Kategori: dryck

Vin, julmust eller hemgjord saft. Ingen dryck är bloggen främmande.

och nu drar schlagercirkusen igång

Till helgen gÃ¥r första schlagerfestivalsdelfinalen (oj, lÃ¥ngt ord!) igÃ¥ng och Tasteline firar med att göra helt nya schlagerdrinkar. VÃ¥ra gamla var förtjusande ocksÃ¥. De hade namn som ”hold me now” och ”stormvind”, men det kändes dags att förnya sig efter sÃ¥ där fem-sex Ã¥r, eller är de mÃ¥ne äldre än sÃ¥?

Schlagerdrinkar Foto: Katja Kristoferson

Jag fick lämpligen Göteborg på min lott och skapade tvenne schlagerdrinkar: Hisingen Island Ice Tea och, med en förhoppning på en revival lakritsshoten.

Min kollega Linnea hittade ett fantastiskt glittertyg och fotograf Katja Kristoferson tog de snygga bilderna.

jag bor i en vinkällare

Prolog: Alice är i grannlandet Danmark för att besöka de nyfunna matvännerna Rasmus och Trine. Tillsammans tänker de äta på Noma, gurgla viner och prata om hur varmt det kan tänkas vara i Sydafrika så här års.

Hemma hos Rasmus Foto: Alice Brax

Jag förstod nog inte riktigt hur tätt sammanflätade vinskribenten Rasmus boende och arbete var förrän jag tagit tre steg ner från gatuplan och klivit in genom hans ytterdörr. Först en stor hall med trälådor och kartonger fyllda med vin ordentligt staplade under ett långbord.

Hemma hos Rasmus Foto: Alice Brax

Nästa rum är fyllt med vinhyllor, på ett bord står några flaskor bubbel och kandelabrar och faktiskt även en hel del färgburkar, när jag tittade lite noggrannare.Tredje rummet är arbetsrummet för en hard core vinjournalist. I bokhyllan trängs böcker som Brunello till Zibibbo och Taming the screw med små doftflaskor uppmärkta overaged malt och grain. Överallt där möblerna bildar en lucka har ett litet vinställ klämts in. Jag bläddrar i högarna med Decanter och danska vintidningar innan jag går vidare.

Fjärde rummet är egentligen snarare en sal. Två långbord i tillhörande bänkar fyller upp rummet. På borden står en massa oöppnade vinflaskor och längst bort närmast fönstret finns en välfylld avecvagn som får mig att tänka på en bättre restaurang.

Bortanför salen låg en korridor med vinhyllor från golv till tak. Sovrum och badrum tycktes vinfria. Man får ju inte snoka i folks hem hur mycket som helst, har jag hört.

Vilken fantastisk lägenhet att få spendera helgen i. Vill du komma hit själv är det bara att hitta en lämplig vinkurs med det geniala namnet Den er osse god.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för jag bor i en vinkällare Postad i dryck Taggad

Ã¥rets godaste julmust

 Julmusttest

Ni missar väl inte Tastelines stora julmusttest. Jag drack mig alldeles vimmelkantig på must för att kunna se till att ni väljer rätt glögg så här i juletider. Testningen skedde naturligtvis i blindo, men jag är ändå lite sur över att jag gav Zeunerts så lågt betyg i år. Men det beror på att den smakar svarta vinbär. Förra året smakade den skumbanan och det var mycket roligare.

nu är musttiden nära

Tastelines julmusttest 08

Igår fick jag utföra en av mina favoritarbetsuppgifter, att delta i panelen i Sveriges största julmusttest. Jag hade sällskap av doft- och smakbegåvade Mikael Mölstad och Ingela Svanström från Millhouse och de mustälskande (nästan-) elvaåringarna Astrid och Vincent.

Första flighten (omgången i provningstermer) bestod enbart av lightläsk efter det kände jag mig smått illamående. Jag har svårt för lightläsk, men var ändå glatt överraskad över att åtminstone en av tillverkarna lyckats få till en bra lightmust. Vilken får ni reda på i Tastelines julmusttest i nästa vecka. Sen följde tre flighter med vanlig sockermust. Efter det kände jag mig ganska mör.

Det har inte hänt så mycket  Mustsverige i år. Inga nya tokiga smaksatta muster och de som fanns har krypit tillbaka i det hål de en gång kravlade sig upp från. Nej, jag saknar inte must med smak av julnougat. Min besvikelse var att jag inte riktigt uppskattade Zeunerts variant på must i år, den smakade på tok för mycket svarta vinbär. Å andra sidan är det häftigt att de fått fram så mycket smaker i sin must, men den smakar inte _must_.

Justmust på burk

Zeunerts julmust


Jag passar på att förfasa mig lite över att Carlsberg släpper must i burk i år. Fast bara lite, för vid det här laget är jag så härdad av alla PET-flaskor. Riktig must ska tappas på 33 cl eller 50 cl glasflaskor.

