iaktog folkhavet och antecknade i sitt anteckningsblock. Ny bok på gång?

Själv gick jag med bestämda steg till slaktare G Nilsson och bad att få 10 meter krokfjälster. Det kändes som om det likväl hade kunnat vara ett kodord för ett paket heroin, men jag lovar att så inte är fallet.  Fjälstret ska stoppas med kött och späck och blir till korv. Det finns raka fjälster också, men då får inte korven en lika fin böj.  10 meter räcker till ungefär 6 kilo korv vilket jag hoppas räcker till de tre hushållen som deltar i söndagens korvstoppning hemma hos mig.

Och tack vare Robert vet jag nu att jag kan röka korven hos Muskö rökeri.

Min tandläkare på mig, sen på röntgenplåtarna, se på mig igen, strängt.
– Du småäter väl inte mellan målen?
– Jo, det är ju liksom del av mitt jobb.
– Men vill du inte ha dina tänder kvar?

Huh, är det alternativen. Anställd och tandlös eller oavlönad med egna tänder.

Kanske fungerar Sophies lösningen även för mig, riktigt dyr tandkräm som håller tandtrollen i schack.

–Vet du om att du ligger överst på svensk potatis hemsida?
– Va, nä. Hur vet du det?
– Jag googlade ditt namn. Nu är du mrs Potato head, fast det gör ju mig till mr Potato head.

Ibland önskar jag att jag också jobbade hemifrån och kunde ta googlepausar för att rensa huvudet.

Jag surfade snabbt in på svenskpotatis.se och såg att, mycket riktigt, min krönika om potatis låg överst på deras sida. Under den låg inte mindre än tre till artiklar om potatis från Tasteline. Nu skulle jag vilja förtydliga att jag inte har sålt min journalistiska själ i utbyte mot min egen vikt i mandelpotatis. Jag råkar helt enkelt gilla knölar.

Läs mer om potatis:
”Tänk om potatis var som smÃ¥godis” Alice krönika
”Lär känna de nya potatissorterna” Potatisskola del 3
Stek potatisen i ankfett och andra bra recept. Potatisskola del 2
Gör din egen gnocchi. Potatisskola del 1
Du blir inte fet av potatis. En av våra mest klickade artiklar förra året.

Tillbringade lunchen med ungefär hälften av LNB. Vi  skulle träffas vid Medelhavsmuséet och när jag bad om ytterligare vägbeskrivning (ja, jag har varit där förut men kände mig en smula förvirrad idag) fick jag förklaringen att det låg mitt emot UD. Hrmf, typiskt ledarskribenter! Hade någon frågat mig var UD låg hade jag å andra sidan antagligen svarat att det låg på samma gata som F12.

Och så har jag tack vare Elin upptäckt bloggen Frun på gården. Om det inte var för att jag har så nära till Indian Garden där jag bor nu skulle jag också kunna tänka mig att flytta ut till en gård. Fast då kanske jag borde ha gift mig med en bonde iställe för en filosof.