Kategori: dryck

Vin, julmust eller hemgjord saft. Ingen dryck är bloggen främmande.

nyspottat

Spott

Var på provning av Cap Classique (sydafrikanskt bubbel) i en kylig vinkällare i Franschhoek (där den förra bilden togs). Det var en strålande varm förmiddag utomhus och vi skulle prova fyra olika mousserande viner. Jag frågade efter en spittoon men när de inte hittade (!) någon fick jag veta att jag kunde spotta och hälla ut överblivit vin på golvet.

Vi hade just provat vårt första vin och Rasmus som satt mittemot mig spottade ut det på golvet bakom honom varpå vår värd sa med ett allvarligt leende
– Nu vet jag vad du tycker om vårt vin, men det var inte riktigt ett hövligt sätt att visa det på.

Jag hade också precis varit på väg att spotta men svalde snabbt allt vin i munnen.

Först något senare blev jag övertygad om att vår värd hade en något udda humor. Då vågade även jag spotta ut mina viner. Och det blev ett riktigt fint mönster i marken.

Nu försvinner jag bort från internet och annat fint. Får se när jag kan blogga härnäst.

resans behållning

Vinvy

Ju roligare man har, ju sämre blir man på att blogga. Att vara på vinresa till Sydafrika är underbart. Inte bara för att jag får se landet och prova ofantligt många bra viner. Det är mycket mer än så.

Det är oerhört upplysande att går runt på den stora vinmässan i Kapstaden och prova favoriterna från bolaget. Min favorit Allesverloren framstår som ett ganska platt vin i jämförelse med allt annat jag druckit här nere. Den insikten gjorde lite ont.

Å andra sidan är jag inte övertygad om att jag kommer att ha råd att köpa alla viner som jag förälskat mig i här nere. Framför allt inte efter den nya ekonomin som familjen Brax inträdde i kort efter att de blivit ägare till en lägenhet i Stockholms innerstad. Jag minns bestämt att jag sa till D att jag skulle utforska den vackra världen av 70 kronorsviner och nu går jag runt och suktar efter 200 kronors flaskor. Det kan aldrig sluta väl.

Sen är det alla människor man träffar här nere. Charmerande chaufförer som upplyser mig om landet, långa och ståtliga sommelierer som pekar ut vingodbitarna, förtjusande New York-bor,  vinbegåvade och trevliga danskar, frågvisa framtida middagsgäster, driftiga sydafrikanska affärskvinnor, inköpare från Systembolaget och dito i Kanada.

sylvass behandling av bubbel

Igår fick jag erbjudandet av en äldre vinmakare att lära mig sabrera av honom i utbyte mot en kyss.

alice_sydafrika
Alice sabrerar. Foto: Andy Katz

Jag försökte ödmjukt förklara att jag sabrerat tidigare och undrade om jag inte kunde få göra det själv istället. Sen gick jag ännu mer utanför planen genom att säga att det var onödigt att grimman skulle tas av och att jag gärna ville hålla en handduk mellan mig och flaskan. Det senare förstod de inte alls, så jag tog av mig min kavaj och använde som handduk. Efter att ha sett en flaska explodera i mammas händer på hennes 65-årsdag tar jag det säkra före det osäkra.

Vid det här laget var jag ganska nervös och kände ett visst behov av att lyckas vilket jag som väl var också gjorde. Aldrig har jag fått till en så perfekt snittyta som ute i den varma sydafrikanska solen. Måste vara bra glas i flaskorna här nere.

Ã¥rets julklapp till sommeliern

vinkaraff Det var många runt bordet som suckade längtansfullt när de såg vinkaraffen hos Rust en Vrede. Vår älskade servitris gav intryck av att den var svår att hälla ur eller så var hon inte så värst kompetent. Meningarna gick isär. Det är kul att äta middag med restaurangfolk!

roséhimmel och köttberg

Sitter pÃ¥ vingÃ¥rden L’Avenir (som ägs av Michel Laroche) och tittar ut över en himmel som är lika rosa som rosén i mitt glas.
Vi ska prova viner och äta grillat – kött. Sydafrikanerna är hejdlöst förälskade i kött och när den här resan är över kommer jag inte ha nÃ¥gra som helst problem att tillbringa resten av hösten i vegetariskt samförstÃ¥nd med D.

flygplansmat var det ja

Jo, nu står det på Tastelines startsida att jag bloggar live från Sydafrika, så det är bäst att jag sätter fart. Det har varit klurigare än jag trodde att få tag på bredband, åtminstone om man är allergisk mot överpriser på Wi-Fi.

För att ta mig till Kapstaden behövde jag transportera mig ungefär i ett dygn. Jag lämnade Tastelines kontor kl 15 på fredageftermiddagen och var framme på mitt hotell i Stellenbosch kl 14 på lördagen.

SAS erbjöd naturligtvis ingen gratismat alls, men så fort jag kom ombord på South Africa Airways blev det andra bullar. Ganska kalla sådana. Varför måste all flygplansmat inklusive bröd och rödvin förvaras i kylskåp i väntan på konsumtion? Jag får alltid sitta på min rödvinsflaska en kvart innan den går att dricka (för att värma den, om det var någon som trodde något annat).