Ja, just det, ska man bli irriterad över något i år är det väl möjligheten att skicka ett must-sms för 25 kronor vilket ger mottagaren möjligheten att hämta ut en 50 cl petflaska av apotekarnes must värd 11 kronor. Hur tänker man då?


att öppna sitt favoritvin

Under mitt drygt veckolånga besök i Sydafrika hann jag upptäcka att vinindustrin fortfarande är ruggigt segregerad.
Mvemve Raats De CompostellI början av veckan hoppades jag att det var mina egna fördomar som gjorde att jag bara såg vita vingårdsägare, vinmakare och vinmarknadsförare vart än jag vände mig. Men varje gång jag frågade någon ung nyutbildad vinmakare om han haft några svarta klasskompisar så fick jag svaret nej. Och när jag frågade de riktigt vinkunniga om de svarta kollektiva vingårdarna producerade något drickbart fick jag samma svar. Och även om jag provade flertalet fairtradeviner på vinmässan i Cape Town så lyckades jag inte bli det minsta imponerad.

Jag var på väg att ge upp när jag sprang på Mzokhona Mvemve. En alldeles förtjusande 33 åring som älskar vin och dessutom vet vad han sysslar med.

vinmakare.jpg
Mvemve växte upp i en kåkstad utanför Durbain. Han utbildade sig till kemiingenjör och fick ett stipendium för att läsa viticulture and oenologi i Stellenbosch. Som nyutbildad började han jobba för den kände vinmakaren Bruwer Raats vinkällare. Han började med enkla uppgifter och fick undan för undan mer kvalificerade uppgifter. Idag har ett eget vinmärke som heter Sagila och han och Raats producerar sedan tre år ett löjligt gott och dyrt vin uppkallat efter de två.

Deras vin Mvemve Raats De Compostel var det enda vinet jag tyckte det var motiverat att släpa hem från Sydafrika. De flesta bra sydafrikanska viner finns på bolaget till ungefär samma pris som i Sydafrika

Av de tre flaskor jag köpte står en framför mig på soffbordet, öppnad. Att det bara är drygt två år känns inte alls. Det har toner av mogna körsbär, tobak, charkbutik och lite bitterhet så att det inte blir så där översötmoget. Jag räknar med att dricka ett litet glas varje kväll den här veckan och på så vis hålla novembermörkret i schack.

Läs mer om Mvemve här.

Och här går det att köpa på bolaget.

jättefest

Jag hade 16 personer runt bordet på middag i fredags. Det gick förvånansvärt bra. Med inlånade tallrikar, bestick och stolar kunde alla äta hyfsat civiliserat. Och jag fick äntligen glädje av att äga över 20 stycken likadana vinglas.

Temat var svart på såväl mat, som dukning och deltagarnas kläder. Jag gjorde livet ganska enkelt och serverade:

svart matMörkröd rotfruktssoppa med belugalinser
*
Svart quinoasallad med svartsesamfröpanerad halloumi
**
Valnötsbrownie med björnbärssås och svart kaffe

Förtjusande gäster hade sett till att ta med sig lämpliga drycker som Irony, 7 Deadly Zins och Gammel Dansk. Blott värdparet hade slarvat på den här punkten och försökte dölja att de drack en ytterst tveksam bib genom att hälla upp den i en Riedelkaraff.

Nästa år går jag nog på Dags tips och köper kolsvart koreanskt sticky rice.  Det ska blötläggas över natten, ångas ungefär 1 timme i sin egen fukt och ska i sista ögonblicket för servering röras ihop med palmsocker. Och så smaksatt med kokosmjölk och färsk ingefära för att göra det ännu godare. Men det blir först 2009.
Foto: Ã…sa Dahlgren

bulkköp av champagne

Bubbellådor på bolaget

IgÃ¥r kväll var behovet av champagne överväldigande. Jag hade lyckats göra sönder tvättmaskinen genom att tvÃ¥ngsöppna luckan. Electrolux kan inte beställa en ny lucka förrän de vet vilken modell maskinen har och det stÃ¥r … innanför luckan.

Två feta matjesillsfiléer, tre potatisar, gröna bönor och ett glas champagne senare kändes problemet världsligt. Fast då uppstod ett nytt problem. Vi hade precis gjort slut på den sjätte och sista lilla flaskan champagne i hushållet. Så nu är det läge att köpa en ny. Och visst låter partybox mycket roligare än champagnelåda. Å andra sidan känns det mer hushållsekonomiskt att köpa ett gäng halvflaskor.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för bulkköp av champagne Postad i dryck

bubbelrea

– Du vet väl att det är rea på champagne, inledde Sven sitt mobilsamtal till mig.
–Va?
– På Franck Bonville, ja Grand Cru Millésime från 2002
–Vänta lite, sa jag och försökte förtvivlat klottra ner det franska namnet på ett gammalt visitkort.
– 99326
– Åh, tack .

Jag tycker om reor, särskilt när det gäller bubbel, så i helgen åker jag ut till Lidingö och försöker köpa upp de sista flaskorna. Min bilmekaniker säger att jag ändå måste använda bromsarna lite mer på bilen innan den går in för ombesiktning. Bara ingen får nys om skumpan och hinner före. Då får ni faktiskt bjuda mig på ett glas.

bara vanligt vatten

Vatten Foto: Jonas Melcherson/TastelineFoto: Jonas Melcherson
Jag ser inte mig själv som en snål krogbesökare, men en sak som jag har svårt att betala för är vatten. Det bär emot att del av mina pengar ska gå till något som ändå finns gratis i kranen. De pengarna hade jag kunnat använda till ett ännu godare vin istället!

