Vin, julmust eller hemgjord saft. Ingen dryck är bloggen främmande.
Hur man gör en riktig Vodka Martini i typisk New York-stil enligt Susanne Ljung
Bort med mätglaset och fram med shakern som man fyller med isbitar
Och så en flaska vodka förstås.
Häll i vodkan och räkna till sju. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.
Och så Noilly Prat. Bara några få droppar.
Och skaka.
Häll i glaset.
Nu bunkrar jag upp med Rubiconjuice och folköl och drar till landet. Inget bredband, ingen fast telefon, ingen kabeltv. Men väl en vedeldad spis, en kryddträdgård , en sittgräsklippare, en liten motorbåt och ett löfte från vänner att komma på besök. 
Jag är tillbaka om 4 veckor och allt bloggande kommer under tiden att skötas via gprs. Min jordgubbsmus från Marimekko får ligga kvar på jobbet och lysa upp rummet.
Idag besökte jag invigningen av Vin- & Sprithistoriska museets utställning om vin och mat i kombination. Museet ligger ganska undanskymt uppe vid Norra Station i Stockholm och har en basutställning som känns allt annat än modern.
Den tillfälliga utställningen är däremot väl värt ett besök. Att få titta på en videoinspelning från 1983 av programmet Vinprovarna är värt resan. Carl-Jan Granqvist sitter i full munskänksmundering, inklusive avsmakningskopp om halsen, i vinkällaren på Grythyttan och säger det vi aldrig kan glömma
Vilken doft! Som en nyriden häst och förmultnade lövhögar.
Sen går han vidare och erkänner vad de nyss provat
Vi har valt lite fräckt nog en Chateau Cheval Blanc 1955
Sen läggs det på en bildtext där vi kan läsa att Cheval Blanc är utgånget på systemet. Jo, nog är det fräckt alltid.
På tidigt 80-tal klassades det nästan som underhållning. Idag sker det varje fredagsmorgon i tv4 och ses som någon sorts konsumentupplysning. Svenskar på 2000-talet lyfter inte på ögonbrynet åt att viner sägs dofta petroleum, svettig häst eller kattkiss. Att den sen blir ännu mer innovativt och lättbegripligt när Sofia Mölstad börjar prata om blöta raggsockar och marmeladgodis, det kan vi bara hoppas att resten av vinsverige förstår och snappar upp.
Och hur gick det i druvorna kamp undrar ni kanske?
Zinfandeln blev som förväntat en värdig vinnare. Stor, robust, mörka mörka bär, choklad.
Pinot Noiren var en elegant historia. Mild och mjuk med härliga jordgubbstoner. Och minsann, kunde inte flera stycken finna doften av multnade löv när vi väl började prata om det. Detta var något helt annat än den Spätburgunder (som Pinot heter i Mosel) som jag genomled under en lång och gommuttorkande provning förra våren. För min otränade gomm kändes det mest otäckt, men resesällskapet Ulf Wagner smackade förtjust och sa att det var utomooordentligt bra. Han kunde nämligen, till skillnad från jag, förstå hur de här vinerna skulle smaka om några år. Det var därför han gick därifrån med några kartonger vin och jag med blotta förskräckelsen.
Så vilken slutsats vågar jag ha utan att hänga ut mitt ovetande. Mjuka amerikanska Pinoter (22261) som mognat på bara 2-3 år är riktigt trevliga, men knappast den enda druva jag kommer dricka i framtiden. En varning utfärdas mot ett annat Beringer Pinot (23031) som min hjältinna på bolaget förbjöd mig att köpa. Inte alls lika bra. Och efter en långa och tålamodskrävande provning av tanintunga Spätburgunder behöver man dricka en öl. Minst.
Inspirerad av den upphausade stämmingen kring druvan Pinot Noir som skapats av filmen Sideways bestämde jag mig för att stanna till på Systembolaget vid Hansacompaniet. Jag skaffar ofta anledningar att handla där. De har bra personal och en underbar vinkällare. För ett tag sen gick jag in och impulsköpte en flaska sött franskt dessertvin från 1975. Min tanke var att om jag drabbades av en akut trettioårskris skulle den kanske kunde lindras något som jag drack ett vin som var lika gammalt.
Nå, den här gånget var jag på Pinotjakt. Tanken var att köpa en flaska Pinot och en Zinfandel från samma producent för att verkligen kunna visa på druvornas olikhet. Det är alltid svårt att veta vad man ska förvänta sig av en Pinot, men mogna jordgubbar är väl en säker, på gränsen till feg, gissning. Av Zinfandeln förväntar jag mig ett mörkt kryddigt kraftpaket. Vi får se. Vinerna, som kommer från Beringer, ska öppnas ikväll i ett studentkök i Lund.
Med tanke på förtjusningen i rösten på bolagets rödvinsansvariga (vill ha det jobbet) när hon beskrev Pinot Noiren (22261) ser jag hemskt mycket fram emot att öppna flaskan. Undra om jag hittar den utlovade doften av multnande löv?
Fraiser presenteras av Lindemans
Visst känns det fel. Vi pratar trots allt om bröderna Crane som blir upprörda när någon beställer en flaska vit Zinfandel.
Filmen Sideways är jag väldigt förtjust i! Igår fick den en Oscar för bäst manus efter förlaga. Sideways är en film om vinnördar och vinresor. En amerikansk indepententfilm. En film om trasiga människor. En film som glorifierar mäns snedsprång. Nåja, den är inte perfekt. Men väldigt nära.