Jag fick en liten sallad och så en varmrätt med kokt lax, ris, ganska okej grönsaker och någon otäck vit sås över det hela. Varken chockerande eller fantastiskt. När jag flög till Libanon var det betydligt roligare med bilder på överkryssade grisar och så, men de bilderna tycks tyvärr ha trillat ur bloggen.

dag 1 – hungrig

Går längst med huvudgatan i Stellenbosch. Det ligger en diskret doft av grillat över hela området och jag blir vansinnigt hungrig. Har inte ätit sedan inrikesflygsmackan på planet från Johannesburg.

Stillar hungern med en mangosmoothie och 10 minuters gratis internet.

Ska snart iväg till Rust en Vrede och för att vara helt ärlig har jag ingen aning om vad det är, men min temporärsambo Karoline säger att det något man absolut inte får missa. Jag förväntar mig minnesvärda viner och mat som stillar min hunger.

så långt söder ut det går

Nu sticker jag från kontoret och sätter mig på flyget till Kapstaden (via två charmiga mellanlandningar). Resväskan är stabil och halvtom. På hemvägen hoppas jag att den antingen väger mer eller bara är fylld med väldigt lätta köksgeråd jag hittat i någon livsmedelsbutik.

Jag ska ner på vinmässa i Kapstaden och så ska jag åka med en grupp internationella bloggare i vindistrikten. Vem betalar frågar sig vän av ordning? Det gör Wosa, Wine of South Africa som är en organisation för alla vinproducenter i landet.

Om internetet bara vill sig kommer jag kunna blogga varje dag, förhoppningsvis med stiliga bilder på babianer och buteljer. Åter i Sverige om en dryg vecka. Vi ses!

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för sÃ¥ lÃ¥ngt söder ut det gÃ¥r Postad i dryck Taggad

vinblogg jag gillar

Fick ett tips av en Tastelineanvändare om en vinblogg han gillar. Jag kan hålla med. Många vinbloggar blir så odrägligt pretentiösa. Vinlusen var länge min vinbloggsfavorit, men sedan fokuset på vin försvunnit har jag fått leta mig vidare.

När jag läser presentationstexter som Jag har inga pretentioner att tillfredställa kalenderbitande vinnördar med fakta de inte känner till.  känner jag mig rätt så trygg.

Och när jag själv missade årets upplaga av Champagnedagarna är jag extraglad att någon annan letade efter samma sak som jag skulle letat efter: prisvärda champagner under 300 kronor. Tack!

näst sista saftsteget

Körsbärssaft foto: Jurek Holzer
Så här dags på kvällen är jag som piggast. Då vill jag börja sylta och safta. Igår blev det schackrutor framför Morden i Midsummer, kvällen innan det ägnades åt att koka eftersaft på förmiddagens fotograferade saftkokning. Fotograf Jurek och jag gjorde en steg-för-steg-skola i saftkokningens ädla konst. Bilden har Jurek tagit med sin mobilkamera, och jag har i min tur tagit den från hans blogg.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för näst sista saftsteget Postad i baka, dryck Taggad

ekologisk vuxenläsk

Äntligen är det varmt ute! Vi bor nästan i Vänern, men kommer upp då och då för att dricka något svalt.

I väntan på leverans av årets fläderblomssaft (tack mamma!) så dricker jag tyska Bionade. Inte illa. Och ekologiskt. Men knappast godare än egengjord saft.

vanligt vatten?

Vanliga vodkaVar och handlade sprit på bolaget igår. Det skulle göras körsbärslikör hemma och jag ville ha något billigt, neutralt och gärna ganska alkhollågt. Då upptäckte jag drycken med det udda namnet vanlig vodka. Undra om det är en storsäljare? Och skulle systembolaget gå med på att en produkt hette lagom vodka?

Körsbärslikör kommer att bli utmärkt, men det gjorde lite ont att hälla sprit i något så gott som sockerkokta körsbär. Påminde i smaken mycket om mormors spottekräm.

nytestat: vattnet som smakar Asien

Min kompis C och jag provade igen en ny omgång smaksatt vatten från Spendrups.

Celine testar Celine testar

En trio som går under namnet Loka likes Asia och har sk östasiatiska smakerna
1) Grönt te och vit persika
2) Röd apelsin och citrongräs
3) Litchi och hallon

– Smjakar inte gott, var C:s stående betyg. Fast egentligen säger minen allt.

Celine visar vad hon tycker

Själv tänker jag vara lite mer verbal.

Grönt te + vit persika: Stenfrukten persika både luktar solvarm sötma och smakar friskt. Hittills har jag aldrig hittat en syntetisk persikoarom som jag gillar. Söt hemsk doft och inte en tillstymmelse av te-smak.

Röd apelsin (menar de blodapelsin?) + citrongräs: Lite besk vuxen smak. Hittar inte alls smaken av citrongräs. Min favorit. Fast få andra testare (oavsett ålder) håller med mig.

Litchi + hallon: Luktar hyfsat, men smakar parfymerad tvål. Däremot fyller jag gärna en karaff med kranvatten, frysta hallon och litchi från China Market.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för nytestat: vattnet som smakar Asien Postad i dryck Taggad