Jag var på Leijontornet här om dagen och fick frågan om jag ville ha stilla eller bubblande vatten till maten. Vid det här laget har jag besökt tillräckligt många finkrogar för att förstå att stilla vatten inte är det samma som kranvatten. Båda alternativen är lika tjusiga  som kostsamma.

Leijontornet är som väl är en ekologisk krog, så jag slapp värja mig från vatten importerade från andra kontinenter.  Deras vatten kommer från Fresh, vilket innebär att de filtrerar vanligt kranvatten och tar betalt 55 kronor per person oavsett hur mycket man dricker. En i och för sig helt okej summa för mig som drar i mig cirka 1,5 liter under en flerrättermiddag.

Men nu hade jag bett om kranvatten och hoppades på så sätt slippa en extra utgiftspost på notan. Fast när vattnet serverades var det filtrerat Freshvatten trots allt, vilket jag också påpekade.

– Det blir enklare såhär, förklarade servitören.

– Men vad kostar det, undrade jag oroligt.

–Äsch, du bad ju om kranvatten, så vi tar inte betalt för det här.

Och då skämdes till och med jag en smula. Sen började jag bläddra i vinlistan och fundera på hur jag bäst kunde spendera mina intjänade kronor.

helgkombo

Cuvée Palmes dÒrTillbringade lördagskvällen med svärmor, gäddfärsbullar och en kyld flaska Cuvée Palmes dÒr från 1996. En utmärkt kombination.

Dessutom fanns där en överblivit bit halloweentårta som inom kort kommer att visas på Tasteline. Den var inte så dum den heller. Oh, jag älskar mat som skräms!

halshuggning på hög nivå

Sabreringsrekord
Foto: Anders Melldén.

Sånt här gick jag miste om när jag låg sjuk förra veckan.

V&S, som ligger bakom svenska sabreringssällskapet där jag är medlem, hade hittat ett gäng flaskor Codorniu vars korkar satt för hårt för att öppnas på vanligt vis och därmed inte kunde säljas. Då kom man på idén att försöka sätta rekord i sabrering.

Över 100 personer ställde upp och sabrerade 144 flaskor på  10 sekunder och därmed har man ett rekord som förhoppningsvis kommer att tas med i Guiness rekordbok. Och själv låg jag hemma och drack hett ingefärsvatten.

I WOW News berättar V&S:s Ulf Sjödin att det bara finns ett annat sabreringsrekord. Då handlar det om att en person ska sabrera så många flaskor som möjligt under en minut. Rekordet lyder på nitton flaskor

när minnet sviker

I gÃ¥r lÃ¥g jag i ett badkar, tittade ut över brytningen mellan Indiska Oceanen och Atlanten och lyssnade pÃ¥ John Coltrane och Johnny Hartman sjungandes They say it’s wonderful.

Alla i journalistgruppen som jag reser med just nu är rörande överens om förvirringen i att bli tilldelade varsin oerhört romantisk liten stuga med himmelssäng och öppen brasa och sen sitta där helt ensam. Jag löste det hela genom att ligga och titta på Cary Grant i Suspicion. Med datorn i bagaget känner jag mig sällan ensam.

Vinglas med etikett

Härom dagen var jag på restaurangen Beltazar i Kapstaden. De har cirka 150 viner på glas och är så där förtjusande pedagogiska att de sätter en etikett på varje vinglas så även vi med kort närminne när det gäller vin vet vad vi dricker.

Jag hade behövt etiketter igår när jag satt och provade tre olika S Blanc odlade på tre olika sluttningar. En med mycket sand, en med vit lera etc. Det gick verkligen att känna skillnad på dem och när jag väl hittat min favorit med lite högre syra än de andra och en helt magisk doft av exotiska frukter hade jag naturligtvis glömt av vilken som kom från vilket ställe. Jag måste helt enkelt alltid ha en penna i handen.

södraste södern

Wow, jag har precis sett Franschhoek och Elgin från ovan.

En grupp med amerikaner, tyskar, danska och jag klämde in oss i en helikopter som kördes av en stilig äldre förare som säkert såg ut som Tom Cruise när han var yngre.

Efter 45 minuter kom vi fram till den sydligaste tippen av Afrika.  På vägen såg vi stora valar ute i havet. Det var magiskt!

Här ute växer fynbos  – en lÃ¥g växtlighet med massa unika blommor och växter. Precis som i Australien behöver vissa av växterna eld för att frökapslarna ska öppna sig. Ungefär vart 17:e Ã¥r krävs en rejäl brand för att alla ska mÃ¥ bra.

Och så växer det vinrankor förstås! Här på Lomond görs för ovanlighetens skull växtplatsunika viner. Jag har inte sett så många viner i Sydafrika som bara kommer från en enda odlingsplats, men här finns det.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för södraste södern Postad i dryck Taggad