Själv satt jag och antecknade frenetiskt medan jag såg den och så fort jag får tillbaka mina anteckningar ska jag börja googla på vinnamn, druvar och allt annat. Det namedroppades friskt genom hela filmen nämligen.
Gå och se den idag! Och om du inte får tag på biljetter (det är den film i Sverige fn som det är svårast att få biljetter) så ta med dig filmens bästa visdomsord:
”I think the day you open a ’61 Cheval Blanc, that’s the special occasion.”
Jag önskar att jag fick beställa kaffe på ren svenska istället för att känna mig osäker på hur man uttalar italienska ord. Ett första steg är att åtminstone förstå vad jag beställer. Här är kafemenyn på Heta bönor & Kalla kulor i Simrishamn på ren svenska.
Espresso 30 ml starkt kaffe gjort på 7 g kaffe.
Doppio starkare espresso, dubbel mängd kaffe, enkel mängd vatten
Ristretto espresso som fått rinna igenom kortare tid
Lungo espresso som fått rinna igenom längre tid
Macchiato espresso med en skvätt mjölk
Con Panna espresso med en klick grädde
Espressino minicappuccino med mindre mängd mjölk (min favis)
Caffe Latte 1/3 espresso, 2/3 ångskummad mjölk
Doppio gjord på starkare espresso
Choco smaksatt med kakao
Cappuccino 1/3 espresso, 1/3 ångskummad mjölk, 1/3 mjölkskum
Mochaccino kakao och socker som rörs ut med en espresso. + skummad mjölk o mjölkskum.
Americano espresso som görs svagare med hett vatten
Pizzetta minipizza
Piadina pizadeg med fyllning
Cornetto crossint
Vill man ha en föraning av vad Sverige har att vänta efter att rökförbudet blir verklighet på landets krogar i sommar räcker det att snegla på Norge. Tidningen Restauratören intervjuar ägarna till nattklubben TigerTiger i Oslo. Rökförbudet gör att gästerna förfestar mer hemma och kommer senare till krogen. Trots det har omsättningen inte gått ner eftersom gästerna dricker mer och snabbare när de inte röker.
Förvånande nog är det lukten som är det största problemet med en rökfriklubb.
– Det luktar slakthus. Folk svettas och fiser när de dansar. Tidigare maskerade röken allt sånt, säger Daniel Linder på TigerTiger.
Martini Amour
Blanda 1 cl Parfait Amour-likör och 4 cl gin under överseende av en svart och ilsken krokodil. Glöm inte att sila ut isbitarna.
Sabrerar en flaska Raoul Collet från 1995. Till vår förtjusning hittar vi toner av insjöfisk! Malin avslöjar att vinets doft väcker hennes ostronbegär och jag spricker upp i ett leende. Gott nytt år!
Oh, ostronbaren på Klara har Grebbestadostron. Däremot har de slut på Bollinger :( och Pierre Peters smakar ingenting!
David äter sitt livs första ostron, ett baby-Fine de Claire.
Har du behov av att känna dig trendig, som om du står över svenssonlatten?
Svaret är Pago.
Pago jordgubb faktiskt.
En löjligt god liten dryck, i glasflaska. Finns pÃ¥ sÃ¥ fÃ¥ ställen att du ofta kan belöna dig själv med ett besviket â€va, har ni inte jordgubbâ€.
Och kanske lägga till â€nej, multivitamin är inte lika godâ€.
För Pago jordgubb är god! Och det har inget samband med pagovaruproverna som står på mitt skrivbord. Jag upptäckte smaken långt innan dess, efter tips från Karin Wistrand. Tack Karin.
Pago ska helst intagas på Svart Kaffe på Södermannagatan 23, i det som köpmännen envisas med att kalla SoFo. (hu!)
hmm… nÃ¥gon som inte är jag, har ändrat mina bloginställningar till nÃ¥got asiatiskt tecken snarare än de svenska tecken jag är smÃ¥förtjust i…
Trots språkförbistringar lyckas jag publicera mig, för det finns en kärlek jag måste dela med mig av.
Dansk julöl.
Oh så gott!
Jag har tillbringat dagen i Köpenhamn. I början misstänkte jag att jag skulle komma hem med massa paljettbeklädda linnen, högklackade skor och matchande handväskor. Alltså fylla garderoben med kvinnliga kläder som jag inte har mycket av. Med mig hem har jag 20 st fejkade bär på ståltråd, ett minne av en underbar chokladbutik med chokladfontän och smaken av underbar underbar dansk julöl. Ack, varför endast danskar dansk julöl har? Den är mildare, sötare, fylligare än den svenska. Bättre, mer välbalanserad, och en rackarna snygg burk!
Sen besökte jag dessutom SAS Radissons bar och dreglade åt Arne J-fåtöljerna medan jag intog välblandade drinkar. I bakgrunden hördes huspianisten spela easy listening. Och Kicki och jag spetsade gröna oliver på små svärd medan vi funderade på vilken drink att beställa härnäst.
Min dator (aka julmust) spelar Piazza, New York Catcher med Belle and Sebastian och jag ska snart sova.
Att ställa upp sina tankar på rad, letar ofrånkomligen fram logikbristerna i mina resonemang. Ett snabbt förtydligande. Jo, jag har kvar två backar påskmust från i våras. Anledningen till att jag inte, liggandes i min säng, druckit upp alla vid det här laget är att jag låste in backarna i mitt källarförråd i Göteborg och flyttat till Malmö. Jag har alltså klara svårigheter med att inte dricka upp goda drycker, men kanske är jag på väg att bli bättre. Kanske borde jag åka till Göteborg i helgen.